Slottet i saknadens dalar

Häromdagen hamnade jag i samspråk med några så kallade piratpartister. Ni kanske känner igen typen: bleka och glåmiga med dålig hållning och överbetalda jobb inom IT-branchen men som trots detta (eller kanske just på grund av detta) anser sig ha rätt att stjäla frukterna av andras arbete och till och med har gått så långt att de gör politik av sitt parasittänkande.

Naturligtvis skulle även dessa exemplar ge sig på att försöka övertyga mig som upphovsman om hur mycket deras snyltande i själva verket gynnade mig. Argumentationen var den gamla vanliga. Eftersom, menade de, de stora skivbolagen utnyttjar artister och eftersom deras politik slår mot de stora skivbolagen menade de att piratpolitiken skulle gynna artisterna. Utifrån logiken "min fiendes fiende är min vän".

Nu är det ju inte riktigt så enkelt, fastslog jag. Det är sant att musikbranschen styrs av stora bolag och att artister ofta ingår för dem själva ofördelaktiga avtal med bolagen. Att utifrån detta dra slutsatsen att artistens/upphovsmannens situation skulle bli bättre av att man tog ifrån honom/henne den upphovsrätt som faktiskt är den enda garanten att han/hon får något tillbaka för sitt nedlagda arbete. I nuläget kan en artist ingå ett ofördelaktigt avtal som gör att skivbolaget tjänar mångdubbelt mer på försäljningen än vad artisten gör. Utan upphovsrätt skulle bolaget inte behöva ingå något avtal. De skulle kunna ge ut vilken musik de ville och själva kamma hem hela vinsten utan att upphovsmannen fick ett ruttet öre.

"Men vi vill ju inte avskaffa upphovsrätten", genmälde de glåmiga, "vi vill bara begränsa den till fem år. De flesta skivor säljer man inom fem år, därefter finns det ingen anledning till att inte släppa upphovsrätten fri."

Fem år! Det kanske stämmer in på artister av typen Britney Spears vars skivor säljer under en kort period av intensiv marknadsföring i anslutning till skivsläppet. För de flesta andra artister är skivorna en viktig inkomstkälla långt efter fem år efter släppet. Det gäller såväl större som mindre artister. Bruce Springsteen, Madonna och Ulf Lundell har nog tjänat en och annan dollar/krona på skivor de släppte för länge sedan. Eller ta en liten okänd artist som ger ut sina egna skivor. Om han eller hon skulle få ett större genombrott efter några år och sälja massor av skivor skulle det innebära ett ökat intresse också för de tidigare plattorna. Om Piratpartiet fick som de ville skulle då (om genombrottet skedde fem år efter den första skivutgivningen) vem somhelst med ekonomiska resurser ge ut artistens gamla skivor på nytt utan att ett öre skulle komma upphovsmannen till del. Är detta verkligen att värna upphovsmännens intressen?

Jag är medveten om att internet medför en förändrad situation vad gäller tillgänglighet och konsumtion av kultur av alla de slag. det innebär dock inte att man genom att döpa om stöld till informationsspridning kan komma undan det faktum att man snyltar på någon annans arbete. Jag har förståelse för dem som sitter och laddar ned gratis musik över nätet. För en relativt okänd artist som mig kan det rentav vara gynnsamt att musiken sprids även om det är gratis. I förlängningen är det dock förödande för verksamheten. Det är dyrt att spela in musik, oavsett om man hyr in sig i en studio eller om man investerar i egen utrustning. Det ligger många timmars arbete bakom varje inspelning, både i form av komponerande, repetitioner och inspelning. Allt detta menar piratpartiet att upphovsmän och musiker ska göra gratis.

"Men större delen av pengarna tjänar ju ändå artisterna på konserterna."

Det är sant för många artister, men innebär ändå inte ett försvar för att allt arbete kring inspelningarna borde göras gratis eller med förlust. Jag undrar om piratpartisterna skulle vilja gå till jobbet varannan dag utan lön för att arbetsgivaren menar att pengarna tjänar de ju in på de udda dagarna.

Hittills har jag mest talat i mitt och alla andra upphovsmäns intresse. Men det finns ju faktiskt större värden som står på spel än våre inkomstmöjligheter. Om det inte går att försörja sig som kompositör/poet/författare/filmare så kommer allt färre att ha tid och möjlighet att hålla på med det. Det finns idealister som kämpar på sin fritid samtidigt som de har andra jobb för att få matpå bordet. Skulle inte ens möjligheten till en försörjning inom deras egentliga verksamhetsområde finnas skulle nog en hel del av även dessa tappa sugen. Följden skulle bli en ännu längre driven kommersialisering av kulturen där endast de stora aktörerna skulle finnas kvar på marknaden, det vill säga de som skulle kunna göra pengar på försäljning eftersom de har möjlighet till massiva marknadsföringskampanjer. Alla andra skulle trängas ännu längre ut i periferin. Men eftersom Piratpartiet tycks basera hela sin argumentation på artister av Britney Spearstypen så skulle det antagligen inte betyda någon stuörre förlust för dem.

Ytterligare ett argument som brukar föras fram av de glåmiga är alla gratisprogram och gratistjänster som finns på internet. Reklamfinansierade givetvis. Piraterna menar att så borde även kulturarbetare kunna få in sina inkomster. Jag ställer mig dock mycket tveksam till huruvida någon skulle vilja lyssna på låtar som alltid föregicks av små reklamjinglar. Lagom kul att ha i Ipoden.

Det mest ironiska med de glåmiga är att många av dem kallar sig för liberaler. Jag erinrar mig passagen i Ayn Rands Atlas Shrugged där piraten (!) Ragnar Danneskiöld som agerar något slags inverterad Robin Hood deklarerar att han kommer att förgöra alla fabriker där någon försöker tillverka den metall vars patent staten stulit från upphovsmannen Howard Rearden.

"Han kommer inte att tillverka det någonstans. Inte heller de andra plundrande kräken som tror att direktiv ger dem har rätt till din hjärna. Vem som än försöker tillverka metallen kommer att få sina ugnar sprängda, sina skeppslaster förlista, sina fabriker satta i brand - så mycket kommer att drabba den som försöker göra det att man kommer att säga att det vilar en förbannelse över verksamheten, och att det snart inte finns en arbetare i landet som vill sätta sin fot hos en tillverkare av reardenmetall." - Ayn Rand, Atlas Shrugged.

Så mycket hatade Ayn Rand inskränkningar i upphovsrätten. Hon må rotera i sin grav om hon hörde de nutida piraternas argumentation. Som när en av de glåmiga sa i teve nyligen när reporten frågade om han inte tyckte att det var något problem att den verksamhet som bedrevs på siten Studentbay var kriminell:

"Det är lätt åtgärdat. Det är bara att ändra lagen."