Slottet i saknadens dalar

Skvallerkåta kvällspressen och sensationslystna bloggare.

När jag svarade på Bloggenkäten nedan så nämnde jag som svar på frågan om jag trodde att bloggandet på något sätt skulle förändra vår kultur att en negativ konsekvens kunde vara att det undergräver trovärdigheten hos det fria ordet.

Ett talande exempel på denna typ av missbruk har vi kunnat följa i Aftonbladet de senaste dagarna. Den så kallade debattören Åsa Hagelstedt, vars främsta merit i kändissammanhang är att hon lever tillsammans med vänsterpartiledaren Lars Ohly, har på sin blogg påstått att ”en säker källa” sett Lars Berghagen köpa en porrtidning på en bensinstation.

Detta påstående har någon på Aftonbladet snappat upp och valt att publicera i sin tidning, såväl pappers- som nätupplagan. Inte nog med detta, man ansåg nyheten vara så trovärdig och angelägen att man valde att göra den till löpsedel, i två dagar i rad dessutom. Dagen efter svarade nämligen Lars Berghagen på Hagelstedts oförskämda påhopp med ett öppet brev där han dels anklagade henne för förtal, dels tydligt tog avstånd från porr – detsistnämnda något som Hagelstedt uppenbarligen inte väntade sig med tanke på de syrliga formuleringar som mötte i hennes blogg så sent som igår.

Den ”säkra källa” som Hagelstedt lutat sig mot verkar vid närmare påseende inte ha varit så säker. Istället för den ursäkt som Berghagen kunnat förvänta sig har Hagelstedt fegt valt att helt enkelt lägga ned sin blogg. Och inte nog med detta; Aftonbladet har raderat alla artiklar i frågan, såväl det ursprungliga påhoppet som Berghagens svar.

Det är uppenbart att Aftonbladet varit farligt nära att göra ”en Expressen” d.v.s. publicera fabricerade uppgifter om en kändis för att sälja lösnummer. Aftonbladet var dock lite smartare än sin borgerliga lillebror eftersom de svor sig fria genom att hela tiden hänvisa till bloggarens uppgifter.

Undergräver trovärdigheten.

Att det är fel och ovärdigt att ljuga om andra människors förehavanden såväl i tidningen som på Internet är fastslaget enligt svensk lag, vilket bevisats inte minst genom Mikael Persbrandts seger i rätten över Expressen. Den här historien om Berghagen innehåller emellertid ytterligare flera obehagliga komponenter:

Genom att publicera felaktiga uppgifter med en sopig bloggare som enda källa undergräver Aftonbladet såväl sin egen som bloggvärldens trovärdighet och i slutändan tilltron till Internet som ett forum för fri information.

Detta undergrävande av trovärdighet förstärks ytterligare av att man helt plötsligt valt att radera allt som skrivits i frågan – såväl Hagelstedts blogg som Aftonbladets artiklar. George Orwells 1984-samhälle känns inte långt borta när misshagliga texter helt plötsligt försvinner ur sinnevärlden.

Det är inte kriminellt att köpa porr.

Aftonbladet slår fast att det skulle vara något sensationellt i att en svensk man köper porr. Berghagen har tagit avstånd från porr så jag förstår att han känner sig kränkt av Hagelstedts påstående, men jag förstår inte vad som är sensationellt med att en svensk kändis köper en porrtidning. Porr är inte kriminellt i Sverige, och vore det så skulle väl bensinstationen som sålde porren vara större skurkar i sammanhanget än Berghagen?

Man kan tycka vad man vill om porr, men pornografi är ett mycket vitt begrepp och större delen av den porr som produceras är inte kriminell. Tusentals människor i Sverige köper dagligen porrtidningar, för att inte tala om alla som surfar gratis porr på Internet. Hade det inte snarast varit så att Berghagen varit en hedersman som betalat för godkänd porr, åsidosättande skammen att eventuellt uppmärksammas när han inhandlade den, istället för att surfa runt på internets suspekta porrdomäner?

Aftonbladet: Om Berghagen verkligen hade köpt en porrtidning – vad har ni/vi med den saken att göra?