Det är det här vi lever för.
Gefle - AIK 0-0
Ikväll var en sån där kväll då man verkligen fick erfara vidden av vad det innebär att vara fotbollssupporter. I negativ bemärkelse. Sådant som SvFF:s och UEFAs byråkrater aldrig kommer att fatta. De som bara ser supportrar som boskap som ska buras in, och som man helst skulle slippa om det inte vore för reklamintäkterna. De fattar inte vad vi supportrar är beredda att genomlida för vårt lag.
0-0 mellan Gefle IF och AIK på Strömvallen var ingen upplyftande upplevelse. Det var inte upplyftande eftersom det ytterligare underströk de stora bristerna i Gnaget anno 2007 och det var inte upplyftande eftersom det befäste de tendenser vi sett under hela säsongen hittills. Visst talar det sitt tydliga språk att Gefle IF ligger på sjunde plats i tabellen medan AIK ligger på tionde. AIK är i skriande behov av en ny anfallare, sedan Burgic skadades. Vad man dock behöver ännu mer är ett nytt självförtroende, ett självförtroende som skulle kunna ta laget tillbaka till det spel som chockade allsvenskan 2006.
Upplyftande var inte heller domarinsatsen. Martin Hansson dömde frispark åt hemmalaget så snart någon spelare halkade på det genomblöta gräset. Bortalagets spelare fick man dock knuffa och tackla hur mycket man ville utan att visselpipan hördes ljuda. Huruvida en mer opartisk domarinstats hade påverkat slutresultatet är dock tveksamt. Gnaget spelade inte övertygande.
Kvällens match var inte heller upplyftande för oss på läktaren eftersom vädergudarna uppenbarligen inte gillar fotboll. Under eftermiddagen rådde ett ganska fint uppehållsväder i Gävle, men i samma sekund som domaren blåste för avspark så begynte ett kraftfullt ösregn som sedan matchen igenom tilltog i styrka. Inte förrän blott ett par minuter återstod av andra halvlek började det avta i styrka för att lagom till slutsignalen helt ha upphört. Få av oss på läktaren var förberedda på ett sådant väder så dyngsura hoppade vi och sjöng fram gnaget till pinsamam en poäng på strömvallen.
"Nu ska vi ha roligt i trettio minuter till! Det är det här vi lever för!" Huttrade min bänkgranne till en kamrat när knappa sextio minuter spelats och regnet alltjämt tilltog i styrka medan frusna spelare från båda lagen halkade runt i gröngräset. Det är det här vi lever för.