Slottet i saknadens dalar

Slöseri med livsmedel är en bidragande orsak till växthuseffekten. Kanske inte lika alarmerande som elproduktionen och flyg- och biltrafiken, men heller inte försumbar. Enligt en färsk trapport gjord på uppdrag av Naturvårdsverket kastar de svenska hus­hållen bort en tiondel av all mat de köper hem varje år. Det ska motsvara runt en miljon ton matsopor och redan det skulle generera onödiga utsläpp av en halv miljon koldioxid. Uppgifterna bygger emellertid på ganska gamla undersökningar och experterna tror att slöseriet med bortslängd mat idag kan vara ännu större.

Enligt artikeln i Svenska Dagbladet är slöseriet ännu större i föregångsländerna USA och Storbritannien. Brittiska hushåll slänger bort en tredjedel av all den mat som handlas. I snitt hamnade 5 av 15 kilo mat som köptes varje vecka i soporna. För Förenta Staterna redovisas ännu mer horribla siffror: 40-50 procent av alla livsmedel som var klara att skördas i USA aldrig hamnade i någon människas mage. Merparten försvann innan livsmedlen nått fram till konsumenten, som i sin tur slängde 14 procent av maten. Kostnaden för detta slöseri uppskattas till ca 43 miljarder dollar om året.

Det är ett sinnessjukt sätt att förhålla sig till livsmedel som breder ut sig i västvärlden (och förmodligen snart också i Asien där man i takt med höjd levnadsstandard bemödar sig om att ta efter alla våra avarter).

Välfärdens barn är bortskämda snorhyvlar som vant sig vid en aldrig sinande tillgång på allt. Samtidigt som hungersnöd råder i stora delar av världen. Hungersnöd som var ett välbekant fenomen för våra förfäder bara några generationer bort. Det räcker med att se på våra far- och morföräldrar som upplevde kriget, vilken hushållande syn på livsmedel som de utvecklade.

Likgiltigheten inför livsmedlen finns överallt i samhället, inom såväl den offentliga som den privata sfären. Som konstaterats slänger hushållen tonvis med ätbar mat. Också restauranger och andra utspisningsinstitutioner kastar rutinmässigt fullt ätbar mat. På McDonalds kastar man bort hamburgare som varmhållits längre än några minuter. Där lagar man nämligen till maten innan den beställts, för att kunden inte ska behöva vänta den korta tid det tar att steka och montera en hamburgare!

Ett sådant förhållningssätt till mat är inte bara ett växande miljöproblem, det är också djupt omoroaliskt i förhållande till dem som inte ens har mat för dagen.