God fortsättning!
Julefrid över nejden rår, som det så vackert heter (för att travestera Vreeswijk). Hoppas att ni alla haft en fridfull och behaglig jul med alla traditionella ingredienser men utan den vulgära konsumtionshets som tycks ta överhanden i blott alltför många familjer dessa dagar.
Trots att man skulle önska det så stannar dock inte världen upp ens i jultid och även om jag inte tillhör dem som tycker att varje festlighet och högtidsfirande ska fördärvas av ett ömmande samvete så kan inte heller jag släcka det samhällstillvända ögat ens i dessa dagar.
Två förtjänstfulla ledarartiklar i SvD
Per Gudmundson skrev igår en tänkvärd artikel på SvD Opinion om de bortförklaringar som används av vissa politiska schatteringar för att rättfärdiga det kriminella beteende som på sistone blossat upp i de svenska miljonprogramsförorterna. Från radikala ledarsidor kommer argument om klass- och över- och underordningskaraktär, en argumentation som Gudmundson på ett förtjänstfullt sätt klär av.
Förmodligen hänger radikalernas överslätande argumentation kring förorternas våldsutbrott samman med det rättviseperspektiv som dessa grupperingar omhuldar, ett rättviseperspektiv där begreppet rättvisa anses liktydigt med utjämning snarare än jämlika möjligheter till att forma sitt eget liv. Förortsligisterna skulle, tycks man mena, upphöra med sitt kriminella beteende om bara de ekonomiska skillnaderna i samhället jämnades ut. Något eget ansvar för sina handlingar har man alltså inte så länge det finns ekonomiska skillnader mellan grupper.
Thomas Gür skrev häromveckan på samma ledarsida om skillnaderna mellan ett socialistiskt och ett liberalt rättviseperspektiv, också det en tänkvärd artikel där han tar fasta på den socialistiska utgångspunkten att rättvisa är nivellering och den liberala att rättvisa är att ge alla samhällsmedborgare så goda förutsättningar som möjligt att t ansvar för sin egen tillvaro.
Kortfattat menar Gür att det liberala rättvisebegreppet handlar om att människors utgångsläge ska vara så lika som möjligt, medan socialister vill rätta till senare uppkomna skillnader i efterhand. Gür tar därmed upp en viktig men i Sverige sällan förd diskussion, men förbiser själv att det faktiskt finns ett tredje rättviseperspektiv; det konservativa.
Det konservativa rättviseperspektivet
Det är kanske inte så konstigt att den konservativa synen på rättvisa är ännu mer förbisedd i Sverige än den liberala, med tanke på att konservatismen som ideologi varit i stort sätt död i den svenska debatten sedan två decennier tillbaka. Det konservativa rättviseperspektivet kan i viss mån sägas erinra om det liberala, med det tillägget att hävdvunna fri- och rättigheter äger företräde framför nya påfund. En grupp som levt på en plats länge har enligt den konservativa synen på rättvisa större rätt till den än en nyinflyttad. Ett naturfolk i Amazonas djungler har till exempel föga glädje av att tillerkännas samma (liberala) rättigheter som det nyanlända storbolagets agenter. På samma typ av konservativt rättvisetänkande bygger exempelvis de svenska samerna sina rättighetsanspråk, liksom Kurderna och Palestinierna i sina respektive strävanden efter nationell självständighet.
Det kan vara värt att ha i åtanke att det konservativa rättviseperspektivet står i skarp kontrast mot det socialistiska som menar att man som ekonomiskt förfördelad (men i besittning av alla demokratiska fri- och rättigheter) har rätt att ställa sig utanför lagen på det sätt som idag sker i Rosengård med flera miljonprogramsförorter. Förortsbråken är med andra ord någonting helt annat än minoritetsfolks strävan efter erkännande och rättigheter. Det enda sättet som ligistbeteendets urskuldare kan få det att smälta samman är genom att helt enkelt låta bli att precisera begrepp som ”rättvisa”. Därför gör både Gudmundson och Gür en välgärning som tar upp dessa spörsmål till seriös diskussion.
En ny ton i debatten
Vi kan väl hoppas att hela samhällsdebatten ska ta en seriösare vändning under 2009, en vändning som innebär att sakfrågor kan diskuteras utan att första bästa avvikare drabbas av kollektiv smutskastning av det slag som vi sett i SVT:s Debatt under året. Låt oss också hoppas att journalistiken ska växla in på ett spår där någon som åstadkommit något mer originellt och förhoppningsvis mer framåtsyftande än en lista med Youtubeklipp tilldelas Stora Journalistprisets utmärkelse ”Årets förnyare”…
I väntan på detta passar jag på att önska er alla ett riktigt gott nytt år!
Tänkvärt.
Rättvisa är som du antyder något immateriellt, ideellt. Det kan vara svårt att förklara för materialister.
En ny ton i debatten vore definitivt önskvärt, men jag tror tyvärr att det är för mycket att hoppas på. Lika bra att rusta sig för en ytterligare vulgarisering.