Bättre djurskydd i England!
Det är den mest omfattande djurrättslagstiftningen på nästan 100 år som träder i kraft i Storbritannien från och med långfredagen. Myndigheterna får makt att ingripa vid minsta tecken på dålig skötsel av ett djur.
Ett husdjur ska inte längre behöva vanskötas för att polis och myndigheter ska kunna agera - det räcker med minsta risk för att djuret ska komma att fara illa i framtiden.
Det blir dessutom enklare för myndigheterna att frånta någon ett husdjur och nya straffsatser gör att bötesbelopp på upp till 280.000 kronor eller som mest ett års fängelsestraff väntar den som inte ser till att katten, hunden eller kanariefågeln har det bra. Och med "bra" menas grundläggande saker som lämplig diet, passande "boyta" och möjlighet för djuret att utöva sitt "normala beteende".
Det är glädjande att se att Storbritannien tar krafttag i dessa frågor och man får hoppas att de inte heller i framtiden kommer att försummas här hemma, när nu Jordbruksverket tar över Djurskyddsmyndighetens verksamhetsområde.
IPCC:s rapport.
Även samhällena påverkas: Erosionen har ökat eftersom havsnivån stiger, fler dödsfall på grund av värmeböljor, ändrat jord- och skogsbruk i norr, levnadsvanor för människor i Arktis.
Det är inte bara Afrika som kan drabbas hårt av torka, minskade odlingsarealer, kortare odlingssäsonger, sämre fiske när korallrev förstörs och insjövattnet blir för varmt.
Det är också troligt att Australien kommer att få ökade problem med vattenförsörjningen. I tätbefolkade områden som Cairns blir stormar och översvämningar vanligare, och den stigande havsytan påverkar. Dessutom kommer områden med myllrande mångfald, som Stora Barriärrevet och Kakadus våtmarksområden, med mycket stor sannolikhet att förlora biologiska värden, skriver IPCC.
I Sydeuropa kommer man drabbas också av ett varmare klimat genom fler värmeböljor och mer torka, som bland annat minskar produktionen av vattenkraft men som också är en hälsorisk. 2,5 miljoner européer i hotas av översvämningar längs kusterna år 2080.
I norden kan det varmare klimatet även få positiva effekter som ökade skördar, större fiskfångster från Atlanten och mer vattenkraft. Precis som man väntat kommer klimatförändringarna på kort sikt att slå hårdast i resurssvaga samhällen eftersom de tenderar att finnas i högriskområden och människor är direkt beroende av lokal tillgång till vatten och odlingar. På lång sikt hotar de emellertid oss alla.
Konkreta konsekvenser av klimatförändringarna.
Anledningen till den markant ökande fästingmängden är det allt varmare klimatet. Den milda vintern har medfört att fästingar har varit aktiva och synliga i Sverige ända in i januari. Flera vårdcentraler har redan hunnit rapportera de första fallen av fästingbitna och folk står redan i kö för att vaccinera sig mot TBE.
Fästingarna har också spridit sig allt längre norrut i landet, till platser där de bara för några år sedan var mycket sällsynta eller rentav obefintliga. Den största risken att smittas löper den som vistas längs kusten i Stockholms, Södermanlands och Uppsala län, såväl längs Östersjön som Mälarens östra del. Västra Götaland och Uppsala har fler anmälda än någonsin tidigare.
Den här typen av effekter av klimatförändringarna blir allt vanligare. Den som vistats i Stockholms skärgård de senaste åren har kunnat iaktta att inte bara fästingarna blivit fler i takt med att temperaturen stigit, också skarvarna har ökat i antal och med dem antalet ödelaggda, spöklikt vitmenade småöar och holmar.
Alla förlorar på klimatförändringarna.
Samtidigt kan länder närmare nord- och sydpolen, ofta rikare, gynnas av ett varmare klimat. Hit hör bland annat Sverige som skulle kunna dra fördel av lägre uppvärmningskostnader, ökad turism och bättre skördar. Men fördelarna är kortsiktiga.
- Alla människor borde oroa sig för klimatförändringarna. Vi kan inte isolera en del av världen från den andra, utan måste inse att vi lever i en globaliserad värld. På lång sikt kommer alla att vara förlorare, sade Rajendra Pachauri, ordförande för IPCC, till journalister efter öppningceremonin, rapporterar Dagens Nyheter.
Låt oss hoppas att dessa FN-rapporter kommer att få världens makthavare att inse vikten av att agera och det snabbt. Allra mest akut är behovet av en förändring av inställningen hos USA som i dagsläget ensamt står för en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser, och de asiatiska tillväxtjöättarna Kina och Indien. Ställer inte dessa länder om till en hållbar energiproiduktion sitter vi alla ändå med skägget i brevlådan hur mycket vi än gör för att bromsa klimatförändringarna. Därmed inte sagt att vi alla inte kan dra vårt strå till stacken.
Nedan en informationsfilm från det brittiska Miljödepartementet. Storbritannien är ett föregångsland såtillvida att båda blocken tagit klimatfrågan på allvar, varför man slipper det krystade ställningskrig mellan höger och vänster som präglar miljödebatten i länder som Sverige och USA.
http://www.youtube.com/watch?v=zzjOcOcQ90U
Är det inte det ena så...
Nu har miljödomstolen sagt ja till Vindkompaniet som vill sätta upp 30 vindsnurror i naturreservatet på lågfjället Sjisjka i Norrbotten, trots att såväl Naturvårdsverket, Kammarkollegiet som Naturskyddsföreningen har varit negativa till vindkraftparken. Naturreservatet är med i Natura 2000, EU:s nätverk för värdefull natur.
Gurun Gore.
Den före detta presidentkandidaten har genom sitt namn, sitt brinnande engagemang i klimatfrågan och sitt massiva genomslag i media lyckats att uppnå närmast "rockstjärnestatus" (flör att använda DN:s syrlige artikelförfattares formulering). Denna utrveckling är väl lite småfånig men säger mer om människors behov av att skaffa sig ikoner än om Al Gore.
Jag var själv inte och hörde på Gore, men han tycks ha understrukit en hel del väsentligeheter. För den som redan är insatt i klimatproblematiken tycks det visserligen mest ha handlat om gammal skåpmat men det är saker som tål att sägas om och om igen så länge de inte fått gensvar i form av praktisk handling.
- Världen skulle ha varit dramatiskt annorlunda i dag om USA hade godkänt Kyotoprotokollet om växthusgase.r Vi har redan sett de positiva effekterna i EU av till exempel handeln med utsläppsrätter. När inte USA är med blir åtgärderna mot klimatförändringarna som att fylla en hink med ett hål i. Man kan fortfarande använda hinken, men lagar man hålet så blir hinken betydligt effektivare.
Gore meddelar ockspå att han själv inte har några planer på att ställa upp i presidentvalskampanjen. Det är glädjande eftersom något sådant kunde äventyra såväl Gores trovärdighet som miljörörelsens och därför kanske snarast inverka kontraproduktivt på klimatfrågan.
Pest eller kolera
Det verkar som att många människor i Sverige idag (Sverige är Europas mest kärnkraftsvänliga land) lever i en föreställningsvärld där de ekonomiska konjunkturer och det säkerhetspolitiska läge som nu råder alltid kommer att vara konstant. Hur kan de annars så vidlyftigt utlova den så kallade slutförvaringens definitiva säkerhet till kommande generationer? Paradoxalt har nu Kristdemokraterna svängt i frågan, partiet som med sin familjeprofil verkligen borde värna det uppväxande släktet.
Enhetstaxa vila i frid.
Underbart är kort säger ordstävet. Trist varar länge har Povel Ramel fyllt i, och nog stämmer det. Nu avskaffas enhetstaxan brutalt i ett nytt hårt slag mot kollektivtrafiken. Detta är ett dumt och kortsiktigt agerande. Argumenten handlar om ökad kontanthantering, vilket lätt kunnat åtgärdas på annat sätt än genom en återgång till zontaxesystemet, och intäktsbortfall.
Intäktsbortfallet borde gå att möta genom att få fler att välja kollektiva färdmedel. Under den korta period som enhetstaxan funnits ökade antalet resor visserligen bara mariginellt, men tillsammans med biltullar och åtgärder för att underlätta de kollektiva förbindelserna (här spelar SJ:s pendlarpolitik en inte oviktig roll) borde det gå att göra enhetstaxan minst lika lönsam som det krångliga zontaxesystemet. Det pratas och pratas i dessa dagar om vikten att värna miljön, men de åtgärder som vidtas är företrädesvis i annan riktning.
Miljöbilar i all ära.
- För att räknas som miljöbil får inte koldioxidutsläppet överstiga 120 gram per kilometer, säger miljöminister Andreas Carlgren (c).
Detta är visserligen ett steg i rätt riktning om det kommer att innebära att mindre miljövänliga bilar snabbare kommer att fasas ut. Vad som skulle vara betydligt bättre för miljön vore dock större satsningar på kollektivtrafik och transporter med tåg och båt, det vill säga ärliga politiska åtgärder för att minska biltrafiken.
Det är onekligen paradoxalt att regering å ena sidan vill ge sken av att ha en miljöprofil genom att dela ut pengar till miljöbilsköpare och å andra sidan vill höja hastighetsbegränsningen på våra vägar.
- Regeringens förslag att tillåta 120 km/h på motorvägarna är märkligt eftersom det går på tvärs med ambitionen att minska de klimatpåverkande utsläppen, säger Svante Axelsson generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.
I en rapport från Svenska Naturskyddsföreningen konstateras att koldioxidutsläppen skulle minska med 700 000 ton per år om de svenska bilisterna bara följde rådande hastigheter på vägarna. Trafikens totala utsläpp är cirka 19 miljon ton koldioxid per år.
- Sänkta farter är det billigaste sättet för samhället att minska utsläppen, eftersom man samtidigt sparar liv och minskar antalet skadade, säger Svante Axelsson.
De flesta tar gärna tåget!
I anslutning till sin artikel i ämnet gjorde Svenska Dagbladet en enkätundersökning bland sina läsare om huruvida de kunde tänka sig att ta tåget till semestern framöver. Hela 79,3 procent svarade att de gärna åker tåg medan bara 16,4 procent svarade nej och 4,3 procent valde bilen framför tåget och flyget på Europasemestern.
Resultatet talar sitt tydliga spreåk: Medborgarna är redo att ta sitt ansvar för förändringar i riktning mot en hållbar utveckling. Nu väntar vi bara på de poliutiska beslut som krävs för att en verkningsfull förändring verkligen ska kunna ske!
Den kinesiska jättedraken.
Verje vecka (!) öppnas ett nytt kolkraftverk i Kina, ett kolkraftverk som dessutom är betydligt smutsigare i förhållande till sin energiproduktion jämfört med sina motsvarigheter i Japan, USA och Europa. I stora delar av Kina är luften så smutsig att man måste bära munskydd till vardags.
De som försvarar Kinas hänsynslösa agerande, som dessutom strider mot landets officiella policy, som redan tio år tillbaka gick ut på en hållbar utveckling, brukar hävda att kineserna också "har rätt" till samma tillväxt och samma levnadsstandard som vi i väst. När det gäller klimatfrågan finns inga rättigheter, bara skyldigheter - om vi är ärliga med ambitionen att bromsa den destruktiva utvecklingen vill säga.
Kina vägrar att gå med på bindande åtaganden på miljöområdet, vilket också ger ett land som USA sanktion att göra detsamma. Kina rusar huvudstupa in i en återvändsgränd av fossila bränslen och accelererar därmed en växthuseffekt vars konsekvenser i hög grad kommer att drabba dem själva. Parallellt med detta utsätter man miljontals av sina egna medborgare för en hälsokatastrof av homeriska dimensioner till följd av luftföroreningarna.
Allt detta i tillväxtens namn. Enda förklaringen till att man från Kinas sida prioriterar på detta självdestruktiva och kortsiktiga sätt måste stå att finna i en extrem otålighet. Man vill ha allt och det nu, utan alla andra hänsyn vare sig till planeten, övriga mänskligheten eller sin egen befolkning.
Kinas miljöpolitik har nu fått en talande illustration i Henaprovinsen där man planerar att bygga en 21 kilometer lång betongdrake på toppen av Shizhu-berget.Enligt tidningen Shanghai Daily har ansvariga myndigheter i provinshuvudstaden Zhengzhou ännu inte givit sitt godkännande till bygget, som redan påbörjats.Drakens huvud och 800 meter av svansen är redan färdigbyggt.
Tidningen skriver att området kring Shizhu-berget dessutom klassas som nationalpark sedan 2005. Enligt flera miljöexperter som uttalat sig i kinesiska medier skulle bygget i full skala innebära en ekologisk katastrof.
Bakom projektet står idag företaget Zu Long Co, som även planerar ett turistcentrum i anslutning till draken. Jag antar att man motiverar även detta groteskt smaklösa projekt med tillväxttermer.
Ta tåget till turistmålen!
Medan större delen av klimatfrågan måste lösas med hjälp av politiska åtgjärder på såväl nationell som internationell nivå, så är flygresandet faktiskt något vi kan göra någonting åt. Svenska Naturskyddsföreningen konstaterar att 60 % av flygtrafiken utgörs av nöjesresor, det vill säga resor som vi inte måste göra och där vi således lättare kan tänkas överväga i miljöhänseende bättre alternativ.
Är det inte beklämmande att se hur samtidigt som beläggen för klimatförändringarna blir allt mer gedigna, tidsperspektivet kortare och behovet av snabba åtgärder framstår som allt mer skriande, så resar bara fler och fler på nöjesresor till andra sidan jordklotet. Folk köper sommarstugor i Thailand efter att ha skrivit på Aftonbladets nätupprop mot klimatförändringarna. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Det är hursomhelst glädjande att se att resebolagen sakta börjat ta in att dessa angelägna frågor i högsta grad berör dem själva. Fritidsresor och SJ har tillkännagivit ett samarbete kring resmål i Italien till sommaren.
- På sikt skulle jag kunna tänka mig att man när man köper en resa på internet först väljer resmål och sen klickar i om man vill ta tåg eller flyg dit, säger Lottie Knutsson, informationsdirektör på Fritidsresor.
Förhoppningarna hos researrangören är höga på den nya resformen, som marknadsförs som tågcharter.
- Det här är verkligen ett nytänkande, vi tror stenhårt på det här, säger Lottie Knutsson.
De första resorna går av stapeln i sommar till destinationerna Verona, med operafestivalen som dragplåster, och Gardasjön i norra Italien. Resan tar knappt ett dygn, med avresa från Malmö och två byten i Berlin och München.
Ett fantastiskt bra initiativ. Nu är det bara att hoppas på att SJ överger den horribla prispolitik som håller på att beröva dem alla sina resenärer. Det ska inte vara en förlustaffär att resa miljövänligt!
Miljöaspekter på vinimporten.
Försäljningen av ekologiskt producerade viner ökar starkt, vilket också torde vara en indikator på att medvetenheten hos konumenterna tilltar. Miljöaspekterna är dock inte så enkla som det vid första påseende kan verka. Till exempel så är det inte alltid så att de närmast producerade vinerna bidrar minst till växthuseffekten. De långa transporterna från sydamerika kan släppa ut mindre koldioxid än lastbilarna från Frankrike.
Vinimportfirman Giertz har låtit Institutet för livsmedel och bioteknik, undersöka utsläppen av koldioxid för sina viner från världens alla hörn. Resultaten är frapperande: Koldioxidutsläppen från vinet som transporteras från Kapprovinsen i Sydafrika till Sverige beräknas till 140 gram per liter transporterat vin. Med kombinationen lastbil + tåg från Sydfrankrike är utsläppet 200 gram per liter. Med enbart lastbil från södra Frankrike blir utsläppen högre per liter än för vinet från Argentina. Vinerna från Spanien som kommer hit med båt, släpper ut minst, 60 gram per liter, medan vinerna med båt från Australien släpper ut mest, 380 gram per liter, på grund av den långa fraktvägen. Värt att tänka på, nästa gång ni står med beslutsvåndor på Systembolaget.
Across the stormy seas
Människans litenhet inför naturen ter sig alltmer uppenbar i och med att effekterna av klimatförändringarna uppenbarar sig för våra ögon. Det handlar inte bara om smältande isar, korta vintrar occh utbredda öknar. Också väderleken rubbas märkbart ur sina gängor.
Från Förenta Staterna rapporteras om förutsägelser om en ovanligt orolig orkansäsong. Meteorologer i USA menar att sexmånaderssäsongen som börjar första juni väntas föra med sig 17 tropiska stormar av vilka nio når orkanstyrka med vindhastigheter på minst 119 kilometer i timmen. Fyra av dem väntas åstadkomma allvarlig ödeläggelse. Detta att jämföras med att det i genomsnitt bildas tio stormar över Atlanten under säsongen och att endast sex av dessa sex når orkanstyrka.
Två miljöproblem ställs mot varandra
Idag varnas det för lågenergilampor. Lågenergilampor är på uppgång. De har inte slagit lika hårt i Sverige som i till exempel Danmark, men senast häromdagen fick jag en dylik lampa från min elleverantör Vattennfall som ett led i deras miljökampanj.
Att lamporna ifråga säljer bättre på kontinenten har förmodligen att göra med att elen där är dyrare och dessutom till stor utsträckning producerats i kolkraftverk, vars direkta påverkan på klimatet är ställt utom allt tvivel. I EU-parlamentet finns rentav ett förslag om att förbjuda vanliga glödlampor.
Varför varnas det då för dessa lågenergilampor som, om användningen blev utbredd skulle kunna minska energikonsumtionen avsevärt. Jo, de innehåller kvicksilver, en avvärldens farligaste tungmetaller, som både Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen vill totalförbjuda.
?Man måste vara medveten om att det är två miljöproblem som står mot varandra, säger Petra Ekblom, som utreder kvicksilverfrågor vid Kemikalieinspektionen. Kvicksilver är oerhört giftigt även i små mängder, och vi har mål för en total utfasning. Men lågenergilampor är undantagna, energibesparingarna har vägt över.
Enligt ett nytt direktiv från EU får kvicksilver inte längre förekomma i elektroniska produkter. Ljuskällor utgör dock ett undantag. Även platt-teve och platta bildskärmar innehåller den giftiga tungmetallen i viss mängd. Att minska energikonsumtionen är kanske det viktigaste ledet i våra strävanden att bromsa klimatförändringarna. Lågenergilampor kan vara en del i dessa strävanden. Vi bör dock vara uppmärksamma så att vi inte skjuter oss själva i foten genom att dra på oss ett nytt miljöproblem genom utsläpp av kvicksilver. Mängderna kvicksilver från lågenergilampor ska dock vara mindre än de kvicksilverutsläpp som kommer från kolkraftverken idag.
The answer is blowing in the wind.
Det går bra för vindkraften. Bättre än aldrig förr faktiskt. Danska företaget Vestas som är världsledande inom tillverkning av vindkraftverk går återigen mot rekordvinst. Vestas gynbnas givetvis av att ligga i ett land som driver en politik som så helhjärtat stödjer vindkraften.
Trots att Danmark inte är särskilt stort ligger landet på femte plats i världen, mätt i installerad vindkraftseffekt. Vindkraften ger nu 20 procent av landets el. Det hindrar inte att man fortsätter att satsa på vindkraften. Målet är att landet 2030 ska få hälften av sin el från vindkraft. Uppnås målet, så kommer blåsiga sommardagar all dansk el att komma från vindkraft. I Sverige har man istället nöjt sig med att utnyttja vatten- och kärnkraft.
Störst i världen just nu vad gäller utbyggnaden av vindkraft är Tyskland där i nuläget 5 % av elbehovet täcks av vindkraft. Man hoppas att också tillväxten i Indien och Kina inom kort ska göra dessa länder till den största marknaden i världen för just vindkraft. Ska det överhuvudtaget vara meningsfullt för oss i väst att försöka bromsa klimatförändringarna förutsätter det att länder som Kina mycket snabbt ställer om från sin smutsiga, kolbaserade elproduktion.
Ett ännu större flygplan...
Samtidigt som allt fler larmrapporter kommer om flygets fruktansvärda påverkan på växthuseffekten lanserar flygindustrin nya modeller. Nu har världens största flygplansmodell för persontrafik Airbus A380 landat i New York efter sin jungfrutur. Visserligen är det miljövänligare ju fler passagerare man kan ta per flygtur, frågan är bara hur mycket växthusgaser detta monster med en bränslekapacitet på Bränslekapaciteten är på 309 978 liter kommer att släppa ut.
Det är förvisso bättre med moderna flygplan än gamla, ännu mer bränsleslukande modeller. Men nog är det tröttande ändå att ständigt få dessa indikationer från flygindustrin på hur flygtrafiken ökar snarare än minskar?
De som läser min blogg regelbundet vet att jag annars är en förespråkare för såväl miljövänligare som långsammare färdmedel. Vad gäller de långa sträckorna, som över Atlanten, rekommenderar jag båt och Zeppelinare! Luftskeppen borde tillfredsställa storlekskravet hos alla dem som dräglar över dessa nya och ständigt allt större flygplansmodeller.
Persson, partiledardebatt och klimatfrågan.
Det var intressant att ikväll se den första delen i Erik Fichtelius dokumentärserie om förre statsministern Göran Persson. Det var en komplex bild av både politikern och människan Göran Persson som trädde fram, en bild som förstärkte både de sidor som jag uppskattat hos honom och de sidor som fått mig att studsa. Till de senare hör hans oerhört kantiga uppträdande. Det var till exempel frapperande hur mycket han svor när han talade privat och förtroligt med journalisten.
Uppfriskande var det dock när han, som alla medier gladeligen har uppmärksammat, uttalade att "Bildt är så jävla dålig. Det är inte utan att jag tycker synd om kille - vart ska han ta vägen nu?" Det var också intressant att se kalabaliken kring Erik Åsbrinks avgång som finansminister, ur Perssons perspektiv. Det var på många sätt en intressant och avslöjande dokumentär och jag ser fram emot nästa avsnitt.
Direkt efter dokumentären kunde vi byta kanal och se Perssons efterträdare på partiledarposten Mona Sahlin gå sin första debatt mot Perssons efterträdare på statsministerposten, Fredrik Reinfeldt. Som jag förutspådde i mitt tidigare inlägg så kändes inte Sahlin särskilt övertygande. Hennes gåpåiga stil skar sig mot Reinfeldts mer lågmälda hållning, frågan är om det verkligen apellerar till de grupper hon vill vinna över på sin sida?
Båda partiledarna vinnlade sig om en miljöprofil och klimatfrågan diskuterades som hastigast. Sahlin hade mer på fötterna eftersom hon kunde stödja sig på en socialdemokratisk miljöpolitik som faktiskt visat sig vara radikalare än vad partiet utlovade i samband med förra valrörelsen (Källa: Svenska Naturskyddsföreningen).
Reinfeldts miljöengagemang känns äremot som ett sent påfund och därför inte så utvecklat. Sanningen att säga hörde jag honom inte säga ett ord i ämnet innan han nyligen fick besök av David Cameron, ledare för Storbritanniens konservativa parti som numera kallar sig Green Tories. I valrörelsen lyste miljöfrågan märkligt nog helt med sin frånvaro.
Klimatet och politiken
Hur stor kontroll har egentligen politiken över snabba och svårförutsägbara globala miljöförändringar? Hur hantera miljöfrågorna i en värld där beslutsfattande och maktutövning alltmer kommit att handla om ett komplicerat samspel mellan nationer och privata aktörer? Det frågar sig statsvetaren vid Stockholms universitet Victor Galaz i en lång essä i Dagens Nyheter. Han gör en överblick över en miljödebatt där stor diskrepans råder mellan tvärsäkra medier och en febrilt arbetande forskarvärld. Från naturvetenskapligt håll understryks ständigt att tiden är knapp.
Om politikerna ska kunna påverka utvecklingen måste de göra det nu. Huruvida en bromsning av växthuseffekten verkligen står i politikernas makt är dock en omtvistad fråga. Galaz nämner antologin "Sustainability or Collapse" som gör en analys av mänskliga samhällens förmåga att hantera snabba miljöförändringar. I den här beskrivningen samspelar klimat, enorma geologiska processer och ekosystem med ekonomisk, demografisk, kulturell och teknisk utveckling. Fram träder en annorlunda bild av samhällets förmåga att hantera stora kriser.
Bland statsvetare är man dock mer optimistisk angående politikens möjligheter att påverka miljöförändringarna, menar Galaz. Han nämner den amerikanske statsvetarprofessorn Oran Young har under ett par decennier studerat uppkomsten av internationella miljööverenskommelser. Frågorna har kretsat kring hur det går till när stater samarbetar, och vilken effekt samarbetet får för bevarandet av olika naturliga system, till exempel Kyotoprotokollet om växthusgaser. De som gått i Youngs spår är många, och analysen andas optimism. Politiker kanske inte alltid vill, men de kan. Kortsiktiga ekonomiska intressen och maktkamp kan sätta hinder i vägen mot en hållbar utveckling ibland, men att styra storskaliga miljöförändringar är möjligt.
Galaz är frustrerad över hur oförberedda makthavarna är på att hantera klimatproblematiken. Han drar paralleller till epidemiforskningen: ett fält där människan också gång på gång ställts inför omfattande och oförutsägbara katastrofer, men där ett väl fungerande internationellt system upprättats för att förutsäga och bemöta nya epidemier.
"Den stora skillnaden är att medan det globala hälsosamfundet lyckats bygga en kapacitet att tidigt upptäcka och hantera epidemier, så står det globala klimatsamfundet och stampar i Kyotoprotokoll och larmrapporter. När ebolaviruset överraskande slog till i Uganda i augusti 2000 tog det 24 timmar innan Världshälsoorganisationen hade experter på plats för att göra en lägesanalys och bidra med kunskap i planeringen av insatser. Samtidigt kämpar FN:s miljöorgan Uneps 300 tjänstemän med att få överblick över klimatfrågan och dess sociala konsekvenser. Antalet motsvarar en tredjedel av antalet tjänstemän i det tyska miljödepartementet."
Galaz slutar emellertid sin essä i en hovsamt optimistisk ton: politikerna har möjlighet att påverka klimatförändringarna: ?Med politisk vilja går det bevisligen att manövrera svåra globala problem, med ett komplext samhällssystem. Men det kräver något mer än färdiga svar och miljötips, nämligen modet att diskutera de svåra frågorna.?
Förhoppningsvis hastighetsbegränsat på autobahn!
En majoritet av tyskarna är beredda att acceptera en hastighetsbegränsning på Autobahn rapporterar Dagens Nyheter. Anledningen är att sänkta hastigheter skulle medföra en radikal minskning av koldioxidutsläppen. Miljöministern uppges stå bakom förslaget.
Ett problem med den här typen av lösningar, ett problem som också tas upp i artikeln, är att de för ned klimatproblematiken på individnivå. Visst kan vi alla dra vårt strå till stacken genom att konsumera rätt, välja rätt transportmedel och välja energisparande lösningar i hemmet.
Allt detta tenderar dock att bli verkningslöst om vi väljer att inte förändra de stora sammanhangen: energiproduktion, industriutsläpp, infrastruktur. Detta är stora politiska frågor som vi tenderar att blunda för genom att hela tiden ensidigt fokusera på vad privatpersoner kan göra för att minska utsläppen. Naturligtvis ska vi alla bidra med vad vi kan, men det är lönlöst om inte de nödvändiga politiska besluten fattas.
Det finns naturligtvis andra positiva följdverkningar av en hastighetsbegränsning av Autobahn. Att hastigheten är en starkt bidragande orsak till trafikolyckor torde de flesta vara medvetna om. Även skadornas omfattning står i relation till vilken hastighet bilarna färdas i. Jag har själv fått erfara konsekvenserna av lagliga 90 km/h här i Sverige. Jag vill inte ens försöka föreställa mig konsekvenserna av en dylik olycka i låt oss säga 150.
Det känns i alla fall bra att tyskarna verkar ha tagit sitt förnuft till fånga, både för miljöns och för den minskade olycksriskens skull.