Använd inte detta mot försvaret
En dödsolycka är alltid ett trauma, för de anhöriga och för de som utbildas inom försvaret. Dock är det, med tanke på utbildningens karaktär, hårdhet och inrikning mot att använda våld, ett otroligt lågt skadeutfall. Som jag inledde med, alltid tragiskt, men försvarsmaktens säkerhetstänkande är överlägset det civila samhällets.
Jag vill hålla med Mats Edvardsson till fullo!
Min pojkvän är bärgare på p7 & var en av de första på plats för att vända stridsfordonet.
Jag vill ge en eloge till alla de bärgare samt sjukvårdare som hjälpte till & kämpade för deras kamrater innan räddningstjänsten kom till platsen.
När man är 19 år gammal är man fortfarnade ett barn. Trots utbildningen de fått, så är det i en skarp situations svårt att agera när man inte har någon tidigare skarp erfarenhet samt att man vet att det gäller liv & död på kamrater. Så tycker jag att det är väldigt strångt att de har jobbat på så bra som det gjort & skött situationen exellent!
Hylla dem!
Tomas som omkom var en kollega och kamrat. Han var en mycket duktig och bra officer. Du kommer att att vara saknad.
Jag beklagar Tomas död. Mina tankar går till hans anhöriga & bekanta.
När man är 19 år är man inte ett barn. Varken staten eller samhället i övrigt anser att 19-åringar är barn. Jag betvivlar dock inte att de unga värnpliktiga gjort allt vad de kunnat för att rädda liv, och den insats de gjort är med all säkerhet värd att hyllas!
Frågan är i stället om utbildningen de fått fram till denna tidpunkt varit relevant för det jobb de förväntats utföra som soldater i armén?
Jag hade (dåvarande) fänrik Dahlberg som befäl när jag gjorde lumpen på PB8 för många år sedan. När jag springer på lumparkompisar gör vi fortfarande "Dahlberghonnören". Han var ett mycket omtyckt befäl!
Jag hade (dåvarande) löjtnant Dahlberg som befäl och KSP-instuktör i lumpen. Kan bara hålla med Dan. Han tillhörde kompaniets mest omtyckta befäl. Han var "soldaternas" befäl som aldrig behövde hävda sin position.
Mats Edvardson: Precis mina tankar.
Linda: Jag håller absolut med dig.
Torbjörn: Jag beklagar sorgen.
Adam Bertil: Jo, det är sant.
Dan och Johansson 58: Varför är det alltid de bästa som drabbas?