Fjodor och jag.
Efter denna psykiska tortyr sändes han till straffarbete i Sibirien. 1854 släpptes han ur fångenskapen , menstannade kvar som soldat vid den mongoliska gränsen. Först 1859 återvände han till Ryssland.
Det var efter denna omtumlande och prövande tid som Dostojevskij författade sina stora romaner, Idioten, Brott och Straff, Onda Andar samt inte minst Bröderna Karamazov - som nu ges i dramatiserad form på Folkteatern i Gävle.
Det är dylika karaktärsdanande exempel jag tyr mig till när jag försöker hitta en mening i de prövningar jag själv ställs inför till följd av skadorna jag ådrog mig i bilolyckan.
Jag kan ju inte läsa om Fjodor utan att le - i två år kallades jag Fjodor eftersom jag hade hållit nåt brandtal mot fackidioter - och något ljushuvud kom på att jag nog hade läst Idioten... har jag inte alls f.ö.
Livet är så himla orättvist, det är bara att konstatera. Eftersom vi i min familj drabbats av diverse "orättvisor" är jag intresserad av fenomenet i sig. Lyssnar på diverse teorier - men det enda jag har fattat är att livet är så. Orättvist. Fast jag kräks på uttryck som: "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det..." etc.
Ja, eller så kan man läsa om Job i Gamla testamentet, hans levnadsöde slår man inte så lätt... Den första boken jag läste av Dostojevskij var Idioten. Men favoriten är Brott och straff. Jag älskar hans beskrivning av Raskolnikov och hans kval. Jag vet inte om det finns en mening med allt som händer, eller om man skapar sig en mening, men jag tycker i alla fall om följande citat av Kahlil Gibran; "Your pain is the opening of the shell that encloses your understanding". Det har hjälpt mig att handskas med livets orättvisor, men det är ju högst individuellt.
Bloggblad: Jag kan inte annat än hålla med dig. "Tur i oturen" och "Det kunde ju ha gått så mycket värre" (som jag skrev om i ett inlägg nyligen) tillhör också de uttryck som retar gallfeber på mig. Om någon säger så ska de därefter aldrig beklaga sig över något i deras egna liv om det inte är värre än just det som de fällde omdömet om.
Cleo: Jo, Jobs bok har också en del bistra sanningar att förmedla. Ghibrancitatet är bra - själv håller jag mig till Friedrich Nietzsche:
"Det som inte dödar dig härdar dig."
Jag gillar det här citatet från Predikaren:
Vidare såg jag under solen:
det är inte de snabba som vinner loppet,
det är inte de tappra som vinner striden,
det är inte de visa som får bröd,
inte de kloka som blir rika,
inte de kunniga som har framgång:
allt är tillfällighet och slump.
Det bekräftar min egen ståndpunkt att ingen egentligen får det som man förtjänare.
Lars Anders Johansson: Rysk littaratur är stor litteratur. Härligt att läsa att du finner mening i just denna litteratur som jag skattar så högt.
frktjatlund: Det var knappast slump eller tillfällighet att just Fjoror Dostojevski skrev Brott och straff eller att Lev Tolstoj skrev Krig och fred, inte jag själv till exempel. Enlig min mening existerar inte slump eller tillfälligheter. Varje människa är unik och varje liv leder till vissa händelser, inte av en slump, utan på grund av en massa val som våra fäder gjort före oss och som vi gör i våra egna liv. Summan av dessa val leder till varje ny situation. Det är inte slump. Slump är oberoende av alla tidigare händelser.
Därmed inte sagt att "ingen egentligen får det som man förtjänare", även om jag tror att en del av oss får precis det vi förtjänar på gott och ont, men absolut inte alla...
frktjatlund och dalslandsbloggaren: Jag måste nog inta en mellanposition mellan dessa bägge ytterlighetsståndpunkter. Den rena fatalism som anas i citatet från predikasren skrämmer mig, liksom den predestinationstanke som följer av påståendet att det inte finns något sådant som slump eller tillfälligheter. Jag tror att vi alla kan påverka vårt öde i stor utsträckning - men jag tror också - inte minst efter bilolyckan - att slumpen har en stor roll atrt spela även.