Slottet i saknadens dalar

Igår besökte jag en biografsalong för att se En obekväm sanning (An inconvenient truth) – filmen om Al Gores engagemang i kampen mot den miljöförstöring som lett till och fortfarande leder till de pågående klimatförändringarna.

Om man följt diskussionerna kring klimatfrågan en tid så är det inte särskilt mycket ny information man får sig till livs i En obekväm sanning. Däremot får man fakta och statistik presenterade på ett mycket konkret och övertygande sätt. Även om man sedan tidigare varit medveten om de processer som pågår, blir det i filmen smärtsamt uppenbart vilken omfattning det rör sig om och hur snabbt utvecklingen sker.

För er som inte sett En obekväm sanning kan jag i korthet säga att den är uppbyggd kring ett föredrag som Al Gore, demokraternas forne presidentkandidat (som till följd av ett utslag i högsta domstolen efter ett oklart valresultat besegrades av den nuvarande presidenten Bush) håller med hjälp av ett bildspel. Gore reser världen över med sitt föredrag i hopp om att väcka människors medvetenhet inför den problematik som klimatfrågan utgör. Dokumentärfilmen är ett led i samma folkbildningsprojekt.

Men detta är mer än ett folkbildningsprojekt – detta är en fråga som är direkt avgörande för alla nu levande och kommande generationer människors framtid. Precis som Gore lyfter fram råder det ingen tveksamhet i vetenskapliga kretsar om klimatförändringarnas orsaker, omfattning och konsekvenser. Osäkerheten sprids istället av ekonomiskt starka lobbyorganisationer och har fått ett enormt genomslag i den populära pressen. 

Ekonomiska intressen som gynnas av att åtgärder inte vidtas mot klimatförändringarna lägger ut dimridåer för att hindra gemene man att öppna ögonen för vår tids, ja kanske historiens viktigaste fråga.

Som sagt. För den som redan är insatt i klimatproblematiken innehöll inte En obekväm sanning särskilt mycket ny matnyttig information. Däremot lyfte den fram tillräckligt många plågsamt tydliga exempel som konkretiserade den annars kanske ganska abstrakt upplevda klimatproblematiken. Bilder från Kilimanjaros välkända snöklädda topp - nu nästan helt bar, eller från bortsmälta glaciärer världen över. Eller flygbilder från den nu borttorkade Tchadsjön - tidigare Afrikas största sjö. Exemplen var talrika och skrämmande.

För en svensk åskådare innebar den tydligt amerikanska vinklingen ett uppenbart minus. Samtidigt är vinkeln begriplig – USA är den enskilda nation som bidrar mest till de processer som underhåller klimatskiftet – ja mer än de flesta andra länder på jorden tillsammans - och USA är dessutom det land som är mest ovilligt att ändra sina vanor. Därför är också den amerikanska opinionen den viktigaste att väcka i dessa frågor.

Samtidigt som det tydliga amerikanska perspektivet ibland kan sticka i ögonen på en europé så är det glädjande att se att En obekväm sanning inte hemfaller åt den vulgäramerikanska typ av opinionsbildning som till exempel Michael Moore ägnar sig åt. Gore känns hela tiden övertygande, allvarlig och seriös i sitt engagemang i klimatfrågan.

Oavsett om ni redan är medvetna om klimatproblematiken sedan länge, om ni nyss blivit uppmärksammade på den eller om ni tillhör det stora flertal som dagligen väljer att stoppa huvudet i sanden så tycker jag att ni ska gå och se En obekväm sanning. Den är tänkvärd.

Läs mer om filmen och klimatproblematiken här.

Så skaldade Erik Axel Karlfeldt i dikten  Höstskog. Idag kan vi också glädjas åt att den onaturligt korta hösten är på upphällningen och att den påtagligt försenade vintern äntligen tycks vara i antågande. Imorse var vattenpölarna frusna till is och ett lager rimfrost täckte gräsmattorna. Inte en dag för tidigt.

Vi kan även glädjas åt att Assyriskas fans slutgiltigt bevisat att de på intet sätt motsvarar den helyllestämpel som vidlådits dem av ett icke fotbollsintresserat kulturetablissemang och som bland annat kom till uttryck i Sveriges Televisions pinsamma dokumentärserie ?Landslag utan land? förra året. Lite grann som när IFK Göteborgs goa gôbbar skämde ut sig på Råsunda i torsdags.

Men istället för att dröja vid sådana oväsentligheter riktar vi istället blicken mot den stundande slutspurten i allsvenskan!

Den nya regeringens medborgarfientliga kulturpolitik har redan börjat ta sig uttryck i besked om kommande avskaffningar av reformer på kulturområdet. Jag tänker främst på den fria entréavgiften till statliga museer – en reform som den gamla regeringen införde men som också haft sina anhängare på den borgerliga sidan. Man kunde läsa om det hela i gårdagens nummer av Svenska Dagbladet.

De fria entréavgifterna är också en reform som fallit mycket väl ut – flera museer, till exempel Historiska museet, har fördubblat sina besöksantal i och med reformen – och samtliga berörda parter, till exempel de nitton cheferna för de statliga museerna, har varit överens om att de fria entréavgifterna har varit av godo. Även bland medborgarna har uppfattningen varit överväldigande positiv – enligt Statens kulturråds undersökning var 70 % av de tillfrågade för de fria entréavgifterna.

Vi får passa på att besöka så många av museerna som möjligt nu under den korta tid som återstår innan den första januari 2007 då entréavgifterna återinförs, och med bävan se fram emot vad mer för nedskärningar och avregleringar som kommer att drabba det svenska kulturlivet och förvaltandet av vårt kulturarv. 

Ribban tycks i alla fall vara satt.

Debattvågorna efter höstens rikdagsval går fortfarande höga. En av de mest debatterade frågorna just nu är Sverigedemokraternas valframgångar. Den kände arbetarförfattaren Fredrik Ekelund, själv bosatt i Malmö där Sverigedmokraterna vunnit mycket mark, ger idag sina synpunkter på ämnet i en debattartikel på Sydsvenska Dagbladets kultursida.

För att läsa artikeln, klicka här.

Kung Carl XVI Gustaf framhöll idag i samband med Riksdagens högtidliga öppnande fram klimatfrågan rapporterar Sveriges Television . 

-Det är en av vår generations stora ödesfrågor att klara ut hur våra levnadsvanor påverkar miljön, sade han.

Hans majestät konstaterade vidare att Sverige kunnat njuta av en ovanligt varm sensommar, men pekade på att värmen också kan ge anledning till att känna viss oro. Talet i sin helhet finns att läsa här .

Det är glädjande att se att rikets monark någon gång emellanåt lyfter blicken från sportbilarna och riktar den mot angelägnare spörsmål.

I söndags var jag och en god vän på Nationalmuseum och åsåg den nyöppnade utställningen ”Naturens spegel – svenskt landskapsmåleri 1840-1910” som jag varmt kan rekommendera. Romantiker som jag är hänfördes jag naturligtvis mest av utställningens första rum där romantikens vurm för det sublima tog sig uttryck i storslagna och dramatiska scenerier av konstnärer som Marcus Larsson – kanske mest känd för sitt ”Vattenfall i Småland”.

Utställningen omfattade många norska och danska konstnärer från hela perioden, även någon enstaka islänning fanns representerad. Isländskt landskapsmåleri vinner mycket på att det är en så säregen och spektakulär natur som skildras. Bland senare målare märktes verk av expressionister som Edvard Munch och August Strindberg.

Nationalmuseum är alltid en trevlig oas i vårt torftigt modernistiska tidevarv, och upplevelsen förhöjs ytterligare när de har så intressanta och sevärda utställningar.

Så här vackra landskapsbilder kan man beskåda på Nationalmuseums tillfälliga utställning ”Naturens spegel – svenskt landskapsmåleri 1840-1910”. (Marcus Larsson, ”Vattenfall i Småland” 1856. Nationalmuseum.)

Jag passade även på att ta en promenad ut på skeppsholmen till Moderna museet, men där pågick omhängning för fullt så det fick bli ytterligare en vända genom den permanenta utställningen. Den var inte mer upplyftande än vanligt, men en viss munterhet väcktes i alla fall av alla de högfärdiga pretton som frekventerar lokalerna i sina sextiotalsfrisyrer, anorektiska fysionomier och svårmodiga uppsyn.

Det är emellertid nedslående att notera hur man från politiskt håll favoriserar det senare muséets verksamhet framför det förras, genom skyhögt högre anslag – trots att nationalmuseum har dubbelt så stora samlingar som moderna att förvalta och bevara.

Att socialdemokratin haft modernismen i dess funktionalistiska tappning som estetisk ideologi vet vi ju sedan länge. Det ska bli intressant att se huruvida det blir någon förändring i proportionerna på anslagen nu när vi har bytt regering. En sak vet vi i alla fall och det är att båda museerna återigen kommer att flyttas ett steg bort från medborgarna i och med att entréavgiften återinförs.

Dagens Nyheters debattsida upptas idag av en artikel där Birgitta Boström, generaldirektör för Statens geologiska institut, presenterar resultaten av en utredning man gjort om klimatförändringarnas konsekvenser. Resultatet presenteras sakligt och nyktert och borde förhoppningsvis kunna fungera som en väckarklocka för många. Flera svenska städer, särskilt de belägna i låglänta områden kring Vänern, riskerar att i framtiden läggas under vatten i samband med klimatrelaterade översvämningar.

En annan klimatrelaterad problematik som Boström pekar på har med vattennivån och flödesnivåerna i Göta älv att göra och dess konsekvenser i form av jordskred med omfattande materiella skador, översvämningar och förorenat vatten. Göta älv utgör till exempel dricksvattentäkt för 700 000 människor i Göteborgsområdet.

Boström skriver:

När så dramatiska väderfenomen inträffar är våra samhällen sårbara. Stadsplanering, infrastruktur, jordbruk, miljö och friluftsliv kan drabbas på ett dramatiskt sätt. Ekonomiska värden för hundratals miljoner kronor går till spillo. Enskilda människor drabbas hårt när de tvingas lämna sina hem.

De regionala klimatscenarier som SMHI:s Rossby Centre genomfört visar att Vänerbäckenet kommer att påverkas dramatiskt av en framtida ökad nederbörd. En ökad vattentillströmning under framför allt höst, vinter och vår kan komma att innebära ett starkt behov av en ökad tappning av vattennivån i Vänern till Göta älv.

SGI bedömer att de föreslagna åtgärdskostnaderna i älvdalen kan komma att uppgå till mellan en och sex miljarder kronor. Åtgärder och kostnader för Nordre älv, skydd av Göteborgs stad och invallning av jordbruksmark ingår inte i utredningen. Artikeln i sin helhet finns att läsa här.

Klimatförändringens påtaglighet känns extra konkret när man som i söndags kunde gå runt i t-shirt i ett soligt Stockholm i början av oktober… Karlfeldts dikt Höstens vår har fått en helt ny innebörd.