Slottet i saknadens dalar

I en ny undersökning som Demoskop gjort rörande svenskarnas inställning i miljöfrågor framkommer att man i allmänhet är beredd att göra åtskilliga uppoffringar för att förbättra miljön och klimatet. Många makthavare får dock lågt betyg för sitt agerande i klimatfrågan.

Väldigt intressant att notera är att synen på klimatfrågan är relativt enhetlig, oavsett ålder, kön eller inkomst. Detta är ett tecken på att det mediala genomslaget för denna viktiga fråga verkligen har burit frukt. Oron för klimatförändringarna är lika stor, sju av tio, i alla grupper.

Demoskops vd Anders Lindholm säger att de flesta svenskar kan tänka sig att välja miljövänligare produkter och betala mer för dessa, minska konsumtionen, välja miljövänligare transportsätt, sänka inomhustemperaturen och köpa en miljöbil för att förbättra miljön.

Däremot menar han att folk inte är beredda att sänka sin levnadsstandard. Vad Lindholm lägger in i begreppet levnadsstandard vet jag inte, men nog skulle jag säga att folk är beredda att offra en del av sin levnadsstandard om de är beredda att minska sin konsumtion, sänka inomhustemperaturen etc. Jag tycker att det är glädjande att miljöfrågan fått ett sådant genomslag att folk faktiskt är beredda att göra uppoffringar som berör den egna levnadsstandarden, även om, som lindholm också säger, mycket säkert rör sig om anpassning och politisk korrekthet.

Bäst betyg för sin trovärdighet i just miljöfrågorna får, föga förvånande, miljöpartiet. Partiet har för övrigt lagt fram ett förslag om att kraftbolagen ska beskattas hårdare i syfte att minska energiförbrukningen. Sämst får moderaterna, vilket kanske inte heller är så konstigt, trots att Fredrik Reinfeldt den allra sista tiden vinnlagt sig om en allt grönare retorik.

Samtidigt som de får bra betyg i miljöfrågorna ägnar sig miljöpartiet vid sin kongress åt vad de är allra sämst på, dte vill säga övrig politik. Grön ungdom har gått ut med ett kontroversiellt förslag som går ut på att man ska skrota äktenskapsbalken. Detta kan sättas i relation till brittiska tories, ett annat parti med miljöprofil, som driver en aktiv kampanj för att stärka äktenskapets ställning i Storbritannien. Tories menar nämligen att undergrävandet av äktenskapets trovärdighet varit en bidragande orsak till de sociala missförhållandena i landet.

Miljöfrågan har sannerligen blivitv ett hett ämne i den svenska politiken. Statsminister Reinfeldt som inte yttrade ett ord om vare sig miljöpolitiken i allmänhet eller klimatfrågan i synnerhet under valrörelsen - om nu någon minns den - har plötsligt börjat svänga sig med en grön retorik.

"Moderaternas kursomläggningar går väldigt snabbt, men principen att anpassa sig till nya opinioner har moderaterna lärt sig av socialdemokraterna" skriver Göran eriksson i Svenska Dagbladet och menar att Göran Persson för tio år sedan gjorde samma helomvändning som den Reinfeldt gör nu. Att socialdemokraterna kom att föra en allt radikalare miljöpolitik, inte minst under den senaste mandatperioden visade sig, bland annat i en undersökning som Svenska Naturskyddsföreningen gjorde av alla riksdagspartier inför valet i höstas.

Låt oss hoppas att Reinfeldts gröna retorik är mer än just retorik. Att vi kommer att få se fler och mer genomgripande åtgärder på miljöområdet än höjd bensinskatt och gynnande av miljöbilsköpare. Vi får inte glömma bort att de nya moderaternas väljarkår trots allt huvudsakligen är den samma som röstat på dem även då de förespråkade den minst miljötillvända politiken av alla riksdagspartierna. Det vore glädjande om Reinfeldts omvändelse vore mer än simpelt röstfiske och om den dessutom kunde medföra en ökad miljömedvetenhet i det borgerliga lägret och även sätta viss press på vänsterblocket.

Det är emellertid inte bara moderaterna som förvirrar dessa dagar. Från miljöpartiets kongress kommer motstridiga uppgifter. Partiets kongress har, med stor majoritet, beslutat att miljöpartiet framöver ska komma att stå fria i blockpolitiken. Samtidigt meddelar partiets språkrör att de vill inleda ett formaliserat samarbete med socialdemokraterna inför nästa val. Hur ska de ha det egentligen?

Självklart ska man straffas om man bryter mot lagen. Självklart är det oetiskt att "snylta på andra", för att använda SL-ordföranden Christer G Wennerholms egna ord. SL:s nya krafttag mot plankandet i tunnelbanan ger dock en bitter eftersmak i munnen.

Samtidigt som miljöfrågorna diskuteras som aldrig förr - "miljömedveten är snart en lika urvattnad etikett som "feminist" - samtidigt som vi blir alltmer medvetna om privatbilismens inverkan på miljön, såväl vår närmiljö som den globala miljön, så försämras kollektivtrafiken för de medborgare som trots allt  försöker undvika att bidra till utsläppen.

I Stockholm tog man bort enhetstaxan, detta fantastiska system som om det fått kvarstå med stor säkerhet ökat antalet resenärer på sikt (försöksperidoen var alldeles för kort för att människor skulle hinna lägga om sina vanor).

I Uppsala har man höjt priset på bussbiljetterna. Hela 30 kronor kostar en biljett om man köper den ombord på bussen, det är en höjning med 50%. Om det inte lönade sig att åka taxi förut så gör det definitivt det nu, åtminstone om amn är några stycken. Är det en sådan utveckling politikerna i Gatu- och Trafiknämnden efterlyser? Samtidigt ojar man sig ju över den ohållbara trafiksituationen i centrum.

Att SL nu höjer bötesbeloppen för plankning sänder allt annat än positiva signaler till medborgarna. Plankningen är helt uppenbart ett tecken på att medborgarna inte ställer upp på SL:s prispolitik. Kanske borde Stockholms makthavare överväga att istället för att lägga miljardbelopp på byggandet av en ny kringled kring huvudstaden, för att på så sätt ytterligare underlätta för biltrafiken, lägga pengarna på en billigare och bättre fungerande kollektivtrafik.

- Det ska svida för dem som snyltar på andra, säger Christer G Wennerholm, och åsyftar de som inte betalar för sig i tunnelbanan. Alla de som inte har någon bil, men som ändå via skattsedeln blir tvungna att betala för nya omfattande byggprojekt för främjande av privatbilismen kanske har ett annat sätt att se på vem som i själva verket snyltar på vem...

Oroande läsning om växthuseffekten möter i dagens Svenska dagblad. Västhuseffekten har börjat generera sig själv. De pågående klimatförändringarna har medfört blåsigare väder över Södra Oceanen under de senaste decennierna. Sedan 1958 har det blivit blåsigare, och klimatmodeller förutsäger att den trenden kommer att intensifieras när koldioxidhalterna i atmosfären fortsätter att öka.

Södra Oceanen är ett av de två stora områden i världen där koldioxid ats upp av haven och förpassar växthusgasen ned i havsdjupen.

Världshaven spelar enligt ICCP en central roll för att tvätta ur koldioxid ur atmosfären. På land är det träd och andra växter som tar upp koldioxid från luften i fotosyntesen. I haven finns en annan mekanism, där luftens koldioxid tas upp av ytvattnet och sedan långsamt förs ner till djupvattnet på över 5000 meters djup.

Ungefär hälften av atmosfärens koldioxid fångas upp av hav och land. På mycket lång sikt, hundratals eller tusen år, hamnar det mesta ändå i haven, i de enorma vattenvolymerna på de stora djupen, enligt rapporten.

Att klimatrubbningarna nu medför förändringar i denna process kan innebära att växthuseffekten så att säga påskyndar sig själv.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand gick till hårt angrepp mot den borgerliga miljöpolitiken när partiet inledde sin kongress:

- Jag skulle säga att de borgerligas klimatpolitik är lika trovärdig som när George W Bush försöker ägna sig åt att vara fredsmäklare, förklarade hon och fick enligt Svenska Dagbladet en rejäl applåd för uttalandet.

Visst har klimatfrågan gett Miljöpartiet vin i seglen. Enligt opinionsundersökningar skulle partiet kunna bli tredje största parti om det var val idag. Vad gäller miljöfrågorna är partiet också det i särklass trovärdigaste. allt annat skulle förvisso förvåna med tanke på att partiet uppstod som ett enfrågeparti i sviterna av gröna vågen.

Miljöpartiets svar på klimatfrågorna är också allt annat än en borgerlig politik. Man föreslår höjda koldioxidskatter. man kräver även att en miniminivå på koldioxidskatt införs inom EU. De subventioner av kol som finns inom EU ska avskaffas. De indirekta subventionerna av bland annat brunkol, torv och olja som finns inom EU och Sverige bör också avskaffas enligt Miljöpartiet.

Miljöpartiet säger också nej till koldioxidförvaring. Den här metoden är under utveckling. Tanken är att koldioxid ska lagras under mark. Mp menar dels att metoden är osäker, dels att det tillåter fortsatta koldioxidutsläpp.

Jag hoppas att inte miljöpartriets hårdföra skattepolitik i miljöfrågorna ska leda till ytterligare polarisering på området. det finns en utbredd föreställning inom delar av den svenska borgerligheten som gör gällande att miljöfrågor i allmänhet och klimathotet i synnerhet skulle vara utslag av någon lämsk vänsterkonspiration. Därför har det varit glädjande att statsminister Reinfeldt på sistone åtminstone börjat ge sken av ett intresse för de internationella miljöfrågorna. Intresset tycks ha stimulerats inte minst av besöket från den brittiske konservative ledaren David Cameron med sin uttalade miljöprofil.

Det vore glädjande om den svenska borgerligheten kunde ta till sig den engelska högerns miljöengagemang istället för att åter fastna i ett fruktlöst ställningskrig kring höjda och sänkta skatter. Miljö- och klimatpolitiken berör oss alla.

Det ser dystert ut på den svenska utsläppsfronten. Trots att EU-direktiv säger att Sverige ska minska sina utsläpp av koldioxid med 30% innan 2020 så finns inga incitament till industrin att minska sina utsläpp. De får fler utsläppsrätter än de behöver.

Enligt nya siffror från Naturvårdsverket ökade den svenska industrin sina koldioxidutsläpp från 2005 till 2006. Inte nog med detta, dessutom tilldelades industrin ångt fler, 12 procent, utsläppsrätter än vad de gjorde av med under 2006 vilket innebär att utsläppsrättssystemet istället för att fungera som hämmande faktor för koldioxidutsläppen fortsätter att vara verkningslöst.

Utsläppsrättsystemet är inget annat än ett fiasko. Konsekvent har industrin helt gratis fått fler utsläppsrätter än avd de kunnat göra av med. Tame miljöministern Anders Carlgren gör inte nämnvärt för att påverka utvecklingen i de förhandlingar kring hur utsläppssystemet ska fungera från 2008 till 2012.

-Behandlas alla länder lika så måste Sverige acceptera det, säger den föga stridbare Carlgren till E24.

Det är inte bara från den svenska industrin som utsläppen inte minskar i önskvärd takt. Rapporter från miljöförvaltningen visar att Stockholm inte kommer att nå de miljömål som satts upp eftersom miljögifter som hormonstörande alkylfenoler, bly, kadmium och kvicksilver fortfarande finns kvar i utsläppen från stadens reningsverk, trots att användningen av de farliga ämnena minskat.

Miljöförvaltningen visar också på att användningen av och följdaktligen även utsläppen av kadmium och kvicksilver, minskat i Stockholmsregionen. Däremot har utsläppen av bly ökat, vilket oroar. En orsak är bly i bilbatterier som misstänks vara en huvudkällan till blyföroreningar. För inte så länge sedan kunde vi läsa om hur farlig luften var att andas i stora delar av huvudstadens tättbefolkade områden. Nu får vi läsa om att vattnet fortsätter att förorenas. I sanning oroande.

Visst är det bra att Reinfeldt åker till staterna och pratar klimatförändringar med George Buske, men nog vore det på tiden att man tog krafttag även mot de inhemska utsläppen?

Igår kväll såg jag av någon anledning om katastroffilmen Day after tomorrow från 2004. Jag fascineras av de sperktakulära specialeffekterna snarare än dess kvasivetenskapliga budskap om klimatförändringarnas mer än drastiska konsekvenser. Filmen fick inget större genomslag när dne kom, inte som exempelvis tidigare katastroffilmer som "Independence day".

Man undrar om inte produktionsteamet grämer sig något över att de inte lyckades tima in den bättre med den enorma mediauppmärksamhet som skulle komma att råda kring klimatförändringarna bara några år senare. Å andra sidan är det intressant att notera att klimatfrågan anses som så pass stor och trovärdig redan 2004 att Holywood var beredda att satsa kulor på att göra en katastroffilm om ämnet. Filmen är väl inte något dramaturgiskt mästerverk precis, men de dramatiska specialeffekterna gör den enda såvärd.

Hursomhelst så finns det i "Day after tomorrow" en särdeles apocalyptisk scen där enorma tromber ödelkägger Los Angeles. Döm om min förvåning när jag bara ett dygn senare läser i pressen att virvelstormar härjat västmanländska Virsbo. Domedagen måste sannerligen vara nära.

Man häpnar när SJ för en gångs skull gör något för att förenkla för oss resenärer. Även om jag är en varm förespråkare för kollektivtrafik i allmänhet och tågresande i synnerhet är jag ingen varm anhhängare av SJ.

Såväl SJ:s prispolitik som deras kundbemötande har lämnat mycket i övrigt att önska under de senaste åren. För att inte talla om bisarriteter som införskaffandet av de urusla franskbyggda X40-tågen.

Det märkliga fenomenet att man hos SJ inte kan resa med sitt bokningsnummer (vilket man kan på många håll utomlands) har länge ställt till problem för resenärer, exempelvis när uthämtningsautomaterna krånglat (vilket inte är alltför ovanligt) eller när sådana helt enkelt inte funnits tillstädes. Utländska turister har ofta haft svårt att vänja sig vid det svenska systemet.

Nu kommer då äntligen biljettlösa resor, knutna till de personliga identitetshandlingarna. Onekligen ett steg framåt. Låt oss hoppas att detta är första steget i en ny, kundvänligare hållning från SJ:s sida.

En stor del av huvudstadens invånare andas dagligen och stundligen giftig luft. Hela 34 procent av invånarna i Stockholms kommun har höga eller mycket höga halter farliga partiklar i sin hemmiljö. I dessa kvarter ligger också 210 förskolor och 114 skolor.

För första gången har halterna av giftiga ämnen i luften i Stockholm kartlagts. Detta har gjorts av SLB-analys på miljöförvaltningen som på uppdrag av arbets- och miljömedicin vid landstinget för första gången både har kartlagt luftföroreningarnas storlek kvarter för kvarter i staden, och hur många skolor, dagis och invånare det finns i varje område.

Rapporten visar att 4.050 personer i länet bor i områden med extrema halter av farliga partiklar, därav 3.620 personer i Stockholms kommun.

När även de som bor i de näst mest utsatta områdena räknas in i Stockholms kommun blir antalet 263.820 personer, det vill säga 34 procent av befolkningen.

Intressant statistik i tider då vi har en regering som hellre satsar på biltrafiken än kollektiva färdmedel, i en tid då statliga Vattenfall investerar i byggandet av nya kolkraftverk i Tyskland, i en tid då vi förfasar oss över kinesernas och amerikanernas smutsiga energipolitik, men framförallt i en tid då städernas invånare mår allt sämre, såväl fysiskt som psykiskt.

Tänk om fler kunde engagera sig för i så stor utsträckning som möjligt bilfria innerstäder. Jag vet att Uppsala skulle må bra av det, bevisligen även Stockholm och troligtvis stora delar av övriga Sveriges tätorter. Läs om bilfria innerstäder på www.newurbanism.org !

Kärnkraftsvurmarna blir allt fler i klimatorons tidevarv. Många människor tycks vilja ersätta ett problem med ett annat istället för att verkligen uppnå hållbara lösningar. Kärnkraftsvurmarnas retorik bygger på att kärnkraften är en säker energikälla. Visst, olycksrisken är liten, men den finns där och när en olycka väl inträffar blir konsekvenserna katastrofala.

Därför är det oroande att läsa om resultaten av en granskning riksrevisionen genomfört. Den visar att det finns mycket allvarliga brister i beredskapen om en kärnkraftsolycka skulle inträffa i Sverige. Främst brister det i information till allmänheten i den akuta fasen, något som kan få svåra konsekvenser. I övningar har det visat sig att ansvariga myndigheter inte informerar genom länsstyrelserna som de ska.

De länsstyrelser som har kärnkraftverk i sina län saknar dessutom fullständiga saneringsplaner. Vilket kan leda till allvarliga konsekvenser. Länsstyrelsen i Hallands län har ingen plan alls.

Skrämmande läsning, men som naturligtvis kommer att viftas bort av kärnkraftslobbyn. Vi måste ju hålla i åtanke om att detta rör sig om människor som också påstår att de kan garantera att slutförvaringen av radiaktivt avfall är säker för evinnerliga tider, även för den ofantliga mängd avfall det skulle innebära från den massiva utbyggnad av kraftverk som skulle krävas för att med kärnkraft möta klimathotet.

Å andra sidan garanterade man ju på heder och samvete att Titanic var osänkbart en gång i världen också. Så vem blir förvånad?

Ett forskarteam, med medlemmar från Schweiz, Frankrike och Portugal har med hjälp av uropeiska Sydobservatoriets anläggning i La Silla i Chiles Atacamaöken första gången funnit en främmande planet som liknar jorden.

Planeten kretsar kring en stjärna i stjärnbilden Vågen och som kallas Gliese 581, ligger på 20,5 ljusårs avstånd från jorden. Man bedömer att temperaturerna på planeten ligger mellan 0 och 40 grader Celsius, vilket innebär att det kan finnas vatten i flytande form där. En lagom temperatur och rinnande vatten är de två viktigaste kända förutsättningarna för liv.

Blir forskningsrönen bekräftade får man anta att detta blir startskottet för en ny rymdvåg, som med några års förskjutning kommer att sätta avtryck inom kulturlivet. Förmodligen kommer vi att få se nervösa paranoiker frukta för invasioner av illasinnade utomjordingar, gärna designade av H.R Giger, alltmedan opiatstinna hampablossande hippies välkomnar desamma, om än i någon mer blomsterutsmyckad tappning. Teknikkåta framstegsvurmare kommer att drömma våta drömmar om en helt ny värld att exploatera och fördärva. Så småningom kommer alltsammans att ebba ut i intet till följd av det enkla faktum att planeten i fråga ligger tjugo ljusår härifrån.

Slöseri med livsmedel är en bidragande orsak till växthuseffekten. Kanske inte lika alarmerande som elproduktionen och flyg- och biltrafiken, men heller inte försumbar. Enligt en färsk trapport gjord på uppdrag av Naturvårdsverket kastar de svenska hus­hållen bort en tiondel av all mat de köper hem varje år. Det ska motsvara runt en miljon ton matsopor och redan det skulle generera onödiga utsläpp av en halv miljon koldioxid. Uppgifterna bygger emellertid på ganska gamla undersökningar och experterna tror att slöseriet med bortslängd mat idag kan vara ännu större.

Enligt artikeln i Svenska Dagbladet är slöseriet ännu större i föregångsländerna USA och Storbritannien. Brittiska hushåll slänger bort en tredjedel av all den mat som handlas. I snitt hamnade 5 av 15 kilo mat som köptes varje vecka i soporna. För Förenta Staterna redovisas ännu mer horribla siffror: 40-50 procent av alla livsmedel som var klara att skördas i USA aldrig hamnade i någon människas mage. Merparten försvann innan livsmedlen nått fram till konsumenten, som i sin tur slängde 14 procent av maten. Kostnaden för detta slöseri uppskattas till ca 43 miljarder dollar om året.

Det är ett sinnessjukt sätt att förhålla sig till livsmedel som breder ut sig i västvärlden (och förmodligen snart också i Asien där man i takt med höjd levnadsstandard bemödar sig om att ta efter alla våra avarter).

Välfärdens barn är bortskämda snorhyvlar som vant sig vid en aldrig sinande tillgång på allt. Samtidigt som hungersnöd råder i stora delar av världen. Hungersnöd som var ett välbekant fenomen för våra förfäder bara några generationer bort. Det räcker med att se på våra far- och morföräldrar som upplevde kriget, vilken hushållande syn på livsmedel som de utvecklade.

Likgiltigheten inför livsmedlen finns överallt i samhället, inom såväl den offentliga som den privata sfären. Som konstaterats slänger hushållen tonvis med ätbar mat. Också restauranger och andra utspisningsinstitutioner kastar rutinmässigt fullt ätbar mat. På McDonalds kastar man bort hamburgare som varmhållits längre än några minuter. Där lagar man nämligen till maten innan den beställts, för att kunden inte ska behöva vänta den korta tid det tar att steka och montera en hamburgare!

Ett sådant förhållningssätt till mat är inte bara ett växande miljöproblem, det är också djupt omoroaliskt i förhållande till dem som inte ens har mat för dagen.

Visst vore det bekvämt om man kunde lätta sitt samvete genom att betala en penning så att någon annan kunde lösa världsproblemen åt en? Visst vore det bekvämt att kunna vidmakthålla exakt samma livsstil som man alltid har gjort utan att behöva känna skuldkänslor för dess konsekvenser? I klimatdiskussionens tidevarv är det många som tänker i dessa banor, något som driftiga entreprenörer börjat slå mynt av.

På Dagens Nyheters kulturdebattsida pågår en diskussion kring begreppet koldioxidkompensation, det vill säga att resenärer betalar för kompenserande åtgärder för de utsläpp deras resa innebär.

DN:s reseredaktion menar sig vilja åstadkomma en attitydförändring hos resenärerna i miljöfrågan. Därför tog de kontakt med den brittiska miljöfonden Climate Care som bedriver ett tiotal projekt i utvecklingsländerna, bland annat skogsplantering Tyngdpunkten ligger på energibesparing (som bränslesnåla ugnar och lågenergilampor) och förnyelsebara energikällor (som vindkraftverk och biogasanläggningar).

Detta kritiseras av en Andreas Malm som menar att det finns en stor och betydelsefull skillnad mellan att välja bort flyget för mer miljövänliga transportmedel och att köpa sig fri genom koldioxidkompensation, till exempel via Climate Care.

"Skillnaden är denna: när presumtiva resenärer uppmanas att köpa sig klimatneutrala är budskapet inte att vi måste avstå från att flyga som nu, utan att vi kan fortsätta - och sätta in hundra spänn extra på ett konto. Det finns inget moment av utsläppsbegränsning här, som i överväxlingen av resenärer från flyg till tåg. Climate Care och liknande företag lever i stället på att sälja illusionen att extremt klimatdestruktiva aktiviteter kan fortgå och neutraliseras, genom en simpel marknadstransaktion. "

Malm har onekligen en poäng. Det är något djupt omoraliskt över att vi i väst köper oss fria från ansvar genom att offra någon extra hundring på åtgärder i tredje världen vars värde för minskningen av växthuseffekten saknar vetenskapliga belägg. Dessutom minskar inte utsläppen så länge man fortsätter att ta flyget, till skillnad mot om man till exempel byter till ett miljövänligare färdsätt som tåg eller båt, ja, till och med bil.

Det är något motbjudande över koldioxidkompensationen, den nya tidens avlatsbrev, som befriar rika västerlänningar från skuldkänslor utan att något väsentligt egentligen gjorts för miljön. DN:s reseredaktion ställer i sin debattartikel frågan: "Vad ska jag göra med de flygresor som ändå blir av?" De bortser tydligen helt från konsumentens inflytande i sammanhanget. Naturligtvis kommer det inte att bli lika många avgångar om allt färre väljer att ta flyget till semestern. Flyget, som är den i särklass mest ökande källan till utsläpp av växthusgaser i Sverige.

Under den katolska medeltiden kunde det räcka med några Ave Maria eller Pater Noster för att få avlat för mindre försyndelser. De större synderna tarvade pilgrimsresor eller penningbidrag. Idag är det istället privata aktörer som kasserar in vinsten från människors dåliga samvete.

Förnyelsebara energikällor i all ära. Den viktigaste åtgärden för att möta klimatförändringarna genom att minska utsläppen av växthusgaser handlar om att minska energikonsumtionen. Alla kan vi i våra privatliv minska energiåtgången genom tämligen enkla energibesparande åtgärder.

På regeringens uppdrag drog under gårdagen en landsomfattande kampanj som Energimyndigheten, Boverket, Naturvårdsverket och Konsumentverket gemensamt står bakom igång. Kampanjen syftar till att upplysa medborgarna om de enkla medel som drastiskt kan minska energiförbrukningen.

Visst är det viktigt att vi alla drar vårt strå till stacken i dessa viktiga frågor. Men det är också viktigt att vi inte låter fokuset på den egna insatsens betydelse få oss att tappa de stora perspektiven. Individernas insatser på energiområdet blir tämligen verkningslösa om inte de stora politiska beslut som krävs fattas. Såväl på nationell nivå som internationellt.

För tips om energibesparande åtgärder rekommenderas annars Sparkraft, en kampanj för energibesparande åtgärder i södra Sverige. Kampanjen handlar till största delen om vad just Du kan göra för att spara energi ? till vardags och när det är dags att investera i till exempel boende, hemmakomfort och hushållsapparater.

Fyra oberoende energidebattörer uppmanar idag på Svenska Dagbladets Brännpunkt näringsminister Maud Olofsson att ordna en offentlig utfrågning för att belysa kärnkraftsfrågan. Anledningen är det planeras omfattande nyrenoveringar för 40 miljarder med syfte att höja effekten och förlänga driftstiden, vilket leder till både elöverskott och säkerhetsrisker.

Debattörerna menar att en utbyggnad av kärnkraften får till konsekvens elöverskott med fortsatt blockering av de förnybara alternativen och fortsatt förhalning ifråga om ­effektivisering och hushållning med energi. Det leder också till säkerhetsrisker eftersom det inte längre finns tillräcklig kompetens på området för att genomföra och förvalta en så stor upprustning.

I punktform ställer man upp de tyngst vägande arhumenten mot en nyrenovering i syfte att förlänga reaktorernas driftstid:

* elförbrukningen i Sverige har sjunkit sedan 2001 med sju TWh,
* mer än hälften av kärnkraften kan ersättas genom effek­ti­vare och väl känd teknik,
* sol- och vindkraft ökar i Europa med nästan 50 procent per år; solvärme är redan lönsamt,
* en ny typ av solceller har över 40 procents verkningsgrad varför priset på sol-el kommer att rasa ännu snabbare
än hittills,
* vindkraft blir inom en snar framtid billigare än kärnkraft,
* reaktorerna vräker ut varmvatten i havet och bidrar därmed till att Östersjön mår allt sämre. Enbart de svenska
reaktorerna värmer upp Östersjön med cirka 100 miljarder kilowattimmar om året.

Det är intellektuellt ohederligt att som kärnkraftslobbyn anföra den globala uppvärmningen som ett argument förkärnkraften. Enligt beräkningar skulle det globalt krävas minst 1 000 nya ­reaktorer ? mot dagens 430 ? för att minska växthuseffekten med så lite som 10 procent, menar artikelförfattarna.

De tar också upp att de kända turantillgångarna beräknas vara slut om fjorton år, varför det är naivt att tro på kärnkraften som ett långsiktigt alternativ efter att oljan tagit slut. Man understryker också de stora risker som de stora mängderna radioaktivt avfall kommer att utgöra i framtiden.

Det är skrämmande vilket inflytande kärnkraftslobbyn har över den svenska politiken och hur utbredd strutsmentaliteten är bland medborgarna: Sverige är bisarrt nog eftersom vi hörde till dem som drabbades hårdast efter Tjernobyl, kärnkraftsvänligast i Europa.

Jag hoppas verkligen att debatten som efterlyses kommer till stånd så att den allvarliga problematiken dras fram i ljuset. Vi måste en gång för alla inse att kärnkraften inte är något svar på vare sig oljekrisen eller klimatförändringarna, utan snarast en hämsko för de förnyelsebara energikällorna.

En majoritet av oss svenskar är övertygade om att företag som tar stor hänsyn till miljön, på sikt är mer lönsamma än sina mindre miljövänliga konkurrenter. Det visar en Gallup-undersökning som utfördes i slutet av mars, på uppdrag av fondbolaget Banco. Den visar även ett stort intresse för miljövänliga investeringar, ett intresse som de flesta svenska banker hittills visat ett halvhjärtat försök att fånga upp.

Det finns dock undantag. Till exempel just fondbolaget Banco som idag relanserar sina miljöfonder Banco Svensk Miljö och Banco Ideell Miljö, som Sveriges första koldioxidneutrala fonder. Banco har sett över det totala koldioxidutsläppet för alla aktier i sina miljöfonder och köpt utsläppsrätter för att neutralisera de utsläpp som finns idag. Syftet är att under en treårsperiod få bolagen som ingår i miljöfonderna att själva minska sina koldioxidutsläpp.

Ett annat undantag är Ekobanken. Den startade för ungefär ett decennium sedan och fungerade från början som en medlemsbaserad sparkassa i Antroposofernas mecka, i Järna utanför Stockholm. Banken lånar enbart ut till miljövänliga verksamheter och projekt. Precis som i vilken bank som helst får Ekobankens kontoinnehavare ränta på insatta pengar och inlåningsgaranti. Dessutom får kunderna en öppen redovisning av vad pengarna används till.

Såväl Ekobanken som Banco redovisar vilka bolag de väljer att investera i. På Bancos hemsida kommer det från och med idag att vara möjligt att följa projektet, bland annat kommer alla koldioxidkrediter att läggas ut. Intresset inför relanseringen av miljöfonderna har varit stort, trots att Banco inte har avslöjat exakt vad det är de vill genomföra.

Jag har ända sedan de dykt upp vänt mig emot de stora livsmedelsladorna belägna långt utanför stadskärnorna, ICA Maxi och Coop Forum och allt vad de heter. Detta av flera anledningar. Dels minskar de tillgängligheten till matvarubutikerna. Jag har sett flera exempel, från flera olika städer, där ganska centralt belägna stadselar med en majoritet av boende utan egen bil, drabbats av butiksnedläggningar till följd av att en sådan köplada slagit upp en bit utanför staden.

Har man inte en egen bil är det oerhört opraktiskt att ta sig iväg och handla på ICA Maxi. Köpladorna ligger ofta en bra bit utanför staden och ofta långt från bostadsområden. Det är ganska klena kollektiva förbindelser. Hade de kollektiva förbindelserna varit bättre hade det förvisso inte spelat någon större roll eftersom det är oerhört opraktiskt att frakta tunga matkassar från storhandlingen på bussen. Jämför med att knalla iväg till en matbutik på gångavstånd. Visserligen  kan man ta taxi till butiken men det är såväl dyrt som opraktiskt.

Inte nog med att vi som kunder berövas närheten till våra butiker. Det drabbar också lokala handlare. Mindre företagare för lägga ned verksamheten på grund av större entreprenörers framfart. Är det en utveckling som bör gynnas i ett land som säger sig värna om sina småföretagare?

Slutligen kommer miljöaspekten. Livsmedelssektorn står för mer än en fjärdedel av växthusgasutsläppen i det svenska samhället. Transporterna av råvaror och mat utgör en kännbar del. Allra värst är den sista lilla snutten, menar forskaren Ulf Sonesson på Institutet för livsmedel och bioteknik, det vill säga från butikshyllan och hem till ditt kylskåp.

- Undersökningar har visat att köpcenter drar med sig mer biltrafik. På ett ställe i Skåne ökade det med över tio procent i hela kommunen sedan ett nytt köpcenter öppnat. Mat är en av de varor vi köper oftast, därav namnet dagligvaruhandel, konstaterar Ulf Sonesson.

Stormarknadernas utbredning är ytterligare ett exempel på ett utbrett hyckleri hos såväl de stora dagligvarukedjorna som deras konsumenter.

Det är påsk och ägg är således ett högaktuellt ämne, så även de ekologiskt producerade äggen. Förr oss som ser det som en självklarhet att handla ekologiska livsmedel, inte minst ägg, är det beklämmande att  det är så svårt för producenterna av ekologiska ägg att få lönsamhet i verksamheten, trots en stor efterfrågan från konsumenternas sida.

- Det finns flera producenter som på senare år motvilligt har fått återgå till konventionell uppfödning, trots att de egentligen vill arbeta ekologiskt, säger Åsa Odelros i styrelsen för föreningen Ekologisk fjäderfäproduktion.

Ekologiska ägg kommer från värphöns som får ekologiskt foder, mer utrymme, dagsljus, färre höns i flocken och möjlighet att gå utomhus, åtminstone sommartid. Den som tror sig göra en välgärning när den köper ägg som är märkta "Frigående" men saknar KRAV-märkningen bedrar sig själv. "Frigående" behöver inte innebära mer än att hönsen har någon kvadratdecimeter större buryta att  vistas i, inte att de får gå i det fria.

Man får hoppas att lönsamheten kommer att tillta i takt med att efterfrågan ökar på de ekologiska äggen och att konsumenterna kanske rentav kan vara beredda att betala någon krona mer för att motverka prisdumpningen.

Australiens miljöminister Malcolm Turnbull underkänner IPCC-rapportens farhågor för att Stora barriärrevet utanför Australien kan dö inom 20 år. "Det tror jag inte på", säger han med övertygande retorik.

Turnbulls regering är en av endast två i västvärlden - den andra är USA:s - som har vägrat att ratificera Kyotoavtalet om klimatväxlingen. Premiärminister John Howards regering, vid makten sedan elva år, har ständigt hävdat att jordens uppvärmning och drivhuseffekten är påhitt.

Nu håller Turnbull med om uppvärmningen, men hävdar att rapporten inte innehåller något nytt i ämnet, vilket är frapperande motsägelsefullt eftersom han nyss påstod att alltsammans var en bluff. Men så är ju klimatmotståndarnas retorik ihålig och ständigt full av motsägelser.

Som tur är lever inte alla Australiens politiker i samma villfarelser som Turnbull. Talesmannen för oppositionen i Labourpartiet säger att han blir upprörd över Turnbulls uttalande. Påståendet att klimatrapporten inte innehåller något nytt är "enastående", menar han.

- Rapporten pulvriserar Howardregeringens trovärdighet, säger talesmannen Peter Garrett.

Till det Australiensiska såväl som de eftersläntrare här hemma som fortfarande tror att klimatförändringarna är en fråga om höger och vänster i politiken vill jag rikta uppmaningen att snegla på det konservativa partiet i Storbritannien. Där har de ett högerparti som tagit klimatproblematiken på allvar och stundtals är radikalare i sina förslag på åtgärder än vänsterblocket.

Fler dystra utsikter klargörs när nu IPCC:s rapport tillslut blir offentlig. Som jag skrev igår slår klimatförändringarna ojämnt över planeten. Dokumentet som presenteras idag väntas ligga till grund för hur politiker och makthavare ska hantera klimatproblemen. Det handlar om värre översvämningar och mer extrem torka för de redan drabbade. Vilket kommer att ge minskade skördar, vattenbrist och risk för utrotning av så mycket som var tredje art på planeten.

I den första delen av rapporten, som presenterades i februari, slogs fast att människan med nittio procents sannolikhet står bakom klimatförändringarna. Den nya rapporten tar upp vilka effekterna av klimatförändringarna är, men också vad som kan göras för att förhindra dem.

- Även om rapporten talar om globala klimateffekter så är det stora regionala skillnader. Afrika är ett väldigt sårbart område där dessutom många fattiga bor. Likaså delar av Asien kommer att drabbas hårt med översvämningar, säger Marianne Lilliesköld, från Naturvårdsverket som är Sveriges representant i panelen.

Man undrar om informationen kommer att bita på de halsstarriga makthavare i Asien och Nordamerika som genom att framhärda med en ohållbar energipolitik hotar att kullkasta allas våra övriga ansträngningar att bemöta klimathotet.