EU, politikerna och väljarna.
Det är mycket EU just nu. De länder som fått ut någonting av EU-samarbetet firar i helgen unionens 50-årsjubileum med pompa och ståt. Här i Sverige, där vi mest låter oss toppridas och lydigt betalar in våra medlemsavgifter, är evenemanget ingen större begivenhet. Fredrik Reinfeldt åker till Berlin för att ta del i det tyska firandet. I Sverige blir det inget firande. EU-arbetet sker mer i smyg, med sikte på det svenska ordförandeskapet 2009.
- Det måste bli mindre "skämmigt" att tala om EU, uppmanar EU-minister Cecilia Malmström folket. Det är samma förmyndaraktiga ton som politikerna alltid har när de talar om EU. En uppfostrande ton för att det dumma folket ska förstå. Samma ton som ordförande Persson hade inför EMU-omröstningen. Då han var bergsäker på att ja-sidan skulle vinna. Men tänk så fel han hade. Folket röstade fel.
Margot Wallström är också en varm EU-anhängare. Hennes första majtal häromåret handlade mer om att häckla EU-motståndare än att lyfta fram den socialdemokratiska politiken. Nu har hon uppenbarligen gått ännu längre i sin EU-vurm. I en intervju i Sveriges radio säger hon , på frågan om hon skulle kunna tänka sig att sitta i en eventuell socialdemokratisk regering framöver, att hon "kanske" är färdig med statsrådsarbete. Förmodligen är det mer luckrativa poster ute i Europa som lockar. Wallström lovar inget inför framtiden - men är däremot kritisk till det egna partiets EU-politik. Hon menar att den nya regeringen har ett större intresse för EU än den socialdemokratiska hade. Hon beskriver den socialdemokratiska regeringens EU-politik som "ängslig".
Svenska folket är ett av de mest EU-kritiska i Europa. Det är skrämmande vilken diskrepans som råder i de här frågorna mellan väljarna och de folkvalda som påstår sig företräda oss, på båda sidor om blockgränsen. När blev det politikernas uppgift att säga åt väljarna vad de ska tycka och tänka, snarare än att driva de frågor och den politik som väljarna efterlyser? Var det ungefär samtidigt som ordet "populist" blev gängse för att beskriva dem som lyckades appellera direkt till väljargrupper?
Det är märkligt att svenskarna, som är bland de mest kritiska till EU, faktiskt var de som var mest positiva till en utökning av EU österut. Vad är det som gör att vi inte hör hemma i EU men att Balterna gör det. Tjänar vi inte på det, eller? Varför hör vi inte hemma i EU när de andra gör det. Har vi andra egenskaper som gör oss unika och som bara kan frodas i den mylla som inte får inblandning från grannbyn. Det är trist för jag vill vara Europe och Svensk, i den ordningen. Alla system har sina brister och EU har många men det är bara innifrån vi kan påverka. Så vad vi behöver göra är att bestämma oss i vilken riktning vill förändra Europa och sedan sätta igång och påverka. Vi måste dock vara på det klara att tidsaspekten är som vid all annan sammhällsbyggnad, 50-100 år.
Jag håller med Margot Wallström. Någon gång måste man sätta punkt för en fråga och gå vidare. Vi måste sluta prata OM vid ska vara med, vi skall prata om HUR vi skall vara med. Utveckla den kritiska rösten istället, tjata inte gamla mantra. Bidra till att förbättra EU, utveckla, gå framåt, det finns enormt mycket att göra! Sitt inte och tjura i den svenska ankdammen det blir bara patetiskt och inskränkt. Sossarna pratar fortfarande om Per-Albin Hansson Svenska Folkhem.
Det är så man förlorar riksdagsval.
Jag kan aldrig köpa idén om superstater, antingen det handlar om det gamla Sovjetunionen, drömmen om det tyska storriket, eller EU. Historiskt sett så har det inte fungerat särskilt bra. Man måste alltid ha tillgång till en jättekrigsmakt eller motsvarande ekonomisk makt för att hålla ihop eländet och för att försvara det utåt mot både krig och invandring. Nej jag skäms över att svenska folket lät sig luras in i detta EU av Marit Paulsson o andra köpta lakejer. Men lite stolt över att vi inte gick på detta med valutaunionen. Jag minns också GPs arroganta inställning till EU motståndet, både inom o utom det egna partiet.
Till Inga M.
Vad är det du inte köper, svart eller vitt! Snälla, förlora inte färgseendet, det finns en mångfald därute som du och jag tar del av varje dag. Det berikar oss.....äter du samma mat som för 20 år sedan, gillar du samma musik, bär du samma kläder. Släng ut malkulorna tillsammans med knätofsarna och köp något nytt någon gång. Jag har rest i många länder och jag blir glad av det jag lär mig. Öppna dina ögon och dina sinnen! Dessutom har jag lärt mig en viktig sak, sanningen är ALDRIG likadan, den ser annorlunda ut beroende på var du står. Fundera en stund över det och kom åter och säg att ödmjukhet är en svaghet. Vad var din första mening?
Nu är det väl kanske inte så artigt att Du och jag inleder en debatt i LAJs blogg. Men jag ska ändå svara kort.
Sen när blev medlemskapet i EU en förutsättning för att jag ska kunna pröva ny mat,nya kläder, ny musik, resa omkring osv?
Jag vet inte vilken värld Du refererar till men inte är det vår värld idag. Du måste har missförstått något fundamentalt om vad EU är och vad det fyller för funktion för oss som individer.
Jag försökte inte ens ha synpunkter på vad EU betyder för mig som individ, jag skrev om statsbildningar.
En sak som är intressant är att så många har en åsikt om EU men få som är riktigt insatta och vet vad det handlar om, och då är det oftast motståndare till EU som kan något. Jag har resonerat lite kring det på min blogg.
Till Staffan Haffling.
Jag tror att svenskarna var så positiva till östutvidgningen p.g.a. "medkänsla" för gamla sovjetrepubliker. Sedan dem kommit med hatr utvecklingen gått framåt, se bara på de baltiska länderna.
Vi svenskar har kanske lite dåligt samvete p.g.a. att vi inte räddade våra östliga grannar från Sovjetväldets framfart? :-)
Om det är något med EU som jag är verkligt positiv till så är det östutvudgningen. Det tar bort stämpeln på EU som rikemansklubb, dessutom visar det att samarbetet lönar sig, iallafall för en del länder.
Stefan Haffling: Jag tror att den gemene svensken betraktat det som två olika frågor, att man helt enkelt inte kopplat ihop dem och därför inte sett något motsägelsefullt. Man är emot det svenska medlemskapet men "ska vi ändå vara med så borde balterna också vara med". Eller nåt. Sen undrar jag om den här unionen kommer att bestå i hundra år...
Mats Samuelsson: EU är inte den enda väg som leder framåt.
Inga M: Jag delar din tveksamhet.
Kristofer Wallmark: Jag tror att du har en hel del poänger.
Helt rätt! Men jag tror att man kan hålla flera bollar i luften. Jag gillar mångfalden, så varför skrota ett bra försök? Men kritiken måste vara konstruktiv och erbjuda alternativ, inte bakåtsträvan. Jag hoppas och tror att vi har lärt oss av de misslyckade försöken. Däremot är jag skrämd av den ohejdade globaliseringen, det kan man väl vara och fortfarande var för EU! Eller?