Temperaturer högt över det vanliga, är det normalt?
Visst känns den verkligen övertygande, Kommunistkinas nya miljösatsning. Satsningen tar sig uttryck som bygget av vindkraftsparken i Changshantou. Målsättningen är att 16% av landets energi ska komma från förnyelsebara energikällor år 2020. Det känns som en droppe i havet med tanke på att vi pratar om ett land som redan i år väntas gå om USA med att släppa ut mest växthusgaser.
Den nya satsningen på vindkraft känns ännu mer futtig mot bakgrund av att det varje vecka installeras fem nya kolkraftverk i landet. Skam och vanära åt den Kinesiska diktaturen och dess hänsynslösa energipolitik! Skam och vanära likaså åt de västerländska investerare som skor sig på samma politik (investerarna i förnyelsebara energikällor undantagna). Skam och vanära även åt alla de som kommer att okritiskt hänge sig åt diktaturens stora PR-projekt o form av de olympiska spelen. Minns OS i Berlin 1936...
Kineserna bränner kol och olja som aldrig förr, USA motsätter sig bindande avtal om energipolitiken och Reinfeldt tycker att vi här hemma kan vänta på att andra länder ska agera - vi pantar ju så mycket burkar i Sverige (vad nu det har med saken att göra).
Samtidigt ser vi dagligen och stundligen konsekvenserna av det förändrade klimatet. Värmeböljor slår till och kräver dödsoffer i östra Medelhavsområdet. Storbritannien och Ryssland hemsöks av onormalt kraftiga skyfall. Skygglapparna sitter emellertid stadigt på en stor del av befolkningen och inte minst hos de kompromissande makthavarna.
Eller som jarl Alfredius formulerade sig riktat till tevemeteorologen Lage Larson:
- Temperaturer långt över det vanliga, är det normalt så här års, Lage?
Fotbollssupportrar är lovligt byte.
Återigen bryter moralpanik ut efter kravallartade scener i samband med ett fotbollsderby. Klubbarna ska få stå för polisens kostnader heter det. En arg insändare i Svenska Dagbladet får medhåll av en mängd anonyma kommentatorer av det slag som eljest brukar ägna sig åt att sätta upp ilskna lappar i gemensamma tvättstugor.
Det är intressant det här, varför moralpanik utbryter så snart något slags kriminellt beteende utövas i samband med ett fotbollsevenemang. Våld som förekommer i samband med fotboll är uppenbarligen mycket värre än våld som utövas någon annanstans. När det kravallas mellan bandysupportrar i samband med något derby uppe i Hälsingland betraktas det närmast som något pittoreskt. När det är Stockholmslagens supportrar som drabbar samman är det istället något frultansvärt och klubbarna ska hållas ansvariga.
Just i samband med derbykravaller tycks det som om den hämmade medelsvensson som annars mest knyter näven i fickan ser sin möjligeht att få utlopp för sin frustration. Precis som förföljelsen av rökare sanktioneras av medierna är det också helt ok att ge sig på engagerade fotbollssupportrar. Vi är lovligt byte. Man förespråkar en kollektiv bestraffningstyp som är olaglig på andra områden i samhället men som såväl politiker, polis och frustrerade åsiktsmaskiner vill tillämpa på just fotbollssupportrar.
Om något hundratal djurgårdssupportrar beter sig som svin i samband med en match tycker man att klubben ska stå för de poliskostnader som uppstår i samband med detta. trots att svinaktigheterna kanske förekommit flera mil från arenan (det är inne på arenorna som klubbarna ansvarar för säkerheten). På så vis straffar man inte bara klubben utan också dess många tusen fredliga medlemmar och anhängare.
Man hör aldrig någon höja rösten och kräva att de vänsterorganisationer skall stå för räkningen vars medlemmar påkallar minst lika stora polisinsatser varje gång de med sten- och flaskkastning försöker förhindra till exempel Sverigedemokrater och andra att utöva sin lagstadgade rätt att demonstrera. Det är tydligen skillnad på kravallande och kravallande i den moralpanikande insändarlobbyns svartvita samhällssyn där fotbollssupportrar är lovligt byte.
Det är dyrt att köpa billigt.
Visst är det besynnerligt att det ofta är samma personer som förespråkar avregleringar och nedläggningar av alla instanser som skulle kunna verka hämmande på denna amoraliska hållning från näringslivets sida som också tycker att att företagen inte behöver känna något ansvar. Personer som dessutom påstår sig befinna sig längst ut på andra sidan av den politiska skalan i förhållande till Kinas statsbärande ideologi.
Hursomhelst börjar nu västs okritiska tillägnande av den kinesiska produktionens fördelar (läs: låga priser) att slå tillbaka. Kina är inte bara en djupt odemokratisk statsbildning som kränker de egna medborgarnas fri- och rättigheter, Kina är även en sannskyldig avgrund vad miljö- och hälsofrågor anbelangar.
Eftersom detta är allmänt känt undrar man varför någon blir förvånad när det nu uppdagas att en stor del av de livsmedel som importeras är otjänliga som föda. Under årets första fem månader tog svenska myndigheter emot 138 larm om otjänlig Kinamat, jämfört med 88 samma period förra året, och 50 och 60 under 2004 respektive 2005.
På listan märks totalförbjudna varianter av färgämnen, antibiotika, bekämpningsmedel och konserveringsmedel. Till det kommer kött och fisk som importerats olagligt, smuts och illalukt samt mat med höga halter av tungmetaller, mögelgifter och dioxiner.
Extra skrämmande blir alltsammans eftersom kontrollerna av livsmedel vid EU:s yttre gränser är ytterst begränsade. Mörkertalet är stort och förmodligen når en stor mängd av livsmedelsverket stämplade livsmedel fram till konsumenterna även här i Sverige.
Den som inte drar sig för att genom sin konsumtion sanktionera de politiska förhållandena i kommunistdiktaturen Kina kanske kan få sig en tankeställare när konsekvenserna riskerar att dyka upp på den egna tallriken. Livsmedelstillsatserna är svåra att komma undan, till och med för den som handlar i exklusiva butiker.
En midsommarnattsdröm.
Utanför fönstret till sovrummet hänger
det rosor - som gåvor från Gud.
Det är mot himlen som rosorna klänger.
En strävan, en kamp, utan ljud.
Och nog gör det ont sen när törnena tränger
sig genom en liljevit hud.
För flickan som ligger där vaken på sängen
har sträckt ut en skälvande hand
mot fönstret och rosornas doftande klängen
som satt hennes sinnen i brand.
En speleman sjunger en visa på ängen
om rosor som plockas ibland
En fjäril är vackrast på håll när den blänker
i solen med regnbågens glans.
En flicka är vackrast när hon inte tänker
på annat än sommar och dans.
En pojke är vackrast när kärestan dränker
de rusiga ögon i hans.
Sjung om sylvassa törnen som rispar och sårar
den hand som vill gripa dem fatt.
Rosor är längtan för skalder och dårar
och älskande som anar att
gryningens dagg på dess kronblad är tårar
från älvor i sommarens natt.
En njutning är ljuvast när den är förbjuden
och älskogens äpple är rött
som rosorna som rispade sammetshuden
när hednisk eld brann i dess kött.
En spelman kan ersätta den ende Guden
tills midsommarnatten har dött.
Midsommar!
den korta natt och trolska.
Jag hör den röda munnens skratt
igenom vals och polska.
Gud nåde den vars hand är tung,
då glädjens bud hon sprider,
den som är fattig, glömd och ung
i dessa fröjdetider!
Midsommardans av Anders Zorn. Källa: Nationalmuseum.
Arbetsmarknadsministerns trovärdighet.
Att han tror att allt ska bli ogjort bara för att "meriten" ifråga stryks från hemsidan säger än mer om hans syn på akademiska meriter. Littorins påstådda distansstudier omfattar 115 poäng vilket inte ens räcker till en fil. kand. och är således inte ens en magisterexamen.
Littorin säger till Dagens Nyheter att han tar bort sin examen från regeringens hemsida eftersom han vill att "debatten ska handla om vad som händer nu och inte vad som hände för tio år sedan." Arbetsmarknadsministern gör sig skyldig till två stora tankefel: för det första, vad som händer nu är kopplat till att vi har en arbetsmarknadsminister som skapat sig en karriär på falska meriter - det blir inte ogjort bara för att han stryker meriterna när han väl gjort karriär med deras hjälp. För det andra, som Jinge har påpekat, var det i höstas, i samband med att han tillträdde på sin minsisterpost, som han senast använde sig av sina falska meriter i och med att han satte upp dem i sin CV på regeringens hemsida, inte för tio år sedan.
Det känns oerhört svårt att hysa förtroende för en arbetsmarknadspolitik som förs av personer som med sitt eget agerande underkänner högskoleverkets bedömningar av olika utbildningar. Allra mest stinker de åtgärder som vidtagits för att försämra de studerandes situation, till exempel avlägsnandet av a-kassans studerandevillkor. Men det är klart, har man valt att gå den enkla vägen har man väl ingen större förståelse för de studerandes situation.
Magdalena Ribbing.
"Sandaler med strumpor är som med alla bara fötter i läderskor en fråga om hygien. Fotsvett har sin begränsade charm. Man måste inte ha sandaler. Det är fortfarande frivilligt."
Word!
Det är det här vi lever för.
Gefle - AIK 0-0
Ikväll var en sån där kväll då man verkligen fick erfara vidden av vad det innebär att vara fotbollssupporter. I negativ bemärkelse. Sådant som SvFF:s och UEFAs byråkrater aldrig kommer att fatta. De som bara ser supportrar som boskap som ska buras in, och som man helst skulle slippa om det inte vore för reklamintäkterna. De fattar inte vad vi supportrar är beredda att genomlida för vårt lag.
0-0 mellan Gefle IF och AIK på Strömvallen var ingen upplyftande upplevelse. Det var inte upplyftande eftersom det ytterligare underströk de stora bristerna i Gnaget anno 2007 och det var inte upplyftande eftersom det befäste de tendenser vi sett under hela säsongen hittills. Visst talar det sitt tydliga språk att Gefle IF ligger på sjunde plats i tabellen medan AIK ligger på tionde. AIK är i skriande behov av en ny anfallare, sedan Burgic skadades. Vad man dock behöver ännu mer är ett nytt självförtroende, ett självförtroende som skulle kunna ta laget tillbaka till det spel som chockade allsvenskan 2006.
Upplyftande var inte heller domarinsatsen. Martin Hansson dömde frispark åt hemmalaget så snart någon spelare halkade på det genomblöta gräset. Bortalagets spelare fick man dock knuffa och tackla hur mycket man ville utan att visselpipan hördes ljuda. Huruvida en mer opartisk domarinstats hade påverkat slutresultatet är dock tveksamt. Gnaget spelade inte övertygande.
Kvällens match var inte heller upplyftande för oss på läktaren eftersom vädergudarna uppenbarligen inte gillar fotboll. Under eftermiddagen rådde ett ganska fint uppehållsväder i Gävle, men i samma sekund som domaren blåste för avspark så begynte ett kraftfullt ösregn som sedan matchen igenom tilltog i styrka. Inte förrän blott ett par minuter återstod av andra halvlek började det avta i styrka för att lagom till slutsignalen helt ha upphört. Få av oss på läktaren var förberedda på ett sådant väder så dyngsura hoppade vi och sjöng fram gnaget till pinsamam en poäng på strömvallen.
"Nu ska vi ha roligt i trettio minuter till! Det är det här vi lever för!" Huttrade min bänkgranne till en kamrat när knappa sextio minuter spelats och regnet alltjämt tilltog i styrka medan frusna spelare från båda lagen halkade runt i gröngräset. Det är det här vi lever för.
Angående särbehandling.
Strax därefter dök en anonym kommentator upp som torgförde den tyvärr så utbredda uppfattningen att det är den sjuke/skadade som har ansvar att hantera omgivningens eventuella ångest. Han/hon menade att den som är sjuk/skadad och önskar slippa få vad som kanske är sitt livs största tragedi trivialiserad kräver något slags särbehandling från omgivningen.
Med anledninga av detta skrev Ella, som om någon vet vad hon talar om i dessa frågor, ett fullkomligt lysande inlägg i spörsmålet. Jag tar mig friheten att citera det avslutande stycket:
"Jag begär inte att bli särbehandlad, jag tvivlar på att Lars Anders, författaren till ovan citerade blogg, vill bli det heller. Men när människor helt enkelt tycker att ens handikapp, skada eller sjukdom inte ens är värd att erkänna existensen av så blir det också en form av särbehandling. En särbehandling där mina behov inte är berättigade och är mindre värda än andras bara för att mina behov uppstått till följd av en sjukdom medan andras finns där av naturen och delas av större delen av befolkningen. Det är också en form av särbehandling när människor anser att man borde vara tacksam för det man har för att det kunde vara värre. Ingen kräver att du ska vara tacksam för att du har huvudvärk men skulle du ha varit med om en bilolycka så anser de flesta att du ska vara glad för att du bara har ont i huvudet? För det kunde ju ha varit värre."
Tack Ella för att du slog huvudet på spiken!
Spelning i Uppsala ikväll!
Det kunde ha varit jag.
Denna utbredda önskan från vissa delar av omgivningen att få trivialisera ens skada har jag fått bekräftad från andra som på ett eller annat sätt råkat illa ut. Folk vill höra att man är på bättringsvägen och är man inte det så låtsas de som att man är det i alla fall. För deras egen skull.
Att det ska vara så obegripligt för dessa människor att det enda som man som skadad begär av sin omgivning är att inte trivialisera det man råkat ut för. Det handlar inte om att visa medlidande eller att tassa runt på tå, bara att erkänna den skadades rätt att vara skadad. Det tycks emellertid vara för mycket för en del.
Det faktum att jag avskyr när folk som egentligen inte bryr sig slänger ur sig att "det kunde ju ha gått så mycket värre" betyder dock inte att jag själv aldrig reflekterar över att olyckan kunde ha resulterat i betydligt större skador än de jag ådrog mig.
Sådana tankar dyker naturligtvis upp när jag läser om Tobias Carolusson från Göteborg som ådrog sig hjärnskador i samband med en cykelolycka och nu tvingas gå om lågstadiet för att lära sig att räkna och skriva på nytt. Det hade mycket väl kunnat vara även mitt öde. Hjärnskadefrekvensen är hög i samband med trafikolyckor. Annan statistik ger vid handen att 90% av dem som slungas ut ur bilar i samband med olyckor bryter nacken.
Detta faktum, att det kunnat sluta ännu värre än vad det gjorde, ger emellertid inte den oskadda omgivningen rätt att trivialisera skadan genom att kräva att man ska känna tacksamhet för att det "bara" blev som det blev. Den tacksamheten förtar nämligen på intet sätt de våndor som den reella skadan faktiskt innebär. Den tacksamheten är dessutom någonting personligt som den förment inkännande omgivningen inte har med att göra.
I've got stripes.
Det verkar dock inte som att män lockas av fängslade kvinnor på samma sätt. eller så är det helt enkelt så att media väljer att inte rapportera om Annika östbergs enorma beundrarskara. Huruvida Paris Hiltons attraktionskraft ökar på grund av fängelsevistelsen är nog svårt att säga, summan av dreglande paparazzis i hennes släptåg kommer förmodligen att vara konstant. däremot kan man ifrågasätta vad Expressen emnade med sin löpsedel häromdagen med anledning av hotellarvtagerskans återförande till tukthuset:
"Stjärnan i tårar".
- vadå "stjärnan"?! För att vara en stjärna ska man väl ha presterat något, till exempel gjort musik (visst, visst, Hilton har släppt en platta men är det på den hennes kändisstatus vilar?), spelat fotboll eller tennis eller någonting annat som kräver talang. att födas rik gör en knappast till en stjärna. Rubriken säger mer om expressen än om den platinablonderade rattfylleristen.
Snålheten bedrar visheten.
Artikelförfattarna värjer sig för anklagelser om att försvarsmakten återgår till ett invasionsförsvar. för så är det ju, att det värsta som många människor i Sverige idag kan föreställa sig är en försvarsmakt som faktiskt skulle kunna försvara Sverige i händelse av en invasion.
"Den som påstår att Försvarsmakten nu bör återgå till ett anpassningstänkande med förmåga att växa för att på egen hand kunna möta ett framtida ökat hot från t ex Ryssland har inte insett EU- och Natoutvecklingens säkerhetspolitiska och strategiska innebörd," skriver artikelförfattarna.
Det är nog inte där skon klämmer. Det är varken det säkerhetspolitiska läget eller den vapenteknologiska utvecklingen som framtvingar Sveriges uppsägande av sin militära självständighet. Vi har också de senaste decennierna sett hur små länder kunnat stå emot världens starkaste krigsmakter. Svaret kommer lite längre ner:
"Försvarsekonomin sätter allt snävare gränser för Sveriges rent nationella försvarsambitioner. De krav som dagens uppgifter ställer på effekt och tillgänglighet kostar allt mer. Även om minskad numerär kompenseras av högre kvalitet och effektivitet hos de enskilda enheterna, så står vi inför brytpunkter och svåra vägval."
Riksdagspartierna väljer, antiungen utifrån någon slags förlegad hippiementalitet som ger vid handen att bara Sverige står försvarslöst så kommer alla andra att sluta riga, eller på grund av ren dumsnålhet, att lämna Sverige helt och hållet i främmande makters våld.
Glädjande är dock att Försvarsmakten nu framhåller att den nationella dimensionen av försvarspolitiken behöver lyftas fram eftersom et nationella och regionala perspektivet under de senaste årens förändringsarbete hamnat i skymundan. Istället har man valt att satsa sitt krut på att delta i operationer på andra sidan jordklotet.
Det ironiska är att det kommer att vara samma människor som idag gapar högst och mest om hur onödigt försvaet är som i händelse av en krissituation kommer att gapa lika högt om hur lite som görs och hur dåligt förberett försvaret är.
Spelning i Uppsala på onsdag!
Sedan vill jag passa på att tipsa er om ytterligare en konsert. på onsdag kväll spelar Lars Anders Johansson Band på Bistro Hijazz i Uppsala. Det är samma ställe som vi höll vår releasefest för Svärmorsdrömmen i december!
Bistro Hijazz ligger i samma byggnad som centralstationen och har förutom en trevlig scen även en hel del god mat.
Vi kliver på scenen runt nio så om ni är i eller i närheten av uppsala ser jag ingen anledning till att ni inte skulle dyka upp till detta intima evenemang. Väl mött på onsdag!
Den drinkande fjällvandrarens bästa vän!
Sådana situationer är nu ett minne blott. En grupp studenter i Nederländerna har som en del i sitt examensarbete utvecklat ett pulver som när det blandas med vatten bildar en dryck som liknar alkoläsk med cirka 3 procents alkoholhalt.
Målgruppen för pulvret uppger studenterna vara holländska ungdomar som ännu inte uppnått 16 år, den ålder då man får köpa alkohol lagligt i Nederländerna. Jag tror emellertid att alkoholiserade fjällvandrare som de desperata norrmännen i Ringnesreklamen kommer att vara en minst lika luckrativ målgrupp. När abstinensen sätter in är det bara att slå sig ned med kåsan och torrspriten vid en porlande fjällbäck. Nu väntar vi bara på torrölen.
Friterat eller inte?
Idag kan vi läsa att skräpmaten, och särskilt de de friterade inslagen, kan minska cancerrisk! Rapporterna kring den cancerframkallande maten känns ungefär lika tillförlitliga som de om olika bantningskurers effektivitet. Trött blir man hursomhelst.
Den konspirationsteoretiskt lagde skulle rentav kunna få för sig att frityroljornas cancerbekämpande egenskaper kanske rentav är påhittat av den snabbmatslobby som numera gör allt för att framställa sina produkter som såväl miljövänliga som hälsomsamma...
En helhetssyn på skärgården.
Själv går jag runt och försmäktar i värmen och ser fram emot sommarens segling. Havsvindar och bräckta stänk har en tendens att göra den gassande solen betydligt behagligare än bländande husfasader i stan.
Det är något visst med Stockholms skärgård. Tyvärr hamnar denna unika naturmiljö ofta i kläm mellan olika särintressen. I en debattartikel efterlyser journalisten Anders Tiger idag ett helhetsgrepp om Stockholmsregionen med syfte att rädda skärgården. Han tar upp en hel del problemställningar som jag själv har funderat över under vistelser i skärgården och han föreslår en rad radikala åtgärder:
* Bygg ut hamnarna i Norrtälje och Nynäshamn. Låt dessa försörja Stockholmsregionen med gods- och persontransporter. Där har skärgården tagit slut i norr respektive söder och fartygen behöver inte kryssa mellan så många kobbar och skär för att angöra hamn.
* Bygg ut förbindelsen Norrtälje?Stockholm?Nynäshamn med dubbelspårig järnväg för gods- och persontransporter. Planera denna utbyggnad så att lämpliga områden där-emellan efter hand tillåts expandera.
* Bra pendeltåg Norrtälje?Stockholm gör dessutom Finlandsresan snabbare än när man åker båt hela vägen, och man når direkt Stockholms övriga kommunikationer.
* Väg 73 till Nynäshamn behöver uppgraderas. Till Norrtälje håller vägen redan god standard. Planera redan från början in hur hanteringen av oljeförsörjningen till regionen ska ske, inklusive flygbränslet.
* Låt den omfattande färjetrafiken enbart få angöra Norrtälje och Nynäshamn. Det finns skäl att tro att färjetrafiken till Stockholm fortsätter att öka, inte minst från Baltikum.
* Låt exempelvis Skärgårdsstiftelsen ta över och förvalta alla försvarets fastigheter i Stockholms skärgård i det uttalade syftet att göra skärgården tillgänglig för alla (en del områden är redan överlämnade till Skärgårdsstiftelsen).
* Gör en plan för hur skärgården ska användas, som inkluderar friluftslivets intressen och skydd av natur och djurliv.
* Acceptera några konferenshotell i skärgården, det är avsevärt mycket bättre än konferenser på Finlandsfärjorna. Även det är ett sätt att göra skärgården tillgänglig.
Det är omvälvande men tänkvärda förslag som Tiger kommer med. Huruvida det skulle vara praktiskt genomförbart att omlokalisera hela den tunga fartygstrafiken på Norrtälje och Nynäshamn vet jag inte, men tanken är tilltalande. Framförallt tycker jag att det är viktigt att försvarets stora områden i skärgården tas om hand av till exempel Skärgårdsstiftelsen som förstår att förvalata dem och göra dem tillgängliga för alla. Det vore hursomhelst önskvärt att de berörda kommunerna samlades till en gemensam politisk plan för hur skärgården kan göras tillgänglig och levande även för kommande generationer.
Hippiementalitet?
I år arrangerades för fjärde året i rad World naked bike ride, vas syfte enligt utsago ska vara att uppmärksamma cykelns miljövänlighet. På norre halvklotet cyklar man i juni och på det södra gör man det i mars. Inte en enda nakencyklist slöt upp i Sverige, men i London cyklade hela 700 stycken i bara mässingen.
Jag har ingenting emot nakenhet eller sex (jag menar heller inte att det nödvändigtvis måste vara något sexuellt över just World naked bike ride), men jag undrar om inte denna nakenhetsvurm som så ofta kommer till uttryck inom miljörörelsen snarast kan verka kontraproduktivt.
Det känns som att den är en rest av något slags hippiementalitet som är ett arv från 60- och 70-talets miljörörelse och som nog kan verka avskräckande på många utomstående som kanske annars skulle kunnat tänka sig att engagera sig i sakfrågorna.
Missförstå mig inte, jag förespråkar ingen prydhet eller nymoralism. Jag ifrågasätter bara huruvida nakenhet är det mest effektiva sättet att uppmärksamam "cykelns miljövänlighet" i dagens samhälle där nakna och halvnakna kroppar visas på så gott som varje reklampelare och tidningsuppslag.
Karlfeldt i Högbo kyrka.
Ikväll spelar Lars Anders Johansson Band mina tonsättningar av Erik Axel Karlfeldts dikter i Högbo kyrka utanför Sandviken. Kom gärna dit och lyssna om ni har möjlighet!