Ardbeg
Ytterligare en angenäm bekantskap från den lilla ön Islay i södra Hebriderna gjordes idag. Ardbeg, som jag av någon outgrundlig anledning inte umgåtts närmare med tidigare gjorde en trivsam entré i mitt liv och jag slöt henne till mitt bröst. Tydlig Islaykaraktär men inte lika rökig som Laphroaig, inte lika tung som Lagavulin och framförallt inte lika stickig som Caol Ila som jag bloggade om förut .
På denna orättvisande beskrivning kan man lätt få intrycket att hon vore trist och karaktärslös. Så är alls icke fallet. Ardbeg utgör snarare en bokstavligen gyllene medelväg bland Islayfavoriterna.
På denna orättvisande beskrivning kan man lätt få intrycket att hon vore trist och karaktärslös. Så är alls icke fallet. Ardbeg utgör snarare en bokstavligen gyllene medelväg bland Islayfavoriterna.
Caol Ila
Jag gjorde en ny angenäm bekantskap igår kväll. Hon hette Caol Ila , sensuellt rökig och om möjligt ännu stickigare än sin strävare syssling Laphroaig . Stickigheten mildras dock av en rundare, sötare ton närmast att beskriva som honungslik.
Överst i Islayriket tronar ännu i min värld dess drottninglika monark Lagavulin, en 16-årig skönhet. Caol Ila var dock en behaglig ny bekantskap som enligt den vedertagna principen att ”omväxling förnöjer” förmodligen inte kommer att vänta länge på sin entré i spritskåpet här hemma.
Lämplig musik för stimulerande av whiskytörsten:
* Irländska nationalhelgonet Christy Moore's skiva ”Smoke and strong whiskey” (även om irländsk whiskey påtagligt saknar den skotska rökigheten – kanske är det därför herr Moore valt att kalla sin skiva Smoke AND strong whiskey…)
* Skotsk-kanadensiska folkpunkarna The real McKenzies har gjort en hyllningslåt till livselixiret som heter kort och gott ”Whisky, scotch whisky”.
Överst i Islayriket tronar ännu i min värld dess drottninglika monark Lagavulin, en 16-årig skönhet. Caol Ila var dock en behaglig ny bekantskap som enligt den vedertagna principen att ”omväxling förnöjer” förmodligen inte kommer att vänta länge på sin entré i spritskåpet här hemma.
Lämplig musik för stimulerande av whiskytörsten:
* Irländska nationalhelgonet Christy Moore's skiva ”Smoke and strong whiskey” (även om irländsk whiskey påtagligt saknar den skotska rökigheten – kanske är det därför herr Moore valt att kalla sin skiva Smoke AND strong whiskey…)
* Skotsk-kanadensiska folkpunkarna The real McKenzies har gjort en hyllningslåt till livselixiret som heter kort och gott ”Whisky, scotch whisky”.
* Engelsk-irländska folkrockarna från 1980-talet, The Pogues med tandlöse Shane MacGowan i spetsen har gjort ett flertal hymner till whiskeydrickandets ära. Mest slagkraftig är nog ”Streams of whiskey” från första skivan ”Red roses for me.”
I am going, I am going
Any which way the wind may be blowing
I am going, I am going
Where streams of whiskey are flowing
- Shane MacGowan