Slottet i saknadens dalar

När Forum för levande historia, institutionen för en politiskt tillrättalagd historiesyn, nu går ut och angriper Sveriges historielärare är det helt uppenbart frågan om ett desperat försök från organisationens sida att rättfärdiga sin egen existens. Forum för levande historias hela verksamhet grundas ju på föreställningen att man genom kunskap om några få historiska skeenden kan lära sig allt väsentligt om historien och samhället.

Jag skrev nyligen en artikel för Axess magasin om bildningens förfall i Sverige, inte minst inom skolsystemet. Med bildning avses då djupgående och breda, internaliserade kunskaper i vitt skilda ämnen som utgör grunden för ett självständigt tänkande. Historielärarnas dåliga resultat på Forum för levande historias förintelseenkät är alarmerande, men inte riktigt på det sätt som Forum för levande historia vill få det till.

Det allvarliga med att svenska historielärare saknar djupgående kunskaper om förintelsen är att det pekar på ett mycket större problem: att svenska historielärare saknar djupgående historiekunskaper!

Förenklad historiesyn

Anledningen till detta är, tillsammans med det allmänt utbredda kunskapsföraktet i landet kombinerat med de ständigt stänkta kravnivåerna på alla stadier i skolsystemet, att såväl många lärarutbildningar som Forum för levande historia väljer en förenklad (och därmed farlig) syn på historien. Genom att tro att några få, förvisso omskakande, händelser i världshistorien i sig själva rymmer nycklarna till förståelsen av varför dessa händelser inträffade har man rationaliserat bort det omkringliggande sammanhanget.

Istället för att fokusera på de historiska sammanhang som skapat etniska, sociala och andra motsättningar väljer man att fokusera på de mest extrema konsekvenserna av dessa motsättningar. Förintelsen tagen ur sitt sammanhang blir obegriplig och saker som inte går att begripa alienerar iakttagaren.

Förintelsen överrepresenterad i historieundervisningen

När jag gick på gymnasiet ägnades en oproportionerligt stor del av historieundervisningen åt just det andra världskriget och förintelsen. Jag har åtskilliga vittnesmål om att liknande förhållanden rått och råder på andra skolor. Länge trodde jag att detta ensidiga fokuserande på nazisternas illgärningar var ett svepskäl för att slippa prata om andra arbetsamma skeenden i det förflutna. I viss mån är det nog också så: nazisternas folkmord behöver vi nämligen inte problematisera, konsensus råder i alla läger om att nazisterna var onda och deras motståndare goda. Slutdiskuterat.

Betydligt mer komplicerat blir det om man ger sig in på att begripliggöra konflikten i det forna Jugoslavien, allra helst som vi har stora grupper av både serber och bosnier som lever mitt ibland oss, eller för den delen folkmorden i Somalia och Rwanda. Hur förklarar man på ett pedagogiskt sätt konflikten i Sydossetien?

Det ultimata varnande exemplet

Det finns en annan förklaring också. I Västvärlden i allmänhet och i Sverige i synnerhet tycks ha uppstått en tro på förintelsekunskapernas undergörande verkan. Förintelsen har upphöjts till det ultimata varnande exemplet: envar som når insikter därom kommer att frälsas från ondo. Därför skickar vi såväl värstingar och tonåriga ”nynazister” som hela gymnasieklasser till förintelselägren för att ta lärdom och badas i västvärldens kollektivt dåliga samvete.

Frågan är om inte denna verksamhet, förkroppsligad i Forum för levande historia, i själva verket är kontraproduktiv. Tron på att kunskapen om ett enskilt historiskt skeende kan ersätta en bred och djup historisk bildning skapar en förflackning som i förlängningen minskar möjligheterna att förstå en företeelse som förintelsen.

Historiekunskaper nödvändiga i en avtrubbad värld

I en värld där vi ständigt och jämt omges av våld i alla tänkbara tappningar, där barn i mellanstadieålder vänjer sig vid färgsprakande splatterfilmer får de svartvita journalfilmerna från förintelselägren allt svårare att hävda sig som avskräckande visuellt medium. När vi dessutom dagligen matas med bilder på döda och lemlästade kroppar från nutida oroshärdar runt om i världen blir det allt svårare att motivera för det uppväxande släktet varför de ska bry sig extra mycket om vad som hände i södra Polen för snart hundra år sedan.

För att förstå det krävs mer vittfamnande historiska kunskaper än de Forum för levande historia fikade efter i sin ensidiga enkät. Å andra sidan skulle det bli betydligt svårare att motivera existensen av en institution som Forum för levande historia i ett samhälle där historiska kunskaper värderades på allvar.

________________________________________________________
SvD, SvD, SvD, DN,  Aftonbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan, SVT ABC