Ett derby är ingen fest.
Sportjournalister ger oss dubbla budskap. Å ena sidan är deras livsuppehälle beroende av att de lyckas förmedla till allmänheten att idrott inte alls är en lek utan på blodigt allvar. När allmänheten sedan tar idrotten på blodigt allvar blir de förfärade och tar avstånd.
Klubbarna är också till viss del medskyldiga till utvecklingen. Vi såg ju häromveckan hur tre sunkiga göteborgsklubbar pissade på sina egna supportrar genom att föreslå en sammanslagning. Ponera att de tre stockholmsklubbarnas ledningar skulle lägga fram ett sådant förslag i syfte att stärka sig internationellt. Reaktionen skulle förmodligen få bondetåget 1914 att blekna i jämförelse.
För sportjournalisterna är inte fotboll på liv och död, för dem är det en födkrok. Det är också därför de kallar derbymatcher som gåprdagens för "fest" - det är en fest för journalisterna det handlar om. Aldrig får de skriva så mycket meningslös dynga som i samband med derbymatcherna.
Det är också en fest för de turister som dyker upp på derbyn men eljest lyser med sin frånvaro på de allsvenska läktarna. Samma typ av människor som aldrig brytt sig om Champions league men väljer att ockupera stolarna på alla sportbarer under finalen. Dessa människor dyker upp på derbyn, ställer sig gärna i klacken dessutom, och trycker isig popcorn under nittio minuter. Vilken fest.
För supportrar är en derbymatch ett enda långt lidande. Det handlar inte bara om själva matchen, det handlar om hela dagen, för vissa om dagar och veckor innan. Stämningen på en supporterkrog innan ett derby liknar allt annat än fest. trots att matchen inte börjar förrän klockan åtta på kvällen har många suttit där ända sedan förmiddagen. Det är oro i luften, plågade sammanbitna miner. visst kan alkohol lindra plågorna något efter hand och visst försöker man sig på ramsor och sånger timmarna innan match, men någon fest är det rakt inte frågan om.
När matchen väl är igång följer man spännt utvecklingen på planen samtidigt som man gör sitt yttersta för att sjunga ut den hatade motståndarklacken på andra kortsidan, ignorerande det faktum att man kommer att låta som Ingvar Carlsson i en vecka framöver. I sitt stilla sinne förbannar man kärleksparet intill som står och käkar popcorn och tittar förskräckt på en vid varje känsloyttring. De trodde ju att de skulle gå på fest.
För oss som bekänner oss till en annan tro var gårdagens resultat som manna från himmelen. Tack. Tack. Tack.
Och du - det kan inte vara särskilt många människor på någon enda tidning som har stått i en klack. Som fattar att vissa måste åka till Örebro en regnig måndag. Som fattar att man skämtar inte ens om att ens barn kanske växer upp och blir bajare. Eller som jag själv bloggat om FC Gothia: de är säkert smarta ekonomer, men de har fan så säkert aldrig stått i en klack.
Jag stod i klacken mellan 1982 och ca 1995. Jag är lite avprogrammerad, men inte fan avtar lidandet.
Vi hatar varandras klubbar, men jag tror att vi förstår varandra.
17 SM-guld.
Bra skrivet bägge två. Jag har större förståelse för kollegor som är exempelvis gnagare eller bajare (jag är naturligtvis djurgårdare) än för de passiva djurgårdare som kommer fram och snackar om "vår vinst" efter en derbyseger men som aldrig går på match. Med åren och erfarenheten av både succé och katastrof har jag lärt mig förstå att vi lider lika mycket, vi som verkligen är engagerade, och därför håller jag nu för tiden en låg profil tiden efter ett derby, oavsett resultat. Under matchen är det dock naturligtvis en helt annan situation. Finns det förresten någon bättre plats att få ulopp för sina aggressioner och frustrationer än inom en inhängnad fotbollsläktare (så länge det inte går till inkastade föremål eller andra handgripligheter)?
Rekommenderar f.ö. bajaren Göran Rickmers artikel som bl.a. kan hittas här:
http://www.svenskafans.com/fotboll/bajen/artikel.asp?id=194173
Jävligt bra skrivet.
Det är klart att de måste skriva på det där viset. å ena sidan är de ju beroende av fotbollshaussen för sitt levebröd, å andra sidan är de säkert skiträdda för att åka på stryk.
Studiomannen: Jag tror att vi förstår varandra. Nu sitter jag i dne högst obehagliga situationen att vi har kvar att möta just de lag som måste vinna för att inte jürgårn ska knipa guldet. Själva slarvade vi bort det mot gais...
TTTThomas: I söndags satt en massa gårdare på O'learys i Uppsala och kolade på bortamatchen mot gefle. Sådant är helt obegripligt. laget spelar om guldet bara tio mil bort. Tillika klockan femton en söndag. Att jag själv inte åkte ner till Trelleborg känns lättare att ursäkta.
yogi: tack så mycket!
Peter: så klart du har rätt!