Den rike ynglingen.
GULDGOSSENS VISA
Jag lever mitt liv, jag förvaltar mitt pund,
jag ser om mitt hus i varendaste stund.
Man är sig själv närmast, det är visst och sant,
och se hur jag klarar av livet galant:
Jag investerar, placerar och spar,
förmerar mitt pund, gläds åt vad jag har!
Jag har försäkringar som täcker allt
jag råkar ut för och det tusenfalt.
Jag har det bra, men det var inte lätt!
Visst har jag slitit i anletets svett:
Jag har riskerat ett stort kapital.
Min ångest var äkta om än kameral.
Jag tänkte den tiden jag hade det kärvt
med fasa på de miljoner jag ärvt.
Konjunkturerna svängde och nu är allt bra,
lyckan ler mot en guldgosse som jag!
Gud hjälper alla dem som hjälper sig
själva och ger dem en guldkantad stig.
Världen är öppen och löftesrik för
den som är funtad till entreprenör.
Sådan är jag och sån var min far,
jag tackar honom för allt som jag har.
Han lärde mig hur man förvaltar sitt pund.
Han gav mig en stadig finansiell grund.
Till dig som lever i smuts och misär
och går och gnäller om hur sakerna är,
dig ska jag säga hur det ligger till:
Man kan vad som helst om man bara vill!
När du en dröm så uppfylls den snart
om du kavlar upp ärmarna och sätter fart!
Jag föddes som son till en mångmiljonär,
se på mig nu: nu är jag miljardär!
Jag lever mitt liv, jag förvaltar mitt pund,
jag ser om mitt hus i varendaste stund.
Man är sig själv närmast, det är visst och sant,
och se hur jag klarar av livet galant:
Jag investerar, placerar och spar,
förmerar mitt pund, gläds åt vad jag har!
Jag har försäkringar som täcker allt
jag råkar ut för och det tusenfalt.
Jag har det bra, men det var inte lätt!
Visst har jag slitit i anletets svett:
Jag har riskerat ett stort kapital.
Min ångest var äkta om än kameral.
Jag tänkte den tiden jag hade det kärvt
med fasa på de miljoner jag ärvt.
Konjunkturerna svängde och nu är allt bra,
lyckan ler mot en guldgosse som jag!
Gud hjälper alla dem som hjälper sig
själva och ger dem en guldkantad stig.
Världen är öppen och löftesrik för
den som är funtad till entreprenör.
Sådan är jag och sån var min far,
jag tackar honom för allt som jag har.
Han lärde mig hur man förvaltar sitt pund.
Han gav mig en stadig finansiell grund.
Till dig som lever i smuts och misär
och går och gnäller om hur sakerna är,
dig ska jag säga hur det ligger till:
Man kan vad som helst om man bara vill!
När du en dröm så uppfylls den snart
om du kavlar upp ärmarna och sätter fart!
Jag föddes som son till en mångmiljonär,
se på mig nu: nu är jag miljardär!
Lars Anders Johanssson
Brister i beredskapen.
Kärnkraftsvurmarna blir allt fler i klimatorons tidevarv. Många människor tycks vilja ersätta ett problem med ett annat istället för att verkligen uppnå hållbara lösningar. Kärnkraftsvurmarnas retorik bygger på att kärnkraften är en säker energikälla. Visst, olycksrisken är liten, men den finns där och när en olycka väl inträffar blir konsekvenserna katastrofala.
Därför är det oroande att läsa om resultaten av en granskning riksrevisionen genomfört. Den visar att det finns mycket allvarliga brister i beredskapen om en kärnkraftsolycka skulle inträffa i Sverige. Främst brister det i information till allmänheten i den akuta fasen, något som kan få svåra konsekvenser. I övningar har det visat sig att ansvariga myndigheter inte informerar genom länsstyrelserna som de ska.
De länsstyrelser som har kärnkraftverk i sina län saknar dessutom fullständiga saneringsplaner. Vilket kan leda till allvarliga konsekvenser. Länsstyrelsen i Hallands län har ingen plan alls.
Skrämmande läsning, men som naturligtvis kommer att viftas bort av kärnkraftslobbyn. Vi måste ju hålla i åtanke om att detta rör sig om människor som också påstår att de kan garantera att slutförvaringen av radiaktivt avfall är säker för evinnerliga tider, även för den ofantliga mängd avfall det skulle innebära från den massiva utbyggnad av kraftverk som skulle krävas för att med kärnkraft möta klimathotet.
Å andra sidan garanterade man ju på heder och samvete att Titanic var osänkbart en gång i världen också. Så vem blir förvånad?
Därför är det oroande att läsa om resultaten av en granskning riksrevisionen genomfört. Den visar att det finns mycket allvarliga brister i beredskapen om en kärnkraftsolycka skulle inträffa i Sverige. Främst brister det i information till allmänheten i den akuta fasen, något som kan få svåra konsekvenser. I övningar har det visat sig att ansvariga myndigheter inte informerar genom länsstyrelserna som de ska.
De länsstyrelser som har kärnkraftverk i sina län saknar dessutom fullständiga saneringsplaner. Vilket kan leda till allvarliga konsekvenser. Länsstyrelsen i Hallands län har ingen plan alls.
Skrämmande läsning, men som naturligtvis kommer att viftas bort av kärnkraftslobbyn. Vi måste ju hålla i åtanke om att detta rör sig om människor som också påstår att de kan garantera att slutförvaringen av radiaktivt avfall är säker för evinnerliga tider, även för den ofantliga mängd avfall det skulle innebära från den massiva utbyggnad av kraftverk som skulle krävas för att med kärnkraft möta klimathotet.
Å andra sidan garanterade man ju på heder och samvete att Titanic var osänkbart en gång i världen också. Så vem blir förvånad?
Det våras för Vatikanen.
Det var nog få som trodde att nye påven Benedictus XVI (eller Bengt den sextonde som den svenska namnformen borde lyda) skulle kunna tangera förre påven Johannes Paulus popularitet.
I Tyskland har emellertid Ratzinger, som han hette innan trontillträdet, fått närmast rockstjärnestatus. Mest förvånad är nog trots allt påven själv. Ratzinger, som tidigare varit professor i Tyskland och dessutom Vatikanens överste övervakare av katolska kyrkans läror, trodde aldrig, i likhet med många andra, att han skulle vinna de yngre generationernas hjärtan.
I ett allt mer sekulariserat Tyskland har antalet utträden ur kyrkan minskat. Katolska universitet redovisar stigande studerandeantal. Och kändisar som förre fotbollsstjärnan Franz Beckenbauer och skådespelaren Mario Adorf uttalar sig lyrisk om påven, skriver Tomas Lundin i Svenska Dagbladet.
Kanske är det Benedictus XVI konservativa hållning, hans djupa rötter i den traditionella katolska hållningen som lockar allt fler unga i en tid då såväl ideologier som ideologikritik mistat mycket av sin mening, när människans påverkan på planeten står allt klarare för våra ögon med sina vidsträckta konsekvenser för såväl vår som för framtida generationer. Kanske är det då inte så konstigt att den stränge Ratzinger får ett så översvallande mottagande som han möter bland Tysklands unga. Det våras för Vatikanen.
I Tyskland har emellertid Ratzinger, som han hette innan trontillträdet, fått närmast rockstjärnestatus. Mest förvånad är nog trots allt påven själv. Ratzinger, som tidigare varit professor i Tyskland och dessutom Vatikanens överste övervakare av katolska kyrkans läror, trodde aldrig, i likhet med många andra, att han skulle vinna de yngre generationernas hjärtan.
I ett allt mer sekulariserat Tyskland har antalet utträden ur kyrkan minskat. Katolska universitet redovisar stigande studerandeantal. Och kändisar som förre fotbollsstjärnan Franz Beckenbauer och skådespelaren Mario Adorf uttalar sig lyrisk om påven, skriver Tomas Lundin i Svenska Dagbladet.
Kanske är det Benedictus XVI konservativa hållning, hans djupa rötter i den traditionella katolska hållningen som lockar allt fler unga i en tid då såväl ideologier som ideologikritik mistat mycket av sin mening, när människans påverkan på planeten står allt klarare för våra ögon med sina vidsträckta konsekvenser för såväl vår som för framtida generationer. Kanske är det då inte så konstigt att den stränge Ratzinger får ett så översvallande mottagande som han möter bland Tysklands unga. Det våras för Vatikanen.
Häcklade högerpopulister vinner väljare.
Det är mycket högerpopulism just nu. Chefen för Forskningsinstitutet MIM i Malmö Björn Fryklund skriver i en debattartikel idag att högerpopulismen i Europa är här för att stanna.
I vårt västra grannland visar författaren Magnus E Marsdal hur den norska kultureliten själva har bäddat för Fremskrittspartiets framgångar.
I nästan 30 år hoppades Norges övriga partier att FrP skulle bryta ihop så fort partiets grundare Carl Hagen försvann. Men partiet lyckades inte bara med att byta partiledare. Det fortsatte uppåt i opinionsmätningarna, efter att ha gjort sitt bästa val någonsin 2005. I maj 2006, när Siv Jensen hade tagit över, fick partiet 36,9 procent av rösterna i en mätning.
Enligt Marsdal finns en av orskaerna till partiets framgångar i det ständiga häcklandet från det etablerade samhällets sida. Men ju mer partiet angrips av kultureliten för att det är vulgärt, desto fler röster får partiet, hävdar han.
Här i Sverige verkar man från de etablerade partierna benägna att följa Norges exempel. I en artikel på SvD:s kultursida redovisar professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Marie Demker resultaten av en undersökning av Sverigedemokraternas väljarunderlag. Artikeln har rubriken "Mest av allt skyr han förändring" och Sverigedemokraterna framställs som okunniga, bonniga och dumma.
Samtidigt slår sig Mona Sahlin för bröstet nu när hon "tagit debatten" med sd, en gång för alla - hon tänker inte göra om det. Att det sedan skedde under högst oseriösa former i TV4:s märkliga program Kvällsöppet och att den socialdemokratiska partiledarens tyngsta argument (åtminstone upprepade hon det fyra gånger) handlade om huruvida fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic var svensk.
Jag tror att det är dags för såväl det svenska politiker- som kulturetablissemanget att ta högerpopulismen på allvar, istället för att pendla mellan att utmåla den antingen som ett hot mot demokratin av närmast bibliska dimensioner eller att avfärda den som en marginalföreteelse för missanpassade tokstollar. Fremskrittspartiet strävar efter regeringsmakten i Norge.
I vårt västra grannland visar författaren Magnus E Marsdal hur den norska kultureliten själva har bäddat för Fremskrittspartiets framgångar.
I nästan 30 år hoppades Norges övriga partier att FrP skulle bryta ihop så fort partiets grundare Carl Hagen försvann. Men partiet lyckades inte bara med att byta partiledare. Det fortsatte uppåt i opinionsmätningarna, efter att ha gjort sitt bästa val någonsin 2005. I maj 2006, när Siv Jensen hade tagit över, fick partiet 36,9 procent av rösterna i en mätning.
Enligt Marsdal finns en av orskaerna till partiets framgångar i det ständiga häcklandet från det etablerade samhällets sida. Men ju mer partiet angrips av kultureliten för att det är vulgärt, desto fler röster får partiet, hävdar han.
Här i Sverige verkar man från de etablerade partierna benägna att följa Norges exempel. I en artikel på SvD:s kultursida redovisar professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Marie Demker resultaten av en undersökning av Sverigedemokraternas väljarunderlag. Artikeln har rubriken "Mest av allt skyr han förändring" och Sverigedemokraterna framställs som okunniga, bonniga och dumma.
Samtidigt slår sig Mona Sahlin för bröstet nu när hon "tagit debatten" med sd, en gång för alla - hon tänker inte göra om det. Att det sedan skedde under högst oseriösa former i TV4:s märkliga program Kvällsöppet och att den socialdemokratiska partiledarens tyngsta argument (åtminstone upprepade hon det fyra gånger) handlade om huruvida fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic var svensk.
Jag tror att det är dags för såväl det svenska politiker- som kulturetablissemanget att ta högerpopulismen på allvar, istället för att pendla mellan att utmåla den antingen som ett hot mot demokratin av närmast bibliska dimensioner eller att avfärda den som en marginalföreteelse för missanpassade tokstollar. Fremskrittspartiet strävar efter regeringsmakten i Norge.
Mig äger ingen.
Historikern och debattören Åsa Linderborg romandebuterar. Det är med spänning jag ser fram emot den självbiografiska romanberättelsen "Mig äger ingen". Romanen beskriver uppväxten med en ensamstående, drickande fabriksarbetande far i 1970-talets Västerås. Det låter kanske klichéartat men boken har fått fina recensioner. Det ska bli mycket intressant att se om Linderborg är lika djärv som författarinna som hon är som samhällsdebattör.
I kamp mot samtiden!
Serieskaparen och notoriske bakåtsträvaren Joakim Lindengren släpper i dagarna de 16 första äventyren med sin hjälte Kapten Stofil i en samlingsutgåva.
Lindengren debuterade som serieskapare under tidigt åttiotal och gjorde sig från början känd för sin toaletthumor och sina grova påhopp på bland andra Siewert Öholm, bland annat i serierna om Krystmarodören och bastuspecialisten Ragnar Frunck.
Numera är det Kapten Stofil, likt Lindenngren själv en inbiten bakåtsträvare, som utgör serietecknarens flaggskepp. Kapten Stofil har givits ut sem egen serietifning sedan 1999, men nu är det alltså dags för ett samlingsalbum med de 16 första äventyren.
Slottet i saknadens dalar önskar Lindengren lycka till i sin kamp mot samtiden, och Kapten Stofil i sin kamp mot skurkar som Mamma Scan, Galne Gunnar eller Walt Disney vilka hotar mänskligheten med mördargrönsaker eller förvandlar gamla Konsumbutiker till 7-Elevenaffärer.
Lindengren debuterade som serieskapare under tidigt åttiotal och gjorde sig från början känd för sin toaletthumor och sina grova påhopp på bland andra Siewert Öholm, bland annat i serierna om Krystmarodören och bastuspecialisten Ragnar Frunck.
Numera är det Kapten Stofil, likt Lindenngren själv en inbiten bakåtsträvare, som utgör serietecknarens flaggskepp. Kapten Stofil har givits ut sem egen serietifning sedan 1999, men nu är det alltså dags för ett samlingsalbum med de 16 första äventyren.
Slottet i saknadens dalar önskar Lindengren lycka till i sin kamp mot samtiden, och Kapten Stofil i sin kamp mot skurkar som Mamma Scan, Galne Gunnar eller Walt Disney vilka hotar mänskligheten med mördargrönsaker eller förvandlar gamla Konsumbutiker till 7-Elevenaffärer.
Första derbyt.
Förutom att besegra rikemanslaget från Östermalm och Sillstryparna från Sveriges baksida är det få saker som är skönare i fotbollssammanhang än att slå det grönvita pajasgänget från Söders höjder. Särskilt skönt kändes det efter fjolårets två förnedrande derbymatcher mot Hammarby, särskilt den på risiga Söderstadion.
Visst känns det som att Gnaget inte riktigt hittat formen för säsongen. Men trots att spelet inte var helt övertygande från AIK:s sida spelade man helt klart bättre än bajen och segern var välförtjänt.
De första tio minuterna var förvisso Hammarbys, men efter Daniel Mendes segermål i tolfte minuten tog AIK över föreställningen. Mendes säkrade segern, men det var helt klart Wilton Figueiredo som var matchens store kämpe. När han i andra halvlek byttes ut mot Bernt Helsker fick han stående ovationer från den gulsvarta majoriteten av de 30.318 åskådarna.
Nämnas bör också mittbackarna Niklas Sandberg och Nicklas Carlsson som större delen av matchen stod för storartade prestationer.
Man kan dock fråga sig vad domaren Martin Ingvarsson tänkte på när han långt efter den annonserade tilläggstiden blåste frispark åt bajen för något som ingen såg och dessutom precis framför AIK:s mål. Många var vi som höll andan dessa ödesdigra sekunder. Som tur är slarvade bajen bort också denna möjlighet.
Överhuvudtaget rådde god derbystämning trots att de nya "hårda tagen" på läktaren lade visst smolk i glädjebägaren. Tifogruppen protesterade genom indraget tifosi mot den behandling de i samband med premiärmatchen från batongbeväpnade ordningsvakter. Jag ser dock hellre ett halsdukshav som det på norra igår, än ett misslyckat tifo som det bajarna i sedvanlig ordning styrde upp på södra.
Ordningen är återställd.
Visst känns det som att Gnaget inte riktigt hittat formen för säsongen. Men trots att spelet inte var helt övertygande från AIK:s sida spelade man helt klart bättre än bajen och segern var välförtjänt.
De första tio minuterna var förvisso Hammarbys, men efter Daniel Mendes segermål i tolfte minuten tog AIK över föreställningen. Mendes säkrade segern, men det var helt klart Wilton Figueiredo som var matchens store kämpe. När han i andra halvlek byttes ut mot Bernt Helsker fick han stående ovationer från den gulsvarta majoriteten av de 30.318 åskådarna.
Nämnas bör också mittbackarna Niklas Sandberg och Nicklas Carlsson som större delen av matchen stod för storartade prestationer.
Man kan dock fråga sig vad domaren Martin Ingvarsson tänkte på när han långt efter den annonserade tilläggstiden blåste frispark åt bajen för något som ingen såg och dessutom precis framför AIK:s mål. Många var vi som höll andan dessa ödesdigra sekunder. Som tur är slarvade bajen bort också denna möjlighet.
Överhuvudtaget rådde god derbystämning trots att de nya "hårda tagen" på läktaren lade visst smolk i glädjebägaren. Tifogruppen protesterade genom indraget tifosi mot den behandling de i samband med premiärmatchen från batongbeväpnade ordningsvakter. Jag ser dock hellre ett halsdukshav som det på norra igår, än ett misslyckat tifo som det bajarna i sedvanlig ordning styrde upp på södra.
Ordningen är återställd.
En ny planet att exploatera!
Ett forskarteam, med medlemmar från Schweiz, Frankrike och Portugal har med hjälp av uropeiska Sydobservatoriets anläggning i La Silla i Chiles Atacamaöken första gången funnit en främmande planet som liknar jorden.
Planeten kretsar kring en stjärna i stjärnbilden Vågen och som kallas Gliese 581, ligger på 20,5 ljusårs avstånd från jorden. Man bedömer att temperaturerna på planeten ligger mellan 0 och 40 grader Celsius, vilket innebär att det kan finnas vatten i flytande form där. En lagom temperatur och rinnande vatten är de två viktigaste kända förutsättningarna för liv.
Blir forskningsrönen bekräftade får man anta att detta blir startskottet för en ny rymdvåg, som med några års förskjutning kommer att sätta avtryck inom kulturlivet. Förmodligen kommer vi att få se nervösa paranoiker frukta för invasioner av illasinnade utomjordingar, gärna designade av H.R Giger, alltmedan opiatstinna hampablossande hippies välkomnar desamma, om än i någon mer blomsterutsmyckad tappning. Teknikkåta framstegsvurmare kommer att drömma våta drömmar om en helt ny värld att exploatera och fördärva. Så småningom kommer alltsammans att ebba ut i intet till följd av det enkla faktum att planeten i fråga ligger tjugo ljusår härifrån.
Planeten kretsar kring en stjärna i stjärnbilden Vågen och som kallas Gliese 581, ligger på 20,5 ljusårs avstånd från jorden. Man bedömer att temperaturerna på planeten ligger mellan 0 och 40 grader Celsius, vilket innebär att det kan finnas vatten i flytande form där. En lagom temperatur och rinnande vatten är de två viktigaste kända förutsättningarna för liv.
Blir forskningsrönen bekräftade får man anta att detta blir startskottet för en ny rymdvåg, som med några års förskjutning kommer att sätta avtryck inom kulturlivet. Förmodligen kommer vi att få se nervösa paranoiker frukta för invasioner av illasinnade utomjordingar, gärna designade av H.R Giger, alltmedan opiatstinna hampablossande hippies välkomnar desamma, om än i någon mer blomsterutsmyckad tappning. Teknikkåta framstegsvurmare kommer att drömma våta drömmar om en helt ny värld att exploatera och fördärva. Så småningom kommer alltsammans att ebba ut i intet till följd av det enkla faktum att planeten i fråga ligger tjugo ljusår härifrån.
Ät upp det du har tagit för dig!
Slöseri med livsmedel är en bidragande orsak till växthuseffekten. Kanske inte lika alarmerande som elproduktionen och flyg- och biltrafiken, men heller inte försumbar. Enligt en färsk trapport gjord på uppdrag av Naturvårdsverket kastar de svenska hushållen bort en tiondel av all mat de köper hem varje år. Det ska motsvara runt en miljon ton matsopor och redan det skulle generera onödiga utsläpp av en halv miljon koldioxid. Uppgifterna bygger emellertid på ganska gamla undersökningar och experterna tror att slöseriet med bortslängd mat idag kan vara ännu större.
Enligt artikeln i Svenska Dagbladet är slöseriet ännu större i föregångsländerna USA och Storbritannien. Brittiska hushåll slänger bort en tredjedel av all den mat som handlas. I snitt hamnade 5 av 15 kilo mat som köptes varje vecka i soporna. För Förenta Staterna redovisas ännu mer horribla siffror: 40-50 procent av alla livsmedel som var klara att skördas i USA aldrig hamnade i någon människas mage. Merparten försvann innan livsmedlen nått fram till konsumenten, som i sin tur slängde 14 procent av maten. Kostnaden för detta slöseri uppskattas till ca 43 miljarder dollar om året.
Det är ett sinnessjukt sätt att förhålla sig till livsmedel som breder ut sig i västvärlden (och förmodligen snart också i Asien där man i takt med höjd levnadsstandard bemödar sig om att ta efter alla våra avarter).
Välfärdens barn är bortskämda snorhyvlar som vant sig vid en aldrig sinande tillgång på allt. Samtidigt som hungersnöd råder i stora delar av världen. Hungersnöd som var ett välbekant fenomen för våra förfäder bara några generationer bort. Det räcker med att se på våra far- och morföräldrar som upplevde kriget, vilken hushållande syn på livsmedel som de utvecklade.
Likgiltigheten inför livsmedlen finns överallt i samhället, inom såväl den offentliga som den privata sfären. Som konstaterats slänger hushållen tonvis med ätbar mat. Också restauranger och andra utspisningsinstitutioner kastar rutinmässigt fullt ätbar mat. På McDonalds kastar man bort hamburgare som varmhållits längre än några minuter. Där lagar man nämligen till maten innan den beställts, för att kunden inte ska behöva vänta den korta tid det tar att steka och montera en hamburgare!
Ett sådant förhållningssätt till mat är inte bara ett växande miljöproblem, det är också djupt omoroaliskt i förhållande till dem som inte ens har mat för dagen.
Enligt artikeln i Svenska Dagbladet är slöseriet ännu större i föregångsländerna USA och Storbritannien. Brittiska hushåll slänger bort en tredjedel av all den mat som handlas. I snitt hamnade 5 av 15 kilo mat som köptes varje vecka i soporna. För Förenta Staterna redovisas ännu mer horribla siffror: 40-50 procent av alla livsmedel som var klara att skördas i USA aldrig hamnade i någon människas mage. Merparten försvann innan livsmedlen nått fram till konsumenten, som i sin tur slängde 14 procent av maten. Kostnaden för detta slöseri uppskattas till ca 43 miljarder dollar om året.
Det är ett sinnessjukt sätt att förhålla sig till livsmedel som breder ut sig i västvärlden (och förmodligen snart också i Asien där man i takt med höjd levnadsstandard bemödar sig om att ta efter alla våra avarter).
Välfärdens barn är bortskämda snorhyvlar som vant sig vid en aldrig sinande tillgång på allt. Samtidigt som hungersnöd råder i stora delar av världen. Hungersnöd som var ett välbekant fenomen för våra förfäder bara några generationer bort. Det räcker med att se på våra far- och morföräldrar som upplevde kriget, vilken hushållande syn på livsmedel som de utvecklade.
Likgiltigheten inför livsmedlen finns överallt i samhället, inom såväl den offentliga som den privata sfären. Som konstaterats slänger hushållen tonvis med ätbar mat. Också restauranger och andra utspisningsinstitutioner kastar rutinmässigt fullt ätbar mat. På McDonalds kastar man bort hamburgare som varmhållits längre än några minuter. Där lagar man nämligen till maten innan den beställts, för att kunden inte ska behöva vänta den korta tid det tar att steka och montera en hamburgare!
Ett sådant förhållningssätt till mat är inte bara ett växande miljöproblem, det är också djupt omoroaliskt i förhållande till dem som inte ens har mat för dagen.
En spärr som man måste förbi?
De som hoppats på att socialdemokraternas nya partiledarinna skulle vara mindre EU-fetishistisk än sin föregångare från Katrineholm lär bli besvikna. Sahlin slår i en intervju i Svenska Dagbladet fast att hon inte kan tänka sig ett regeringssamarbete med V och Mp om de inte lägger ned sina krav på utträde ur unionen.
- Man kan inte skilja någon politisk fråga från den europeiska unionen. Vi är med i EU, och varje regering måste med hull och hår kunna gå in i samarbetet.Då är det förstås problem, för att uttrycka det milt, att samarbeta med partier som tycker att vi ska lämna det där, säger hon till Svenska Dagbladet.
Det är alltså med underförstådda hot mot tänkbara koalitionspartners som Sahlin tänker kämpa till sig regeringsmakten 2010.
- Vissa saker är som en spärr, som man måste förbi. Så stor och viktig tycker jag att EU-frågan är.
Så stor och viktig tycker uppenbarligen mp och v också att EU-frågan är, eftersom de står fast vid kravet på utträde ur unionen. Ju mer tveksamt svenska folket blir visavi den Europeiska Unionen, desto mer fanatiskt trycker de ledande skikten inom socialdemokratin unionen till sina bröst. Lärde de inte sin läxa när folket röstade "fel" i EMU-omröstningen?
- Man kan inte skilja någon politisk fråga från den europeiska unionen. Vi är med i EU, och varje regering måste med hull och hår kunna gå in i samarbetet.Då är det förstås problem, för att uttrycka det milt, att samarbeta med partier som tycker att vi ska lämna det där, säger hon till Svenska Dagbladet.
Det är alltså med underförstådda hot mot tänkbara koalitionspartners som Sahlin tänker kämpa till sig regeringsmakten 2010.
- Vissa saker är som en spärr, som man måste förbi. Så stor och viktig tycker jag att EU-frågan är.
Så stor och viktig tycker uppenbarligen mp och v också att EU-frågan är, eftersom de står fast vid kravet på utträde ur unionen. Ju mer tveksamt svenska folket blir visavi den Europeiska Unionen, desto mer fanatiskt trycker de ledande skikten inom socialdemokratin unionen till sina bröst. Lärde de inte sin läxa när folket röstade "fel" i EMU-omröstningen?
Försköna slussen!
En fristående grupp med arkitekten Kjell Forshed i spetsen har tagit fram ett förslag på hur Slussen i Stockholm kan om gestaltas. Grundval för omgestaltningen är enligt gruppen att tunnelbanan grävs ned. Dagens tre betongbroar skämmer stadsbilden och skymmer utsikten mot Riddarholmen, menar gruppen.
Fulast och bredast är tunnelbanebron som, menar man, omotiverat dyker upp ur underjorden med fem spår på en kort sträcka. Två låga broar kan ge tillräckligt utrymme för biltrafiken. På så sätt kan också Södermalmstorg sänkas ned till samma nivå som Stadsmuseets gård, samtidigt som Sjöbergsplan förvandlas till en ö med café och park.
Gruppen backas nu upp av skönhetsrådet som skrivit till kommunstyrelsen och begärt en utredning, bland annat över tunnelbanesträckning.
Personligen tilltalas jag av förslaget som skulle kunna göra en av centrala Stockholms fulaste platser. Att gräva ned fula men nödvändiga delar av infrastrukturen under jord är tilltalande ur såväl praktiskt som estetiskt perspektiv. Föreställ er hur Stockholms innerstad skulle te sig ur trefikhänseende om man valt den Göteborgska lösningen istället för tunnelbana! I Stockholm kan spårvagnarna få utgöra ett pittoreskt komplement snarare än ett störande element i trafiken.
Hursomhelst ser förslaget om en omgestaltning av Slussen mycket lovande ut. Låt oss hoppas att det hela inte rinner ut i sanden.
Fulast och bredast är tunnelbanebron som, menar man, omotiverat dyker upp ur underjorden med fem spår på en kort sträcka. Två låga broar kan ge tillräckligt utrymme för biltrafiken. På så sätt kan också Södermalmstorg sänkas ned till samma nivå som Stadsmuseets gård, samtidigt som Sjöbergsplan förvandlas till en ö med café och park.
Gruppen backas nu upp av skönhetsrådet som skrivit till kommunstyrelsen och begärt en utredning, bland annat över tunnelbanesträckning.
Personligen tilltalas jag av förslaget som skulle kunna göra en av centrala Stockholms fulaste platser. Att gräva ned fula men nödvändiga delar av infrastrukturen under jord är tilltalande ur såväl praktiskt som estetiskt perspektiv. Föreställ er hur Stockholms innerstad skulle te sig ur trefikhänseende om man valt den Göteborgska lösningen istället för tunnelbana! I Stockholm kan spårvagnarna få utgöra ett pittoreskt komplement snarare än ett störande element i trafiken.
Hursomhelst ser förslaget om en omgestaltning av Slussen mycket lovande ut. Låt oss hoppas att det hela inte rinner ut i sanden.
Ännu mer förmynderi!
Även i Hudiksvall är myndigheterna ute med sina pekpinnar. Där är det tobaken som de syndfulla medborgarna skall hållas borta ifrån med tvångsåtgärder, åtminstone om de är anställda inom kommunen. Jag är ingen stor vän av tobak och jag tyckte faktiskt att det blev en befrielse när krogarna införde rökförbud. Hetsjakten på rökare har emellertid drag av masspsykos över sig.
- Naturligtvis får du gå ut och röka men den tiden får du arbeta in, säger kommunens personalchef Maria Larsson till Hudiksvalls Tidning.
Är vi snart tillbaka i den gamla goda tiden när man klockade arbetarnas toalettbesök också? Sen kan man fråga sig hur snusförbudet kommer in i bilden. Hur minskar snusandet arbetsförmågan? Vilken tid skall snusarna arbeta in enligt Maria Larsson?
- Naturligtvis får du gå ut och röka men den tiden får du arbeta in, säger kommunens personalchef Maria Larsson till Hudiksvalls Tidning.
Är vi snart tillbaka i den gamla goda tiden när man klockade arbetarnas toalettbesök också? Sen kan man fråga sig hur snusförbudet kommer in i bilden. Hur minskar snusandet arbetsförmågan? Vilken tid skall snusarna arbeta in enligt Maria Larsson?
Förmynderi så det står härliga till!
I samband med årets upplaga av Sundsvalls Gatufest, som tillika utgör festens ifråga tjugoårsjubiluem, har man vidtagit drastiska åtgärder för att stävja ungdomsfylleriet. Det är socialtjänsten som ligger bakom kraven på åtgärder och de står även för de radikala lösningarna: Först ville man förbjuda all folkölsförsäljning under gatufesten överhuvudtaget.
Nu har man istället stannat vid någon typ av kompromiss. Folköl kommer enbart att säljas till personer över 25 år, och dessa för dessutom högst köpa ett sexpack åt gången. Man häpnar.
Den svenska alkohollagstiftningen är besynnerlig redan som den är. Det är besynnerligt att man vid fyllda arton räknas som myndig på alla andra områden, man får gifta sig och man får köpa starksprit på krogen, men man får inte köpa vin på Systembolaget. Att nu omyndigförklara alla under 25 år kan knappast vara ett steg i rätt riktning. De flesta av dessa får ju förvisso handla starköl på Systembolaget veckan innan, så varför skulle de bry sig om inskränkningar vad gäller folkölsförsäljningen i butiken?
Jag tror, liksom Alter Ego, att åtgärden inte heller löser några av de problem man försöker värja sig mot. Får ungdomarna inte tag på folköl kommer de att be folk köpa ut från Systemet tidigare, eller så vänder de sig till försäljare av smuggelsprit, som dessutom är betydligt mer skonsamt mot ungdomars ekonomi än vad folkölen är.
Det enda socialtjänsten i Sundsvall kommer att uppnå med förbudet är undergrävandet av sin egen trovärdighet.
Nu har man istället stannat vid någon typ av kompromiss. Folköl kommer enbart att säljas till personer över 25 år, och dessa för dessutom högst köpa ett sexpack åt gången. Man häpnar.
Den svenska alkohollagstiftningen är besynnerlig redan som den är. Det är besynnerligt att man vid fyllda arton räknas som myndig på alla andra områden, man får gifta sig och man får köpa starksprit på krogen, men man får inte köpa vin på Systembolaget. Att nu omyndigförklara alla under 25 år kan knappast vara ett steg i rätt riktning. De flesta av dessa får ju förvisso handla starköl på Systembolaget veckan innan, så varför skulle de bry sig om inskränkningar vad gäller folkölsförsäljningen i butiken?
Jag tror, liksom Alter Ego, att åtgärden inte heller löser några av de problem man försöker värja sig mot. Får ungdomarna inte tag på folköl kommer de att be folk köpa ut från Systemet tidigare, eller så vänder de sig till försäljare av smuggelsprit, som dessutom är betydligt mer skonsamt mot ungdomars ekonomi än vad folkölen är.
Det enda socialtjänsten i Sundsvall kommer att uppnå med förbudet är undergrävandet av sin egen trovärdighet.
Vaggvisa.
BLACK BEAUTY
Hon har tvåhundra hästar, min skönhet så blank
som jag nyligen köpt och för rediga pengar.
Tänk att jag som för blott något år sen var pank
nu tar ut såna dyrbara svängar!
Nedsjunken i sätet, så skinnklätt och skönt,
lutad tillbaka jag fingrar på ratten.
Panelerna blinkar mot mig rött och grönt
när jag sporrar min hingst genom natten.
Invid mig står granar i strängt majestät
och vägen är tömd ifrån bilar
där den ringlar fram genom barrskogen tät
där blott jag och Black Beauty nu ilar.
Jag vyssas till ro av cylindrarnas sus
och av AC:ns smått sövande sånger
som knappt förmår dränka den granskogens brus
här längs vägen jag kört många gånger.
Bredvid mig passerar nu tallar revy
- dessa resar så lika till formen.
I kronorna rasar en rasslande by
som bebådar den nalkande stormen.
Där ute hörs vinden, här inne är lugnt
och jag sjunker helt sakta mot ratten.
Som spädbarnet somnar, helt hjälplöst och tungt
styr jag lugnt mot den eviga natten.
Hon har tvåhundra hästar, min skönhet så blank
som jag nyligen köpt och för rediga pengar.
Tänk att jag som för blott något år sen var pank
nu tar ut såna dyrbara svängar!
Nedsjunken i sätet, så skinnklätt och skönt,
lutad tillbaka jag fingrar på ratten.
Panelerna blinkar mot mig rött och grönt
när jag sporrar min hingst genom natten.
Invid mig står granar i strängt majestät
och vägen är tömd ifrån bilar
där den ringlar fram genom barrskogen tät
där blott jag och Black Beauty nu ilar.
Jag vyssas till ro av cylindrarnas sus
och av AC:ns smått sövande sånger
som knappt förmår dränka den granskogens brus
här längs vägen jag kört många gånger.
Bredvid mig passerar nu tallar revy
- dessa resar så lika till formen.
I kronorna rasar en rasslande by
som bebådar den nalkande stormen.
Där ute hörs vinden, här inne är lugnt
och jag sjunker helt sakta mot ratten.
Som spädbarnet somnar, helt hjälplöst och tungt
styr jag lugnt mot den eviga natten.
Lars Anders Johansson
Den nya tidens avlatsbrev.
Visst vore det bekvämt om man kunde lätta sitt samvete genom att betala en penning så att någon annan kunde lösa världsproblemen åt en? Visst vore det bekvämt att kunna vidmakthålla exakt samma livsstil som man alltid har gjort utan att behöva känna skuldkänslor för dess konsekvenser? I klimatdiskussionens tidevarv är det många som tänker i dessa banor, något som driftiga entreprenörer börjat slå mynt av.
På Dagens Nyheters kulturdebattsida pågår en diskussion kring begreppet koldioxidkompensation, det vill säga att resenärer betalar för kompenserande åtgärder för de utsläpp deras resa innebär.
DN:s reseredaktion menar sig vilja åstadkomma en attitydförändring hos resenärerna i miljöfrågan. Därför tog de kontakt med den brittiska miljöfonden Climate Care som bedriver ett tiotal projekt i utvecklingsländerna, bland annat skogsplantering Tyngdpunkten ligger på energibesparing (som bränslesnåla ugnar och lågenergilampor) och förnyelsebara energikällor (som vindkraftverk och biogasanläggningar).
Detta kritiseras av en Andreas Malm som menar att det finns en stor och betydelsefull skillnad mellan att välja bort flyget för mer miljövänliga transportmedel och att köpa sig fri genom koldioxidkompensation, till exempel via Climate Care.
"Skillnaden är denna: när presumtiva resenärer uppmanas att köpa sig klimatneutrala är budskapet inte att vi måste avstå från att flyga som nu, utan att vi kan fortsätta - och sätta in hundra spänn extra på ett konto. Det finns inget moment av utsläppsbegränsning här, som i överväxlingen av resenärer från flyg till tåg. Climate Care och liknande företag lever i stället på att sälja illusionen att extremt klimatdestruktiva aktiviteter kan fortgå och neutraliseras, genom en simpel marknadstransaktion. "
Malm har onekligen en poäng. Det är något djupt omoraliskt över att vi i väst köper oss fria från ansvar genom att offra någon extra hundring på åtgärder i tredje världen vars värde för minskningen av växthuseffekten saknar vetenskapliga belägg. Dessutom minskar inte utsläppen så länge man fortsätter att ta flyget, till skillnad mot om man till exempel byter till ett miljövänligare färdsätt som tåg eller båt, ja, till och med bil.
Det är något motbjudande över koldioxidkompensationen, den nya tidens avlatsbrev, som befriar rika västerlänningar från skuldkänslor utan att något väsentligt egentligen gjorts för miljön. DN:s reseredaktion ställer i sin debattartikel frågan: "Vad ska jag göra med de flygresor som ändå blir av?" De bortser tydligen helt från konsumentens inflytande i sammanhanget. Naturligtvis kommer det inte att bli lika många avgångar om allt färre väljer att ta flyget till semestern. Flyget, som är den i särklass mest ökande källan till utsläpp av växthusgaser i Sverige.
Under den katolska medeltiden kunde det räcka med några Ave Maria eller Pater Noster för att få avlat för mindre försyndelser. De större synderna tarvade pilgrimsresor eller penningbidrag. Idag är det istället privata aktörer som kasserar in vinsten från människors dåliga samvete.
På Dagens Nyheters kulturdebattsida pågår en diskussion kring begreppet koldioxidkompensation, det vill säga att resenärer betalar för kompenserande åtgärder för de utsläpp deras resa innebär.
DN:s reseredaktion menar sig vilja åstadkomma en attitydförändring hos resenärerna i miljöfrågan. Därför tog de kontakt med den brittiska miljöfonden Climate Care som bedriver ett tiotal projekt i utvecklingsländerna, bland annat skogsplantering Tyngdpunkten ligger på energibesparing (som bränslesnåla ugnar och lågenergilampor) och förnyelsebara energikällor (som vindkraftverk och biogasanläggningar).
Detta kritiseras av en Andreas Malm som menar att det finns en stor och betydelsefull skillnad mellan att välja bort flyget för mer miljövänliga transportmedel och att köpa sig fri genom koldioxidkompensation, till exempel via Climate Care.
"Skillnaden är denna: när presumtiva resenärer uppmanas att köpa sig klimatneutrala är budskapet inte att vi måste avstå från att flyga som nu, utan att vi kan fortsätta - och sätta in hundra spänn extra på ett konto. Det finns inget moment av utsläppsbegränsning här, som i överväxlingen av resenärer från flyg till tåg. Climate Care och liknande företag lever i stället på att sälja illusionen att extremt klimatdestruktiva aktiviteter kan fortgå och neutraliseras, genom en simpel marknadstransaktion. "
Malm har onekligen en poäng. Det är något djupt omoraliskt över att vi i väst köper oss fria från ansvar genom att offra någon extra hundring på åtgärder i tredje världen vars värde för minskningen av växthuseffekten saknar vetenskapliga belägg. Dessutom minskar inte utsläppen så länge man fortsätter att ta flyget, till skillnad mot om man till exempel byter till ett miljövänligare färdsätt som tåg eller båt, ja, till och med bil.
Det är något motbjudande över koldioxidkompensationen, den nya tidens avlatsbrev, som befriar rika västerlänningar från skuldkänslor utan att något väsentligt egentligen gjorts för miljön. DN:s reseredaktion ställer i sin debattartikel frågan: "Vad ska jag göra med de flygresor som ändå blir av?" De bortser tydligen helt från konsumentens inflytande i sammanhanget. Naturligtvis kommer det inte att bli lika många avgångar om allt färre väljer att ta flyget till semestern. Flyget, som är den i särklass mest ökande källan till utsläpp av växthusgaser i Sverige.
Under den katolska medeltiden kunde det räcka med några Ave Maria eller Pater Noster för att få avlat för mindre försyndelser. De större synderna tarvade pilgrimsresor eller penningbidrag. Idag är det istället privata aktörer som kasserar in vinsten från människors dåliga samvete.
Studenter vill studera!
Fyra av tio studenter tycker att deras högskole- /universitetsutbildningar är för slappa, rapporterar Svenska Dagbladet. De upplever att kraven och arbetsbördan är får små. Många arbetar vid sidan om studierna. För att studiemedlet är för litet, men framförallt för att de kan, för att de studier som förväntas vara heltidsstudier inte lever upp till namnet.
Att ta detta som intäkt för att skära ned på studiemedelssystemet vore en bisarr slutsats. För det första är det oerhörda skillnader mellan oliks utbildningar vad arbetsbördan anbelangar. För det andra är det inte alltid alldeles lätt att som student få ett deltidsjobb, universitetsstäderna vimlar ju av förklarliga skäl av ung arbetskraft. För det tredje så vill studenterna i fråga studera mer än vad de gör. Många väljer att istället för att arbeta vid sidan om studierna istället läsa dubbla kurser. För att spara in studiemedelsterminer till exempel.
Problemet ligger på utbildningarna. Många institutioner har så små medel att de inte har råd att ge sina studenter adekvat undervisning. Det säger sig själv att det inte går att klämma in lika mycket innehåll eller resa lika höga tentamenskrav på en humanistisk utbildning med två undervisningstimmar i veckan som på en naturvetenskaplig dito med undervisning åtta timmar om dagen fem dagar i veckan.
Samhället gör sig själv en otjänst när man snålar på anslagen till utbildningar. En student som tar studielån gör det som en investering för framtiden. Denna investering handlar inte bara om poäng på ett betygsdokument, vilket makthavare tycks benägna att tro. Dessa siffror måste fyllas med ett innehåll av kunskap, kunskap som inte nås utan adekvat undervisning.
Den bristfälliga undervisningen utgör ett svek mot landets unga, ambitiösa och kunskapstörstande studenter. Man tar inte dyrbara studielån för att man är arbetsovillig, man tar lån för att man vill tillgodogöra sig kunskap. Universitetet skall varken vara något slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller fabriker där man spottar ut halvbildade vuxna på arbetsmarknaden med betygsdokument vars siffror saknar motsvarighet i reell kunskap.
Att ta detta som intäkt för att skära ned på studiemedelssystemet vore en bisarr slutsats. För det första är det oerhörda skillnader mellan oliks utbildningar vad arbetsbördan anbelangar. För det andra är det inte alltid alldeles lätt att som student få ett deltidsjobb, universitetsstäderna vimlar ju av förklarliga skäl av ung arbetskraft. För det tredje så vill studenterna i fråga studera mer än vad de gör. Många väljer att istället för att arbeta vid sidan om studierna istället läsa dubbla kurser. För att spara in studiemedelsterminer till exempel.
Problemet ligger på utbildningarna. Många institutioner har så små medel att de inte har råd att ge sina studenter adekvat undervisning. Det säger sig själv att det inte går att klämma in lika mycket innehåll eller resa lika höga tentamenskrav på en humanistisk utbildning med två undervisningstimmar i veckan som på en naturvetenskaplig dito med undervisning åtta timmar om dagen fem dagar i veckan.
Samhället gör sig själv en otjänst när man snålar på anslagen till utbildningar. En student som tar studielån gör det som en investering för framtiden. Denna investering handlar inte bara om poäng på ett betygsdokument, vilket makthavare tycks benägna att tro. Dessa siffror måste fyllas med ett innehåll av kunskap, kunskap som inte nås utan adekvat undervisning.
Den bristfälliga undervisningen utgör ett svek mot landets unga, ambitiösa och kunskapstörstande studenter. Man tar inte dyrbara studielån för att man är arbetsovillig, man tar lån för att man vill tillgodogöra sig kunskap. Universitetet skall varken vara något slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller fabriker där man spottar ut halvbildade vuxna på arbetsmarknaden med betygsdokument vars siffror saknar motsvarighet i reell kunskap.
Återupprätta humanioras anseende!
Det råder inga tvivel om att humaniora inte tas på allvar i Sverige. Andlagen är för små, resurserna räcker inte till och vissa institutioner hotas till och med av nedläggning, till exempel den för klassiska språk i Lund.
När nu högskoleverket presenterar sin utvärdering av erksamheten vid landets 29 grundutbildningar och 14 forskarutbildningar inom film-, konst-, teater- och musikvetenskap för flera lärosäten utstå svidande kritik.
I Halmstad kritiseras både lärartätheten och lärarnas kompetens på konstvetenskapens kandidatnivå. För Skövdes del ser HSV bland annat en risk för att kravnivån på filmvetenskapskandidaterna är för låg och på teatervetenskapen i Lund ifrågasätts även rätten att utfärda magisterexamen på grund av att det är för få lärare.
Sverige riskerar att bli ett u-land vad de humanistiska vetenskaperna anbelangar om inte situationen förändras snart. Det handlar både om markant ökade anslag (hur kommer det sig att humanister får hålla tillgodo med en lektion i veckan medan naturvetare på samma nivå åtnjuter schemalagd undervisning hela veckan?) och en förändring i synen på humanioras berättigande. Så länge som man förväntar sig att de humanistiska disciplinerna ska fungera som någon sämre sorts samhällsvetenskap, något slags experimentlaboratotium för samhällsvetenskapliga teoribildningar, är det inte konstigt om humaniorans existensberättigande ifrågasätts. Återupprätta humanioras anseende innan det är för sent!
När nu högskoleverket presenterar sin utvärdering av erksamheten vid landets 29 grundutbildningar och 14 forskarutbildningar inom film-, konst-, teater- och musikvetenskap för flera lärosäten utstå svidande kritik.
I Halmstad kritiseras både lärartätheten och lärarnas kompetens på konstvetenskapens kandidatnivå. För Skövdes del ser HSV bland annat en risk för att kravnivån på filmvetenskapskandidaterna är för låg och på teatervetenskapen i Lund ifrågasätts även rätten att utfärda magisterexamen på grund av att det är för få lärare.
Sverige riskerar att bli ett u-land vad de humanistiska vetenskaperna anbelangar om inte situationen förändras snart. Det handlar både om markant ökade anslag (hur kommer det sig att humanister får hålla tillgodo med en lektion i veckan medan naturvetare på samma nivå åtnjuter schemalagd undervisning hela veckan?) och en förändring i synen på humanioras berättigande. Så länge som man förväntar sig att de humanistiska disciplinerna ska fungera som någon sämre sorts samhällsvetenskap, något slags experimentlaboratotium för samhällsvetenskapliga teoribildningar, är det inte konstigt om humaniorans existensberättigande ifrågasätts. Återupprätta humanioras anseende innan det är för sent!
Släck efter dig!
Förnyelsebara energikällor i all ära. Den viktigaste åtgärden för att möta klimatförändringarna genom att minska utsläppen av växthusgaser handlar om att minska energikonsumtionen. Alla kan vi i våra privatliv minska energiåtgången genom tämligen enkla energibesparande åtgärder.
På regeringens uppdrag drog under gårdagen en landsomfattande kampanj som Energimyndigheten, Boverket, Naturvårdsverket och Konsumentverket gemensamt står bakom igång. Kampanjen syftar till att upplysa medborgarna om de enkla medel som drastiskt kan minska energiförbrukningen.
Visst är det viktigt att vi alla drar vårt strå till stacken i dessa viktiga frågor. Men det är också viktigt att vi inte låter fokuset på den egna insatsens betydelse få oss att tappa de stora perspektiven. Individernas insatser på energiområdet blir tämligen verkningslösa om inte de stora politiska beslut som krävs fattas. Såväl på nationell nivå som internationellt.
För tips om energibesparande åtgärder rekommenderas annars Sparkraft, en kampanj för energibesparande åtgärder i södra Sverige. Kampanjen handlar till största delen om vad just Du kan göra för att spara energi ? till vardags och när det är dags att investera i till exempel boende, hemmakomfort och hushållsapparater.
På regeringens uppdrag drog under gårdagen en landsomfattande kampanj som Energimyndigheten, Boverket, Naturvårdsverket och Konsumentverket gemensamt står bakom igång. Kampanjen syftar till att upplysa medborgarna om de enkla medel som drastiskt kan minska energiförbrukningen.
Visst är det viktigt att vi alla drar vårt strå till stacken i dessa viktiga frågor. Men det är också viktigt att vi inte låter fokuset på den egna insatsens betydelse få oss att tappa de stora perspektiven. Individernas insatser på energiområdet blir tämligen verkningslösa om inte de stora politiska beslut som krävs fattas. Såväl på nationell nivå som internationellt.
För tips om energibesparande åtgärder rekommenderas annars Sparkraft, en kampanj för energibesparande åtgärder i södra Sverige. Kampanjen handlar till största delen om vad just Du kan göra för att spara energi ? till vardags och när det är dags att investera i till exempel boende, hemmakomfort och hushållsapparater.
Skål Göteborg!
Visst finns det något oerhört skönt i att slå IFK Göteborg? Efter premiärens fiasko mot Kalmar FF var det dessutom i högsta grad nödvändigt för Gnaget att visa framfötterna i bortamötet mot Götet. Frustrerande var det dock att Wilton Figueiredo var tvungen att vänta ända tills 87:e minuten med att göra 2-1 målet.
Tyvärr kunde jag inte själv ta mig ner till Götet för vad som brukar vara säsongens bortaresa, men jag fick inlevelsefulla rapporter via mobiltelefon från såväl matchen som från stenkastningen utanför där Göteborgs "goa göbbar" visade prov på det gemyt och den öppenhet som man eljest annars gärna slår sig för bröstet om.
Bajen nästa.
Tyvärr kunde jag inte själv ta mig ner till Götet för vad som brukar vara säsongens bortaresa, men jag fick inlevelsefulla rapporter via mobiltelefon från såväl matchen som från stenkastningen utanför där Göteborgs "goa göbbar" visade prov på det gemyt och den öppenhet som man eljest annars gärna slår sig för bröstet om.
Noll sju femtioåtta går tåget - nå, äntligen
Inget större fel på Götet egentligen
Bor man här länge, så blir man kanske van...
noterar jag tacksamt och far mot Sta´n.
Skål för den staden - Skål Göteborg
Där kan man vandra ostört på både gator och torg!
Inget större fel på Götet egentligen
Bor man här länge, så blir man kanske van...
noterar jag tacksamt och far mot Sta´n.
Skål för den staden - Skål Göteborg
Där kan man vandra ostört på både gator och torg!
Bajen nästa.
Endast män äro djur.
Före detta ROKS-ordföranden Ireen von Wachefeldt, som blev namnkunnig för den större allmänheten 2005 genom att i en SVT-dokumentär slå fast att "män är djur", tvår nu sina händer i en intervju i Svenska Dagbladet.
Efter det famösa uttalandet kastades von Wachenfeldts värld över ända. Mediedrevet satte igång och den ruvande lynchmobben ute i stugorna vaknade till liv. Hotbrev och hotfulla telefonsamtal blev vardagsmat. Detta är naturligtvis fruktansvärt. Ingen som lever i en demokrati ska behöva utstå något sådant. Inte ens en brottsling ska behöva göra det, han eller hon skall utstå rättslig prövning, det är just det vi har rättsstaten till. Än mindre ska någon behöva lida förföljelse, vare sig från media eller lynchmobben, för att de uttalat en åsikt, om det så skett i Sveriges Television.
Hur motbjudande åsikter man än står för bör man ha rätt att uttrycka dem. Jag tror att det är fel väg att gå när man kringskär yttrandefriheten med lagar mot åsikter som kan uppfattas som kränkande, allra helst som de tycks helt godtyckliga. Uttalar man sig nedsättande om en etnisk gruppering eller mot till exempel homosexuella löper man risk att åtalas för hets mot folkgrupp (trots att homosexualitet mig veterligen förekommer inom alla folkgrupper...). Uttalar man sig nedsättande om kvinnor finns lagar mot diskriminering. Uttalar man sig pejurativt om män är det ok.
Jag tycker förvisso inte att man ska kunna dömas för nedsättande uttalanden om män, lika lite som jag tycker att man ska kunna dömas för nedsättande uttalanden om skåningar, homosexuella, kurder, svenskar, tyskar, bisexuella, hundägare, sotare, spårvagnskonduktörer, bagare, Gävlebor, nyckelharpsspelmän, innebandyproffs, pizzabagare etc. etc. Segregering och fördomar kan man inte lagstifta bort, det är att börja i fel ände.
Som sagt, det var fruktansvärt fel att förfölja Ireen von Wachefeldt och trampa på hennes och hennes familjs integritet. Däremot kvarstår faktum att hennes uttalande var urbota dumt och att det skulla ha varit skäl till åtal om det berört någon annan gruppering än just män. von Wachenfeldts efterhandskonstruerade motivering till uttalandet gör inte saken mycket bättre:
?Det är inte mitt utryck, men kvinnor som blivit utsatta för mäns våld kan tycka att män beter sig som djur.
Ponera att man bytte ut ordet "män" mot exempelvis någon etnisk gruppering. Hade hetsjakten börjat på nytt månntro?
Efter det famösa uttalandet kastades von Wachenfeldts värld över ända. Mediedrevet satte igång och den ruvande lynchmobben ute i stugorna vaknade till liv. Hotbrev och hotfulla telefonsamtal blev vardagsmat. Detta är naturligtvis fruktansvärt. Ingen som lever i en demokrati ska behöva utstå något sådant. Inte ens en brottsling ska behöva göra det, han eller hon skall utstå rättslig prövning, det är just det vi har rättsstaten till. Än mindre ska någon behöva lida förföljelse, vare sig från media eller lynchmobben, för att de uttalat en åsikt, om det så skett i Sveriges Television.
Hur motbjudande åsikter man än står för bör man ha rätt att uttrycka dem. Jag tror att det är fel väg att gå när man kringskär yttrandefriheten med lagar mot åsikter som kan uppfattas som kränkande, allra helst som de tycks helt godtyckliga. Uttalar man sig nedsättande om en etnisk gruppering eller mot till exempel homosexuella löper man risk att åtalas för hets mot folkgrupp (trots att homosexualitet mig veterligen förekommer inom alla folkgrupper...). Uttalar man sig nedsättande om kvinnor finns lagar mot diskriminering. Uttalar man sig pejurativt om män är det ok.
Jag tycker förvisso inte att man ska kunna dömas för nedsättande uttalanden om män, lika lite som jag tycker att man ska kunna dömas för nedsättande uttalanden om skåningar, homosexuella, kurder, svenskar, tyskar, bisexuella, hundägare, sotare, spårvagnskonduktörer, bagare, Gävlebor, nyckelharpsspelmän, innebandyproffs, pizzabagare etc. etc. Segregering och fördomar kan man inte lagstifta bort, det är att börja i fel ände.
Som sagt, det var fruktansvärt fel att förfölja Ireen von Wachefeldt och trampa på hennes och hennes familjs integritet. Däremot kvarstår faktum att hennes uttalande var urbota dumt och att det skulla ha varit skäl till åtal om det berört någon annan gruppering än just män. von Wachenfeldts efterhandskonstruerade motivering till uttalandet gör inte saken mycket bättre:
?Det är inte mitt utryck, men kvinnor som blivit utsatta för mäns våld kan tycka att män beter sig som djur.
Ponera att man bytte ut ordet "män" mot exempelvis någon etnisk gruppering. Hade hetsjakten börjat på nytt månntro?
Att mördaren inte skulle vara amerikan?
Man kan gissa att amerikanerna är nöjda med att kunna påstå att det inte var en amerikan som utfört dödsskjutningarna på Virginia Tech. Igår basunerade medierna ut att det rörde sig om en "koreansk utbytesstuden." Idag är framställningen mer balanserad. Den 23-årige studenten Cho Seung?Hui var född i Sydkorea, uppges ha kommit till USA 1992.
USA är ett samhälle bestående av en mängd etniska grupper. Till skillnad från många av länderna i Europa och Asien utgörs inte majoritetsbefolkningen av de folkgrupper som bebott landet i många hundra år. Till skillnad från de Europeiska nationalstaterna som växte fram kring etniska grupper, kultur- eller språkområden som dominerat på sina respektive platser, är USA en stad uppbyggd av invandrade grupper. Detta har fått till konsekvens att den amerikanska patriotismen grundar sig på lojalitet mot konstitutionen, snarare än på den kulturella/etniska tillhörighet som varit bestämmande för den europeiska nationalismen. Därför är det märkligt att påstå att Cho Seung?Hui inte skulle vara amerikan.
Att man nu fruktar hämndaktioner mot asiater visar kanske på att den förmenta amerikanska medborgarandan trots allt vilar på en ganska bräcklig grund?
USA är ett samhälle bestående av en mängd etniska grupper. Till skillnad från många av länderna i Europa och Asien utgörs inte majoritetsbefolkningen av de folkgrupper som bebott landet i många hundra år. Till skillnad från de Europeiska nationalstaterna som växte fram kring etniska grupper, kultur- eller språkområden som dominerat på sina respektive platser, är USA en stad uppbyggd av invandrade grupper. Detta har fått till konsekvens att den amerikanska patriotismen grundar sig på lojalitet mot konstitutionen, snarare än på den kulturella/etniska tillhörighet som varit bestämmande för den europeiska nationalismen. Därför är det märkligt att påstå att Cho Seung?Hui inte skulle vara amerikan.
Att man nu fruktar hämndaktioner mot asiater visar kanske på att den förmenta amerikanska medborgarandan trots allt vilar på en ganska bräcklig grund?
Vad är det med tapetserare?
Noterar att en anlitad tysk firma gjort bort sig i samband med en omtapetsering på ett äldreboende i Ronneby. Man hade satt tapeterna upp och ned. Detta hade i och för sig inte varit så anmärkningsvärt om det inte varit så att felet uppdagats först efter att man tapetserat tjugoåtta (28) rum!
Detta får mig att erinra mig när jag för några år sedan skulle få det studentrum jag vid den tiden bebodde omtapetserat på hyresvärdens bekostnad. Anledningen var att den tidigare hyresgästen meddelst fettdrypande häftmassa skapat runda feta fläckar på hälften av rummets tapetvåder.
Eftersom hyresvärden Studentstaden bemannas av sentida ättlingar till Ebenezer Scrooge (vilka dock aldrig fått nattliga påhälsningar i samband med julen) vägrade man att låta tapetsera om hela rummet. Nej, bara de tolv våder som skadats skulle tapetseras över, vilket betydde att jag skulle bli fast även i framtiden med de vederstyggliga himmelsblå tapeter som redan satt uppe.
Beslut fattades om tapetsering, men något besked om när denna skulle ske lämnades aldrig. Så hände det sig att jag begav mig utsocknes under en påskledighet och återvände till min himmelsblå boning sent på annandagskvällen.
Morgonen efter vaknar jag av att det står två målare mitt i mitt rum. På frågan om vad i h*lvete de gjorde där svarade de att de skulle tapetsera. Jag replikerade att jag inte fått något besked om detta men de menade att de lämnat en lapp i min brevlåda. Jag gick i morgonrocken ut till brevlådan och mycket riktigt, där låg en lapp, daterad till skärtorsdagen, där målarfirman meddelade att de ämnade komma klockan sju på tisdagsmorgonen och tapetsera. Framförhållning någon?
Jag körde emellertid ut de bägge hantverkarna och hörde av mig till studentstaden om att få en ny tid för tapetsering. Så skedde och någon vecka senare iordningsställde jag rummet inför hantverkarnas ankomst och såg till att jag i god tid lämnade detsamma.
När jag om aftonen återvände till mitt rum såg där ut som en krigszon. Damm och smuts låg överallt så det fanns inget annat att göra än att börja städa. När jag satte i dammsugaren i väggkontakten uppdagades emellertid att tapetserarna lyckats ställa till med något när de tagit loss densamma för att tapetsera. När dammsugaren anslöts syntes en blixt åtföljd av en knall varpå hela korridoren mörklades. Propparna hade gått. I beckmörker samlades jag och mina grannar för att leta rätt på numret till jourhavande vaktmästare. I en och en halv timma kurade vi över några värmeljus i köket. Särskilt surt var det för en av grannarna som satt och läste till en tenta.
Historien är dock inte slut ännu. När vaktmästaren kommit och bringat ljuset åter till min bostad upptäckte jag att tapetserarna lyckats göra ännu ett misstag: de hade satt upp fel tapet! Visserligen rörde det sig om en snarlik med nästan samma vedervärdiga himmelsblå nyans men ändå så pass avvikande att man tydligt såg skillnaden. Extra illa blev det eftersom de bara tapetserat tolv av sammanlagt tjugofyra våder i rummet.
Jag har ryktesvägen hört att Studentstaden numera anlitar en annan målarfirma för omtapetseringarna.
Detta får mig att erinra mig när jag för några år sedan skulle få det studentrum jag vid den tiden bebodde omtapetserat på hyresvärdens bekostnad. Anledningen var att den tidigare hyresgästen meddelst fettdrypande häftmassa skapat runda feta fläckar på hälften av rummets tapetvåder.
Eftersom hyresvärden Studentstaden bemannas av sentida ättlingar till Ebenezer Scrooge (vilka dock aldrig fått nattliga påhälsningar i samband med julen) vägrade man att låta tapetsera om hela rummet. Nej, bara de tolv våder som skadats skulle tapetseras över, vilket betydde att jag skulle bli fast även i framtiden med de vederstyggliga himmelsblå tapeter som redan satt uppe.
Beslut fattades om tapetsering, men något besked om när denna skulle ske lämnades aldrig. Så hände det sig att jag begav mig utsocknes under en påskledighet och återvände till min himmelsblå boning sent på annandagskvällen.
Morgonen efter vaknar jag av att det står två målare mitt i mitt rum. På frågan om vad i h*lvete de gjorde där svarade de att de skulle tapetsera. Jag replikerade att jag inte fått något besked om detta men de menade att de lämnat en lapp i min brevlåda. Jag gick i morgonrocken ut till brevlådan och mycket riktigt, där låg en lapp, daterad till skärtorsdagen, där målarfirman meddelade att de ämnade komma klockan sju på tisdagsmorgonen och tapetsera. Framförhållning någon?
Jag körde emellertid ut de bägge hantverkarna och hörde av mig till studentstaden om att få en ny tid för tapetsering. Så skedde och någon vecka senare iordningsställde jag rummet inför hantverkarnas ankomst och såg till att jag i god tid lämnade detsamma.
När jag om aftonen återvände till mitt rum såg där ut som en krigszon. Damm och smuts låg överallt så det fanns inget annat att göra än att börja städa. När jag satte i dammsugaren i väggkontakten uppdagades emellertid att tapetserarna lyckats ställa till med något när de tagit loss densamma för att tapetsera. När dammsugaren anslöts syntes en blixt åtföljd av en knall varpå hela korridoren mörklades. Propparna hade gått. I beckmörker samlades jag och mina grannar för att leta rätt på numret till jourhavande vaktmästare. I en och en halv timma kurade vi över några värmeljus i köket. Särskilt surt var det för en av grannarna som satt och läste till en tenta.
Historien är dock inte slut ännu. När vaktmästaren kommit och bringat ljuset åter till min bostad upptäckte jag att tapetserarna lyckats göra ännu ett misstag: de hade satt upp fel tapet! Visserligen rörde det sig om en snarlik med nästan samma vedervärdiga himmelsblå nyans men ändå så pass avvikande att man tydligt såg skillnaden. Extra illa blev det eftersom de bara tapetserat tolv av sammanlagt tjugofyra våder i rummet.
Jag har ryktesvägen hört att Studentstaden numera anlitar en annan målarfirma för omtapetseringarna.
Jakten på syndabockar
Sedan den omfattande och tragiska dödsskjutningen på colleget Virginia Tech i USA under gårdagen pågår nu jakten efter syndabockar förfullt. Skolledningen får naturligtvis bära ett överdimensionerat hundhuvud eftersom man skall ha vidtagit för få åtgärder.
Särskilt häcklas man för att ha skickat ut ett informationsmail efter de första dödsskjutningarna på morgonen, då man var omedveten om att mördandet fortsatte på en annan del av skolområdet. Det är uppenbart att skolledningen i det läget inte hade full överblick över situationen och kanske en smula orättvist att skylla den fortsatta utvecklingen på dem.
Det hela påminner en hel del om efterspelet till tsunamin här hemma. Någon måste schavottera när vi alla ställs inför det ofattbara.
Förenta Staternas liberala vapenlagstiftning hamnar naturligtvis, återigen, i skottlinjen, som alltid efter liknande incidenter. Jag är emellertid övertygad, liksom provokative dokumentärfilmaren Michael Moore i sin debattfilm Bowling for Columbine, gjord med anledning av en liknande massaker, att det är andra orsaker som ligger bakom dödandet.
Visst äger var tredje ameriken ett skjutvapen, men det är inget unikt i sig. Många andra länder har stor spridning av skarpa vapen bland medborgarna. Canada och Grekland till exempel . Detta utan att man lider av talrika dödsskjutningar som de vid de amerikanska skolorna. Nej, svaret måste stå att finna någon annanstans i det amerikanska samhällsklimatet. Bara för att man äger ett vapen använder man det inte till att döda människor.
Det skrämmande är dock att det räcker att en enda individ är beredd att döda människor med sitt vapen för att det ska få så katastrofala konsekvenser som dem vi nu sett vid Tech Virginia. En sådan person skaffar sig dock förmodligen ett vapen även i ett land med mindre liberal lagstiftning på området.
Psykologiprofessorn vid Stockholms universitet Sven Å Christianson är övertygad om att liknande händelser kommer att inträffa i Sverige. "Det är bara en tidsfråga" säger han och fortsätter: "Vi har redan sätt prov på flera anlagda bränder i skolor där man kan misstänka unga i behov av uppmärksamhet som riktar sin ilska mot omvärlden." Han understryker dock att det finns skillnader mellan situationen i Sverige och den i Staterna:
- I Sverige har vi inte samma generösa tillgång till vapen som man har i Nordamerika. Vi har också en bättre social kontroll och inte samma krigsmentalitet bland unga som i Nordamerika.
Själv tror jag att mentaliteten spelar en mer avgörande roll än tillgången på vapen. Å andra sidan erfar vi varje dag ett hårdnande samhällsklimat med en eskalerande våldsspiral och utbredd likgiltighet inför medmänniskorna. kanske har Christansson rätt, kanske kommer dödsskjutningar vid svenska skolor att bli något vi kommer att få vänja oss vid i framtiden. Undrar vem som får bära hundhuvudet då när vi inte har en vapenlobby att skylla på.
Särskilt häcklas man för att ha skickat ut ett informationsmail efter de första dödsskjutningarna på morgonen, då man var omedveten om att mördandet fortsatte på en annan del av skolområdet. Det är uppenbart att skolledningen i det läget inte hade full överblick över situationen och kanske en smula orättvist att skylla den fortsatta utvecklingen på dem.
Det hela påminner en hel del om efterspelet till tsunamin här hemma. Någon måste schavottera när vi alla ställs inför det ofattbara.
Förenta Staternas liberala vapenlagstiftning hamnar naturligtvis, återigen, i skottlinjen, som alltid efter liknande incidenter. Jag är emellertid övertygad, liksom provokative dokumentärfilmaren Michael Moore i sin debattfilm Bowling for Columbine, gjord med anledning av en liknande massaker, att det är andra orsaker som ligger bakom dödandet.
Visst äger var tredje ameriken ett skjutvapen, men det är inget unikt i sig. Många andra länder har stor spridning av skarpa vapen bland medborgarna. Canada och Grekland till exempel . Detta utan att man lider av talrika dödsskjutningar som de vid de amerikanska skolorna. Nej, svaret måste stå att finna någon annanstans i det amerikanska samhällsklimatet. Bara för att man äger ett vapen använder man det inte till att döda människor.
Det skrämmande är dock att det räcker att en enda individ är beredd att döda människor med sitt vapen för att det ska få så katastrofala konsekvenser som dem vi nu sett vid Tech Virginia. En sådan person skaffar sig dock förmodligen ett vapen även i ett land med mindre liberal lagstiftning på området.
Psykologiprofessorn vid Stockholms universitet Sven Å Christianson är övertygad om att liknande händelser kommer att inträffa i Sverige. "Det är bara en tidsfråga" säger han och fortsätter: "Vi har redan sätt prov på flera anlagda bränder i skolor där man kan misstänka unga i behov av uppmärksamhet som riktar sin ilska mot omvärlden." Han understryker dock att det finns skillnader mellan situationen i Sverige och den i Staterna:
- I Sverige har vi inte samma generösa tillgång till vapen som man har i Nordamerika. Vi har också en bättre social kontroll och inte samma krigsmentalitet bland unga som i Nordamerika.
Själv tror jag att mentaliteten spelar en mer avgörande roll än tillgången på vapen. Å andra sidan erfar vi varje dag ett hårdnande samhällsklimat med en eskalerande våldsspiral och utbredd likgiltighet inför medmänniskorna. kanske har Christansson rätt, kanske kommer dödsskjutningar vid svenska skolor att bli något vi kommer att få vänja oss vid i framtiden. Undrar vem som får bära hundhuvudet då när vi inte har en vapenlobby att skylla på.
Kärnkraften är inte ett alternativ.
Fyra oberoende energidebattörer uppmanar idag på Svenska Dagbladets Brännpunkt näringsminister Maud Olofsson att ordna en offentlig utfrågning för att belysa kärnkraftsfrågan. Anledningen är det planeras omfattande nyrenoveringar för 40 miljarder med syfte att höja effekten och förlänga driftstiden, vilket leder till både elöverskott och säkerhetsrisker.
Debattörerna menar att en utbyggnad av kärnkraften får till konsekvens elöverskott med fortsatt blockering av de förnybara alternativen och fortsatt förhalning ifråga om effektivisering och hushållning med energi. Det leder också till säkerhetsrisker eftersom det inte längre finns tillräcklig kompetens på området för att genomföra och förvalta en så stor upprustning.
I punktform ställer man upp de tyngst vägande arhumenten mot en nyrenovering i syfte att förlänga reaktorernas driftstid:
* elförbrukningen i Sverige har sjunkit sedan 2001 med sju TWh,
* mer än hälften av kärnkraften kan ersättas genom effektivare och väl känd teknik,
* sol- och vindkraft ökar i Europa med nästan 50 procent per år; solvärme är redan lönsamt,
* en ny typ av solceller har över 40 procents verkningsgrad varför priset på sol-el kommer att rasa ännu snabbare
än hittills,
* vindkraft blir inom en snar framtid billigare än kärnkraft,
* reaktorerna vräker ut varmvatten i havet och bidrar därmed till att Östersjön mår allt sämre. Enbart de svenska
reaktorerna värmer upp Östersjön med cirka 100 miljarder kilowattimmar om året.
Det är intellektuellt ohederligt att som kärnkraftslobbyn anföra den globala uppvärmningen som ett argument förkärnkraften. Enligt beräkningar skulle det globalt krävas minst 1 000 nya reaktorer ? mot dagens 430 ? för att minska växthuseffekten med så lite som 10 procent, menar artikelförfattarna.
De tar också upp att de kända turantillgångarna beräknas vara slut om fjorton år, varför det är naivt att tro på kärnkraften som ett långsiktigt alternativ efter att oljan tagit slut. Man understryker också de stora risker som de stora mängderna radioaktivt avfall kommer att utgöra i framtiden.
Det är skrämmande vilket inflytande kärnkraftslobbyn har över den svenska politiken och hur utbredd strutsmentaliteten är bland medborgarna: Sverige är bisarrt nog eftersom vi hörde till dem som drabbades hårdast efter Tjernobyl, kärnkraftsvänligast i Europa.
Jag hoppas verkligen att debatten som efterlyses kommer till stånd så att den allvarliga problematiken dras fram i ljuset. Vi måste en gång för alla inse att kärnkraften inte är något svar på vare sig oljekrisen eller klimatförändringarna, utan snarast en hämsko för de förnyelsebara energikällorna.
Debattörerna menar att en utbyggnad av kärnkraften får till konsekvens elöverskott med fortsatt blockering av de förnybara alternativen och fortsatt förhalning ifråga om effektivisering och hushållning med energi. Det leder också till säkerhetsrisker eftersom det inte längre finns tillräcklig kompetens på området för att genomföra och förvalta en så stor upprustning.
I punktform ställer man upp de tyngst vägande arhumenten mot en nyrenovering i syfte att förlänga reaktorernas driftstid:
* elförbrukningen i Sverige har sjunkit sedan 2001 med sju TWh,
* mer än hälften av kärnkraften kan ersättas genom effektivare och väl känd teknik,
* sol- och vindkraft ökar i Europa med nästan 50 procent per år; solvärme är redan lönsamt,
* en ny typ av solceller har över 40 procents verkningsgrad varför priset på sol-el kommer att rasa ännu snabbare
än hittills,
* vindkraft blir inom en snar framtid billigare än kärnkraft,
* reaktorerna vräker ut varmvatten i havet och bidrar därmed till att Östersjön mår allt sämre. Enbart de svenska
reaktorerna värmer upp Östersjön med cirka 100 miljarder kilowattimmar om året.
Det är intellektuellt ohederligt att som kärnkraftslobbyn anföra den globala uppvärmningen som ett argument förkärnkraften. Enligt beräkningar skulle det globalt krävas minst 1 000 nya reaktorer ? mot dagens 430 ? för att minska växthuseffekten med så lite som 10 procent, menar artikelförfattarna.
De tar också upp att de kända turantillgångarna beräknas vara slut om fjorton år, varför det är naivt att tro på kärnkraften som ett långsiktigt alternativ efter att oljan tagit slut. Man understryker också de stora risker som de stora mängderna radioaktivt avfall kommer att utgöra i framtiden.
Det är skrämmande vilket inflytande kärnkraftslobbyn har över den svenska politiken och hur utbredd strutsmentaliteten är bland medborgarna: Sverige är bisarrt nog eftersom vi hörde till dem som drabbades hårdast efter Tjernobyl, kärnkraftsvänligast i Europa.
Jag hoppas verkligen att debatten som efterlyses kommer till stånd så att den allvarliga problematiken dras fram i ljuset. Vi måste en gång för alla inse att kärnkraften inte är något svar på vare sig oljekrisen eller klimatförändringarna, utan snarast en hämsko för de förnyelsebara energikällorna.
Pandor 2.0
Runt milennieskiftet härjade så kallade pandor i hela Uppsala. Eller förresten, härjade och härjade, de bara fanns överallt, hela tiden. I övrigt gjorde de inte mycket väsen av sig, förutom möjligen på helgerna då de blev för fulla och låg och kräktes i buskarna överallt i stadens parker.
Efter några år försvann pandorna. Eller, försvann och försvann, de bytte väl helt enkelt till någon annan subkultur eller försvann in i den grå massan. Vad pandorna stod för visste man aldrig riktigt, inte heller vad som rörde sig under de gigantiska svarta fluffrisyrerna. Inte så mycket, var det intryck man fick. Det man visste var att de gillade Kent och tyckte synd om sig själva.
Nu tycks pandorna ha kommit tillbaka, i reviderad utgåva. Panda 2.0 kallar sig fashioncore och ser ut på ungefär samma sätt. Med dagens crossoverklimat tycks fashioncore vara en hybrid mellan tre äldre subkulturella stilar:
1. Den arga och politiska hardcoren, som på 90-talet vurmade för nykterism och brännande av korvkiosker.
2. Den introvärt anorektiska emostilen där ärrbildningar efter rakblad på underarmarna utgjorde ett subkulturellt attribut med hög hipfaktor.
samt
3. Den självömkande men glittriga pandastilen som jag redogjort för ovan men med tydliga inslag från japansk så kallad mangakultur.
Detta subkulturella mishmash har liksom sina föregångare sitt huvudsakliga revir kring Sergels torg i Stockholm med kulturhusets kafé Lava som stamlokus och alternativbutiken Blue Fox på Gamla Brogatan där hela fashioncorekitet, från skorna till hårfärgen, kan inhandlas.
Jag vet inte om jag ska förfasa mig eller glädja mig åt dessa reviderade pandors uppdykande. Som alltid kommer Uppsala att bli något av ett mekka, emedan den gamla lärdomsstaden alltid dragit till sig alla svartklädda subkulturer som en svamp med hög uppsugningsförmåga.
Lite roligt är det iofs eftersom det känns som att vara tillbaka på det glada nittiotalet (har ni förresten sett att kickers dykt upp lite här och var också?) men en viss störande känsla infinner sig eftersom den här typen av hopslagningar av stilar ofta leder till begreppsförvirring, hos såväl utövarna som oss som står bredvid. Att vara både ytlig, mangainfluerad "fashioncore" med självmordstankar och medveten hardcorevegan på samma gång låter komplicerat. Men det kanske går?
Efter några år försvann pandorna. Eller, försvann och försvann, de bytte väl helt enkelt till någon annan subkultur eller försvann in i den grå massan. Vad pandorna stod för visste man aldrig riktigt, inte heller vad som rörde sig under de gigantiska svarta fluffrisyrerna. Inte så mycket, var det intryck man fick. Det man visste var att de gillade Kent och tyckte synd om sig själva.
Nu tycks pandorna ha kommit tillbaka, i reviderad utgåva. Panda 2.0 kallar sig fashioncore och ser ut på ungefär samma sätt. Med dagens crossoverklimat tycks fashioncore vara en hybrid mellan tre äldre subkulturella stilar:
1. Den arga och politiska hardcoren, som på 90-talet vurmade för nykterism och brännande av korvkiosker.
2. Den introvärt anorektiska emostilen där ärrbildningar efter rakblad på underarmarna utgjorde ett subkulturellt attribut med hög hipfaktor.
samt
3. Den självömkande men glittriga pandastilen som jag redogjort för ovan men med tydliga inslag från japansk så kallad mangakultur.
Detta subkulturella mishmash har liksom sina föregångare sitt huvudsakliga revir kring Sergels torg i Stockholm med kulturhusets kafé Lava som stamlokus och alternativbutiken Blue Fox på Gamla Brogatan där hela fashioncorekitet, från skorna till hårfärgen, kan inhandlas.
Jag vet inte om jag ska förfasa mig eller glädja mig åt dessa reviderade pandors uppdykande. Som alltid kommer Uppsala att bli något av ett mekka, emedan den gamla lärdomsstaden alltid dragit till sig alla svartklädda subkulturer som en svamp med hög uppsugningsförmåga.
Lite roligt är det iofs eftersom det känns som att vara tillbaka på det glada nittiotalet (har ni förresten sett att kickers dykt upp lite här och var också?) men en viss störande känsla infinner sig eftersom den här typen av hopslagningar av stilar ofta leder till begreppsförvirring, hos såväl utövarna som oss som står bredvid. Att vara både ytlig, mangainfluerad "fashioncore" med självmordstankar och medveten hardcorevegan på samma gång låter komplicerat. Men det kanske går?
Pandor, i begreppets ursprungliga bemärkelse.
Sveriges television okritiska till Castro?
Sveriges Television har fällts av Granskningsnämnden för sin temakväll om Fidel Castro i december förra året. Temakbällen bestod av tre dokumentärer och ett tio minuter långt studiosamtal med en debattör och en författare. Efter programmet fick Granskningsnämnden ta emot 19 anmälningar.
Nämnden konstaterar att programmet saknade balanserade inslag. Vissa kritiska synpunkter på Fidel Castro och hans regim kom i och för sig fram i temakvällens studiodel, men frågan om exempelvis mänskliga rättigheter på Kuba berördes varken i denna del eller på något annat sätt under sändningen", skriver nämnden i sitt beslut.
Kanske är det svenska mediers okritiska hållning till den kubanska diktaturen som gör att så många svenskar överhuvudtaget inte ser styrelseformens avvarter för romantiserade bilder av Che Guevara, rom och kubanska cigarrer?
Nämnden konstaterar att programmet saknade balanserade inslag. Vissa kritiska synpunkter på Fidel Castro och hans regim kom i och för sig fram i temakvällens studiodel, men frågan om exempelvis mänskliga rättigheter på Kuba berördes varken i denna del eller på något annat sätt under sändningen", skriver nämnden i sitt beslut.
Kanske är det svenska mediers okritiska hållning till den kubanska diktaturen som gör att så många svenskar överhuvudtaget inte ser styrelseformens avvarter för romantiserade bilder av Che Guevara, rom och kubanska cigarrer?
Kränkta är vi allihopa, allihopa...
Det är inte bara missionerande ateister ur förbundet humanisterna som använder den så urvattnade kränkningsretoriken för att få sin vilja igenom (i det fallet handlade det om den ytterst angelägna frågan att få bort biblarna från hotellkedjan Scandics hotellrum). Nu har även ordningsmakten tagit till gråtvalsen och åtalat en så kallad rapduo från skåne för förargelseväckande bettende för att de ska ha "sjungit" "vi ska starta krig mot snuten" och "jävla snutjävel" under en konsert i Landskrona förra året.
Dessbättre har Lunds tingsrätt friat de två artisterna med hänvisning till yttrandefriheten. Tänk om man skulle resonera så lite oftare? Att yttrandefriheten är något att värna om istället för något som skall inskränkas så snart någon liten gruppering påstår sig vara kränkt för att få åtnjuta sina femton minuter i rampljuset?
I det här fallet var det iofs hip hoparna som fick den mediala uppmärksamheten och polisen som fick stå med rumpan bar, men vi har väl alla i färskt minne de båda glassdebatterna där skattemedelsfinansierade lobbyorganisationer sökte uppmärksamhet genom att förklara för oss alla hur kränkande glassnamn som "Nogger Black" och "Girlie" skulle vara. I ett sådant samhällsklimat förstår man att yttrandefriheten är lågprioriterad...
Jag känner mig kränkt (!) som demokrat över hur styvmoderligt behandlad denna demokratiska rärttighet har blivit och hur snävt debattklimatet.
Dessbättre har Lunds tingsrätt friat de två artisterna med hänvisning till yttrandefriheten. Tänk om man skulle resonera så lite oftare? Att yttrandefriheten är något att värna om istället för något som skall inskränkas så snart någon liten gruppering påstår sig vara kränkt för att få åtnjuta sina femton minuter i rampljuset?
I det här fallet var det iofs hip hoparna som fick den mediala uppmärksamheten och polisen som fick stå med rumpan bar, men vi har väl alla i färskt minne de båda glassdebatterna där skattemedelsfinansierade lobbyorganisationer sökte uppmärksamhet genom att förklara för oss alla hur kränkande glassnamn som "Nogger Black" och "Girlie" skulle vara. I ett sådant samhällsklimat förstår man att yttrandefriheten är lågprioriterad...
Jag känner mig kränkt (!) som demokrat över hur styvmoderligt behandlad denna demokratiska rärttighet har blivit och hur snävt debattklimatet.
Vem skulle gå på en Estoniafestival?
Det är inte bara i Sverige som vi stoltserar med våra maritima fiaskon. Wasamuseet på Djurgården i Stockholm är ett av huvudstadens mest välbesökta, och det med rätta. Det gamla regalskeppet som sjönk på sin jungfrufärd är väl värt en visit och det presenteras på ett såväl pedagogiskt som stämningsfyllt manér.
Också i Storbritannien drar man nu växlar på sjunkna skepp. Det är dock inget regalskepp vi talar om, eftersom landet som "never lost a war" knappast skulle vilja lyfta fram sina militära misslyckanden så som vi i det in absurdum ödmjuka Sverige ständigt ser oss nödgade att göra.
Nej, i Storbritannien är den passagerarfartyget Titanic som lockar turisterna. Senaste tillskottet för "Titanic"-fantaster är att passagerarlistorna nu finns tillgängliga för allmänt beskådande. De har tidigare legat undangömda i några kartonger på det brittiska riksarkivet, men efter ett idogt arbete har originalen plockats fram, skannats och publicerats på internet.
Där kan besökaren titta på den handskrivna texten med vart och ett av passagerarnas namn, deras ålder, nationalitet, yrke och vilken biljettklass de valt. Ett unikt tidsdokument över begynnelsen på en era där långväga resor till rimliga priser gjordes möjliga, menar riksarkivet.
Också i Nordirland, som nyligen återvann sitt självstyre, ämnar man slå mynt av fartygskatastrofen. Det var i Belfast som varvet Harland and Wolff byggde passagerarfartyget, och många är de besökare som letar sig dit för att finna spåren efter det men som lämnar staden besvikna eftersom de är så få.
Sedan freden i Nordirland har turisttillströmningen satt i gång på allvar och myndigheterna börjat vakna. En årlig "Titanic"-festival lockar 30.000 besökare. Idéerna varierar, alltifrån ett spektakulärt utställningscenter till en gigantisk kopia av fartyget i genomskärning.Vad som än händer så börjar det bli bråttom. Allt måste stå färdigt till 2012 då olyckan fyller 100 år.
Ett sådant gyllene tillfälle att lansera den ultimata "Titanic"-satsningen inte får gå förlorat. Perspektiv på smakfullheten i ett sådant projekt skaffar man sig lätt om man ponerar vad man skulle tycka om man om ett knappt sekel under pompa och ståt inrättade en Estoniafestival...
Också i Storbritannien drar man nu växlar på sjunkna skepp. Det är dock inget regalskepp vi talar om, eftersom landet som "never lost a war" knappast skulle vilja lyfta fram sina militära misslyckanden så som vi i det in absurdum ödmjuka Sverige ständigt ser oss nödgade att göra.
Nej, i Storbritannien är den passagerarfartyget Titanic som lockar turisterna. Senaste tillskottet för "Titanic"-fantaster är att passagerarlistorna nu finns tillgängliga för allmänt beskådande. De har tidigare legat undangömda i några kartonger på det brittiska riksarkivet, men efter ett idogt arbete har originalen plockats fram, skannats och publicerats på internet.
Där kan besökaren titta på den handskrivna texten med vart och ett av passagerarnas namn, deras ålder, nationalitet, yrke och vilken biljettklass de valt. Ett unikt tidsdokument över begynnelsen på en era där långväga resor till rimliga priser gjordes möjliga, menar riksarkivet.
Också i Nordirland, som nyligen återvann sitt självstyre, ämnar man slå mynt av fartygskatastrofen. Det var i Belfast som varvet Harland and Wolff byggde passagerarfartyget, och många är de besökare som letar sig dit för att finna spåren efter det men som lämnar staden besvikna eftersom de är så få.
Sedan freden i Nordirland har turisttillströmningen satt i gång på allvar och myndigheterna börjat vakna. En årlig "Titanic"-festival lockar 30.000 besökare. Idéerna varierar, alltifrån ett spektakulärt utställningscenter till en gigantisk kopia av fartyget i genomskärning.Vad som än händer så börjar det bli bråttom. Allt måste stå färdigt till 2012 då olyckan fyller 100 år.
Ett sådant gyllene tillfälle att lansera den ultimata "Titanic"-satsningen inte får gå förlorat. Perspektiv på smakfullheten i ett sådant projekt skaffar man sig lätt om man ponerar vad man skulle tycka om man om ett knappt sekel under pompa och ståt inrättade en Estoniafestival...
Har du verkligen aldrig slagit någon?
I Dagens Nyheter står att läsa om en sammanställning över studier om mäns och kvinmors beteende. Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA, har kombinerat alla studier om könsskillnader från engelskspråkiga länder, och funnit att för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan kvinnor och män liten eller obefintlig. Detta trots att de allra flesta av studierna hon sammanställt berör områden där forskare har hävdat att det finns tydliga olikheter mellan könen, som verbal förmåga, matematik och sätt att kommunicera. Hon hittade tre undantag. Ett är aggressivitet, framför allt fysisk aggressivitet. Men skillnaden mellan kvinnor och män är inte enormt stor. Här kommer det besynnerliga:
- Och kom ihåg att 95 procent av alla människor aldrig slår någon. Men bland de 5 procent som slåss är de flesta män, säger Janet Shibley Hyde.
Man frågar sig vilken värld Shibley Hyde lever i, eller vilken bakgrund människorna i studierna hon sammanställt kommer ifrån. Att påstå att 95 % av alla människor aldrig slår någon känns i högsta grad osannolikt. Därmed inte sagt att många fler skulle vara speciellt våldsbenägna. Men hur många, framförallt män, kan med handen på hjärtat säga att de aldrig har slagit någon, inte ens i skolan eller på fyllan?
Pojkar är också i genomsnitt mer fysiskt aktiva än flickor, redan i tvåårsåldern. Och de kastar bollar längre och hårdare, särskilt efter puberteten, när de har större muskelmassa och kraftigare benstomme.Det tredje undantaget rör några sexuella beteenden. Män onanerar betydligt mer än kvinnor. Män är också mer positiva till sex med tillfälliga partner, enligt Shibley Hydes sammanställning.
- Och kom ihåg att 95 procent av alla människor aldrig slår någon. Men bland de 5 procent som slåss är de flesta män, säger Janet Shibley Hyde.
Man frågar sig vilken värld Shibley Hyde lever i, eller vilken bakgrund människorna i studierna hon sammanställt kommer ifrån. Att påstå att 95 % av alla människor aldrig slår någon känns i högsta grad osannolikt. Därmed inte sagt att många fler skulle vara speciellt våldsbenägna. Men hur många, framförallt män, kan med handen på hjärtat säga att de aldrig har slagit någon, inte ens i skolan eller på fyllan?
Pojkar är också i genomsnitt mer fysiskt aktiva än flickor, redan i tvåårsåldern. Och de kastar bollar längre och hårdare, särskilt efter puberteten, när de har större muskelmassa och kraftigare benstomme.Det tredje undantaget rör några sexuella beteenden. Män onanerar betydligt mer än kvinnor. Män är också mer positiva till sex med tillfälliga partner, enligt Shibley Hydes sammanställning.
Det försvarslösa Sverige.
Återigen får allmänheten via medierna konfrontera de konkreta konsekvenserna av de nedskärningar som drabbat det svenska försvaret och som lätt till en försvarsnedläggning i betydligt raskare takt än vad de övergripande riksdagsbesluten gjorde gällande. Inte nog med att endast 5000 unga män skulle få göra värnplikten kommande år, nu har knappt niohundra av dessa hemförlovats med hänvisning till bristande resurser.
Orsaken är att försvaret sparar pengar på att inte utbilda cirka 500 soldater. För övriga cirka 300 saknas befäl, vilket beror på att EU-styrkan Nordic Battle Group ska rycka ut 2008. Dessutom byter försvaret utbildningssystem ? och de värnpliktiga hamnar i kläm.
?För de här individerna är det ett slag i ansiktet. Det är för sent att söka till högskola och många kommer att få svårt att få arbete. För många var de elva månaderna i försvaret tryggheten, säger Mikael Åström vid Värnpliktsrådet.
Men det är inte bara de drabbade individerna som är offer i det här sammanhanget utan hela den svenska neutralitetspolitiken och i förlängningen varje enskild medborgare. Den svenska försvarspolitiken är ett skämt. De fåtaliga resurser vi har läggs på att få deltaga i stormakternas militära aktiviteter på andra sidan jorden, alltmedan Sverige lämnas försvarslöst, trots de säkerhetspolitiska riskanalytikernas varningar. I Finland resonerar man helt annorlunda.
Orsaken är att försvaret sparar pengar på att inte utbilda cirka 500 soldater. För övriga cirka 300 saknas befäl, vilket beror på att EU-styrkan Nordic Battle Group ska rycka ut 2008. Dessutom byter försvaret utbildningssystem ? och de värnpliktiga hamnar i kläm.
?För de här individerna är det ett slag i ansiktet. Det är för sent att söka till högskola och många kommer att få svårt att få arbete. För många var de elva månaderna i försvaret tryggheten, säger Mikael Åström vid Värnpliktsrådet.
Men det är inte bara de drabbade individerna som är offer i det här sammanhanget utan hela den svenska neutralitetspolitiken och i förlängningen varje enskild medborgare. Den svenska försvarspolitiken är ett skämt. De fåtaliga resurser vi har läggs på att få deltaga i stormakternas militära aktiviteter på andra sidan jorden, alltmedan Sverige lämnas försvarslöst, trots de säkerhetspolitiska riskanalytikernas varningar. I Finland resonerar man helt annorlunda.
Machomän i läderhotpants.
Jag skrev nyligen ett inlägg om uppståndelsen kring Zack Snyders krigsfilm "300". Nu har jag dessutom kommit iväg och sett filmen och tänkte dela med mig av min egen upplevelse. Helt olikt mig själv lyckades jag dessutom komma på premiärföresatällningen, hör och häpna.
Rustad med insikten om att man för att ha behållning av "300" bör ta fasta på Zack Snyders utfästelse om att filmen inte utgör något historiskt drama, varför man heller inte bör bedöma den som sådant. "300" är en actionfilm, kort och gott. Som actionfilm funkar den också, den är våldsam, stiliserat snygg och fartfylld.
Att bygga en film på en serietidning kan vara riskabelt men i "300" funkar det absolut, troligtvis därför att man valt att följa förlagans upplägg så minituöst. Ruta för ruta har serietidningen återskapats i filmform och berättarrösten som för handlingen framåt följer den typ av berättande som ledsagar rutorna i den tecknade serien.
Filmen är varken historiskt eller politiskt korrekt. Snyder idealiserar militärstaten Sparta, liksom serieförlagan, Aten framställs istället som ett ställe för filosofer, byråkrater och "pojkälskare". Det är inte utan att det kan kännas lite skönt idag med en actionfilm där allt är uppdelat i svart och vitt, men utan hollywoods stereotypa moralkakor. Här har man behållit stereotyperna men lämnat moralen därhän, liksom man har behållit våldet och musklerna men lämnat den historiska korrektheten.
Den som vill se testosteronstinna män i läderhotpants vältra likberg över outsägligt ondskefulla persiska elitsoldater bör genast skynda åstad till närmaste biografsalong för att se Snyders skildring av slaget vid Thermopyle.
Rustad med insikten om att man för att ha behållning av "300" bör ta fasta på Zack Snyders utfästelse om att filmen inte utgör något historiskt drama, varför man heller inte bör bedöma den som sådant. "300" är en actionfilm, kort och gott. Som actionfilm funkar den också, den är våldsam, stiliserat snygg och fartfylld.
Att bygga en film på en serietidning kan vara riskabelt men i "300" funkar det absolut, troligtvis därför att man valt att följa förlagans upplägg så minituöst. Ruta för ruta har serietidningen återskapats i filmform och berättarrösten som för handlingen framåt följer den typ av berättande som ledsagar rutorna i den tecknade serien.
Filmen är varken historiskt eller politiskt korrekt. Snyder idealiserar militärstaten Sparta, liksom serieförlagan, Aten framställs istället som ett ställe för filosofer, byråkrater och "pojkälskare". Det är inte utan att det kan kännas lite skönt idag med en actionfilm där allt är uppdelat i svart och vitt, men utan hollywoods stereotypa moralkakor. Här har man behållit stereotyperna men lämnat moralen därhän, liksom man har behållit våldet och musklerna men lämnat den historiska korrektheten.
Den som vill se testosteronstinna män i läderhotpants vältra likberg över outsägligt ondskefulla persiska elitsoldater bör genast skynda åstad till närmaste biografsalong för att se Snyders skildring av slaget vid Thermopyle.
Viktiga frågor slarvades bort.
Sällan har så viktiga frågor slarvats bort på ett så oseriöst och slarvigt sätt som när de två självutnämna journalistgiganterna Lars Adaktusson och Janne Josefsson möttes i Gomorron Sverige i morse för att diskutera den granskande journalistiken. Utgångspunkten var Adaktussons utfall i Svenska Dagbladet mot den grävande journalistiken . Vid första genomläsningen tyckte jag att Adaktusson hade en del poänger i sin kritik av Janne Josefsson och dennes metoder, men snart uppenbaras att det hela bygger på en ohederlig argumentation. Adaktussons bärande argument går ut på att det är fel att hänga ut människor i media till vilket pris som helst, vilket egentligen inte har att göra med diskussionen om den grävande journalistiken.
När sedan de två herrarna uppenbaras i teverutan för att resonera kring dessa angelägna frågor utbryter en pajkastning av Guds nåde. Råsoparna som slungas fram och tillbaka är snarast av personlig karaktär. Adaktusson kastar ur sig vagt grundade eller rent felaktiga påståenden om Josefssons verksamhet och Josefsson svarar med att svartmåla Adaktusson som en maktens hantlangare. Själva höjdpunkten nås när det visar sig att ingen av de två herrarna ser den andres program, trots att de har väldigt starka uppfattningar om innehållet i dessa.
Själva frågeställningarna, både den om den granskande journalistikens metoder och trovärdighet och den om mediernas ansvar för konsekvenserna av att hänfa ut människor, tappas bort någonstans på vägen. På sin höjd används de som tillhyggen i ett ställningskrig som drar skam över samtliga medverkande. Från debatten i Gomorron Sverige idag gick såväl Janne Josefsson som Lars Adaktusson ut som förlorare.
När sedan de två herrarna uppenbaras i teverutan för att resonera kring dessa angelägna frågor utbryter en pajkastning av Guds nåde. Råsoparna som slungas fram och tillbaka är snarast av personlig karaktär. Adaktusson kastar ur sig vagt grundade eller rent felaktiga påståenden om Josefssons verksamhet och Josefsson svarar med att svartmåla Adaktusson som en maktens hantlangare. Själva höjdpunkten nås när det visar sig att ingen av de två herrarna ser den andres program, trots att de har väldigt starka uppfattningar om innehållet i dessa.
Själva frågeställningarna, både den om den granskande journalistikens metoder och trovärdighet och den om mediernas ansvar för konsekvenserna av att hänfa ut människor, tappas bort någonstans på vägen. På sin höjd används de som tillhyggen i ett ställningskrig som drar skam över samtliga medverkande. Från debatten i Gomorron Sverige idag gick såväl Janne Josefsson som Lars Adaktusson ut som förlorare.
Folkmordssurfa med Google Earth!
Google tar nu sitt moraliska ansvar. Internetföretaget vars kartfunktion Google Earth tidigare kritiserats för att risera historien genom att visa bilder från New Orleans utan orkanskador. Företaget förnekade då att man tagit några politiska hänsyn och hänvisade till att det rörde sig om rutinmässiga förändringar av innehållet i deras tjänster.
Med Google Earth kan internetanvändare betrakta jorden ur ett satellitperspektiv och zooma in på de platser man är intresserad av. Upplösningen har varit bäst över storstäder där det gått att komma ner på en nivå där det går att se enskilda bilar. Nu har Google ökat upplösningen över Darfur på liknande sätt i ett samarbete med Förintelsemuseet i Washington.
Sudans president Omar al-Bashir förnekar att det förekommer systematiska övergrepp mot civilbefolkningen i Darfur. Men samarbetet mellan Google Earth och Förintelsemuseet i Washington gör det lätt för vem som helst att göra sin egen bedömning av situationen i landet.
Man kan hoppas att satsningewn leder till ökad uppmärksamhet kring situationen i Sudan, där president Omar al-Bashir förnekar att det förekommer systematiska övergrepp mot civilbefolkningen i Darfur. Frågan är om inte utspelet mest är ett led i en strävan att bemöta den tidigare kritiken Google fått utstå om tillrättaläggningar.
Med Google Earth kan internetanvändare betrakta jorden ur ett satellitperspektiv och zooma in på de platser man är intresserad av. Upplösningen har varit bäst över storstäder där det gått att komma ner på en nivå där det går att se enskilda bilar. Nu har Google ökat upplösningen över Darfur på liknande sätt i ett samarbete med Förintelsemuseet i Washington.
Sudans president Omar al-Bashir förnekar att det förekommer systematiska övergrepp mot civilbefolkningen i Darfur. Men samarbetet mellan Google Earth och Förintelsemuseet i Washington gör det lätt för vem som helst att göra sin egen bedömning av situationen i landet.
Man kan hoppas att satsningewn leder till ökad uppmärksamhet kring situationen i Sudan, där president Omar al-Bashir förnekar att det förekommer systematiska övergrepp mot civilbefolkningen i Darfur. Frågan är om inte utspelet mest är ett led i en strävan att bemöta den tidigare kritiken Google fått utstå om tillrättaläggningar.
Sverige, demokrater och Sverigedemokreater.
För första gången ställer en högt uppsatt moderat upp i en debatt med Sverigedemokraterna. På torsdagskvällen debatterar partiledaren Jimmie Åkesson (sd) i programmet "Adaktusson" i TV8, mot folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag och på söndag kväll möts partisekreteraren Per Schlingmann (m) och Åkesson (sd) i programmet "Sverige i fokus" på TV8.
Socialdemokraterna har avböjt medverkan i debatten trots att deras nya partiledare i samband med tillträdet i mars yttrade: "Nu måste vi ta debatten mot Sverigedemokraterna!"
Extra angeläget vore det för Sahlin att ta debatten emedan hon representerar just den hållning som gör att SD dagligen vinner fler anhängare. Det är märkligt att inte de etablerade partiernas företrädare kan inse sambandet mellan framväxten av missnöjespartier av sd:s typ och uttalanden som Sahlins:
"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."
Just denna typ av bespottande av det svenska är den näring ur vilken Sverigedemokraterna spirar. Att man dessutom från riksdagspartiernas sida vägrat att ta debatten är ett demokratiskt problem liksom det är ett problem att partiet gång på gång förlänas martyrstatus genom angrepp från olikatremistgrupper. Nu senast har Grand Hotel i Saltsjöbaden dragit tillbaka sitt löfte om att hyra ut lokaler till partiets riksårsmöte. Jag undrar om bomhotarna inser att de snarare gör sd en tjänst genom sitt agerande?
Jonas Morian, ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen har skrivit ett välformulerat inlägg om Sverigedemokraterna och mötesfriheten. Man önskade att Mona Sahlin och Marita Ulvskog vore förmögna till en lika nykter analys.
Socialdemokraterna har avböjt medverkan i debatten trots att deras nya partiledare i samband med tillträdet i mars yttrade: "Nu måste vi ta debatten mot Sverigedemokraterna!"
Extra angeläget vore det för Sahlin att ta debatten emedan hon representerar just den hållning som gör att SD dagligen vinner fler anhängare. Det är märkligt att inte de etablerade partiernas företrädare kan inse sambandet mellan framväxten av missnöjespartier av sd:s typ och uttalanden som Sahlins:
"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."
Just denna typ av bespottande av det svenska är den näring ur vilken Sverigedemokraterna spirar. Att man dessutom från riksdagspartiernas sida vägrat att ta debatten är ett demokratiskt problem liksom det är ett problem att partiet gång på gång förlänas martyrstatus genom angrepp från olikatremistgrupper. Nu senast har Grand Hotel i Saltsjöbaden dragit tillbaka sitt löfte om att hyra ut lokaler till partiets riksårsmöte. Jag undrar om bomhotarna inser att de snarare gör sd en tjänst genom sitt agerande?
Jonas Morian, ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen har skrivit ett välformulerat inlägg om Sverigedemokraterna och mötesfriheten. Man önskade att Mona Sahlin och Marita Ulvskog vore förmögna till en lika nykter analys.
Kontraproduktiv kulturpolitik.
I hate to say I told you so...
När de statliga museerna nu åter har infört entréavgifter minskar antalet besökare drastiskt. Det visar siffrorna för årets första kvartal. Precis som jag, och många med mig, förutspådde. Få är förvånade.
Livrustkammaren har förlorat 70 procent av sina besökare och Hallwylska museet drygt 80 procent, under första kvartalet. Men båda dessa museer har trots denna dramatiska minskning ändå fler besökare än 2004, året innan de fick gratis entré.
Det är glädjande att effekten från de slopade entréavgifterna fortsätter att hålla i sig, frågan är hur länge till. Återinförandet att inträdet är ett typiskt exempel på kontraproduktiv kulturpolitik till följd av kortsiktigt lönsamhetstänkande. Tröttsamt är ordet.
När de statliga museerna nu åter har infört entréavgifter minskar antalet besökare drastiskt. Det visar siffrorna för årets första kvartal. Precis som jag, och många med mig, förutspådde. Få är förvånade.
Livrustkammaren har förlorat 70 procent av sina besökare och Hallwylska museet drygt 80 procent, under första kvartalet. Men båda dessa museer har trots denna dramatiska minskning ändå fler besökare än 2004, året innan de fick gratis entré.
Det är glädjande att effekten från de slopade entréavgifterna fortsätter att hålla i sig, frågan är hur länge till. Återinförandet att inträdet är ett typiskt exempel på kontraproduktiv kulturpolitik till följd av kortsiktigt lönsamhetstänkande. Tröttsamt är ordet.
Stora och små sandlådor...
Ibland känns det nästan som att media och gemene man (gemena män?) förvntar sig att kändisar på något sätt skall vara moraliskt högre stående än alla ossa andra, att de ska vara befriade från alla de små och futtiga känslor som anfäktar oss i våra gråa och vardagliga små liv, långt borta från Hollywood eller de stora scenerna.
Därför är det lite befriande att läsa om när någon av dessa ouppnåeliga storheter bekänner dessa låga och futtiga känslor, liksom visar lite mänsklighet och kommer ner på samma futtiga nivå som ossa andra. Nu erkänner John Travolta att han stundtals känner avundsjuka mot sina kollegor.
Man kan förvisso ifrågasätta vad det finns för nyhetsvärde i en sådan bekännelse, men något trivsamt finns det ändå över den. Främst är det Tom Hanks Travolta är avundsjuk på. Han menar att hans största missar under karriären har varit att säga nej till filmroller, som senare blivit framgångar för Tom Hanks.
- Jag skulle inte vilja byta min karriär mot någon annans än Tom Hanks, bekänner John Travolta för World Entertainment News Network.
John Travolta erbjöds bland annat de roller som Hanks kom att spela i "Forrets Gump" och "Den gröna milen".
Nu rör jag mig kanske inte riktigt på samma nivå och i samma kretsar som John Travolta men jag måste ändå tillstå att mina egna erfarenheter av artistvärlden snarast har givit vid handen att den är ännu mer präglad av småskuren avundsjuka och missunnsahet än den gemena vardagen bland kreti och pleti är, alltså rakt motsatt det förhållande som framställs i medierna. Fan tro't.
Därför är det lite befriande att läsa om när någon av dessa ouppnåeliga storheter bekänner dessa låga och futtiga känslor, liksom visar lite mänsklighet och kommer ner på samma futtiga nivå som ossa andra. Nu erkänner John Travolta att han stundtals känner avundsjuka mot sina kollegor.
Man kan förvisso ifrågasätta vad det finns för nyhetsvärde i en sådan bekännelse, men något trivsamt finns det ändå över den. Främst är det Tom Hanks Travolta är avundsjuk på. Han menar att hans största missar under karriären har varit att säga nej till filmroller, som senare blivit framgångar för Tom Hanks.
- Jag skulle inte vilja byta min karriär mot någon annans än Tom Hanks, bekänner John Travolta för World Entertainment News Network.
John Travolta erbjöds bland annat de roller som Hanks kom att spela i "Forrets Gump" och "Den gröna milen".
Nu rör jag mig kanske inte riktigt på samma nivå och i samma kretsar som John Travolta men jag måste ändå tillstå att mina egna erfarenheter av artistvärlden snarast har givit vid handen att den är ännu mer präglad av småskuren avundsjuka och missunnsahet än den gemena vardagen bland kreti och pleti är, alltså rakt motsatt det förhållande som framställs i medierna. Fan tro't.
Vem vill rösta på ett hemligt parti?
Så har rättegången äntligen börjat mot folkpartiets före detta pressekreterare Per Jodenius, anklagat för dataintrång i Socialdemokraternas nätverk. Såväl Folkpartiets valkampanj, av vilken dataintrången tycks vara en del trots att partiledningen energiskt förnekar det, som socialdemokraternas strategiska anmälan två veckor före valet känns som indikatorer på vilken syn på såväl politik som väljarkår som präglar bägge blockens kampanjarbete.
Man kan fråga sig varför Folkpartiet (eller en folkpartist för dem som fortfarande tror att Jodenius ensam kände till intrången) trodde att Folkpartiet skulle vinna väljare på att känna till Socialdemokraternas hemliga material. Å andra sidan kan man fråga sig vilken information ett politiskt parti rimligen kan besitta som är så hemlig att det skulle "allvarligt skada" partiet om den läckte ut. Vill man rösta på ett sådant parti? Tänk om alla skulle spela med helt öppna kort istället? Tänk om...
Man kan fråga sig varför Folkpartiet (eller en folkpartist för dem som fortfarande tror att Jodenius ensam kände till intrången) trodde att Folkpartiet skulle vinna väljare på att känna till Socialdemokraternas hemliga material. Å andra sidan kan man fråga sig vilken information ett politiskt parti rimligen kan besitta som är så hemlig att det skulle "allvarligt skada" partiet om den läckte ut. Vill man rösta på ett sådant parti? Tänk om alla skulle spela med helt öppna kort istället? Tänk om...
Kopparstölderna hotar kulturarvet!
Vad är det för typ av människor som ägnar sig åt de omfattande kopparstölderna i landet, stölder som hotar såväl kulturarv som infrastruktur? Främst i de västra delarna av riket bedrivs denna verksamhet, där ljusskygga individer inte drar sig för att plundra fornminnen, kulturminnesmärkta hus, kyrkor och kyrkogårdar i sin jakt på snabba pengar.
Stölderna hotar emellertid inte bara kulturarvet, de är också samhällsfarliga. Veckan före påsk stals 360 meter signalkabel från Banverket i Göteborg, vilket innebar att trafiken norrifrån mot Göteborgs central försenades eftersom man under en period fick lägga om signaler manuellt. Spårvägen i Göteborg har också blivit av med både signalkablar de grova kablar som återför ström till jord när en spårvagn passerar med stopp i trafiken som följd. Göteborg Energi har blivit av med signalkabel med följden att hela stadsdelar lagts i mörker.
Besynnerligt är att handeln med metallskrot alltjämt i stor utsträckning bedrivs med kontantamedel, något som verkligen känns som en uppmuntran av den olagliga verksamheten. Till och med de stora aktörerna på marknaden som Stena Metall fortsätter alltjämt med kontantbetalningen.
Stölderna hotar emellertid inte bara kulturarvet, de är också samhällsfarliga. Veckan före påsk stals 360 meter signalkabel från Banverket i Göteborg, vilket innebar att trafiken norrifrån mot Göteborgs central försenades eftersom man under en period fick lägga om signaler manuellt. Spårvägen i Göteborg har också blivit av med både signalkablar de grova kablar som återför ström till jord när en spårvagn passerar med stopp i trafiken som följd. Göteborg Energi har blivit av med signalkabel med följden att hela stadsdelar lagts i mörker.
Besynnerligt är att handeln med metallskrot alltjämt i stor utsträckning bedrivs med kontantamedel, något som verkligen känns som en uppmuntran av den olagliga verksamheten. Till och med de stora aktörerna på marknaden som Stena Metall fortsätter alltjämt med kontantbetalningen.
Brittisk dominans i kvartsfinalerna.
Det var naturligtvis för bra för att vara sant. De lovande resultaten från första mötet i kvartsfinalerna i Champions league stod sig inte. Man Utd förnedrade Roma med 7-1 (sju ett!!!) på Old Trafford och Chelsea körde över Valencia, dock inte med lika övertygande siffror... Vi får se, ikväll blir troligtvis ett tredje engelskt lag klart för semifinal när Liverpool möter Einhofen.
Överge inte Operahuset!
Den torftiga modernismens skövlande framfart över anrika kulturinstitutioner fortskrider alltjämt. Nu är det kungliga operan som hotas. Kungliga Operans VD Anders Franzén drömmer om ett nytt operahus. För två år sedan tog han första gången upp det som ett ärende i Operans styrelse, och nu har han siktet inställt på att inviga ett nytt operahus 2012.
Visst kan jag förstå Franzén, det nuvarande operahuset har stora brister framför allt vad gäller biutrymmen bakom scenen, men också ur andra scentekniska aspekter. Vad jag oroar mig för är att man överger en anrik och fantastiskt stämningsfull miljö som den det nuvarande operahuset erbjuder, en inramning operan inte får någon annanstans i riket, för ytterligare ett modernistiskt komplex i glas och stål. Visst kan även sådana byggnader vara vackra och stömningsfulla, men den likriktning som följer av att man ersätter de gamla kulturmiljöerna med modernistiska dito är oroväckande.
När man i slutet av 1800-talet lät uppföra det nuvarande operahuset, på samma plats där det äldre gustavianska operahuset en gång stod, levde man i en epok då arkitekturhistorien spände över tusentalsår och mängder av stilar från vilka man kunde välja och vraka vid utformandet av monumentalbuggnader i stil med Kungliga Operan, vilken uppfördes i barockstil av arkitekt Axel Anderberg, som hämtade mycket inspiration från Parisoperan.
Idag lever vi istället i en tidsepok där man låtit hela arkiteturhistorien före 1900-talets modernism falla i glömska. Att då överge en byggnad som det oscarianska operahuset för en modernistisk (eller postmodern om man anser att dagens arkitektur verkligen nått ett sådant stadium) är skrämmande inskränkt. I Uppsala erbjuder det Mysikens hus som just nu är under uppförande ett skräckexempel på den nya tidens kulturbyggnader.
Så länge man inte på arkitektfirmorna frigör sig från den tvångströja som fixeringen vid modernismen och dess förgreningar innebär kommer uppgivandet av äldre byggnader till förmån för nyritade alltid att innebära ett steg på likriktningens väg. Jag menar, varför skulle det vara mer nyskapande med "nyfunkis" än med "nybarock"?
Hursomhelst bör man tänka sig för både än och två gånger innan man överger det nuvarande operahuset för ett nytt.
Visst kan jag förstå Franzén, det nuvarande operahuset har stora brister framför allt vad gäller biutrymmen bakom scenen, men också ur andra scentekniska aspekter. Vad jag oroar mig för är att man överger en anrik och fantastiskt stämningsfull miljö som den det nuvarande operahuset erbjuder, en inramning operan inte får någon annanstans i riket, för ytterligare ett modernistiskt komplex i glas och stål. Visst kan även sådana byggnader vara vackra och stömningsfulla, men den likriktning som följer av att man ersätter de gamla kulturmiljöerna med modernistiska dito är oroväckande.
När man i slutet av 1800-talet lät uppföra det nuvarande operahuset, på samma plats där det äldre gustavianska operahuset en gång stod, levde man i en epok då arkitekturhistorien spände över tusentalsår och mängder av stilar från vilka man kunde välja och vraka vid utformandet av monumentalbuggnader i stil med Kungliga Operan, vilken uppfördes i barockstil av arkitekt Axel Anderberg, som hämtade mycket inspiration från Parisoperan.
Idag lever vi istället i en tidsepok där man låtit hela arkiteturhistorien före 1900-talets modernism falla i glömska. Att då överge en byggnad som det oscarianska operahuset för en modernistisk (eller postmodern om man anser att dagens arkitektur verkligen nått ett sådant stadium) är skrämmande inskränkt. I Uppsala erbjuder det Mysikens hus som just nu är under uppförande ett skräckexempel på den nya tidens kulturbyggnader.
Så länge man inte på arkitektfirmorna frigör sig från den tvångströja som fixeringen vid modernismen och dess förgreningar innebär kommer uppgivandet av äldre byggnader till förmån för nyritade alltid att innebära ett steg på likriktningens väg. Jag menar, varför skulle det vara mer nyskapande med "nyfunkis" än med "nybarock"?
Hursomhelst bör man tänka sig för både än och två gånger innan man överger det nuvarande operahuset för ett nytt.
Miljövänligt sparande.
En majoritet av oss svenskar är övertygade om att företag som tar stor hänsyn till miljön, på sikt är mer lönsamma än sina mindre miljövänliga konkurrenter. Det visar en Gallup-undersökning som utfördes i slutet av mars, på uppdrag av fondbolaget Banco. Den visar även ett stort intresse för miljövänliga investeringar, ett intresse som de flesta svenska banker hittills visat ett halvhjärtat försök att fånga upp.
Det finns dock undantag. Till exempel just fondbolaget Banco som idag relanserar sina miljöfonder Banco Svensk Miljö och Banco Ideell Miljö, som Sveriges första koldioxidneutrala fonder. Banco har sett över det totala koldioxidutsläppet för alla aktier i sina miljöfonder och köpt utsläppsrätter för att neutralisera de utsläpp som finns idag. Syftet är att under en treårsperiod få bolagen som ingår i miljöfonderna att själva minska sina koldioxidutsläpp.
Ett annat undantag är Ekobanken. Den startade för ungefär ett decennium sedan och fungerade från början som en medlemsbaserad sparkassa i Antroposofernas mecka, i Järna utanför Stockholm. Banken lånar enbart ut till miljövänliga verksamheter och projekt. Precis som i vilken bank som helst får Ekobankens kontoinnehavare ränta på insatta pengar och inlåningsgaranti. Dessutom får kunderna en öppen redovisning av vad pengarna används till.
Såväl Ekobanken som Banco redovisar vilka bolag de väljer att investera i. På Bancos hemsida kommer det från och med idag att vara möjligt att följa projektet, bland annat kommer alla koldioxidkrediter att läggas ut. Intresset inför relanseringen av miljöfonderna har varit stort, trots att Banco inte har avslöjat exakt vad det är de vill genomföra.
Det finns dock undantag. Till exempel just fondbolaget Banco som idag relanserar sina miljöfonder Banco Svensk Miljö och Banco Ideell Miljö, som Sveriges första koldioxidneutrala fonder. Banco har sett över det totala koldioxidutsläppet för alla aktier i sina miljöfonder och köpt utsläppsrätter för att neutralisera de utsläpp som finns idag. Syftet är att under en treårsperiod få bolagen som ingår i miljöfonderna att själva minska sina koldioxidutsläpp.
Ett annat undantag är Ekobanken. Den startade för ungefär ett decennium sedan och fungerade från början som en medlemsbaserad sparkassa i Antroposofernas mecka, i Järna utanför Stockholm. Banken lånar enbart ut till miljövänliga verksamheter och projekt. Precis som i vilken bank som helst får Ekobankens kontoinnehavare ränta på insatta pengar och inlåningsgaranti. Dessutom får kunderna en öppen redovisning av vad pengarna används till.
Såväl Ekobanken som Banco redovisar vilka bolag de väljer att investera i. På Bancos hemsida kommer det från och med idag att vara möjligt att följa projektet, bland annat kommer alla koldioxidkrediter att läggas ut. Intresset inför relanseringen av miljöfonderna har varit stort, trots att Banco inte har avslöjat exakt vad det är de vill genomföra.
Stormarknadernas utbredning missgynnar miljön.
Jag har ända sedan de dykt upp vänt mig emot de stora livsmedelsladorna belägna långt utanför stadskärnorna, ICA Maxi och Coop Forum och allt vad de heter. Detta av flera anledningar. Dels minskar de tillgängligheten till matvarubutikerna. Jag har sett flera exempel, från flera olika städer, där ganska centralt belägna stadselar med en majoritet av boende utan egen bil, drabbats av butiksnedläggningar till följd av att en sådan köplada slagit upp en bit utanför staden.
Har man inte en egen bil är det oerhört opraktiskt att ta sig iväg och handla på ICA Maxi. Köpladorna ligger ofta en bra bit utanför staden och ofta långt från bostadsområden. Det är ganska klena kollektiva förbindelser. Hade de kollektiva förbindelserna varit bättre hade det förvisso inte spelat någon större roll eftersom det är oerhört opraktiskt att frakta tunga matkassar från storhandlingen på bussen. Jämför med att knalla iväg till en matbutik på gångavstånd. Visserligen kan man ta taxi till butiken men det är såväl dyrt som opraktiskt.
Inte nog med att vi som kunder berövas närheten till våra butiker. Det drabbar också lokala handlare. Mindre företagare för lägga ned verksamheten på grund av större entreprenörers framfart. Är det en utveckling som bör gynnas i ett land som säger sig värna om sina småföretagare?
Slutligen kommer miljöaspekten. Livsmedelssektorn står för mer än en fjärdedel av växthusgasutsläppen i det svenska samhället. Transporterna av råvaror och mat utgör en kännbar del. Allra värst är den sista lilla snutten, menar forskaren Ulf Sonesson på Institutet för livsmedel och bioteknik, det vill säga från butikshyllan och hem till ditt kylskåp.
- Undersökningar har visat att köpcenter drar med sig mer biltrafik. På ett ställe i Skåne ökade det med över tio procent i hela kommunen sedan ett nytt köpcenter öppnat. Mat är en av de varor vi köper oftast, därav namnet dagligvaruhandel, konstaterar Ulf Sonesson.
Stormarknadernas utbredning är ytterligare ett exempel på ett utbrett hyckleri hos såväl de stora dagligvarukedjorna som deras konsumenter.
Har man inte en egen bil är det oerhört opraktiskt att ta sig iväg och handla på ICA Maxi. Köpladorna ligger ofta en bra bit utanför staden och ofta långt från bostadsområden. Det är ganska klena kollektiva förbindelser. Hade de kollektiva förbindelserna varit bättre hade det förvisso inte spelat någon större roll eftersom det är oerhört opraktiskt att frakta tunga matkassar från storhandlingen på bussen. Jämför med att knalla iväg till en matbutik på gångavstånd. Visserligen kan man ta taxi till butiken men det är såväl dyrt som opraktiskt.
Inte nog med att vi som kunder berövas närheten till våra butiker. Det drabbar också lokala handlare. Mindre företagare för lägga ned verksamheten på grund av större entreprenörers framfart. Är det en utveckling som bör gynnas i ett land som säger sig värna om sina småföretagare?
Slutligen kommer miljöaspekten. Livsmedelssektorn står för mer än en fjärdedel av växthusgasutsläppen i det svenska samhället. Transporterna av råvaror och mat utgör en kännbar del. Allra värst är den sista lilla snutten, menar forskaren Ulf Sonesson på Institutet för livsmedel och bioteknik, det vill säga från butikshyllan och hem till ditt kylskåp.
- Undersökningar har visat att köpcenter drar med sig mer biltrafik. På ett ställe i Skåne ökade det med över tio procent i hela kommunen sedan ett nytt köpcenter öppnat. Mat är en av de varor vi köper oftast, därav namnet dagligvaruhandel, konstaterar Ulf Sonesson.
Stormarknadernas utbredning är ytterligare ett exempel på ett utbrett hyckleri hos såväl de stora dagligvarukedjorna som deras konsumenter.
Grymt pinsam premiär Gnaget.
När undertecknad för en gångs skull faktiskt kände sig uppfylld av gott självförtroende inför en allsvensk premiärmatch kom naturligtvis förväntningarna helt på skam. Utan att underskatta Kalmar var jag övertygad om att ett AIK i ännu bättre form än förra säsongen skulle vinna matchen och det med 2-1, allra helst som vi knappt förlorade en enda hemmamatch förra året.
Matchbilden blev dock en helt annan än den jag föreställt mig. Kalmar med sitt täta försvarsspel och brasilianska anfallsduo fullständigt utklassade Gnaget som ägnade sig åt att slå förvirrade långbollar ut i landet Ingenstans istället för att börja spela passningsspel. En usel insats i premiärmatchen och nu börjar den där gnagande oron infinna sig som annars brukar vara legio innan allsvenskans första match.
Matchbilden blev dock en helt annan än den jag föreställt mig. Kalmar med sitt täta försvarsspel och brasilianska anfallsduo fullständigt utklassade Gnaget som ägnade sig åt att slå förvirrade långbollar ut i landet Ingenstans istället för att börja spela passningsspel. En usel insats i premiärmatchen och nu börjar den där gnagande oron infinna sig som annars brukar vara legio innan allsvenskans första match.
Folkvett del 6: På biografen.
Folkvett är det rudimentära skikt av hyfs som håller civilisationen samman, som gör att vi kan leva tillsammans i större grupper av människor än den egna familjen. Folkvett är själva smörjmedlet i det kulturella maskineriet, det är barriären mellan civilisation och barbari, i och med att det hjälper oss att stå ut med våra medmänniskor och dem att stå ut med oss.
Naturligtvis är folkvett extra viktigt på platser och i sammanhang där många människor vistas på ett litet och avgränsat utrymmet. Biografsalongerna skulle kunna sägas utgöra ett praktexempel på platser där endast ryggmärgsmässigt folkvett hindrar oss från rättshaveristiskt beteende.
Att människor fortfarande går på bio är mig en gåta. Teveapparaterna i hemmen levererar oftast bättre bild och fullgott ljud än biografernas anläggningar. Vill man inte vänta tills filmerna (efter bara några månader) släpps på DVD kan man utan svårighet ladda ned dem alla från internet (vilket jag dock motsätter mig personligen). Vill man trots allt vara laglig och inhandla DVD:n när den kommer så kostar den oftast betydligt mindre än två ordinarie biobiljetter. Vilken affär är lönsammast, någon?
Att biobesök är ett både dyrt och onödigt nöje torde härmed vara klarlagt. Vidare bjuder biografbesöken på en mängd irritationsmoment som man, förhoppningsvis, slipper i det egna hemmet. Ett irritationsmoment utgörs naturligtvis av det utbredda oskicket att man aldrig har någonstans att göra av ytterkläderna under besöket. Särskilt besvärande är detta under vinterhalvåret - d.v.s. den tid då allra flest människor går på bio. När man får sitta med ett stort bylte vinterjacka, halsduk, mössa,
vantar, tjocktröja etc. i famnen ter sig den sköna biograffåtöljen strax betydligt mindre bekväm.
Den största delen av irritationen vid biografbesöket står emellertid de övriga besökarna för, och det är här folkvettselementet kommer in i bilden. Vi har tidigare sett hur vissa restauranger portförbjudit barnfamiljer sedan de haft besvär med ouppfostrade ungar som inte fått sig tillräckligt med folkvett till livs från sina barbariska föräldrar. I biomörkret tycks det emellertid vara tillåtet att bete sig hur störande som helst. Följande kategorier borde enligt undertecknad avhysas från salongerna för att sättas i tvångsskolning i grundläggande folkvett:
1. Personer i bänkraden bakom (företrädesvis tonårspojkar och ohängda unga män) som nonchalant vilar fötterna mot den egna stolsryggen och med ojämna intervaller sparkar till.
2. Dumskallar som tror att alla filmer, såväl hjärtknipande dramer som nervkittlande skräck eller hisnande action, i själva verket är komedier och därför med stort engagemang söker efter varje potentiellt rolig scen som kan ge dem en ursäkt att skratta högt och ljudligt.
3. De som skaffar bra platser i mitten av salongen men anländer sist av alla varför samtliga till höger/vänster på samma bänkrad måste resa sig för att släppa fram dem, gärna sedan filmen har börjat.
4. Nyförälskade par som inte har förstånd att söka upp en film som precis skall tas ned och som inte har några besökare, och som hånglar högljutt längst bak. Har man dessutom haft oturen att hamna bredvid en sådan tveryggad organism riskerar man att ideligen träffas av fäktande extremiteter.
5. Frossarna som fallit för biografkedjornas osmakliga marknadsföring av så kallade menyer, bestående av hinkar med läsk (som på något vis tycks inbjuda till sörplande), hinkar med popcorn (vilka har en tendens att flyga lite varstans och gärna landa på omkringsittande besökares kläder, helst då smörsmakande popcorn) och, värst av allt: de varma chips som går under benämningen "hot snacks" (som har stått x antal timmar i ett värmeskåp erinrande om dem där man odlar bakteriekulturer på medicinska laboratorium och som ger ifrån sig ett väldigt distinkt krasande läte när man tuggar dem, vilket gör dem totalt olämpliga för en biografsalong.)
Är det måhända biografsalongernas dunkel som gör att dessa människor, vilka med sin nonchalans trampar det demokratiska samhällskontraktet under fötterna, ogenerat åsidosätter allt grundläggande folkvett? Är det måhända vår rädsla för att hänga med, att inte vara den siste att se den nya filmen, som gör att vi fortsätter att gå på bio, trots allt ovanstående?
Ekologiska påskägg.
Det är påsk och ägg är således ett högaktuellt ämne, så även de ekologiskt producerade äggen. Förr oss som ser det som en självklarhet att handla ekologiska livsmedel, inte minst ägg, är det beklämmande att det är så svårt för producenterna av ekologiska ägg att få lönsamhet i verksamheten, trots en stor efterfrågan från konsumenternas sida.
- Det finns flera producenter som på senare år motvilligt har fått återgå till konventionell uppfödning, trots att de egentligen vill arbeta ekologiskt, säger Åsa Odelros i styrelsen för föreningen Ekologisk fjäderfäproduktion.
Ekologiska ägg kommer från värphöns som får ekologiskt foder, mer utrymme, dagsljus, färre höns i flocken och möjlighet att gå utomhus, åtminstone sommartid. Den som tror sig göra en välgärning när den köper ägg som är märkta "Frigående" men saknar KRAV-märkningen bedrar sig själv. "Frigående" behöver inte innebära mer än att hönsen har någon kvadratdecimeter större buryta att vistas i, inte att de får gå i det fria.
Man får hoppas att lönsamheten kommer att tillta i takt med att efterfrågan ökar på de ekologiska äggen och att konsumenterna kanske rentav kan vara beredda att betala någon krona mer för att motverka prisdumpningen.
- Det finns flera producenter som på senare år motvilligt har fått återgå till konventionell uppfödning, trots att de egentligen vill arbeta ekologiskt, säger Åsa Odelros i styrelsen för föreningen Ekologisk fjäderfäproduktion.
Ekologiska ägg kommer från värphöns som får ekologiskt foder, mer utrymme, dagsljus, färre höns i flocken och möjlighet att gå utomhus, åtminstone sommartid. Den som tror sig göra en välgärning när den köper ägg som är märkta "Frigående" men saknar KRAV-märkningen bedrar sig själv. "Frigående" behöver inte innebära mer än att hönsen har någon kvadratdecimeter större buryta att vistas i, inte att de får gå i det fria.
Man får hoppas att lönsamheten kommer att tillta i takt med att efterfrågan ökar på de ekologiska äggen och att konsumenterna kanske rentav kan vara beredda att betala någon krona mer för att motverka prisdumpningen.
Allsvenskan har börjat!
Allsvenskan har börjat och här i Slottet i saknadens dalar passar vi på att gratulera Brommapojkarna till deras promenadseger över pyjamaslaget från Östermalm. Att Djurgården inte är något publiklag visste vi sedan tidigare men att bara dra 15000 åskådare till den allsvenska premiären och tillika ett Stockholmsderby är under all kritik.
På annandag påsk drar den riktiga allsvenskan emellertid igång då den Allmänna Idrottsklubbens svartgula krigare ska möta Kalmar FF, ni vet laget vars klubbemblem pryds av ett par knallröda kalsonger av Y-frontsmodell.
På annandag påsk drar den riktiga allsvenskan emellertid igång då den Allmänna Idrottsklubbens svartgula krigare ska möta Kalmar FF, ni vet laget vars klubbemblem pryds av ett par knallröda kalsonger av Y-frontsmodell.
Pinsamt Turnbull.
Australiens miljöminister Malcolm Turnbull underkänner IPCC-rapportens farhågor för att Stora barriärrevet utanför Australien kan dö inom 20 år. "Det tror jag inte på", säger han med övertygande retorik.
Turnbulls regering är en av endast två i västvärlden - den andra är USA:s - som har vägrat att ratificera Kyotoavtalet om klimatväxlingen. Premiärminister John Howards regering, vid makten sedan elva år, har ständigt hävdat att jordens uppvärmning och drivhuseffekten är påhitt.
Nu håller Turnbull med om uppvärmningen, men hävdar att rapporten inte innehåller något nytt i ämnet, vilket är frapperande motsägelsefullt eftersom han nyss påstod att alltsammans var en bluff. Men så är ju klimatmotståndarnas retorik ihålig och ständigt full av motsägelser.
Som tur är lever inte alla Australiens politiker i samma villfarelser som Turnbull. Talesmannen för oppositionen i Labourpartiet säger att han blir upprörd över Turnbulls uttalande. Påståendet att klimatrapporten inte innehåller något nytt är "enastående", menar han.
- Rapporten pulvriserar Howardregeringens trovärdighet, säger talesmannen Peter Garrett.
Till det Australiensiska såväl som de eftersläntrare här hemma som fortfarande tror att klimatförändringarna är en fråga om höger och vänster i politiken vill jag rikta uppmaningen att snegla på det konservativa partiet i Storbritannien. Där har de ett högerparti som tagit klimatproblematiken på allvar och stundtals är radikalare i sina förslag på åtgärder än vänsterblocket.
Turnbulls regering är en av endast två i västvärlden - den andra är USA:s - som har vägrat att ratificera Kyotoavtalet om klimatväxlingen. Premiärminister John Howards regering, vid makten sedan elva år, har ständigt hävdat att jordens uppvärmning och drivhuseffekten är påhitt.
Nu håller Turnbull med om uppvärmningen, men hävdar att rapporten inte innehåller något nytt i ämnet, vilket är frapperande motsägelsefullt eftersom han nyss påstod att alltsammans var en bluff. Men så är ju klimatmotståndarnas retorik ihålig och ständigt full av motsägelser.
Som tur är lever inte alla Australiens politiker i samma villfarelser som Turnbull. Talesmannen för oppositionen i Labourpartiet säger att han blir upprörd över Turnbulls uttalande. Påståendet att klimatrapporten inte innehåller något nytt är "enastående", menar han.
- Rapporten pulvriserar Howardregeringens trovärdighet, säger talesmannen Peter Garrett.
Till det Australiensiska såväl som de eftersläntrare här hemma som fortfarande tror att klimatförändringarna är en fråga om höger och vänster i politiken vill jag rikta uppmaningen att snegla på det konservativa partiet i Storbritannien. Där har de ett högerparti som tagit klimatproblematiken på allvar och stundtals är radikalare i sina förslag på åtgärder än vänsterblocket.
Ett försvarslöst land.
Bevisen på hur nedbantat och ynkligt vårt svenska försvar har blivit, genom nedläggningar som skett i strid med av riksdagen fattade beslut, dyker upp gång efter annan. Idag kan vi läsa om hur ÖB beslutat att ställa in åtta av de tio uppvisningsdagar som Försvarsmakten hade planerat i sommar.
- Det beror på att personalen är så oerhört belastad av att utbilda insatsstyrkan som ska stå till EU:s förfogande. Det är prioriterad verksamhet, säger överstelöjtnant Lars-Gunnar Sjölin som ansvarar för uppvisningsdagarna.
Samtidigt som förutsättningarna för försvarets verksamhet, vilken i förlängningen utgör grundvalen för en nations säkerhetspolitiska oberoende, rycks bort under fötterna på dem, dras också deras möjligheter att för allmänheten påvisa värdet av verksamheten undan.
- Det beror på att personalen är så oerhört belastad av att utbilda insatsstyrkan som ska stå till EU:s förfogande. Det är prioriterad verksamhet, säger överstelöjtnant Lars-Gunnar Sjölin som ansvarar för uppvisningsdagarna.
Samtidigt som förutsättningarna för försvarets verksamhet, vilken i förlängningen utgör grundvalen för en nations säkerhetspolitiska oberoende, rycks bort under fötterna på dem, dras också deras möjligheter att för allmänheten påvisa värdet av verksamheten undan.
Den döende dandyn kan bli din.
Den som vill pryda sitt hem med en riktigt klassisk akvarell signerad Nils Dardel bör söka sig till Bukowskis kommande auktion. Nils Dardels akvarell är signerad 1918. Den målades före oljemålningen med samma namn som hänger på Moderna museet i Stockholm. Senast tavlan såldes var 1988 och då gick den för 13 miljoner kronor vilket ansågs sensationellt av samtiden.
Den förestående auktionen av modern konst är den värdemässigt största som Bukowski hittills har arrangerat. Utropspriserna ligger på sammanlagt 62 miljoner kronor. "Den döende dandyn" är det enda konstverk i auktionskatalogen som inte fått ett utropspris. Andra kända konstnärer vars verk auktioneras ut är Marc Chagall, Salvador Dalí, Joan Miró och Pablo Picasso.
Oljemålningen Den döende dandyn, Nils Dardel
Den förestående auktionen av modern konst är den värdemässigt största som Bukowski hittills har arrangerat. Utropspriserna ligger på sammanlagt 62 miljoner kronor. "Den döende dandyn" är det enda konstverk i auktionskatalogen som inte fått ett utropspris. Andra kända konstnärer vars verk auktioneras ut är Marc Chagall, Salvador Dalí, Joan Miró och Pablo Picasso.
Oljemålningen Den döende dandyn, Nils Dardel
Maria Gripe är död.
En mycket speciell författarinna har gått ur tiden. Maria Gripe var, liksom Tove Jansson betydligt bredare än vad som i allmänhet innefattas i det, måhända orättvist, pejurativa begreppet barnboksförfattare. De böcker som tilltalat mig mest hos Gripe är de som, liksom Tove Janssons författarskap, rör sig i en mystisk fantasitidsålder. "Klockornas tid" är den roman som starkast skymtar fram i minnet när jag ser tillbaka på flydda års läsning av Gripe.
Det är kanske inte så konstigt att jag tilltalats av Gripes berättarkonst. Inspirationen till hennes fantastikromaner hämtade hon hos storheter som Edgar Allan Poe, Emily Brontë och Carl Jonas Love Almqvist - alla berättare med en särskild plats i undertecknads inre bokskåp.
Det är kanske inte så konstigt att jag tilltalats av Gripes berättarkonst. Inspirationen till hennes fantastikromaner hämtade hon hos storheter som Edgar Allan Poe, Emily Brontë och Carl Jonas Love Almqvist - alla berättare med en särskild plats i undertecknads inre bokskåp.
Rapporten har landat.
Fler dystra utsikter klargörs när nu IPCC:s rapport tillslut blir offentlig. Som jag skrev igår slår klimatförändringarna ojämnt över planeten. Dokumentet som presenteras idag väntas ligga till grund för hur politiker och makthavare ska hantera klimatproblemen. Det handlar om värre översvämningar och mer extrem torka för de redan drabbade. Vilket kommer att ge minskade skördar, vattenbrist och risk för utrotning av så mycket som var tredje art på planeten.
I den första delen av rapporten, som presenterades i februari, slogs fast att människan med nittio procents sannolikhet står bakom klimatförändringarna. Den nya rapporten tar upp vilka effekterna av klimatförändringarna är, men också vad som kan göras för att förhindra dem.
- Även om rapporten talar om globala klimateffekter så är det stora regionala skillnader. Afrika är ett väldigt sårbart område där dessutom många fattiga bor. Likaså delar av Asien kommer att drabbas hårt med översvämningar, säger Marianne Lilliesköld, från Naturvårdsverket som är Sveriges representant i panelen.
Man undrar om informationen kommer att bita på de halsstarriga makthavare i Asien och Nordamerika som genom att framhärda med en ohållbar energipolitik hotar att kullkasta allas våra övriga ansträngningar att bemöta klimathotet.
I den första delen av rapporten, som presenterades i februari, slogs fast att människan med nittio procents sannolikhet står bakom klimatförändringarna. Den nya rapporten tar upp vilka effekterna av klimatförändringarna är, men också vad som kan göras för att förhindra dem.
- Även om rapporten talar om globala klimateffekter så är det stora regionala skillnader. Afrika är ett väldigt sårbart område där dessutom många fattiga bor. Likaså delar av Asien kommer att drabbas hårt med översvämningar, säger Marianne Lilliesköld, från Naturvårdsverket som är Sveriges representant i panelen.
Man undrar om informationen kommer att bita på de halsstarriga makthavare i Asien och Nordamerika som genom att framhärda med en ohållbar energipolitik hotar att kullkasta allas våra övriga ansträngningar att bemöta klimathotet.
Bättre djurskydd i England!
Medan vi i Sverige lägger ned djurskyddsmyndigheten och i allmänhet tycks inta en allt slappare attityd till djurskyddsfrågorna, väljer man i Storbritannien att gå åt andra hållet och stramar nu upp djurskyddet i den anda genom vilken Sverige länge varit ett internationellt föredöme inom djurskyddsområdet.
Det är den mest omfattande djurrättslagstiftningen på nästan 100 år som träder i kraft i Storbritannien från och med långfredagen. Myndigheterna får makt att ingripa vid minsta tecken på dålig skötsel av ett djur.
Ett husdjur ska inte längre behöva vanskötas för att polis och myndigheter ska kunna agera - det räcker med minsta risk för att djuret ska komma att fara illa i framtiden.
Det blir dessutom enklare för myndigheterna att frånta någon ett husdjur och nya straffsatser gör att bötesbelopp på upp till 280.000 kronor eller som mest ett års fängelsestraff väntar den som inte ser till att katten, hunden eller kanariefågeln har det bra. Och med "bra" menas grundläggande saker som lämplig diet, passande "boyta" och möjlighet för djuret att utöva sitt "normala beteende".
Det är glädjande att se att Storbritannien tar krafttag i dessa frågor och man får hoppas att de inte heller i framtiden kommer att försummas här hemma, när nu Jordbruksverket tar över Djurskyddsmyndighetens verksamhetsområde.
Det är den mest omfattande djurrättslagstiftningen på nästan 100 år som träder i kraft i Storbritannien från och med långfredagen. Myndigheterna får makt att ingripa vid minsta tecken på dålig skötsel av ett djur.
Ett husdjur ska inte längre behöva vanskötas för att polis och myndigheter ska kunna agera - det räcker med minsta risk för att djuret ska komma att fara illa i framtiden.
Det blir dessutom enklare för myndigheterna att frånta någon ett husdjur och nya straffsatser gör att bötesbelopp på upp till 280.000 kronor eller som mest ett års fängelsestraff väntar den som inte ser till att katten, hunden eller kanariefågeln har det bra. Och med "bra" menas grundläggande saker som lämplig diet, passande "boyta" och möjlighet för djuret att utöva sitt "normala beteende".
Det är glädjande att se att Storbritannien tar krafttag i dessa frågor och man får hoppas att de inte heller i framtiden kommer att försummas här hemma, när nu Jordbruksverket tar över Djurskyddsmyndighetens verksamhetsområde.
Fritt fram att fördöma kristna.
Idag på Svenska Dagbladets brännpunkt kan vi läsa en intressant debattartikel om den inkonsekventa hållning gentemot kristna och kristendom som dominerar i det offentliga Sverige. Bitte Assarmo pekar på en mycket motsägelsefull hållning från såväl makthavare som media. Tycka vad man vill om den kristna läran, det finns en tendens till slentrianmässigt fördömande i vårt debattklimat som är intellektuellt ohederligt.
Samma människor som tar varje kritisk synpunkt riktad mot andra religiösa grupper till intäkt för dold rasism och främlingsfientlighet är snara att angripa kristendomen och de kristna som kollektiv för exempelvis vissa kristna grupperingars hållning i abortfrågan. Assarmo skriver:
"Samma enögdhet ser vi i frågan om de homosexuellas rättigheter. Man anklagar kyrkorna för att kränka människor på grund av deras sexuella läggning, men har någon ens föreslagit att homosexuella ska få vigas i landets moskéer, tempel eller synagogor?"
Assarmo nämner en rad politiker som bidrar till den inkonsekventa och generalisrande hållningen gentemot de kristna: Morgan Johansson och Leif Pagrotsky nämns som två av dem som gjort det legalt att kränka de kristna. De har båda uttalat sig nedsättande om kristna i samband med abortfrågan och stamcellsforskningen, utan att för ett ögonblick stanna upp och begrunda ? än mindre nämna ? det faktum att uppfattningen om de frågorna delas av alla de stora världsreligionerna.
Jag tror att Assarmo nått fram till pudelns kärna när hon mitt i sin analys konstaterar:
"Den moderna hetsjakten på kristna handlar delvis om en snedvriden form av politisk korrekthet. På samma sätt som man, för att visa sin öppenhet gentemot andra kulturer, känner sig tvingad att ständigt använda begreppet osvensk som något uteslutande positivt känner man också ett behov av att förringa kristendomen till förmån för andra religioner. Man skulle kunna säga att det i det moderna Sverige råder en inskränkthet som förespråkar att det ena alltid måste utesluta det andra."
I Sverige är de kristna en ofarlig grupp som är tacksamma att häckla och utmåla som inskränkte och bakåtsträvande. Genomför man Assarmos tankeexperiment och tillämpar samma argumentation mot exempelvis muslimer och begrundar det mottagande ett sådant uttalande skulle få i den svenska debatten ser man genast kontrasten.
Det är också paradoxalt att de som fördömer alla kristna och samtidigt säger sig värna om utsatta gruppers rättigheter i samma andetag lämnar en rad kristna minoritetsgrupper runtom i världen i sticket. Assarmo nämner den systematiskt förföljda kristna minoritetsbefolkningen i Irak som ett exempel.
Ett annat intressant fenomen som tas upp är de kollektiva ursäkter som gång efter annan avkrävs kristna för illdåd begångna för hundratals år sedan. Detta samtidigt som det hela tiden ska understrykas att "alla muslimer är inte terrorister". Så klart de inte är, men ska vi kanske tvinga alla muslimer att be om ursäkt för Arabstormen på 600-talet? Eller, som Assarmo ironiskt skriver på sin blogg:
"Själv kräver jag att alla vetenskapsmän kollektivt ber om ursäkt för de illdåd som begåtts i vetenskapens namn."
Samma människor som tar varje kritisk synpunkt riktad mot andra religiösa grupper till intäkt för dold rasism och främlingsfientlighet är snara att angripa kristendomen och de kristna som kollektiv för exempelvis vissa kristna grupperingars hållning i abortfrågan. Assarmo skriver:
"Samma enögdhet ser vi i frågan om de homosexuellas rättigheter. Man anklagar kyrkorna för att kränka människor på grund av deras sexuella läggning, men har någon ens föreslagit att homosexuella ska få vigas i landets moskéer, tempel eller synagogor?"
Assarmo nämner en rad politiker som bidrar till den inkonsekventa och generalisrande hållningen gentemot de kristna: Morgan Johansson och Leif Pagrotsky nämns som två av dem som gjort det legalt att kränka de kristna. De har båda uttalat sig nedsättande om kristna i samband med abortfrågan och stamcellsforskningen, utan att för ett ögonblick stanna upp och begrunda ? än mindre nämna ? det faktum att uppfattningen om de frågorna delas av alla de stora världsreligionerna.
Jag tror att Assarmo nått fram till pudelns kärna när hon mitt i sin analys konstaterar:
"Den moderna hetsjakten på kristna handlar delvis om en snedvriden form av politisk korrekthet. På samma sätt som man, för att visa sin öppenhet gentemot andra kulturer, känner sig tvingad att ständigt använda begreppet osvensk som något uteslutande positivt känner man också ett behov av att förringa kristendomen till förmån för andra religioner. Man skulle kunna säga att det i det moderna Sverige råder en inskränkthet som förespråkar att det ena alltid måste utesluta det andra."
I Sverige är de kristna en ofarlig grupp som är tacksamma att häckla och utmåla som inskränkte och bakåtsträvande. Genomför man Assarmos tankeexperiment och tillämpar samma argumentation mot exempelvis muslimer och begrundar det mottagande ett sådant uttalande skulle få i den svenska debatten ser man genast kontrasten.
Det är också paradoxalt att de som fördömer alla kristna och samtidigt säger sig värna om utsatta gruppers rättigheter i samma andetag lämnar en rad kristna minoritetsgrupper runtom i världen i sticket. Assarmo nämner den systematiskt förföljda kristna minoritetsbefolkningen i Irak som ett exempel.
Ett annat intressant fenomen som tas upp är de kollektiva ursäkter som gång efter annan avkrävs kristna för illdåd begångna för hundratals år sedan. Detta samtidigt som det hela tiden ska understrykas att "alla muslimer är inte terrorister". Så klart de inte är, men ska vi kanske tvinga alla muslimer att be om ursäkt för Arabstormen på 600-talet? Eller, som Assarmo ironiskt skriver på sin blogg:
"Själv kräver jag att alla vetenskapsmän kollektivt ber om ursäkt för de illdåd som begåtts i vetenskapens namn."
IPCC:s rapport.
Imorgon presenterar FN:s klimatpanel IPCC andra delen av den fjärde rapporten om människans påverkan på klimatet. Rapporten slår som väntat fast att människans bidrag till det varmare klimatet redan orsakar en märkbar påverkan på många biologiska system. Fåglar häckar tidigare på året, även lövsprickningen kommer tidigare. Antalet laviner har ökat och smältvattensjöarna har blivit fler och större, med ökad risk för översvämningar. Dessutom expanderar växt- och djurarter längre norrut i takt med att det blir varmare.
Även samhällena påverkas: Erosionen har ökat eftersom havsnivån stiger, fler dödsfall på grund av värmeböljor, ändrat jord- och skogsbruk i norr, levnadsvanor för människor i Arktis.
Det är inte bara Afrika som kan drabbas hårt av torka, minskade odlingsarealer, kortare odlingssäsonger, sämre fiske när korallrev förstörs och insjövattnet blir för varmt.
Det är också troligt att Australien kommer att få ökade problem med vattenförsörjningen. I tätbefolkade områden som Cairns blir stormar och översvämningar vanligare, och den stigande havsytan påverkar. Dessutom kommer områden med myllrande mångfald, som Stora Barriärrevet och Kakadus våtmarksområden, med mycket stor sannolikhet att förlora biologiska värden, skriver IPCC.
I Sydeuropa kommer man drabbas också av ett varmare klimat genom fler värmeböljor och mer torka, som bland annat minskar produktionen av vattenkraft men som också är en hälsorisk. 2,5 miljoner européer i hotas av översvämningar längs kusterna år 2080.
I norden kan det varmare klimatet även få positiva effekter som ökade skördar, större fiskfångster från Atlanten och mer vattenkraft. Precis som man väntat kommer klimatförändringarna på kort sikt att slå hårdast i resurssvaga samhällen eftersom de tenderar att finnas i högriskområden och människor är direkt beroende av lokal tillgång till vatten och odlingar. På lång sikt hotar de emellertid oss alla.
Även samhällena påverkas: Erosionen har ökat eftersom havsnivån stiger, fler dödsfall på grund av värmeböljor, ändrat jord- och skogsbruk i norr, levnadsvanor för människor i Arktis.
Det är inte bara Afrika som kan drabbas hårt av torka, minskade odlingsarealer, kortare odlingssäsonger, sämre fiske när korallrev förstörs och insjövattnet blir för varmt.
Det är också troligt att Australien kommer att få ökade problem med vattenförsörjningen. I tätbefolkade områden som Cairns blir stormar och översvämningar vanligare, och den stigande havsytan påverkar. Dessutom kommer områden med myllrande mångfald, som Stora Barriärrevet och Kakadus våtmarksområden, med mycket stor sannolikhet att förlora biologiska värden, skriver IPCC.
I Sydeuropa kommer man drabbas också av ett varmare klimat genom fler värmeböljor och mer torka, som bland annat minskar produktionen av vattenkraft men som också är en hälsorisk. 2,5 miljoner européer i hotas av översvämningar längs kusterna år 2080.
I norden kan det varmare klimatet även få positiva effekter som ökade skördar, större fiskfångster från Atlanten och mer vattenkraft. Precis som man väntat kommer klimatförändringarna på kort sikt att slå hårdast i resurssvaga samhällen eftersom de tenderar att finnas i högriskområden och människor är direkt beroende av lokal tillgång till vatten och odlingar. På lång sikt hotar de emellertid oss alla.
Men herregud!
Kränkningshysterin rusar vidare i vårt land. En gäst (1!) har blivit upprörd över att ha funnit en Bibel på sitt hotellrum på Scandic och därför rensar nu hotellkedjan sina rum från Gideoniternas biblar, vilka sedan länge varit legio på hotellrummen.
Huruvida det är motiverat att ha biblar på hotellrummen kan man ju fråga sig, men att se det som en kränkning av människor tillhöriga andra trosriktningar är absurt. Om jag skulle finna Koranen på mitt hotellrum i Marocko skulle jag inte höja ett ögonbryn, ännu minre uppleva mig som kränkt.
Tråkigt att Scandic gick i den lätta fällan och nu bidrar till den McCarthyistiska hållning som råder i vårt land där man numera knappt kan andas ett ord om ämnen som religion eller etnicitet utan att frukta att stora kränkningslarmet skall börja ljuda över nejderna.
Scandic tänker ersätta biblarna på rummen med "skrifter från flera religioner och språk" som snart ska finnas tillgängliga i hotellreceptionerna. För det första kan man fråga sig vilka som kommer att göra sig besväret att gå till receptionen och fråga?
För det andra undrar jag om man på Scandic är medvetna om att de bara ännu mer blottar sina strupar för de förtrytelsens fältherrar som manövrerar kränkningsmegafonen: hur ska de kunna göra ett urval av religioner och språk till sina receptioner? Inser de inte att varje urval blir en kanon (och kanon är ett av de fulaste ord som finns idag), varje kanon innebär en exkludering och varje exkludering och varje exkludering innebär per definition en kränkning enligt förtrytelsefalangen.
Bäva månde Scandic - de hade lika gärna kunnat börja sälja Nogger Black!
Huruvida det är motiverat att ha biblar på hotellrummen kan man ju fråga sig, men att se det som en kränkning av människor tillhöriga andra trosriktningar är absurt. Om jag skulle finna Koranen på mitt hotellrum i Marocko skulle jag inte höja ett ögonbryn, ännu minre uppleva mig som kränkt.
Tråkigt att Scandic gick i den lätta fällan och nu bidrar till den McCarthyistiska hållning som råder i vårt land där man numera knappt kan andas ett ord om ämnen som religion eller etnicitet utan att frukta att stora kränkningslarmet skall börja ljuda över nejderna.
Scandic tänker ersätta biblarna på rummen med "skrifter från flera religioner och språk" som snart ska finnas tillgängliga i hotellreceptionerna. För det första kan man fråga sig vilka som kommer att göra sig besväret att gå till receptionen och fråga?
För det andra undrar jag om man på Scandic är medvetna om att de bara ännu mer blottar sina strupar för de förtrytelsens fältherrar som manövrerar kränkningsmegafonen: hur ska de kunna göra ett urval av religioner och språk till sina receptioner? Inser de inte att varje urval blir en kanon (och kanon är ett av de fulaste ord som finns idag), varje kanon innebär en exkludering och varje exkludering och varje exkludering innebär per definition en kränkning enligt förtrytelsefalangen.
Bäva månde Scandic - de hade lika gärna kunnat börja sälja Nogger Black!
Konkreta konsekvenser av klimatförändringarna.
Det har skett mer än en fördubbling av de rapporterade fallen av den fästingburna sjukdomen TBE de senaste fem åren. Under perioden 1995-99 anmäldes i genomsnitt 60 fall om året i Sverige, mot 131 mellan åren 2001 och 2005. Förra året anmäldes inte mindre än 163 fall av TBE i Sverige, enligt färska siffror från Smittskyddsinstitutet.
Anledningen till den markant ökande fästingmängden är det allt varmare klimatet. Den milda vintern har medfört att fästingar har varit aktiva och synliga i Sverige ända in i januari. Flera vårdcentraler har redan hunnit rapportera de första fallen av fästingbitna och folk står redan i kö för att vaccinera sig mot TBE.
Fästingarna har också spridit sig allt längre norrut i landet, till platser där de bara för några år sedan var mycket sällsynta eller rentav obefintliga. Den största risken att smittas löper den som vistas längs kusten i Stockholms, Södermanlands och Uppsala län, såväl längs Östersjön som Mälarens östra del. Västra Götaland och Uppsala har fler anmälda än någonsin tidigare.
Den här typen av effekter av klimatförändringarna blir allt vanligare. Den som vistats i Stockholms skärgård de senaste åren har kunnat iaktta att inte bara fästingarna blivit fler i takt med att temperaturen stigit, också skarvarna har ökat i antal och med dem antalet ödelaggda, spöklikt vitmenade småöar och holmar.
Anledningen till den markant ökande fästingmängden är det allt varmare klimatet. Den milda vintern har medfört att fästingar har varit aktiva och synliga i Sverige ända in i januari. Flera vårdcentraler har redan hunnit rapportera de första fallen av fästingbitna och folk står redan i kö för att vaccinera sig mot TBE.
Fästingarna har också spridit sig allt längre norrut i landet, till platser där de bara för några år sedan var mycket sällsynta eller rentav obefintliga. Den största risken att smittas löper den som vistas längs kusten i Stockholms, Södermanlands och Uppsala län, såväl längs Östersjön som Mälarens östra del. Västra Götaland och Uppsala har fler anmälda än någonsin tidigare.
Den här typen av effekter av klimatförändringarna blir allt vanligare. Den som vistats i Stockholms skärgård de senaste åren har kunnat iaktta att inte bara fästingarna blivit fler i takt med att temperaturen stigit, också skarvarna har ökat i antal och med dem antalet ödelaggda, spöklikt vitmenade småöar och holmar.
Konsten att inte läsa in för mycket.
Det är inte utan att man blir nyfiken på Zack Snyder brutala actionfilmatisering av Frank Millers serieroman 300. Inte minst blir man nyfiken efter den våldsamt negativa kritiken.
Kenneth Turan,L.A. Times, skriver att Såvida du inte älskar våld lika mycket som en spartan, Tarantino eller en videospelande tonårskille, kommer du inte att vara gränslöst fascinerad", Ephraim Lytle, professor i grekisk historia, University of Toronto ger omdömet: ?Lika bisarr för en antik grek som för en modern historiker.?
Som inbiten historienörd gissar jag att jag får skruva ned kraven på historisk ackuratess både en och två nivåer innan jag bevittnar spektaklet. Men eftersom jag även kan uppskatta en schysst actionfilm misstänker jag att jag trots allt skulle kunna ha nöje av filmen. Jag är inte heller så politiskt korrekt att jag omedelbart reser ragg inför "ett grovt karikerat renlärig-underdog-möter-korrupt-tyrann-perspektiv. Filmen fördöms på iransk toppnivå som ?psykologisk krigföring? av Väst/?Sparta? gentemot Öst/?Persien?, som Svenska Dagbladet framställer saken.
Jag tycker att man får ta saker för vad de är och Zack Snyder har inte gjort några anspråk på historisk korrekthet, bara på att göra en schysst actionfilm. Det är väl också som sådan man får se den? Ibland kan det vara en konst att inte läsa in för mycket i saker och ting som presenteras för oss.
I Förenta Staterna har man tydligen tagit filmen mer i den andan. Här har de spektakulära actionscenerna och det grandiosa bildspråket gjort den hett tippad som både årets grabbfilm och årets queer-favorit, inte minst på grund av filmens rena Love Parade-persongalleri (Xerxes ser ut som en direkt ?förfader? till dragdrottningen RuPaul). Porträttet av Leonidas gemål, den viljestarka drottning Gorgo anses ha ett feministperspektiv. Filmen blev också kassaetta redan vid USA-premiären den 9 mars och har hittills spelat in 180 miljoner dollar bara på hemmaplan.
Kenneth Turan,L.A. Times, skriver att Såvida du inte älskar våld lika mycket som en spartan, Tarantino eller en videospelande tonårskille, kommer du inte att vara gränslöst fascinerad", Ephraim Lytle, professor i grekisk historia, University of Toronto ger omdömet: ?Lika bisarr för en antik grek som för en modern historiker.?
Som inbiten historienörd gissar jag att jag får skruva ned kraven på historisk ackuratess både en och två nivåer innan jag bevittnar spektaklet. Men eftersom jag även kan uppskatta en schysst actionfilm misstänker jag att jag trots allt skulle kunna ha nöje av filmen. Jag är inte heller så politiskt korrekt att jag omedelbart reser ragg inför "ett grovt karikerat renlärig-underdog-möter-korrupt-tyrann-perspektiv. Filmen fördöms på iransk toppnivå som ?psykologisk krigföring? av Väst/?Sparta? gentemot Öst/?Persien?, som Svenska Dagbladet framställer saken.
Jag tycker att man får ta saker för vad de är och Zack Snyder har inte gjort några anspråk på historisk korrekthet, bara på att göra en schysst actionfilm. Det är väl också som sådan man får se den? Ibland kan det vara en konst att inte läsa in för mycket i saker och ting som presenteras för oss.
I Förenta Staterna har man tydligen tagit filmen mer i den andan. Här har de spektakulära actionscenerna och det grandiosa bildspråket gjort den hett tippad som både årets grabbfilm och årets queer-favorit, inte minst på grund av filmens rena Love Parade-persongalleri (Xerxes ser ut som en direkt ?förfader? till dragdrottningen RuPaul). Porträttet av Leonidas gemål, den viljestarka drottning Gorgo anses ha ett feministperspektiv. Filmen blev också kassaetta redan vid USA-premiären den 9 mars och har hittills spelat in 180 miljoner dollar bara på hemmaplan.
Unga män i storstäderna betalar mest.
Från och med första juli höjs trafikförsäkringspremien med minst 700 kronor per år enligt ett förslag som regeringen idag överlämnade till riksdagen.
Syftet med den nya skatten sägs vara att tydligare koppla kostnaderna för trafikskador till skaderisken. Skatten ska dock täcka kostnader för gamla, historiska skador, något som mött hård kritik från försäkrings- och motorbranschen.
Minst 700 kronor kommer den genomsnittliga premien att öka. Förare med högt riskbeteende, som yngre män i storstäderna och mc-förare, kommer att få betydligt högre kostnader. Ironiskt eftersom "yngre män i storstäderna" tillhör de grupper som i störst utsträckning röstade fram den nya regeringen enligt statistiken efter valet.
Syftet med den nya skatten sägs vara att tydligare koppla kostnaderna för trafikskador till skaderisken. Skatten ska dock täcka kostnader för gamla, historiska skador, något som mött hård kritik från försäkrings- och motorbranschen.
Minst 700 kronor kommer den genomsnittliga premien att öka. Förare med högt riskbeteende, som yngre män i storstäderna och mc-förare, kommer att få betydligt högre kostnader. Ironiskt eftersom "yngre män i storstäderna" tillhör de grupper som i störst utsträckning röstade fram den nya regeringen enligt statistiken efter valet.
Slipp obehagliga grannar!
Många som skaffar ny bostad är angelägna om att slippa obehagliga grannar, till exempel lågutbildade eller förtidspensionerade människor.ud vet vad sådana skulle kunna ta sig till och hur det skulle kunna inverka på grannsämjan! Som tur är finns lösningen till hands, men Hyresgästföreningen är minst sagt skeptisk.
Hyrestgästföreningen kritiserar nätförmedlingen Hemnet, som har drygt en miljon besökare per månad och ägs av bland annat Mäklarsamfundet för att de erbjuder en tjänst där du för 100 kronor får veta hur många arbetslösa, förtidspensionärer, höginkomsttagare och lågutbildade som bor i närheten av bostaden. "Grannskapsinformation" kallas tjänsten, som man blir erbjuden på skärmen när man tittar på en bostadsannons. Förutom hos Hemnet finns den här möjligheten också på Aftonbladet.se och Bovision. Peder Palmstierna, presschef på Hyresgästföreningen, är mycket kritisk:
- Jag kan inte se någon relevans i att lämna ut sådana här uppgifter. Vi i Hyresgästföreningen vill ha ett samhälle där människor får blandas. Det tror vi både människorna och samhället mår bra av.
Han ser fenomenet som en tecken på en allmän tendens.
- Vi är på väg mot ett samhälle där de som har resurser plockar russinen i kakan. Det kan man se tydligt i boendet, säger han till SvD.se.
På hemnet har man naturligtvis en helt annan syn på saken och Hemnets vd Björn Dietman blir förvånad när han får höra talas om kritiken.
- Det är inte vår avsikt att bidra till någon segregation. Men vilka som bor i närheten - det vet ju folk. Jag tror inte att svenskarna väljer bostad bara utifrån vem som bor i området, säger han till SvD.se.
Om folk redan vet vilka som bor i närheten, varför är då informationen relevant?
Hyrestgästföreningen kritiserar nätförmedlingen Hemnet, som har drygt en miljon besökare per månad och ägs av bland annat Mäklarsamfundet för att de erbjuder en tjänst där du för 100 kronor får veta hur många arbetslösa, förtidspensionärer, höginkomsttagare och lågutbildade som bor i närheten av bostaden. "Grannskapsinformation" kallas tjänsten, som man blir erbjuden på skärmen när man tittar på en bostadsannons. Förutom hos Hemnet finns den här möjligheten också på Aftonbladet.se och Bovision. Peder Palmstierna, presschef på Hyresgästföreningen, är mycket kritisk:
- Jag kan inte se någon relevans i att lämna ut sådana här uppgifter. Vi i Hyresgästföreningen vill ha ett samhälle där människor får blandas. Det tror vi både människorna och samhället mår bra av.
Han ser fenomenet som en tecken på en allmän tendens.
- Vi är på väg mot ett samhälle där de som har resurser plockar russinen i kakan. Det kan man se tydligt i boendet, säger han till SvD.se.
På hemnet har man naturligtvis en helt annan syn på saken och Hemnets vd Björn Dietman blir förvånad när han får höra talas om kritiken.
- Det är inte vår avsikt att bidra till någon segregation. Men vilka som bor i närheten - det vet ju folk. Jag tror inte att svenskarna väljer bostad bara utifrån vem som bor i området, säger han till SvD.se.
Om folk redan vet vilka som bor i närheten, varför är då informationen relevant?
Alla förlorar på klimatförändringarna.
På fredag publiceras den andra delen i FN:s klimatpanels (IPCC) fjärde rapport om klimatförändringar.Enligt nyhetsbyrån Reuters, som har tagit del av ett utkast till rapporten som offentliggörs på fredag, kommer klimatpanelen framhålla att tropiska, ofta fattiga, länder i Afrika och Stillahavsregionen drabbas värst. Här väntas värmeböljor, torka och översvämningar som kan orsaka hunger och brist på vatten för miljontals människor.
Samtidigt kan länder närmare nord- och sydpolen, ofta rikare, gynnas av ett varmare klimat. Hit hör bland annat Sverige som skulle kunna dra fördel av lägre uppvärmningskostnader, ökad turism och bättre skördar. Men fördelarna är kortsiktiga.
- Alla människor borde oroa sig för klimatförändringarna. Vi kan inte isolera en del av världen från den andra, utan måste inse att vi lever i en globaliserad värld. På lång sikt kommer alla att vara förlorare, sade Rajendra Pachauri, ordförande för IPCC, till journalister efter öppningceremonin, rapporterar Dagens Nyheter.
Låt oss hoppas att dessa FN-rapporter kommer att få världens makthavare att inse vikten av att agera och det snabbt. Allra mest akut är behovet av en förändring av inställningen hos USA som i dagsläget ensamt står för en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser, och de asiatiska tillväxtjöättarna Kina och Indien. Ställer inte dessa länder om till en hållbar energiproiduktion sitter vi alla ändå med skägget i brevlådan hur mycket vi än gör för att bromsa klimatförändringarna. Därmed inte sagt att vi alla inte kan dra vårt strå till stacken.
Nedan en informationsfilm från det brittiska Miljödepartementet. Storbritannien är ett föregångsland såtillvida att båda blocken tagit klimatfrågan på allvar, varför man slipper det krystade ställningskrig mellan höger och vänster som präglar miljödebatten i länder som Sverige och USA.
http://www.youtube.com/watch?v=zzjOcOcQ90U
Samtidigt kan länder närmare nord- och sydpolen, ofta rikare, gynnas av ett varmare klimat. Hit hör bland annat Sverige som skulle kunna dra fördel av lägre uppvärmningskostnader, ökad turism och bättre skördar. Men fördelarna är kortsiktiga.
- Alla människor borde oroa sig för klimatförändringarna. Vi kan inte isolera en del av världen från den andra, utan måste inse att vi lever i en globaliserad värld. På lång sikt kommer alla att vara förlorare, sade Rajendra Pachauri, ordförande för IPCC, till journalister efter öppningceremonin, rapporterar Dagens Nyheter.
Låt oss hoppas att dessa FN-rapporter kommer att få världens makthavare att inse vikten av att agera och det snabbt. Allra mest akut är behovet av en förändring av inställningen hos USA som i dagsläget ensamt står för en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser, och de asiatiska tillväxtjöättarna Kina och Indien. Ställer inte dessa länder om till en hållbar energiproiduktion sitter vi alla ändå med skägget i brevlådan hur mycket vi än gör för att bromsa klimatförändringarna. Därmed inte sagt att vi alla inte kan dra vårt strå till stacken.
Nedan en informationsfilm från det brittiska Miljödepartementet. Storbritannien är ett föregångsland såtillvida att båda blocken tagit klimatfrågan på allvar, varför man slipper det krystade ställningskrig mellan höger och vänster som präglar miljödebatten i länder som Sverige och USA.
http://www.youtube.com/watch?v=zzjOcOcQ90U
Have you seen the old man...
Igår skrev jag om uteliggarnas allt svårare situation sedan ligor av professionella tiggare från andra länder, främst Östeuropa, gjort entré på våra svenska gator och torg. Idag rapporterar Svenska Dagbladet om hur den svenska allmänheten börjat bli luttrad till följd av det tilltagande tiggeriet och att allt färre är benägna att skänka pengar åt dem som ber om allmosor.
Hur ska man egentligen förhålla sig? Det är inte en lätt fråga. Å ena sidan finns det människor vars överlevnad från dag till dag är beroende av de småpengar de lyckas få till skänks, å andra sidan finns risken aqtt pengarna man ger går till missbruk, eller ner i fickorna på tillresta personer som bedriver tiggeriet som affärsverksamhet.
Parallellt med denna utveckling kan vi i Dagens Nyheter läsa om hur ett antal hemlösa förvisas från sin fristad vid Flatenbadet, sedan ett projekt för hemlösa i socialtjänstens regi nu löpit ut. Det är tuffa tider, för en del.
Hur ska man egentligen förhålla sig? Det är inte en lätt fråga. Å ena sidan finns det människor vars överlevnad från dag till dag är beroende av de småpengar de lyckas få till skänks, å andra sidan finns risken aqtt pengarna man ger går till missbruk, eller ner i fickorna på tillresta personer som bedriver tiggeriet som affärsverksamhet.
Parallellt med denna utveckling kan vi i Dagens Nyheter läsa om hur ett antal hemlösa förvisas från sin fristad vid Flatenbadet, sedan ett projekt för hemlösa i socialtjänstens regi nu löpit ut. Det är tuffa tider, för en del.
Have you seen the old man
In the closed-down market
Kicking up the paper,
with his worn out shoes?
In his eyes you see no pride
And held loosely at his side
Yesterday's paper telling yesterday's news
So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
I'll show you something to make you change your mind
- Ralph McTell, Streets of London
In the closed-down market
Kicking up the paper,
with his worn out shoes?
In his eyes you see no pride
And held loosely at his side
Yesterday's paper telling yesterday's news
So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
I'll show you something to make you change your mind
- Ralph McTell, Streets of London
Bland blommor och blad.
För er som ännu inte varit på Nationalmuseum efter den 22 februari vill jag passa på att rekommendera vårutställningen Blomsterspråk. Utställningen visar upp prunkande blomstermotiv i europeisk konst från renässansens botaniska planschverk till dagens abstrakta blommor. Blomsterstilleben uppstod som en självständig genre runt år 1600 och fick snart en enorm popularitet i Holland och Flandern.
Blomsterspråk är ett led i uppmärksammandet av 300-årsjubileet av Carl von Linnés födelse. På 1700-talet arbetade konstnärerna med ett dekorativt blomstermåleri som ledde fram till romantikens överflöd av blomsterskildringar. På 1800-talet blev blomstermåleriet främst en "kvinnlig" konstart. Under 1900-talet utvecklas blomsterstilleben till att bli en nästan abstrakt genre. Tillsammans med fotografier av t ex Robert Mapplethorpe och Hans Hammarskiöld visas modernt blomstermåleri av konstnärerna Vincent van Gogh, Georgia O'Keeffe, Manet, Monet och Andy Warhol.
Blomsterspråk är en levande och uppfriskande utställning som gör gott tillsammans med det härliga vårvädret. Jag vill också uppmana er att, när ni ändå är på museet, gå en runda genom samlingarna där flera salar har hängts om och "nya" fantastiska målningar plockats fram ur magasinen.
Jan Bruegel, Blomsterstilleben med insekter.
Blomsterspråk är ett led i uppmärksammandet av 300-årsjubileet av Carl von Linnés födelse. På 1700-talet arbetade konstnärerna med ett dekorativt blomstermåleri som ledde fram till romantikens överflöd av blomsterskildringar. På 1800-talet blev blomstermåleriet främst en "kvinnlig" konstart. Under 1900-talet utvecklas blomsterstilleben till att bli en nästan abstrakt genre. Tillsammans med fotografier av t ex Robert Mapplethorpe och Hans Hammarskiöld visas modernt blomstermåleri av konstnärerna Vincent van Gogh, Georgia O'Keeffe, Manet, Monet och Andy Warhol.
Blomsterspråk är en levande och uppfriskande utställning som gör gott tillsammans med det härliga vårvädret. Jag vill också uppmana er att, när ni ändå är på museet, gå en runda genom samlingarna där flera salar har hängts om och "nya" fantastiska målningar plockats fram ur magasinen.
Jan Bruegel, Blomsterstilleben med insekter.
The man, the myth...
Idag har Svenska Dagbladet en intervju med tränarlegendaren Stuart Baxter, han som en gång i världen tog Gnaget till Champions League och som var mentor åt nuvarande tränaren Rickard Norling. Baxter får alltjämt betraktas som en hjälte för sina insatser och sin hållning, trots att han numera är verksam som tränare åt tröttsamma Helsingborg.
Intressant att notera är att en majoritet av tidningens läsare gissar att AIK kommer att vinna guldet i år, en statistik som kanske något kan få fungera som balsam för nervositeten inför den allsvenska premiären om en vecka. Samtidigt oroar jag mig givetvis, liksom de flesta av mina kamrater, för att den stora press laget kommer att spela under denna säsong med dessa högt ställda förväntningar, kommer att ställa till bekymmer.
Intressant att notera är att en majoritet av tidningens läsare gissar att AIK kommer att vinna guldet i år, en statistik som kanske något kan få fungera som balsam för nervositeten inför den allsvenska premiären om en vecka. Samtidigt oroar jag mig givetvis, liksom de flesta av mina kamrater, för att den stora press laget kommer att spela under denna säsong med dessa högt ställda förväntningar, kommer att ställa till bekymmer.
Kör för fort, bara du har råd.
Visst är det härligt hur människor tänker? I en undersökning gjord av försäkringsbolaget If uppgav hälften av bilisterna att de anpassar hastigheten efter hur stora böterna skulle bli om de stoppades av polis.
Det verkar närmast som att man tror att hastighetsbegränsning och böter är ett illvilligt påfund, utan någon egentlig orsak och att man är smart när man lyckas komma undan. Som om böterna vore den stora problematiken kring fortkörning.
Varje år dödas omkring 500 personer i trafiken och cirka 4.000 skadas allvarligt, skriver bolaget i ett pressmeddelande och hänvisar till Vägverkets uppskattning att om alla höll hastighetsgränserna skulle drygt 100 liv sparas varje år. Man önskar att bilisterna kunde se hastigheten som något mer än en plånboksfråga.
Det verkar närmast som att man tror att hastighetsbegränsning och böter är ett illvilligt påfund, utan någon egentlig orsak och att man är smart när man lyckas komma undan. Som om böterna vore den stora problematiken kring fortkörning.
Varje år dödas omkring 500 personer i trafiken och cirka 4.000 skadas allvarligt, skriver bolaget i ett pressmeddelande och hänvisar till Vägverkets uppskattning att om alla höll hastighetsgränserna skulle drygt 100 liv sparas varje år. Man önskar att bilisterna kunde se hastigheten som något mer än en plånboksfråga.
Hand me down my Bible.
Strax efter överenskommelsen om samregering i Nordirland kommer besked om att det planeras en filmatisering av den protestantiske pastorn och politikern Ian Paiselys liv. En osannolikare filmhjälte får man leta efter. Paisley är känd för sitt hårdföra oförsonliga sätt och sina hatiska utspel mot Irlands och Nordirlands katoliker. Utspelen har ofta varit spektakulära: 1965 kastade han snöboll på Irlands premiärminister Sean Lemass när denne besökte Nordirland och i valkampanjen 1985 visade han sig med en slägga med texten "krossa Sinn Fein" på skaftet.
Samtidigt som han hatas av Irlands och Nordirlands katoliker är han den tveklöst mest populäre politikern bland Nordirlands protestantiska majoritet. I Dtorbritannien, där man inte är kända för att omhulda de nordirländska katolikerna med någon större värme, krattas det lite åt projekten. En skribent påpekar att det i en biografisk film krävs att man framhåller huvudpersonens mjukare, sympatiska sidor, och ifrågasätter om sådana existerar hos Paisley.
Lite förvånande i sammanhanget är att bland kandidaterna till huvudrollen som pastorn nämns Liam Neeson, känd från Schindlers list, men också från Gangs of New York där han spelade en irländsk katolsk pastor i krig med amerikanska protestanter och Rob Roy, där han spelade den skotske frihetskämpen i kamp mot den engelska överheten. Lite paradoxalt för det att få se honom som den hårdföre protestanten och unionisten Paisley.
Samtidigt som han hatas av Irlands och Nordirlands katoliker är han den tveklöst mest populäre politikern bland Nordirlands protestantiska majoritet. I Dtorbritannien, där man inte är kända för att omhulda de nordirländska katolikerna med någon större värme, krattas det lite åt projekten. En skribent påpekar att det i en biografisk film krävs att man framhåller huvudpersonens mjukare, sympatiska sidor, och ifrågasätter om sådana existerar hos Paisley.
Lite förvånande i sammanhanget är att bland kandidaterna till huvudrollen som pastorn nämns Liam Neeson, känd från Schindlers list, men också från Gangs of New York där han spelade en irländsk katolsk pastor i krig med amerikanska protestanter och Rob Roy, där han spelade den skotske frihetskämpen i kamp mot den engelska överheten. Lite paradoxalt för det att få se honom som den hårdföre protestanten och unionisten Paisley.
Tiggeri som affärsverksamhet.
Tiggare utgör ett allt vanligare inslag i vår svenska gatubild. Stockholm är naturligtvis värst drabbat, men också andra större städer. Många är svenska uteliggare, människor som blivit hemlösa sedan psykiatrireformen och/eller missbrukare av olika slag. Den markanta ökningen av tiggeri beror dock på att grupper av "profesionella" tiggare från andra länder, främst östeuropeer, gjort entré.
Hur kan det vara lönsamt att resa hela vägen till Sverige för att tigga pengar på gatan? De utländska tiggargrupperna lider ingen direkt nöd, menar polisen. Det gör däremot många av de tiggare som lever i Stockholm året runt. Det handlar alltså om utstuderad affärsverksamhet som dessutom slår mot de svenskar som har det allra sämst. De tiggarligor som kommer hit för att tjäna pengar på tiggeriet konkurrerar alltså med de uteliggare som tigger för att få ihop 40 kronor till härbärge för natten.
Skulle det ökade tiggeriet dessutom leda till en mer blaserad hållning hos den svenska allmänheten kommer de nödställdas situation inte att bli direkt bättre. Det är svårt att tänka sig något mycket mer motbjudande än att göra sig pengar på människors empati för de olyckligt lottade, samtidigt som man drar undan dessas egna möjligheter till överlevnad. Ge inte era pengar till de hitresta proffstiggarna!
Hur kan det vara lönsamt att resa hela vägen till Sverige för att tigga pengar på gatan? De utländska tiggargrupperna lider ingen direkt nöd, menar polisen. Det gör däremot många av de tiggare som lever i Stockholm året runt. Det handlar alltså om utstuderad affärsverksamhet som dessutom slår mot de svenskar som har det allra sämst. De tiggarligor som kommer hit för att tjäna pengar på tiggeriet konkurrerar alltså med de uteliggare som tigger för att få ihop 40 kronor till härbärge för natten.
Skulle det ökade tiggeriet dessutom leda till en mer blaserad hållning hos den svenska allmänheten kommer de nödställdas situation inte att bli direkt bättre. Det är svårt att tänka sig något mycket mer motbjudande än att göra sig pengar på människors empati för de olyckligt lottade, samtidigt som man drar undan dessas egna möjligheter till överlevnad. Ge inte era pengar till de hitresta proffstiggarna!
I virvlarna av Art Nouveau.
Jag vill uppmana er alla att innan den 29 april besöka Dansmuséet i Stockholm och utställningen Alphonse mucha - I virvlarna av Art Nouveau . Det är första gången som den tjeckiske jugendmålarens verk ställs ut i Sverige. En underbar utställning med verk av en underbar konstnär.
Alphonse Mucha (1860-1939) slog igenom över en natt i Paris 1895 med de affischer han skapade för den stora teaterdivan Sarah Bernhardt. Det var framför allt hans affischer med sina slingrande dekorativa element, ofta baserade på växtmotiv, som hade stor inverkan på jugendstilens estetik. De utgör milstolpar i den moderna grafiska konstens historia och har senare även haft betydelse för den psykedeliska affischkonsten.
Reverie av Alphonse Mucha.
Muchas betydelse för Jugendstilens och art nouveaus utveckling kan inte underskattas. Talande är att riktningen länge kallades för Le style Mucha i Frankrike.
Alphonse Mucha (1860-1939) slog igenom över en natt i Paris 1895 med de affischer han skapade för den stora teaterdivan Sarah Bernhardt. Det var framför allt hans affischer med sina slingrande dekorativa element, ofta baserade på växtmotiv, som hade stor inverkan på jugendstilens estetik. De utgör milstolpar i den moderna grafiska konstens historia och har senare även haft betydelse för den psykedeliska affischkonsten.
Reverie av Alphonse Mucha.
Muchas betydelse för Jugendstilens och art nouveaus utveckling kan inte underskattas. Talande är att riktningen länge kallades för Le style Mucha i Frankrike.
Skönt att det är på en söndag.
Jag måste tillstå att jag drog på munnen när jag pingade ett inlägg på nyligen.se och utsattes för ett matematiskt problem i vad som utgavs för att vara en antispamåtgärd. När man klickade vidare kom givetvis förklaringen: "april, april". Annars är jag inte så överväldigad av första aprillurendrejerier. Det är en form av humor som känns ungefär lika kul som "har du hört den förut" eller ståuppkomik...
Skönt att datumet ifråga infaller på en söndag så att många besparas påfrestande försök till roligheter på sina arbetsplatser och skolor. Nu får vi hålla till godo med att dragas vid näsan av våra nära och kära samt uppgivet sucka åt tidningarnas skämtsamheter...
Skönt att datumet ifråga infaller på en söndag så att många besparas påfrestande försök till roligheter på sina arbetsplatser och skolor. Nu får vi hålla till godo med att dragas vid näsan av våra nära och kära samt uppgivet sucka åt tidningarnas skämtsamheter...
Svensk riddaraction på g.
Så har kampanjandet inför filmatiseringen av Jan Guillous riddarböcker tagit sin början. Den första filmen "Tempelriddaren" ska ha premiär i december i år och produktionen pågår för fullt. Det rör sig om den mest påkostade svenska filmproduktionen någonsin, med en budget på 210 miljoner kronor. Man får gissa att herr Guillou myser. I Västergötland fröjdas man i alla fall och ser fram emot den ökade turisttillströmningen som filmerna väntas medföra.
Som historienörd anfäktas jag av dubbla känslor i samband med Arnfilmens framväxt. Jag var inte vidare förtjust i böckerna (jag läste de tre första) och framförallt är jag inte förtjust i Guillous poserande som historiker. Varför anses det sämre att skriva skönlitteratur än fakta nuförtiden?
Den andra sidan av mig hoppas på att Arnfilmerna ska innebära ett uppsving för historieintresset i allmänhet och medeltidsintresset i synnerhet i vårt land. Dessutom får man hoppas att de lyckas göra något schysst av de där 210 miljonerna. Vem vet, filmen kanske till och blir bättre än böckerna?
Som historienörd anfäktas jag av dubbla känslor i samband med Arnfilmens framväxt. Jag var inte vidare förtjust i böckerna (jag läste de tre första) och framförallt är jag inte förtjust i Guillous poserande som historiker. Varför anses det sämre att skriva skönlitteratur än fakta nuförtiden?
Den andra sidan av mig hoppas på att Arnfilmerna ska innebära ett uppsving för historieintresset i allmänhet och medeltidsintresset i synnerhet i vårt land. Dessutom får man hoppas att de lyckas göra något schysst av de där 210 miljonerna. Vem vet, filmen kanske till och blir bättre än böckerna?
Föga upplyftande läsning.
Tretton svenska nervexperter påtalar idag i en debattartikel i Dagens Nyheter hur försummad den svenska neurosjukvården är. De senaste åren har inneburit en dramatisk kunskapsutveckling inom neurologin, läran om nervsystemets sjukdomar. Utvecklingen har givit neurologerna helt nya instrument att diagnostisera sjukdomar, att kartlägga skador och funktionsbortfall i nervsystemet och att behandla sjukdomar med nya effektivare behandlingsmetoder tidigt i sjukdomsförloppet.
Varje år insjuknar i Sverige nästan 40.000 personer i någon av dessa sjukdomar och minst en halv miljon personer i vårt land lever med neurologisk sjukdom. Dessutom är de neurologiska sjukdomarna en av de dominerande orsakerna till sjukhusvård och långvariga kommunala vård- och hjälpinsatser i Sverige.
"Problemet är att svenska patienter inte får ta del av denna glädjande utveckling fullt ut eftersom neurosjukvården är försummad och tillhör de sämst utbyggda i Västeuropa. Vi ser alltså å ena sidan förbättrade möjligheter till effektiva behandlingar, å andra sidan kan vi konstatera att våra svårt sjuka patienter inte får ta del av dessa framsteg. Det här gör oss, som är verksamma inom neurologi, djupt bekymrade."
Föga upplyftande läsning för en som dras med sviter i form av nervskador efter en bilolycka för åtta månader sedan. Samtidigt gläds jag åt att jag bor i Uppsala med direkt tillgång till Akademiska sjukhusets specialistvård. Gud vet vad som erbjudits mig om jag bott någon annanstans.
Jag undrar varför neurosjukvården är så nedprioriterad. Har de drabbade inte lika starka lobbyorganisationer som cancersjuka till exempel? Kanske dags för Aftonbladet att rycka ut med en ny kampanj med små tygband så att folk kan få känna sig goda igen?
Varje år insjuknar i Sverige nästan 40.000 personer i någon av dessa sjukdomar och minst en halv miljon personer i vårt land lever med neurologisk sjukdom. Dessutom är de neurologiska sjukdomarna en av de dominerande orsakerna till sjukhusvård och långvariga kommunala vård- och hjälpinsatser i Sverige.
"Problemet är att svenska patienter inte får ta del av denna glädjande utveckling fullt ut eftersom neurosjukvården är försummad och tillhör de sämst utbyggda i Västeuropa. Vi ser alltså å ena sidan förbättrade möjligheter till effektiva behandlingar, å andra sidan kan vi konstatera att våra svårt sjuka patienter inte får ta del av dessa framsteg. Det här gör oss, som är verksamma inom neurologi, djupt bekymrade."
Föga upplyftande läsning för en som dras med sviter i form av nervskador efter en bilolycka för åtta månader sedan. Samtidigt gläds jag åt att jag bor i Uppsala med direkt tillgång till Akademiska sjukhusets specialistvård. Gud vet vad som erbjudits mig om jag bott någon annanstans.
Jag undrar varför neurosjukvården är så nedprioriterad. Har de drabbade inte lika starka lobbyorganisationer som cancersjuka till exempel? Kanske dags för Aftonbladet att rycka ut med en ny kampanj med små tygband så att folk kan få känna sig goda igen?