Hur kan man vilja köra upp åt någon annan?
Statistiken säger ingenting om hur många som inte åker fast och vi får anta att det rör sig om ett rätt stort mörkertal med tanke på att det fortfarande föresvävar många att det kan vara ett framgångsrikt koncept att låta någon annan göra teoriprov och uppkörning åt en. Numera är det dessutom ofta släktingar som begår brottet, varför likheten med körkortsaspiranten i fråga kan underlätta forcerandet av fotograferingshindret.
Det är dock inte utan att man frågar sig hur dessa körkortsaspiranter i själva verket tänker. Varken teoriprovet eller uppkörningen är särskilt svåra att klara av. Visserligen tycks de ha blivit svårare: 2006 godkändes endast 47% av aspiranterna att jämföras med 73% år 2000 enligt Vägverkets statistik. Hursomhelst kan jag inte förstå hur man kan vilja ge sig ut i trafiken utan att uppfylla de reudimentära krav på trafikvett som ådagaläggs vid uppkörning och teoriprov. Ännu svårare är det att begripa de släktingar och vänner som med berått mod ställer upp på att göra uppkörningen åt dem. Vuxna myndiga människor som får rösta i allmänna val. Man hisnar.
"Ännu svårare är det att begripa de släktingar och vänner som med berått mod ställer upp på att göra uppkörningen åt dem"
Det är inte så svårt. För en del människor är det helt självklart att familjen (eller klanen) går före samhället. För dem är det svenska samhället bara ett atommoln av hederslösa ateister.
inte alls speciellt svart att forsta. sveriges krav for nyutfardade korkort ar enligt precis vilken mattstock som helst utom den nuvarande svenska groteskt hogt stallda. ca 0% av sveriges medelalders bilister skulle klara teori- och praktikprov om de var tvungna att gora om dem utan omfattande forberedande studier. trots det anses de kompetenta nog att framfora sina bilar pa allman svensk vag.
ur detta perspektiv det ar knappast forvanande att bilister fran andra lander som bosatter sig i sverige blir forbannade nar de inser att de, trots att de kort bil i hela sina liv, maste slanga ut tiotusentals kronor och massor med tid for att lara sig nagot de redan kan.
jag lar ju knappast flytta tillbaka till sverige men om det anda skulle handa sa aldrig i helvetet att jag tanker ta svenskt korkort. jag har mitt amerikanska 50000 skadefria mil bakom mig och behover fanimej inte fornedra mig i en kartell-organiserad korskola.
Jag förstår inte riktigt, jag tog körkort i höstas, var inte svårt alls. Tog en enda körlektion, bara för att kolla hur jag låg till. Teorin och körprovet satte jag på första försöket. Pluggandet av teorin bestod i mitt fall av att läsa igenom boken några gånger. All körning övade jag privat på nyttiga resor.
(Och efter provet har jag lärt mig ännu mer genom att helt enkelt köra bil när det behövts..)
Jag tycker _inte_ att kraven är för högt ställda, de är lagom som de är nu. Och om man har utländskt körkort så ser åtminstone jag en poäng i att man tar ett svenskt också: Vi har andra trafikregler i Sverige..