Slottet i saknadens dalar

En liten tant skrev för en tid sedan ett fullkomligt lysande inlägg om hederskulturer och den intellektuella ohederlighet som präglar den svenska debatten kring den hedersrelaterade problematiken. Så snart dessa allvarliga frågor, som för många människor i Sverige idag, främst kvinnor, handlar om liv och död, rycker PK-polisen ut och börjar gasta om fördomar och rasism. I ett sådant debattklimat går det inte att för resonemang som leder åt annat än ett håll.

När nu Stockholms moderate socialborgarråd Ulf Kristersson meddelar att Stockholms stads förvaltningar tilldelas uppdraget att kartlägga hederskulturen låter reaktionerna inte heller vänta på sig. "Han får det att låta som att det svenska våldet skulle vara bättre än hedersvåldet" menar kritiker och väljer som vanligt att blunda för att skillnader skulle kunna föreligga mellan våldsutövande inom olika kulturer. Inte ens som hypotes får man framkasta en sådan tanke idag utan att beskyllas för främlingfientlighet. Det är lika ohederligt som när en viss feministisk politiker jämförde vanliga svenska mäns kvinnosyn med talibanernas.

Så här skriver Ulf Kristersson om hur hedersvåldet skiljer sig från annat våld som utövas i hemmen:

*Hedersvåldet är till skillnad från traditionellt våld i hemmet sanktionerat av omgivningen. Det utförs i ett socialt sammanhang och med sociala syften. Misshandel av egna familjemedlemmar är inget som ens i det fördolda accepteras eller uppmuntras i traditionell svensk kultur.

*Hedersvåldet drabbar ofta människor som redan från början har svaga nätverk utanför sin familj. Isolerade och nyinflyttade invand­rare är extremt sårbara om inte ens den närmaste kretsen står bakom dem. Kvinnor som kommer hit som anhöriginvandrare till män som redan bor här, har ingen annan­stans att vända sig.

*Det hedersrelaterade våldet bryter oftast ut när hustrun eller tonårsdottern på allvar börjar frigöra sig ur den tillvaro som mannen i familjen upplever som självklar. Forskningen pekar också på att kvinnor och barn snabbare tar till sig det nya samhällets normer, till exempel i samband med att kvinnan börjar arbeta. En uppfostran som systematiskt inskränker flickors och unga kvinnors rätt att förverkliga sig själva kan inte tolereras i Sverige.

Jag värderar inte hedersvåldet gentemot andra former av våld eller sociala problem. Låt oss bara konstatera att det är ett problem och att vi för att ta tag i det måste våga ställa obekväma frågor om såväl dess utbredning, innebörder och orsaker - utan att överrösas med antiintellektuella tillmälen om rasism och främlingfientlighet.

Läs för övrigt En liten tants inlägg Rasism, hederskulturer och intellektuell ohederlighet. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!