Att leva med sin kropp.
Ibland slår Proust verkligen huvudet på spiken:
"Det är när man är sjuk som man märker att man inte lever sitt liv ensam utan fastkedjad vid en varelse av annan natur, som man är skild från genom en avgrund, som inte känner en och som man aldrig kan göra sig förstådd av: sin kropp. En stråtrövare som man råkat ut för skulle man kanske kunna övertala att ta hänsyn om inte till ens olycka så åtminstone till sitt eget intresse. Men att be sin kropp om barmhärtighet är detsamma som att hålla tal till en bläckfisk, för vilken ens ord inte kan ha mera betydelse än vattnets skvalpande och som man skulle finna det fruktansvärt att behöva leva tillsammans med."
- Marcel Proust, Kring Guermantes, översättning Gunnel Vallquist.
Jag antar att ett "Krya på Dig" är på sin plats!?!
Trolda - God Jul, med hopp om bättring!
Jag hoppas Du får en underbar och lugn jul och ett riktigt kul nytt år! Julkramar från Pethra
Ha en riktigt mysig jul, precis som du vill ha den, kram
Tänker på vad ånsan Ior sa "Det kan inte bli värre".. Jo springer in i tomteluvan och önskar dig en God Jul.
Men så mitt i prick!!
Nämen nu börjar jag snart att SAKNA dig...!!!!=)(TROTS delade åsikter...!)
Trolda - GOD FORTSÄTTNING!
Tack för alla fina hälsningar! Hoppas att ni haft riktigt trevligt över julen!
Oj... Så sannt.
Hoppas du inte har något emot att jag knycker ditt citat?
Hoppas att du skall bli bättre i axeln. Dock, även om kroppen för evigt hör till det reala som Lacan säger och som sådant något som vi aldrig till fullo kan greppa, så kan det ju underlätta smärtan att hitta ord som beskriver den.
Emma: Absolut. Prousts bläckfisk känns ganska träffande, även om den har åtta fungerande armar och undertecknad bara en.