Slottet i saknadens dalar

Den studiesociala utredningens förslag om att minska antalet år man är berättigad att ta studiemedel från sex till fyra år är en katastrof. Förutom de mest uppenbara konsekvenserna: att de som under utbildningens gång kommer på att de valt fel och vill byta drabbas är det också ett hårt slag mot humanvetenskaperna.

De flesta som läser humaniora gör det inte inom ramen för ett program eller med sikte på att doktorera inom sitt ämne. De flesta humaniorastudenter läser sina ämnen för att komplettera sin övriga utbildning, för att skänka den djup och bredd för att bilda sig. På idé- och lärdomshistoriska och litteraturvetenskapliga institutionerna har jag haft många kurskamrater som varit läkare, jurister, naturvetare etc som tagit en paus i sin utbildning för att bredda sina kunskaper och få nya infallsvinklar på sina specialistkunskaper. Detta skulle den studiesociala utredningen sätta stopp för.

Ironiskt är också att förslaget kommer strax efter att magisterutbildningarna som ett led i Bolognaprocessen förlängts från ett till två år.

Istället skulle det bli ytterligare ett steg i riktning mot kunskaperna instrumentering, ett jättekliv i den förödande utveckling som socialdemokraterna slog in på 1968 i samband med UKAS-reformen och den därpå följande PUKAS och som senare borgerliga regeringar villigt anslutit sig till. Det kunskapssamhälle som svenska makthavare ofta slår sig för bröstet om är i själva verket inte mer än ett färdighetssamhälle, där instrumentella färdigheter, direkt anpassade för ett smalt fack på arbetsmarknaden är det enda som värderas, medan bredd, djup och perspektiv går förlorade.

Argumentationen för det minskade antalet studiemedelsberättigade terminer är också barock. Syftet ska vara att öka genomströmningen. Oskar Öholm (M) är ledamot av den studiesociala utredningen:

- Vi har världens äldsta studenter i Sverige, både när de börjar studera och när de slutar. Det blir ett incitament för folk att bedriva lite effektivare studier.

Man baxnar. Anledningen till att vi har världens äldsta studenter när de slutar är ju att de är världens äldsta när de börjar, inte att de läser för länge. Att korta antalet terminer med studiemedel kommer att slå ut människor från utbildningar, kommer att hindra studenter från att byta inriktning och minska incitamenten till att läsa olika kurser för att ge sin utbildning bredd och djup. Konsekvensen kan rentav bli att svenska studenter börjar studera ännu senare eftersom de inte vill fatta några förhastade beslut.

Den som trodde att den socialdemokratiska utbildningspolitiken under den förra regeringen utgjorde ett nationellt lågvattenmärke får omvärdera den uppfattningen inför detta som kan vara det enskilt mest förödande förslaget inom svensk högskolepolitik sedan de fasta studiegångarna på 1960-talet.

Läs gärna mitt reportage om bildning och utbildning i Axess magasin som tangerar dessa frågor.


Wilhelm von Humboldt roterar i sin grift när han får höra hur bildningsuniversitetet skjuts i sank.