Återupprätta humanioras anseende!
Det råder inga tvivel om att humaniora inte tas på allvar i Sverige. Andlagen är för små, resurserna räcker inte till och vissa institutioner hotas till och med av nedläggning, till exempel den för klassiska språk i Lund.
När nu högskoleverket presenterar sin utvärdering av erksamheten vid landets 29 grundutbildningar och 14 forskarutbildningar inom film-, konst-, teater- och musikvetenskap för flera lärosäten utstå svidande kritik.
I Halmstad kritiseras både lärartätheten och lärarnas kompetens på konstvetenskapens kandidatnivå. För Skövdes del ser HSV bland annat en risk för att kravnivån på filmvetenskapskandidaterna är för låg och på teatervetenskapen i Lund ifrågasätts även rätten att utfärda magisterexamen på grund av att det är för få lärare.
Sverige riskerar att bli ett u-land vad de humanistiska vetenskaperna anbelangar om inte situationen förändras snart. Det handlar både om markant ökade anslag (hur kommer det sig att humanister får hålla tillgodo med en lektion i veckan medan naturvetare på samma nivå åtnjuter schemalagd undervisning hela veckan?) och en förändring i synen på humanioras berättigande. Så länge som man förväntar sig att de humanistiska disciplinerna ska fungera som någon sämre sorts samhällsvetenskap, något slags experimentlaboratotium för samhällsvetenskapliga teoribildningar, är det inte konstigt om humaniorans existensberättigande ifrågasätts. Återupprätta humanioras anseende innan det är för sent!
När nu högskoleverket presenterar sin utvärdering av erksamheten vid landets 29 grundutbildningar och 14 forskarutbildningar inom film-, konst-, teater- och musikvetenskap för flera lärosäten utstå svidande kritik.
I Halmstad kritiseras både lärartätheten och lärarnas kompetens på konstvetenskapens kandidatnivå. För Skövdes del ser HSV bland annat en risk för att kravnivån på filmvetenskapskandidaterna är för låg och på teatervetenskapen i Lund ifrågasätts även rätten att utfärda magisterexamen på grund av att det är för få lärare.
Sverige riskerar att bli ett u-land vad de humanistiska vetenskaperna anbelangar om inte situationen förändras snart. Det handlar både om markant ökade anslag (hur kommer det sig att humanister får hålla tillgodo med en lektion i veckan medan naturvetare på samma nivå åtnjuter schemalagd undervisning hela veckan?) och en förändring i synen på humanioras berättigande. Så länge som man förväntar sig att de humanistiska disciplinerna ska fungera som någon sämre sorts samhällsvetenskap, något slags experimentlaboratotium för samhällsvetenskapliga teoribildningar, är det inte konstigt om humaniorans existensberättigande ifrågasätts. Återupprätta humanioras anseende innan det är för sent!
Kommentarer
Postat av: Genese
Vel talt. Også for norskt publikum.
Trackback