Slottet i saknadens dalar

En god vän till mig, som önskar vara anonym, är en mycket skicklig konstnär och han ondgjorde sig nyligen över utvecklingen inom det svenska konstetablissemanget. Min vän hade nyligen varit på vernissage för en utställning som hölls i samband med ett jubileum för en konstutbildning på folkhögskolenivå som han läst några år tidigare. Trots att han är en av de mest omskrivna och framgångsrika konstnärerna som gått ut nämnda utbildning det senaste decenniet var han inte inbjuden till utställningen. Anledningen var att kriterierna för vilka som fick ställa ut utgjordes av huruvida de gått vidare till någon högre konstutbildning i Sverige.

För att släppas fram som etablerad konstnär i Sverige idag så gott som krävs avlagd examen vid en högre konstutbildning, exempelvis konstfack. Det problematiska i sammanhanget är att ingen av dessa högre utbildningar tillhandahåller adekvat undervisning i exempelvis måleri eller skulptur.

Medan tonvikten läggs på så kallad konceptkonst, videokonst och installationer försvinner de traditionella konstformerna, måleri och skulptur, ut i periferin. Konsekvensen av detta blir att en seriös målare eller skulptör dels har mycket svårare att få en adekvat utbildning, dels utestängs från det konstetablissemang som gräver avlagd examen vid någon högre konstutbildning. Om han/hon inte förstås vill kasta bort fyra fem år av sitt liv på en utbildning som troligtvis inte utvecklar honom/henne alls i sitt personliga konstnärskap.

Det är oerhört sorgligt att se hur styvmoderligt behandlat måleriet är i Sverige idag. Kämpande och seriösa konstnärer utestängs av ett elitistiskt och slutet konstetablissemang samtidigt som genuina klåpare får göra ointressanta installationer för att de haft rätt kontakter eller lyckats komma in på rätt utbildning. Risken är att vi inom kort inte kommer att ha några skickliga konstnärer kvar i Sverige. När den torftiga konceptkonsttrenden viker kommer vi att sitta med ett konstetablissemang utan någonting som helst på fötterna. De talanger vi haft har antiungen motarbetats till den grad att de gett upp eller tvingats flytta utomlands för att kunna utvecklas.

Jag tror att det är mycket viktigt att vi verkar för ett nytt klimat inom konstsverige, ett klimat där måleri och skulptur åter tas på allvar och där det ges adekvata högre utbildningar inom nämnda konstformer. Jag menar inte att vi ska bannlysa konceptkonsten, videokonsten och installationerna, däremot måste vi snarast räta upp den slagsida som konstvärlden hamnat i innan den slutgiltigt kapsejsar.