Jakten på syndabockar

Sedan den omfattande och tragiska dödsskjutningen på colleget Virginia Tech i USA under gårdagen pågår nu jakten efter syndabockar förfullt. Skolledningen får naturligtvis bära ett överdimensionerat hundhuvud eftersom man skall ha vidtagit för få åtgärder.

Särskilt häcklas man för att ha skickat ut ett informationsmail efter de första dödsskjutningarna på morgonen, då man var omedveten om att mördandet fortsatte på en annan del av skolområdet. Det är uppenbart att skolledningen i det läget inte hade full överblick över situationen och  kanske en smula orättvist att skylla den fortsatta utvecklingen på dem.

Det hela påminner en hel del om efterspelet till tsunamin här hemma. Någon måste schavottera när vi alla ställs inför det ofattbara.

Förenta Staternas liberala vapenlagstiftning hamnar naturligtvis, återigen, i skottlinjen, som alltid efter liknande incidenter. Jag är emellertid övertygad, liksom provokative dokumentärfilmaren Michael Moore i sin debattfilm Bowling for Columbine, gjord med anledning av en liknande massaker, att det är andra orsaker som ligger bakom dödandet.

Visst äger var tredje ameriken ett skjutvapen, men det är inget unikt i sig. Många andra länder har stor spridning av skarpa vapen bland medborgarna. Canada och Grekland till exempel . Detta utan att man lider av talrika dödsskjutningar som de vid de amerikanska skolorna. Nej, svaret måste stå att finna någon annanstans i det amerikanska samhällsklimatet. Bara för att man äger ett vapen använder man det inte till att döda människor.

Det skrämmande är dock att det räcker att en enda individ är beredd att döda människor med sitt vapen för att det ska få så katastrofala konsekvenser som dem vi nu sett vid Tech Virginia. En sådan person skaffar sig dock förmodligen ett vapen även i ett land med mindre liberal lagstiftning på området.

Psykologiprofessorn vid Stockholms universitet Sven Å Christianson är övertygad om att liknande händelser kommer att inträffa i Sverige. "Det är bara en tidsfråga" säger han och fortsätter: "Vi har redan sätt prov på flera anlagda bränder i skolor där man kan misstänka unga i behov av uppmärksamhet som riktar sin ilska mot omvärlden." Han understryker dock att det finns skillnader mellan situationen i Sverige och den i Staterna:

- I Sverige har vi inte samma generösa tillgång till vapen som man har i Nordamerika. Vi har också en bättre social kontroll och inte samma krigsmentalitet bland unga som i Nordamerika.

Själv tror jag att mentaliteten spelar en mer avgörande roll än tillgången på vapen. Å andra sidan erfar vi varje dag ett hårdnande samhällsklimat med en eskalerande våldsspiral och utbredd likgiltighet inför medmänniskorna. kanske har Christansson rätt, kanske kommer dödsskjutningar vid svenska skolor att bli något vi kommer att få vänja oss vid i framtiden. Undrar vem som får bära hundhuvudet då när vi inte har en vapenlobby att skylla på.

Kränkta är vi allihopa, allihopa...

Det är inte bara missionerande ateister ur förbundet humanisterna som använder den så urvattnade kränkningsretoriken för att få sin vilja igenom (i det fallet handlade det om den ytterst angelägna frågan att få bort biblarna från hotellkedjan Scandics hotellrum). Nu har även ordningsmakten tagit till gråtvalsen och åtalat en så kallad rapduo från skåne för förargelseväckande bettende för att de ska ha "sjungit" "vi ska starta krig mot snuten" och "jävla snutjävel" under en konsert i Landskrona förra året.

Dessbättre har Lunds tingsrätt friat de två artisterna med hänvisning till yttrandefriheten. Tänk om man skulle resonera så lite oftare? Att yttrandefriheten är något att värna om istället för något som skall inskränkas så snart någon liten gruppering påstår sig vara kränkt för att få åtnjuta sina femton minuter i rampljuset?

I det här fallet var det iofs hip hoparna som fick den mediala uppmärksamheten och polisen som fick stå med rumpan bar, men vi har väl alla i färskt minne de båda glassdebatterna där skattemedelsfinansierade lobbyorganisationer sökte uppmärksamhet genom att förklara för oss alla hur kränkande glassnamn som "Nogger Black" och "Girlie" skulle vara. I ett sådant samhällsklimat förstår man att yttrandefriheten är lågprioriterad...

Jag känner mig kränkt (!) som demokrat över hur styvmoderligt behandlad denna demokratiska rärttighet har blivit och hur snävt debattklimatet.

Har du verkligen aldrig slagit någon?

I Dagens Nyheter står att läsa om en sammanställning över studier om mäns och kvinmors beteende. Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA, har kombinerat alla studier om könsskillnader från engelskspråkiga länder, och funnit att för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan kvinnor och män liten eller obefintlig. Detta trots att de allra flesta av studierna hon sammanställt berör områden där forskare har hävdat att det finns tydliga olikheter mellan könen, som verbal förmåga, matematik och sätt att kommunicera. Hon hittade tre undantag. Ett är aggressivitet, framför allt fysisk aggressivitet. Men skillnaden mellan kvinnor och män är inte enormt stor. Här kommer det besynnerliga:

- Och kom ihåg att 95 procent av alla människor aldrig slår någon. Men bland de 5 procent som slåss är de flesta män, säger Janet Shibley Hyde.

Man frågar sig vilken värld Shibley Hyde lever i, eller vilken bakgrund  människorna i studierna hon sammanställt kommer ifrån. Att påstå att 95 % av alla människor aldrig slår någon känns i högsta grad osannolikt. Därmed inte sagt att många fler skulle vara speciellt våldsbenägna. Men hur många, framförallt män, kan med handen på hjärtat säga att de aldrig har slagit någon, inte ens i skolan eller på fyllan?

Pojkar är också i genomsnitt mer fysiskt aktiva än flickor, redan i tvåårsåldern. Och de kastar bollar längre och hårdare, särskilt efter puberteten, när de har större muskelmassa och kraftigare benstomme.Det tredje undantaget rör några sexuella beteenden. Män onanerar betydligt mer än kvinnor. Män är också mer positiva till sex med tillfälliga partner, enligt Shibley Hydes sammanställning.

Det försvarslösa Sverige.

Återigen får allmänheten via medierna konfrontera de konkreta konsekvenserna av de nedskärningar som drabbat det svenska försvaret och som lätt till en försvarsnedläggning i betydligt raskare takt än vad de övergripande riksdagsbesluten gjorde gällande. Inte nog med att endast 5000 unga män skulle få göra värnplikten kommande år, nu har knappt niohundra av dessa hemförlovats med hänvisning till bristande resurser.

Orsaken är att försvaret sparar pengar på att inte utbilda cirka 500 soldater. För övriga cirka 300 saknas befäl, vilket beror på att EU-styrkan Nordic Battle Group ska rycka ut 2008. Dessutom byter försvaret utbildningssystem ? och de värnpliktiga hamnar i kläm.

?För de här individerna är det ett slag i ansiktet. Det är för sent att söka till högskola och många kommer att få svårt att få arbete. För många var de elva månaderna i försvaret tryggheten, säger Mikael Åström vid Värnpliktsrådet.

Men det är inte bara de drabbade individerna som är offer i det här sammanhanget utan hela den svenska neutralitetspolitiken och i förlängningen varje enskild medborgare. Den svenska försvarspolitiken är ett skämt. De fåtaliga resurser vi har läggs på att få deltaga i stormakternas militära aktiviteter på andra sidan jorden, alltmedan Sverige lämnas försvarslöst, trots de säkerhetspolitiska riskanalytikernas varningar. I Finland resonerar man helt annorlunda.

Viktiga frågor slarvades bort.

Sällan har så viktiga frågor slarvats bort på ett så oseriöst och slarvigt sätt som när de två självutnämna journalistgiganterna Lars Adaktusson och Janne Josefsson möttes i Gomorron Sverige i morse för att diskutera den granskande journalistiken. Utgångspunkten var Adaktussons utfall i Svenska Dagbladet mot den grävande journalistiken . Vid första genomläsningen tyckte jag att Adaktusson hade en del poänger i sin kritik av Janne Josefsson och dennes metoder, men snart uppenbaras att det hela bygger på en ohederlig argumentation. Adaktussons bärande argument går ut på att det är fel att hänga ut människor i media till vilket pris som helst, vilket egentligen inte har att göra med diskussionen om den grävande journalistiken.

När sedan de två herrarna uppenbaras i teverutan för att resonera kring dessa angelägna frågor utbryter en pajkastning av Guds nåde. Råsoparna som slungas fram och tillbaka är snarast av personlig karaktär. Adaktusson kastar ur sig vagt grundade eller rent felaktiga påståenden om Josefssons verksamhet och Josefsson svarar med att svartmåla Adaktusson som en maktens hantlangare. Själva höjdpunkten nås när det visar sig att ingen av de två herrarna ser den andres program, trots att de har väldigt starka uppfattningar om innehållet i dessa.

Själva frågeställningarna, både den om den granskande journalistikens metoder och trovärdighet och den om mediernas ansvar för konsekvenserna av att hänfa ut människor, tappas bort någonstans på vägen. På sin höjd används de som tillhyggen i ett ställningskrig som drar skam över samtliga medverkande. Från debatten i Gomorron Sverige idag gick såväl Janne Josefsson som Lars Adaktusson ut som förlorare.

Folkmordssurfa med Google Earth!

Google tar nu sitt moraliska ansvar. Internetföretaget vars kartfunktion Google Earth tidigare kritiserats för att risera historien genom att visa bilder från New Orleans utan orkanskador. Företaget förnekade då att man tagit några politiska hänsyn och hänvisade till att det rörde sig om rutinmässiga förändringar av innehållet i deras tjänster.

Med Google Earth kan internetanvändare betrakta jorden ur ett satellitperspektiv och zooma in på de platser man är intresserad av. Upplösningen har varit bäst över storstäder där det gått att komma ner på en nivå där det går att se enskilda bilar. Nu har Google ökat upplösningen över Darfur på liknande sätt i ett samarbete med Förintelsemuseet i Washington.

Sudans president Omar al-Bashir förnekar att det förekommer systematiska övergrepp mot civilbefolkningen i Darfur. Men sam­arbetet mellan Google Earth och Förintelsemuseet i Washington gör det lätt för vem som helst att göra sin egen bedömning av situationen i landet.

Man kan hoppas att satsningewn leder till ökad uppmärksamhet kring situationen i Sudan, där president Omar al-Bashir förnekar att det förekommer systematiska övergrepp mot civilbefolkningen i Darfur. Frågan är om inte utspelet mest är ett led i en strävan att bemöta den tidigare kritiken Google fått utstå om tillrättaläggningar.

Sverige, demokrater och Sverigedemokreater.

För första gången ställer en högt uppsatt moderat upp i en debatt med Sverigedemokraterna. På torsdagskvällen debatterar partiledaren Jimmie Åkesson (sd) i programmet "Adaktusson" i TV8, mot folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag och på söndag kväll möts partisekreteraren Per Schlingmann (m) och Åkesson (sd) i programmet "Sverige i fokus" på TV8.

Socialdemokraterna har avböjt medverkan i debatten trots att deras nya partiledare i samband med tillträdet i mars yttrade: "Nu måste vi ta debatten mot Sverigedemokraterna!"

Extra angeläget vore det för Sahlin att ta debatten emedan hon representerar just den hållning som gör att SD dagligen vinner fler anhängare. Det är märkligt att inte de etablerade partiernas företrädare kan inse sambandet mellan framväxten av missnöjespartier av sd:s typ och uttalanden som Sahlins:

"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."

Just denna typ av bespottande av det svenska är den näring ur vilken Sverigedemokraterna spirar. Att man dessutom från riksdagspartiernas sida vägrat att ta debatten är ett demokratiskt problem liksom det är ett problem att partiet gång på gång förlänas martyrstatus genom angrepp från olikatremistgrupper. Nu senast har Grand Hotel i Saltsjöbaden dragit tillbaka sitt löfte om att hyra ut lokaler till partiets riksårsmöte. Jag undrar om bomhotarna inser att de snarare gör sd en tjänst genom sitt agerande?

Jonas Morian, ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen har skrivit ett välformulerat inlägg om Sverigedemokraterna och mötesfriheten. Man önskade att Mona Sahlin och Marita Ulvskog vore förmögna till en lika nykter analys.

Vem vill rösta på ett hemligt parti?

Så har rättegången äntligen börjat mot folkpartiets före detta pressekreterare Per Jodenius, anklagat för dataintrång i Socialdemokraternas nätverk. Såväl Folkpartiets valkampanj, av vilken dataintrången tycks vara en del trots att partiledningen energiskt förnekar det, som socialdemokraternas strategiska anmälan två veckor före valet känns som indikatorer på vilken syn på såväl politik som väljarkår som präglar bägge blockens kampanjarbete.

Man kan fråga sig varför Folkpartiet (eller en folkpartist för dem som fortfarande tror att Jodenius ensam kände till intrången) trodde att Folkpartiet skulle vinna väljare på att känna till Socialdemokraternas hemliga material. Å andra sidan kan man fråga sig vilken information ett politiskt parti rimligen kan besitta som är så hemlig att det skulle "allvarligt skada" partiet om den läckte ut. Vill man rösta på ett sådant parti? Tänk om alla skulle spela med helt öppna kort istället? Tänk om...

Ett försvarslöst land.

Bevisen på hur nedbantat och ynkligt vårt svenska försvar har blivit, genom nedläggningar som skett i strid med av riksdagen fattade beslut, dyker upp gång efter annan. Idag kan vi läsa om hur ÖB beslutat att ställa in åtta av de tio uppvisningsdagar som Försvarsmakten hade planerat i sommar.

- Det beror på att personalen är så oerhört belastad av att utbilda insatsstyrkan som ska stå till EU:s förfogande. Det är prioriterad verksamhet, säger överstelöjtnant Lars-Gunnar Sjölin som ansvarar för uppvisningsdagarna.

Samtidigt som förutsättningarna för försvarets verksamhet, vilken i förlängningen utgör grundvalen för en nations säkerhetspolitiska oberoende, rycks bort under fötterna på dem, dras också deras möjligheter att för allmänheten påvisa värdet av verksamheten undan.

Unga män i storstäderna betalar mest.

Från och med första juli höjs trafikförsäkringspremien med minst 700 kronor per år enligt ett förslag som regeringen idag överlämnade till riksdagen.

Syftet med den nya skatten sägs vara att tydligare koppla kostnaderna för trafikskador till skaderisken. Skatten ska dock täcka kostnader för gamla, historiska skador, något som mött hård kritik från försäkrings- och motorbranschen.

Minst 700 kronor kommer den genomsnittliga premien att öka. Förare med högt riskbeteende, som yngre män i storstäderna och mc-förare, kommer att få betydligt högre kostnader. Ironiskt eftersom "yngre män i storstäderna" tillhör de grupper som i störst utsträckning röstade fram  den nya regeringen enligt statistiken efter valet.

Slipp obehagliga grannar!

Många som skaffar ny bostad är angelägna om att slippa obehagliga grannar, till exempel lågutbildade eller förtidspensionerade människor.ud vet vad sådana skulle kunna ta sig till och hur det skulle kunna inverka på grannsämjan! Som tur är finns lösningen till hands, men Hyresgästföreningen är minst sagt skeptisk.

Hyrestgästföreningen kritiserar nätförmedlingen Hemnet, som har drygt en miljon besökare per månad och ägs av bland annat Mäklarsamfundet för att de erbjuder en tjänst där du för 100 kronor får veta hur många arbetslösa, förtidspensionärer, höginkomsttagare och lågutbildade som bor i närheten av bostaden. "Grannskapsinformation" kallas tjänsten, som man blir erbjuden på skärmen när man tittar på en bostadsannons. Förutom hos Hemnet finns den här möjligheten också på Aftonbladet.se och Bovision. Peder Palmstierna, presschef på Hyresgästföreningen, är mycket kritisk:

- Jag kan inte se någon relevans i att lämna ut sådana här uppgifter. Vi i Hyresgästföreningen vill ha ett samhälle där människor får blandas. Det tror vi både människorna och samhället mår bra av.

Han ser fenomenet som en tecken på en allmän tendens.

- Vi är på väg mot ett samhälle där de som har resurser plockar russinen i kakan. Det kan man se tydligt i boendet, säger han till
SvD.se.

På hemnet har man naturligtvis en helt annan syn på saken och Hemnets vd Björn Dietman blir förvånad när han får höra talas om kritiken.

- Det är inte vår avsikt att bidra till någon segregation. Men vilka som bor i närheten - det vet ju folk. Jag tror inte att svenskarna väljer bostad bara utifrån vem som bor i området, säger han till SvD.se.

Om folk redan vet vilka som bor i närheten, varför är då informationen relevant?

Have you seen the old man...

Igår skrev jag om uteliggarnas allt svårare situation sedan ligor av professionella tiggare från andra länder, främst Östeuropa, gjort entré på våra svenska gator och torg. Idag rapporterar Svenska Dagbladet om hur den svenska allmänheten börjat bli luttrad till följd av det tilltagande tiggeriet och att allt färre är benägna att skänka pengar åt dem som ber om allmosor.

Hur ska man egentligen förhålla sig? Det är inte en lätt fråga. Å ena sidan finns det människor vars överlevnad från dag till dag är beroende av de småpengar de lyckas få till skänks, å andra sidan finns risken aqtt pengarna man ger går till missbruk, eller ner i fickorna på tillresta personer som bedriver tiggeriet som affärsverksamhet.

Parallellt med denna utveckling kan vi i Dagens Nyheter läsa om hur ett antal hemlösa förvisas från sin fristad vid Flatenbadet, sedan ett projekt för hemlösa i socialtjänstens regi nu löpit ut. Det är tuffa tider, för en del.

Have you seen the old man
In the closed-down market
Kicking up the paper,
with his worn out shoes?
In his eyes you see no pride
And held loosely at his side
Yesterday's paper telling yesterday's news

So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
I'll show you something to make you change your mind

-
Ralph McTell, Streets of London

Tiggeri som affärsverksamhet.

Tiggare utgör ett allt vanligare inslag i vår svenska gatubild. Stockholm är naturligtvis värst drabbat, men också andra större städer. Många är svenska uteliggare, människor som blivit hemlösa sedan psykiatrireformen och/eller missbrukare av olika slag. Den markanta ökningen av tiggeri beror dock på att grupper av "profesionella" tiggare från andra länder, främst östeuropeer, gjort entré.

Hur kan det vara lönsamt att resa hela vägen till Sverige för att tigga pengar på gatan? De utländska tiggargrupperna lider ingen direkt nöd, menar polisen. Det gör däremot många av de tiggare som lever i Stockholm året runt. Det handlar alltså om utstuderad affärsverksamhet som dessutom slår mot de svenskar som har det allra sämst. De tiggarligor som kommer hit för att tjäna pengar på tiggeriet konkurrerar alltså med de uteliggare som tigger för att få ihop 40 kronor till härbärge för natten.

Skulle det ökade tiggeriet dessutom leda till en mer blaserad hållning hos den svenska allmänheten kommer de nödställdas situation inte att bli direkt bättre. Det är svårt att tänka sig något mycket mer motbjudande än att göra sig pengar på människors empati för de olyckligt lottade, samtidigt som man drar undan dessas egna möjligheter till överlevnad. Ge inte era pengar till de hitresta proffstiggarna!

Skönt att det är på en söndag.

Jag måste tillstå att jag drog på munnen när jag pingade ett inlägg på nyligen.se och utsattes för ett matematiskt problem i vad som utgavs för att vara en antispamåtgärd. När man klickade vidare kom givetvis förklaringen: "april, april". Annars är jag inte så överväldigad av första aprillurendrejerier. Det är en form av humor som känns ungefär lika kul som "har du hört den förut" eller ståuppkomik...

Skönt att datumet ifråga infaller på en söndag så att många besparas påfrestande försök till roligheter på sina arbetsplatser och skolor. Nu får vi hålla till godo med att dragas vid näsan av våra nära och kära samt uppgivet sucka åt tidningarnas skämtsamheter...

Stödundervisningen största gymnasieprogrammet.

Skolminister Jan Björklund är bekymrad och det med all rätt.Enligt ny statistik från Skolverket är det gymnasieskolans populäraste program läsåret 2006/07, vilket enligt Björklund är ett fatalt misslyckande. Jag kan inte annat än att hålla med. Vad är det som har gått så fundamentalt fel i den svenska skolan att hela 21 793 elever studerade på individuella programmet, IV, i oktober? Att jämföras med samhällsprogrammet, det näst största , med sina 20886 elever.

Hur kommer det sig att så många ungdomar idag, när de slutat grundskolan, har antingen så dåliga kunskaper eller ett så dåligt självförtroende att de inte tror sig kunna fullfölja ett normalt gymnasieprogram? Hur kommer det sig att våra svenska grundskole- och gymnasieelever successivt presterar allt sämre resultat på de nationella proven - en utveckling som också märks på högskole- och universitetsnivå - medan man i Finland år för år istället lyckas höja resultaten?

Björklund tror att svaret på frågan om varför så många väljer IV står att finna i att alldeles för många elever lämnar grundskolan utan att kunna läsa eller räkna, men också på att alla program på gymnasiet idag ger grundläggande behörighet till högskolor och universitet och därmed ställer vissa teoretiska krav.

?Många av eleverna som idag går på individuella programmet skulle mycket väl kunna gå en praktisk utbildning, med lägre teoretiska krav, säger Björklund.

Nedläggning och centralisering.

Så fortsätter den negativa trenden inom offentlig sektor: nedskärningar, indragningar och centralisering. Servicen flyttas allt längre bort från medborgarna. Försäkringskassans nya organisation är i sanning ett bakslag för välfärden: Tidsbokning, minskat öppethållande, mindre personlig service och mer självbetjäning. Det blir längre till de lokala försäkringskassorna, och den man får prata med i telefon sitter sannolikt i en av Försäkringskassans fyra nya telefonkundtjänstcentraler.

Bara mellan 60 och 70 lokala bemannade försäkringskontor blir kvar i den nya organisation som Försäkringskassan presenterar i dag. Den nya Försäkringskassan ska med hjälp av modern teknik ge "kunderna" möjlighet att sköta många av sina ärenden på internet. Tanken är att det ska bli lättare att få besked och enkla beslut ska kunna ges direkt i telefon.

Att försäkringskassan talar om sina klienter som  "kunder" är ungefär lika makabert som när ett sjukhus gör det. Försäkringskassans verksamhet är en samhällelig service som utgör en del i ett socialt skyddsnät för medborgarna. Till försäkringskassan vänder man sig för att man måste, inte för att man har lust.

Det är skamligt att Försäkringskassans tillgänglighet och service minskas i en sån här utsträckning. Vi talar om ett system som redan är snårigt nog vad gäller byråkrati, nu föreväntas man dessutom i allt större utsträckning hantera detta själv. Det är ett hån, allra helst som att man i de lägen som man vänder sig till Försäkringskassan inte alltid är 100 % fit.

En smart strategi för politiker som driver en arbetslinje vore att öppna föer kontor, anställa fler handläggare för att på så sätt både skapa arbetsytillfällen, ge medborgarna bättre tillgänglighet till samhällelig service och snabbare handläggning samt inte minst komma tillrätta med det utbredda bidragsfuskande som man nu ämnar ta i med hårdhandskarna mot!

Persson tar till orda.

Medierapporteringen kring statsministerdokumentären tycks aldrig ta slut och jag förmöår helt enkelt inte att hålla fingrarna borta. Nu talar Persson för första gången själv ut i media om dokumentären. Liksom jag spekulerade igår är han inte särskilt belåten med slutresultatet. Han tycker som jag förutspådde, att dokumentären fokuserat i för liten utsträckning på politiken.

Persson menar
också att dokumentären klippts på ett sådant sätt att de negativa omdömen han fällt om olika personer fått betydligt större utrymmev än hans positiva omdömen.

Han verkar dock inte ångra något han sagt eller att han ställde upp på projektet. "Jag står för mina åsikter och jag om någon vet vad det innebär att bli granskad, kommenterad och kritiserad hårt och skoningslöst", framhåller han.

Från SVT:s sida avfärdar man givetvis Perssons kritik.

- Jag tycker det är en förvånansvärd bild av dokumentären som Göran Persson lägger fram. Vi sände fyra timmar dokumentär och det är politik från första till sista ordet, säger Jan Axelsson programdirektör på SVT.

Jag håller inte med om detta. Mycket fick vi se av Göran Persson i Fichtelius dokumentär, men inte särskilt mycket av hans politiska gärning.

Vad kan en stackars hyresvärd göra?

Jag kommenterade nyligen att ett norskt sjukhus tagit det lovvärda initiativet att förbjuda de vederstyggliga så kallade foppatofflorna. Återigen visar sig Norge vara ett föregångsland. Den här gången är det dock en privat hyresvärd som ryckt ut till ordningens och sedlighetens försvar!

När de boende i ett hyreshus i norska Hamar klagade på mögelskador svarade hyresvärden att det var deras eget fel. De hade haft för mycket sex utan att vädra, menade han.Orsaken till problemen, skrev hyresvärden, var att de boende inte vädrade tillräckligt och att de utsöndrade för mycket kroppsvätskor. Mest mögel och svamp fanns det i sovrummet, poängterade han och fortsatte:

"Dessutom har ni kanske brunstiga tonåringar och ungar som duschar hela tiden, eller hur? Och så ringer ni till mig och klagar, tycker ni att det är rätt?"

Bra där! Jag menar, vad kan en stackars hyresvärd göra i dessa dekadenta tider?

Grattis alla förmögna! Uppdaterad

Idag passar vi på att gratulera de ca 225.000 svenskar som innehar en förmögenhet på över 1.5 miljoner kronor och som är de som verkligen gynnas av att förmögenhetsskatten avskaffas. Skatten ska avskaffas redan i år och regeringen motiverar åtgärden med behovet av att öka tillgången på riskvilligt kapital så att ökade investeringar i företagande kan leda till fler arbetstillfällen. Dessutom anser de att skatten är godtycklig.

Såväl Robin Hood som Karl-Bertil Johnsson roterar i sina grifter. Intressant är dock att notera att allianspartiernas ungdomsförbund ställer sig kritiska till åtgärden.

Tillägg: Angående kommentarerna nedan som till stor del går ut på att bortförklara det faktum att det är de rikaste som gynnas av förmögenhetsskattens avskaffande hänvisar jag till finansminister Borg som menar att just så är fallet:

- Opinionen förstår att man måste föra en politik med ansvarsfull finansiering och att ett avskaffande främst gynnar de rikaste, säger Borg.

I rest my case.

Synd om killen.

Jag har, påverkad av rådande mediehysteri, skrivit mycket om dokumentärserien Ordförande Persson, här i Slottet i saknadens dalar. Naturligtvis har jag påverkats av uppståndelsen kring dokumentärserien, men också av programmen i sig. De gav kanse, nu när vi summerar de fyra timmarna, någon riktig helhetsbild av varken människan eller politikern Göran Persson. Som Carl Otto Werkelid påpekar så handlade dokumentärserien förvånansvärt lite om politik. Dessutom, menar Werkelid, omöjliggör den alla Perssons chanser att få ett eftermäle som en stor statsman, i och med det ensidiga fokuserande på den förre statsministerns känsloliv.

Det är inte utan att man undrar över hur mycket inflytande Persson själv haft över slutresultatet och hur han känner så här i efterhand, sedan det sänts. Är han nöjd med alla örfilar han delat ut eller känner han sig rentav lite dum? Visste han att det inte rörde sig om ett hyllningsporträtt över en statsman utan om en skildring av en ensam människas frustration? Visste han att Fichtelius verksamhet skulle kunna betecknas som lika "snuskig" som Persson själv raljerande kallar medier i allmänhet?

Som avslutning skulle jag vilja använda de ord Persson fällde om Carl Bildt ute på Harpsund: Det är inte utan att jag tycker lite synd om killen. Vart ska han ta vägen nu?


Tidigare inlägg Nyare inlägg