Lånta fjädrar?
Jag har funderat mycket kring varför det finns en marknad för kopior av märkeskläder. Eller, om jag får precisera mig ytterligare, varför det finns en marknad för dåliga kopior av dyra märkeskläder. Låt mig illustrera med ett exempel:
Det klassiska brittiska konfektionsmärket Burberry har sedan en tid tillbaka åtnjutit trendstatus i stora kretsar, inte minst sedan fotbollshuliganer blev högsta mode i media. Med tiden har Burberrytrenden sipprat ut från dessa kretsar och anammats av en vidare skara. Numera kan man knappast undgå att springa på Burberryrutigt när man går ner på stan.
Burberry är ett nästan övertydligt exempel på frågan jag vill diskutera eftersom deras signum är det karakteristiska rutmönster som också kallas Burberryrutigt och som på ett eller annat sett förekommer någonstans på i stort sett alla Burberrys produkter. Burberry håller en relativt hög prisnivå - du får pröjsa ett par tusenlappar för exempelvis en halsduk, en kjol, eller ett paraply från företaget.
På Åhléns däremot, kan du köpa en Burberryrutig halsduk för en hundring. Det är naturligtvis en kopia, och det är helt uppenbart en kopia, liksom det finns massor av billighetsprodukter på marknaden i mer eller mindre exakt kopierat Burberrymönster. Så till frågan: Varför vill man ha ett plagg som helt uppenbart är en lågbudgetripoff av ett dyrare och exklusivare plagg? Är det för att man vill åt statuspoängen man anser att det dyrare märket besitter och man hoppas att ingen genomskådar bluffen?
Visst kan man diskutera priserna på Burberrys artiklar, men det finns massor av snygga rutmönster av olika slag, av lika god kvalitet som Burberrys – varför inte skaffa en sådan halksduk/handväska o.s.v., om det inte vore just för att man ville åka snålskjuts på det dyrare märket?
Är inte statusen hos de dyra märkena betingad av just deras höga pris? Går inte hela poängen med denna status förlorad om man istället köper billiga kopior?
Jag har inte riktigt fattat tjusningen med den där trista rutan, men du har väl rätt, att den är en viktig statussymbol för alla generationer av en viss "sort".
Jag tror dessvärre att de som köper kopian gör det i en fåfäng förhoppning om att det inte ska genomskådas. Jag vägrar nämligen tro på att de tycker de där bruna rutorna är så snygga.
Det finns ju också en så stor önskan hos många att se likadan ut som alla andra.
Det värsta som drabbat i modern tid är när alla damer över 22 gick omkring i nåt slags stickade dubbelknäppta koftkavajer av märket Busnel. Till det bar många av dem löjliga hattar som kallades Lidingömelitta för att de såg ut som kaffefilter och i början bars mest av "finare" damer. Hur någon ville se ut så där är en gåta, men det var väl en trygghet, en grupptillhörighet, antingen man var 25 eller 75.
Kopiorna kom där också.
Hör jag någon säga att han bär kopior i ren protest kan jag kanske tycka det är ok. Men det finns så mycket snyggare, roligare kläder man kan bära i protest...
Annaa M: Men hur ska man veta att det rör sig om en protest och mot vem skulle protesten vara riktad?
...hmmm okej jag hör vad ni säger, fast jag tror ändå att kanske en del människor köper en kopia av något bara för att de tycker det är snyggt och skiter i att det är en kopia... sen finns det ju de som bara springer runt och köper en massa kopior för att det vill vara en sån som har vissa märken, en sån som har råd fast de inte har de. Jag kallar dem wannabebrats! =) Tjo ho nu ska jag sluta spekulera i detta... och jobba lite! Ha det fint!
För att det är sjukt att punga ut tvåtusen spänn för en halsduk? :)
I just det här fallet antar jag att det helt enkelt handlar om att man tycker att Burberry-rutigt är snyggt. Jag hade aldrig hört talas om Burberry förrän nu och skulle således, om jag tyckte att rutigt var snyggt, ha kunnat göra mig skyldig till att bära en kopia runt halsen. Det skulle i så fall inte ha ett dugg med snålskjuts eller statusjakt att göra.
Fast ibland är det okunskap bakom. Man har helt enkelt ingen aning om orignalet och att det är så dyrt och blir bara glad över att ha hittat något fint för ett bra pris. Så var det för mig när jag bloggade om en snygg radio i retrostil som kostade 199:- på Rusta. Jag visste inte om Tivolis existens då och hade ingen aning om att det var en kopia av Tivoli, tills någon upplyste mig om det. Skulle jag då inte uppskatta mitt fynd lika mycket efter det, om jag valt att köpa det? Jo, det tycker jag. Om jag inte skulle tycka om det efter att ha blivit informerad är jag ju fast i märkeshysterin? Jag blir mer upprörd över att formgivare kopieras, deras konstnärliga slutprodukt utsätts för stöld. Själv skiter jag i statusprylar för statusens skull, men köper gärna snyggt designade saker någon gång ibland, om jag har råd. Märkeshysteri är för mig ointressant. Det är designen i sig som är det intressanta, inte budskapet det ger om social och ekonomisk status, eller vad man vill tillhöra för grupp.
Catja: Det finns säkert de som resonerar som du säger, men även om de skiter i att det är en kopia soå kommer de flesta som ser dem att tro att de försöker att vara något som de inte är.
Joshua_Tree: Det finns en upphovsrättslig dimension i detta också: Burberry har designat ett speciellt mönster som är oerhört karaktäristiskt och som fungerar som deras varumärke. Sen har en massa snyltande billighetsföretag rippat deras mönster och gjort egna lågbudgetvarianter. Skulle du acceptera det om det var du som designat mönstret i fråga?
cleo: Så du menar att designers på statusklädesföretag inte har rätt till sin design? Varför är det inte lika illa när textila formgivare kopieras?
Sometimes you have to fake it, if you wanna make it.
Sagt av Puman - när hon var jävligt onykter :)
Mjau på dig
Puman: Frågan är om någon verkligen kommer att "make it" med uppenbara billighetskopior.
Jag satsar hellre på äkta vara. När det gäller vissa saker har man inte råd att köpa billigt.
Givetvis skulle jag aldrig acceptera att någon stal min design. Jag försökte belysa det faktum att folk köper billiga saker utan att veta att det är kopior av något dyrare. Och vad mönstret beträffar så ser det ut som vad jag skulle kalla "skotskrutigt". Det visar ju vad jag vet, eller hur? ;)
Sigrid: Jag kan inte annat än att hålla med!
Joshua_Tree: Jo, du har nog rätt i att så är fallet vad gäller en hel del av dem som bär de billiga Burberrykopiorna. Frågan är dock om inte även dessa omedvetet vill snylta på den exklusiva statusen som originalplaggen är förknippade med, fast de inte fattar att det är skillnad på äkta vara och kopior?
jag har inte fattat vitsen med märkeskläder överhuvudtaget. Jag blir lycklig om jag får tag på något som passar både min kräsna färgsmak OCH ärmlängden! t.ex. den nya gröna vinterjackan, dyr var den, men jag fick den insydd på köpet och den PassaR! (tjohoo!) (se länk)
Josephine 197 cm: Oavsett vad man tycker om märkeskläder i sig så är det något fånigt över att försöka bluffa till sig något genom att köpa kopior. Jag menar, man måste inte ha Burberryrutigt.
jag kände inte heller till "Burberry" innan du skrev om det. Vad tycker du om min nya jacka då?
Josephine 197 cm: Jag tycker att den är snygg och stilren.
Klart det går att make it! Har Burberry tagit patent på rutor eller? :)
Jag har många fejk-väskor med snygga och fula loggor på. Det finns riktigt välgjorda replikor av märkesväskor och jag tror säkert att det finns de som är väldigt nöjda med sina fejk-väskor. På ebay kryllar det av fejkade väskor. Jag har kollat på väskorna de nästan säljer för "normalpris" och det är i nio fall av tio också fejk. Men har du råd att köpa en Dior för 20000 BUY IT NOW! det skulle jag har gjort det oxå! :)
Puman: Jag tror nog att Burberry tagit patent på sitt mönster. Sen gör H&M, Åhlens mfl små små förändringar i rutmönstret för att slippa åtal för plagiat. Det är dock tillräckligt lika för att folk ska kunna snylta på creddigheten från originalet.
Jo, då är lika illa när textil-designers blir kopierade.
cleo: Jag tänkte väl jag också! =)
Jag pröjsar knappt ett par tusenlappar för en bil :)
Men för upplevelser kan jag betala.
Hannele: Själv handlar jag inte med bilar särskilt ofta. Vad vet jag - det kanske är en upplevelse att bära en Burberryhalsduk? =)
Eftrsom du undrade så svarar jag även om diskussionen börjar ebba ut...: jo men protesten skulle ju förstås rikta sig mot den löjliga prissättningen på märkeskläder. Man betalar ju inte för "kvalitet" eller "genuinitet" utan för märket när man köper en Burberrypryl. Det finns inget annat än märket som är fördyrande i produktionen av en Burberryhalsduk, jag menar riktigt så fördyrande som priset motsvarar. Har inte sett något test på halsdukar men väl på t ex jeans där de svindyra "designjeansen" aldrig någonsin visar sig generellt bättre än billigare. Åtminstone inte de 20-30 gånger bättre som det kan handla om!
Kanske är det en upplevelse att bära en, som du säger, upplevelsen av att genom yttre attribut visa att man tillhör en grupp kan vara lika viktig för en nyrik medelålders som för en 14-årig svartklädd emotjej.
Annaa M: Faktum kvartsår att det är Burberry som har designat rutmönstret. Vill man inte köpa svindyra märkesgrejor respekterar jag det, men man behöver ju faktiskt inte ha Burberryrutigt heller. Det är ingen mänsklig rättighet att bära just deras rutmönster utan att behöva betala för det.
Sen förstår jag inte varför det alltid ska framställas som negativt att visa grupptillhörighet?
Ett sent tillägg till diskussionen: Kanske kan det ses som en viss ironi och punktering av de dyra märkenas exklusivitet när det går att göra billiga replikor. Men jag skall väl medge att jag, om jag köper kopior gör det för att jag inte har råd med de dyra märkena eller (i vissa fall) tycker att kopian är likvärdig. Är inte tillräckligt ideologiskt inriktad för att orka vara ironisk själv. Men det finns nog de som är det.
Emma: En sådan ironi slår nog lätt tillbaka på uövaren: De som inte bryr sig om märkeskläder bryr sig heller inte om kopiorna, ser inte ens att det rör sig om kopior, medan de som bryr sig om märkeskläderna troligtvis bara ser ned på dem som köper kopiorna. Oavsett vilket så tror jag att själva den provokativa effekten går förlorad.
Man kanske vill ha för att man tycker det är snyggt men inte har råd att betala flera tusen för en halsduk? men vad vet jag...
Många bryr sig inte om statusen på kläder och klär sig efter mode eller vad de tycker är snyggt