Slottet i saknadens dalar

Medias minne är kort. Publikens likaså. är det någon mer än jag som minns hur man häromåret varnade för snabbmatens, särskilt dess friterade inslags, cancerframkallande egenskaper?

Idag kan vi läsa att skräpmaten, och särskilt de de friterade inslagen, kan minska cancerrisk! Rapporterna kring den cancerframkallande maten känns ungefär lika tillförlitliga som de om olika bantningskurers effektivitet. Trött blir man hursomhelst.

Den konspirationsteoretiskt lagde skulle rentav kunna få för sig att frityroljornas cancerbekämpande egenskaper kanske rentav är påhittat av den snabbmatslobby som numera gör allt för att framställa sina produkter som såväl miljövänliga som hälsomsamma...

I USA tar man i med hårdhandskarna mot spammare, och det är sannerligen inte en dag för tidigt. I Seattle har man gripit en 27-årig man som misstänks för stöld av identitet, penningtvätt och bedrägeri via e-post. Robert Soloway skickade ut tiotals miljoner e-postmeddelanden för att göra reklam för webbsajter på vilka hans bolag, Newport Internet Marketing, sålde produkter och tjänster. Jag önskar att alla dessa spammare skulle gå samma oblida öde till mötes.

Jag undrar hur mycket pengar det kan finnas att tjäna på spamningen. Jag menar, jag skulle aldrig någonsin överväga ens att köpa en produkt eller tjänst av någon som gjorde reklam på det viset. Å andra sidan köper jag aldrig av telefonförsäljare heller, en verksamhet som dock tycks vara lönsam eftersom företagen framhärdar med den.

Jag undrar också hur spammarna och telefonförsäljarna väljer ut sina offer. Hur kommer det sig till exempel att jag alltid erbjuds att köpa kalsonger av telefonförsäljare, medan min mailkorg fylls av erbjudanden om bröstförstoringar?

Det vore för övrigt skönt om spamfolket lät bloggarna vara ifred. Blogsofts spamfilter i samband emd kommentarfunktionen är mer än lovligt tröttsamt.

Bland vissa människor jag träffat är det brukligt att avfärda allt som någon beklagar sig över, oavsett dignitet med att påstå att det rör sig om "dagens I-landsproblem", underförstått då att problem i ett I-land inte skulle kunna vara riktigt problematiska. ett sant problem i dagens I-länder är emellertid att invånarna blir allt fetare.

Så feta har europeerna blivit att makthavarna börjat uppmärksamma problematiken. Något måste göras, menar EU-kommissionen som i dag presenterade en rad förslag till åtgärder. Man uppmanar till exempel matindustrin att ta sitt ansvar i fetmabekämpningen. Har inga resultat nåtts inom tre år hotar lagstiftning.

I EU är över hälften av befolkningen, 200 miljoner, feta eller överviktiga. Samtidigt ökar övervikten bland barn kraftigt, med 400.000 om året. Jag har oerhört svårt att förstå de föräldrar som låter sina barn svälla upp till dessa ohälsosamma proportioner. Men det är klart, vi lever i ett tidevarv när föräldrar gärna köper färdiga barnkalas på McDonalds istället för att ordna arrangemangen själva.

Det säljs fler kokböcker än någonsin i Sverige, samtidigt som vi svenskar tillbringar allt mindre tid i köket och snabbmatskedjorna ständigt ökar sin omständigt. Någonting är helt uppåt väggarna och detta är verkligen ett av dagens stora I-landsproblem!

Att hederskulturer är ett utbrett fenomen i västvärlden och även i Sverige förnekas av vissa grupperingar. Besynnerligt nog rör det sig ofta om grupperingar som annars slår sig för bröstet om att företräda utsatta grupper i samhället. de kvinnor, för det är företrädesvis kvinnor, som drabbas av hedersrelaterat våld eller lever i de av hederskulturens kodex uppfyllda männens strama tyglar, lämnas helt enkelt i sticket av de filantroper som tror att varje kritik riktad mot invandrade människor är ett ustlag av rasism och främlingsfientlighet.

När Stockholms moderate socialborgarråd Ulf Kristersson för en tid sedan meddelade att Stockholms stads förvaltningar tilldelats uppdraget att kartlägga hederskulturen i huvudstaden höjde naturligtvis de skygglappsbärande människovännerna sina röster i protest. Hedersvåldet fanns ju inte, menade man.

Denna typ av förnekelsementalitet löser inga problem överhuvudtaget. Istället låter man motsättningar frodas och jsäa när man lägger locket på. Därför är det glädjande att läsa professorn i socialantropologi vid universitet i Oslo Unni Wikans debattartikel i Svenska Dagbladet idag. Det glädjande består i att Wikan belyser hedesproblematiken ur såväl samhällets, offrens och förövarens perspektiv. Wikan betraktar inte "heder" som någonting ont i sig och inte heller hederskulturernas medlemmar som onda människor. Hederskulturer av olika slag drivs av sin egen inre logik, en logik som i förekommande fall kan få monstruösa konsekvenser. Wikan menar att det svenska samhället måste ta fasta på hederskulturernas positiva aspekter och bygga vidare på dem. På så sätt skulle det omgivande samhället kunna visa en konstruktiv respekt för människor för vilka hedern är viktig, inte genom att blunda för de sammanhang som leder fram till våld och kränkningar.

"Hederskulturer måste omvandlas så att de låter sig förenas med grundläggande mänskliga rättigheter. Först då kan man ta till vara de många goda värden och normer som befordrar välvärd samtidigt som man frigör den mänskliga potentialen och växtkraften.

Den största utmaningen, inte bara i Sverige, består i att motarbeta etnisk och religiös tribalism, klanmentalitet och sekterism. Den väg Fadime, Pela och Ghazala slog in på ? en väg som överskred gränser ? är också vägen in i framtiden."

Läs för övrigt En liten tants inlägg om Hedersvåldet.

Att kokainet flödar i vår svenska huvudstad är bekant sedan länge. Norrmännen står oss inte långt efter på snöfronten. Hela 8000 doser koks konsumeras varje dag i den norska huvudstaden. varje dag. Hur har man då tagit reda på detta? Jo, genom att analysera innehållet i Oslos kloaker. 

Det som går in måste också komma ut, konstaterar forskningsledaren Kevin Thomas vid Norsk institutt for vannforskning till etermediebolaget NRK.

Jag hoppas verkligen att resultatet av analysen var värt det mindre angenäma arbete som undersökningen måste ha inneburit...

Jag hade för mig att det svenska rättsamhället fungerade efter premisserna att det är samhället som utmäter straffen åt brottslingar och att brottslingen som väl avtjänat sitt straff är en fri man.

Dagens Nyheter resonerar dock annorlunda, där anser man att brottslingar ska fortsätta att straffas även efter avtjänat straff. Till exempel genom att hängas ut med namn och en förteckning över gångna brott i Sveriges största morgontidning. Man ställer sig också frågande till att AB Stockholm Globe Arena låter Kasra Ashhamis arrangera evenemanget trots gångna brott i det förflutna.

Med Dagens Nyheters sätt att resonera är en brottsling brottslig för all framtid och bör utestängas från alla möjligheter till hederlig verksamhet i resten av sina liv. Försöker man sig trots allt på något sådant bör den före detta brottslingen hängas ut i media för skam och vanära. Är det då inte lika bra att återinföra dödsstraff på en gång?

Till råga på allt är man upprörda över att arrangören valt att dra in tidningens presspass till galan!

Jag förstår skolminister Jan Björklunds utfall mot gymnasieskolornas "hobbykurser" (Björklunds uttryck). Det är tveksamt huruvida det gagnar någon med ett så brett utbud av gymnasieutbildningar där tyngdpunkten läggs på rena hobbyverksamheter. De största förlorarna torde i slutändan vara eleverna sjäva. Visst, någon kommer förmodligen att kunna försörja sig som "skidakrobat" men knappast mer än en bråkdel av dem som läser utbildningen.

Visst är det rätt och riktigt att unga människor förverkligar sina drömmar. Frågan är dock om inte det tunga fokus som i dessa konkurrensens dagar lagts på denna typ av obskyra kurser snarast skapar en efterfrågan på just denna typ av utbildningar. De "häftiga" gymnasieprogrammens aggressiva marknadsföring i kombination med medier som dagligen basunerar ut att självförverkligande är något som företrädesvis sker inom media, turism och extremsporter är nog större orsaker till tillströmningen av studenter till dessa program än någon ursprunglig önskan hos studenterna ifråga.

Det är emellertid besynnerligt att inte Björklund själv ser att denna aggressiva marknadsföring av gymnasieprogram med namn som låter betydligt mer fantasieggande än de vardagliga "samhälle och "natur" etc. är en konsekvens av det konkurrenstänkande som han själv vill tillämpa inom skolans värld. Istället för att sträva efter en gedigen och kvalitativ utbildning åt alla, tvingar man skolor att konkurrera med varandra över hela landet. Resultatet är inte en kvalitetshöjning, resultatet är de kurser som Björklund föraktfullt benämner "hobbykurser". Konkurrensen medför att allt större resurser läggs på marknadsföring - resurser som skolorna annars skulle använt till kärnverksamheten.

Besynnerligt är också att den fria konkurrensen inte omfattar de kommunala skolorna. De hundratals lokala inriktningar som finns på kommunala gymnasier omfattas inte av frisöket, trots att det ofta är med dessa utbildningar som kommunerna konkurrerar. Med andra ord en frapperande inkonsekvens.

Igår rapporterade Dagens Nyheter om en kampanj från Motormännens riksförbund som syftade till att uppmärksamma bilister på farliga vägsträckor. Kampanjen gick ut på att röda kors sattes upp utmed vägkanten på de olycksdrabbade sträckorna som en påminnelse till förarna att köra försiktigt.

Den varnande påminnelsen fick inte ens stå i tjugofyra timmar efter väg 259 mellan Huddinge och Haninge. Någon hade slitit upp samtliga 23 kors efter sträckningen. Enligt motormännens presschef Tomas Nilson stötte de under uppsättandet av korsen på en mycket upprörd man. Mot denne riktar sig nu misstankarna för sabotaget.

Varför saboterar man ett projekt syftande till ökad trafiksäkerhet? är uppryckandet av korsen möjligen ett ustlag av den utbredda kristofobin som råder i landet? Av bloggkommentarer till gårdagens artikel får man intryck av att många tycker att korsen är obehagliga. Så klart de är. Trafikdöden är obehaglig.

Varför vill så många sticka huvudet i sanden i denna allvarliga fråga? Vi pratar om bilismens miljöpåverkan, men sällan om den dagliga livsfara vi alla svävar i. vägverket gör sitt bästa för att lindra konsekvenserna, motormännen varnar. Allmänheten stoppar huvudet i sanden.

Läste någonstans att 80 % av alla bilförare anser att de själva kör säkrare än genomsnittet. Talande statistik. Den som kört bil i Grekland, där trafikdödligheten är högre än i Sverige, vet att där kantas också farliga vägsträckningar av kors, kors med ännu mer konkret innebörd än motormännens. Varje kors markerar en dödsolycka. Vem skulle ha mage att rycka upp dem?

Jag skrev häromdagen om hur vanligt det är att folk försöker fuska till sig körkort genom att låta andra skriva teoriprovet i deras ställe eller göra uppkörningen åt dem. Ett betydligt mindre riskfyllt sätt att kringå höga krav, ett sätt som efter vad jag förstår är lagligt, är att helt enkelt åka till någon av de platser i Sverige där det är enklast att köra upp. Skillnaderna är nämligen betydande.

Svårast att köra upp är det enligt Vägverkets undersökning i Helsingborg, Malmö och Farsta. Enklast är det att klara sig i Örnsköldsvik där hela 67 % av aspiranterna klarar sig.

Så sitter du och är nervös inför din uppkörning och överväger att göra en fuling och låta någon annan göra provet åt dig, ta det säkra före det osäkra och packa dig iväg till norra Sverige. Men gör det snart, jag misstänker att Vägverket inte är helt nöjda med de stora regionala skillnaderna...

Janne Josefsson kan slänga sig i väggen. Brittiske stjärnjournalisten John Sweeney har på egen hadnd lyckats starta ett fullskaligt krig mellan BBC och Scientologkyrkan. Upprinnelsen skall vara en dokumentärfilm om nämnda trossamfund som Sweeney stått bakom. Under produktionen skall journalisten ha tappat besinningen och nu sprider scientologerna videon medden rosenrasande journalisten till alla och envar.

Själv erinrar jag mig det i sammanhanget tämligen tama ordkrig som utspelade sig här hemma i Svedala mellan våra självutnämnda toppjournalister Janne Josefsson och Lars Adaktusson, Sakfrågan, den grävande journalistikens vara, var visserligen en annan, men nivån lika låg, om inte lägre.

Under förra året stoppade Vägverket tvåhundra olika personer som försökt ta körkortsaspiranternas plats vid uppkörningar och teoriprov. Detta trots att man infört fotograferingskrav i samband med uppkörningarna eftersom man tidigare haft problem med organiserade ligor som erbjöd den här typen av tjänster.

Statistiken säger ingenting om hur många som inte åker fast och vi får anta att det rör sig om ett rätt stort mörkertal med tanke på att det fortfarande föresvävar många att det kan vara ett framgångsrikt koncept att låta någon annan göra teoriprov och uppkörning åt en. Numera är det dessutom ofta släktingar som begår brottet, varför likheten med körkortsaspiranten i fråga kan underlätta forcerandet av fotograferingshindret.

Det är dock inte utan att man frågar sig hur dessa körkortsaspiranter i själva verket tänker. Varken teoriprovet eller uppkörningen är särskilt svåra att klara av. Visserligen tycks de ha blivit svårare: 2006 godkändes endast 47% av aspiranterna att jämföras med 73% år 2000 enligt Vägverkets statistik. Hursomhelst kan jag inte förstå hur man kan vilja ge sig ut i trafiken utan att uppfylla de reudimentära krav på trafikvett som ådagaläggs vid uppkörning och teoriprov. Ännu svårare är det att begripa de släktingar och vänner som med berått mod ställer upp på att göra uppkörningen åt dem. Vuxna myndiga människor som får rösta i allmänna val. Man hisnar.

Medan allt fler svenskar, inte minst ungdomar, oroar sig för framtiden, förbereder sig allt fler tyskar för en framtid i Sverige. Vi har redan sett dem som båtturister i skärgården, stugköpare på västkusten och vandrare i de svenska fjällen, åtnjutande en allemansrätt som de inte har tillgång till i Das Vaterland. Nu kommer de också som immigranter.

Hur kommer sig nu detta? Den tyska ekonomin går bättre än på mycket länge. De tyskar som Dagens Nyheter pratat med säger att de flyttar hit för jobbens skull. Arbetslösheten är, trots de ekonomiska konjunkturerna, fortfarande hög, framförallt i det forna Östtyskland.

Lite ironiskt känns det ändå, eftersom arbetslösheten varit den i särklass mest debatterade frågan här hemma, frågan som fällde en regering och insatte en annan, en regering med en "arbetslinje". Men inte kan det vara denna linje, så färsk som den trots allt är, som gjort att tyskar önskar slå ned sina bopålar inom våra landamären. Kan det inte bara vara så, att gräset är lite grönare på andra sidan Östersjön? Att man dessutom fritt får beträda gräset oavsett vem som äger det spelar förmodligen in det också...

Det är mycket högerpopulism just nu. Chefen för Forskningsinstitutet MIM i Malmö Björn Fryklund skriver i en debattartikel idag att högerpopulismen i Europa är här för att stanna.

I vårt västra grannland visar författaren Magnus E Marsdal hur den norska kultureliten själva har bäddat för Fremskrittspartiets framgångar.

I nästan 30 år hoppades Norges övriga partier att FrP skulle bryta ihop så fort partiets grundare Carl Hagen försvann. Men partiet lyckades inte bara med att byta partiledare. Det fortsatte uppåt i opinionsmätningarna, efter att ha gjort sitt bästa val någonsin 2005. I maj 2006, när Siv Jensen hade tagit över, fick partiet 36,9 procent av rösterna i en mätning.

Enligt Marsdal finns en av orskaerna till partiets framgångar i det ständiga häcklandet från det etablerade samhällets sida. Men ju mer partiet angrips av kultureliten för att det är vulgärt, desto fler röster får partiet, hävdar han.

Här i Sverige verkar man från de etablerade partierna benägna att följa Norges exempel. I en artikel på SvD:s kultursida redovisar professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Marie Demker resultaten av en undersökning av Sverigedemokraternas väljarunderlag. Artikeln har rubriken "Mest av allt skyr han förändring" och Sverigedemokraterna framställs som okunniga, bonniga och dumma.

Samtidigt slår sig Mona Sahlin för bröstet nu när hon "tagit debatten" med sd, en gång för alla - hon tänker inte göra om det. Att det sedan skedde under högst oseriösa former i TV4:s märkliga program Kvällsöppet  och att den socialdemokratiska partiledarens tyngsta argument (åtminstone upprepade hon det fyra gånger) handlade om huruvida fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic var svensk.

Jag tror att det är dags för såväl det svenska politiker- som kulturetablissemanget att ta högerpopulismen på allvar, istället för att pendla mellan att utmåla den antingen som ett hot mot demokratin av närmast bibliska dimensioner eller att avfärda den som en marginalföreteelse för missanpassade tokstollar. Fremskrittspartiet strävar efter regeringsmakten i Norge.

De som hoppats på att socialdemokraternas nya partiledarinna skulle vara mindre EU-fetishistisk än sin föregångare från Katrineholm lär bli besvikna. Sahlin slår i en intervju i Svenska Dagbladet fast att hon inte kan tänka sig ett regeringssamarbete med V och Mp om de inte lägger ned sina krav på utträde ur unionen.

- Man kan inte skilja någon politisk fråga från den europeiska unionen. Vi är med i EU, och varje regering måste med hull och hår kunna gå in i samarbetet.Då är det förstås problem, för att uttrycka det milt, att samarbeta med partier som tycker att vi ska lämna det där, säger hon till Svenska Dagbladet.

Det är alltså med underförstådda hot mot tänkbara koalitionspartners som Sahlin tänker kämpa till sig regeringsmakten 2010.

- Vissa saker är som en spärr, som man måste förbi. Så stor och viktig tycker jag att EU-frågan är.

Så stor och viktig tycker uppenbarligen mp och v också att EU-frågan är, eftersom de står fast vid kravet på utträde ur unionen. Ju mer tveksamt svenska folket blir visavi den Europeiska Unionen, desto mer fanatiskt trycker de ledande skikten inom socialdemokratin unionen till sina bröst. Lärde de inte sin läxa när folket röstade "fel" i EMU-omröstningen?

Även i Hudiksvall är myndigheterna ute med sina pekpinnar. Där är det tobaken som de syndfulla medborgarna skall hållas borta ifrån med tvångsåtgärder, åtminstone om de är anställda inom kommunen. Jag är ingen stor vän av tobak och jag tyckte faktiskt att det blev en befrielse när krogarna införde rökförbud. Hetsjakten på rökare har emellertid drag av masspsykos över sig.

- Naturligtvis får du gå ut och röka men den tiden får du arbeta in, säger kommunens personalchef Maria Larsson till Hudiksvalls Tidning.

Är vi snart tillbaka i den gamla goda tiden när man klockade arbetarnas toalettbesök också? Sen kan man fråga sig hur snusförbudet kommer in i bilden. Hur minskar snusandet arbetsförmågan? Vilken tid skall snusarna arbeta in enligt Maria Larsson?

I samband med årets upplaga av Sundsvalls Gatufest, som tillika utgör festens ifråga tjugoårsjubiluem, har man vidtagit drastiska åtgärder för att stävja ungdomsfylleriet. Det är socialtjänsten som ligger bakom  kraven på åtgärder och de står även för de radikala lösningarna: Först ville man förbjuda all folkölsförsäljning under gatufesten överhuvudtaget.

Nu har man istället stannat vid någon typ av kompromiss. Folköl kommer enbart att säljas till personer över 25 år, och dessa för dessutom högst köpa ett sexpack åt gången. Man häpnar.

Den svenska alkohollagstiftningen är besynnerlig redan som den är. Det är besynnerligt att man vid fyllda arton räknas som myndig på alla andra områden, man får gifta sig och man får köpa starksprit på krogen, men man får inte köpa vin på Systembolaget. Att nu omyndigförklara alla  under 25 år kan knappast vara ett steg i rätt riktning. De flesta av dessa får ju förvisso handla starköl på Systembolaget veckan innan, så varför skulle de bry sig om inskränkningar vad gäller folkölsförsäljningen i butiken?

Jag tror, liksom Alter Ego, att åtgärden inte heller löser några av de problem man försöker värja sig mot. Får ungdomarna inte tag på folköl kommer de att be folk köpa ut från Systemet tidigare, eller så vänder de sig till försäljare av smuggelsprit, som dessutom är betydligt mer skonsamt mot ungdomars ekonomi än vad folkölen är.

Det enda socialtjänsten i Sundsvall kommer att uppnå med förbudet är undergrävandet av sin egen trovärdighet.

Före detta ROKS-ordföranden Ireen von Wachefeldt, som blev namnkunnig för den större allmänheten 2005 genom att i en SVT-dokumentär slå fast att "män är djur", tvår nu sina händer i en intervju i Svenska Dagbladet.

Efter det famösa uttalandet kastades von Wachenfeldts värld över ända. Mediedrevet satte igång och den ruvande lynchmobben ute i stugorna vaknade till liv. Hotbrev och hotfulla telefonsamtal blev vardagsmat. Detta är naturligtvis fruktansvärt. Ingen som lever i en demokrati ska behöva utstå något sådant. Inte ens en brottsling ska behöva göra det, han eller hon skall utstå rättslig prövning, det är just det vi har rättsstaten till. Än mindre ska någon behöva lida förföljelse, vare sig från media eller lynchmobben, för att de uttalat en åsikt, om det så skett i Sveriges Television.

Hur motbjudande åsikter man än står för bör man ha rätt att uttrycka dem. Jag tror att det är fel väg att gå när man kringskär yttrandefriheten med lagar mot åsikter som kan uppfattas som kränkande, allra helst som de tycks helt godtyckliga. Uttalar man sig nedsättande om en etnisk gruppering eller mot till exempel homosexuella löper man risk att åtalas för hets mot folkgrupp (trots att homosexualitet mig veterligen förekommer inom alla folkgrupper...). Uttalar man sig nedsättande om kvinnor finns lagar mot diskriminering. Uttalar man sig pejurativt om män är det ok.

Jag tycker förvisso inte att man ska kunna dömas för nedsättande uttalanden om män, lika lite som jag tycker att man ska kunna dömas för nedsättande uttalanden om skåningar, homosexuella, kurder, svenskar, tyskar, bisexuella, hundägare, sotare, spårvagnskonduktörer, bagare, Gävlebor, nyckelharpsspelmän, innebandyproffs, pizzabagare etc. etc. Segregering och fördomar kan man inte lagstifta bort, det är att börja i fel ände.

Som sagt, det var fruktansvärt fel att förfölja Ireen von Wachefeldt och trampa på hennes och hennes familjs integritet. Däremot kvarstår faktum att hennes uttalande var urbota dumt och att det skulla ha varit skäl till åtal om det berört någon annan gruppering än just män. von Wachenfeldts efterhandskonstruerade motivering till uttalandet gör inte saken mycket bättre:

?Det är inte mitt utryck, men kvinnor som blivit utsatta för mäns våld kan tycka att män beter sig som djur.

Ponera att man bytte ut ordet "män" mot exempelvis någon etnisk gruppering. Hade hetsjakten börjat på nytt månntro?

Man kan gissa att amerikanerna är nöjda med att kunna påstå att det inte var en amerikan som utfört dödsskjutningarna på Virginia Tech. Igår basunerade medierna ut att det rörde sig om en "koreansk utbytesstuden." Idag är framställningen mer balanserad. Den 23-årige studenten Cho Seung?Hui var född i Sydkorea, uppges ha kommit till USA 1992.

USA är ett samhälle bestående av en mängd etniska grupper. Till skillnad från många av länderna i Europa och Asien utgörs inte majoritetsbefolkningen av de folkgrupper som bebott landet i många hundra år. Till skillnad från de Europeiska nationalstaterna som växte fram kring etniska grupper, kultur- eller språkområden som dominerat på sina respektive platser, är USA en stad uppbyggd av invandrade grupper. Detta har fått till konsekvens att den amerikanska patriotismen grundar sig på lojalitet mot konstitutionen, snarare än på den kulturella/etniska tillhörighet som varit bestämmande för den europeiska nationalismen. Därför är det märkligt att påstå att Cho Seung?Hui inte skulle vara amerikan.

Att man nu fruktar hämndaktioner mot asiater visar kanske på att den förmenta amerikanska medborgarandan trots allt vilar på en ganska bräcklig grund?

Noterar att en anlitad tysk firma gjort bort sig i samband med en omtapetsering på ett äldreboende i Ronneby. Man hade satt tapeterna upp och ned. Detta hade i och för sig inte varit så anmärkningsvärt om det inte varit så att felet uppdagats först efter att man tapetserat tjugoåtta (28) rum!

Detta får mig att erinra mig när jag för några år sedan skulle få det studentrum jag vid den tiden bebodde omtapetserat på hyresvärdens bekostnad. Anledningen var att den tidigare hyresgästen meddelst fettdrypande häftmassa skapat runda feta fläckar på hälften av rummets tapetvåder.

Eftersom hyresvärden Studentstaden bemannas av sentida ättlingar till Ebenezer Scrooge (vilka dock aldrig fått nattliga påhälsningar i samband med julen) vägrade man att låta tapetsera om hela rummet. Nej, bara de tolv våder som skadats skulle tapetseras över, vilket betydde att jag skulle bli fast även i framtiden med de vederstyggliga himmelsblå tapeter som redan satt uppe.

Beslut fattades om tapetsering, men något besked om när denna skulle ske lämnades aldrig. Så hände det sig att jag begav mig utsocknes under en påskledighet och återvände till min himmelsblå boning sent på annandagskvällen.

Morgonen efter vaknar jag av att det står två målare mitt i mitt rum. På frågan om vad i h*lvete de gjorde där svarade de att de skulle tapetsera. Jag replikerade att jag inte fått något besked om detta men de menade att de lämnat en lapp i min brevlåda. Jag gick i morgonrocken ut till brevlådan och mycket riktigt, där låg en lapp, daterad till skärtorsdagen, där målarfirman meddelade att de ämnade komma klockan sju på tisdagsmorgonen och tapetsera. Framförhållning någon?

Jag körde emellertid ut de bägge hantverkarna och hörde av mig till studentstaden om att få en ny tid för tapetsering. Så skedde och någon vecka senare iordningsställde jag rummet inför hantverkarnas ankomst och såg till att jag i god tid lämnade detsamma.

När jag om aftonen återvände till mitt rum såg där ut som en krigszon. Damm och smuts låg överallt så det fanns inget annat att göra än att börja städa. När jag satte i dammsugaren i väggkontakten uppdagades emellertid att tapetserarna lyckats ställa till med något när de tagit loss densamma för att tapetsera. När dammsugaren anslöts syntes en blixt åtföljd av en knall varpå hela korridoren mörklades. Propparna hade gått. I beckmörker samlades jag och mina grannar för att leta rätt på numret till jourhavande vaktmästare. I en och en halv timma kurade vi över några värmeljus i köket. Särskilt surt var det för en av grannarna som satt och läste till en tenta.

Historien är dock inte slut ännu. När vaktmästaren kommit och bringat ljuset åter till min bostad upptäckte jag att tapetserarna lyckats göra ännu ett misstag: de hade satt upp fel tapet! Visserligen rörde det sig om en snarlik med nästan samma vedervärdiga himmelsblå nyans men ändå så pass avvikande att man tydligt såg skillnaden. Extra illa blev det eftersom de bara tapetserat tolv av sammanlagt tjugofyra våder i rummet.

Jag har ryktesvägen hört att Studentstaden numera anlitar en annan målarfirma för omtapetseringarna.