Res mer, flyg mindre!
En liten tant har skrivit ett briljant inlägg om ett angeläget ämne, nämligen samtidens syn på resande. Läs det! Det är beklämmande att många svenskar, troligtvis många i hela västvärlden, som en liten tant skriver, verkar betrakta resor till andra sidan jorden som någon slags mänsklig rättighet. När miljöaspekten hos deras hämningslösa lustflygande till deras herrefolkslekar på tredje världens badstränder lyfts fram reser de genast ragg och fräser om att man inskränker deras frihet.
Jag har tidigare ondgjort mig över hur kortsynta många svenskar är. Ena sekunden ondgör man sig över klimatförändringarna och dess konsekvenser och skriver på något upprop på Aftonbladet, nästa sekund bokar man sistaminutenflyg till Thailand efter att ha läst en annons i samma tidning. Det är en dubbelmoral som kan komma att stå oss alla tämligen dyrt.
En liten tants inlägg är emellertid inte bara dystert hon tar också upp något annat som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen det långsamma resandet. I äldre tider var resandet något helt annat än vad det är idag. Eftersom de teknologiska landvinningarna inte medgav de sinnessjukt snabba transporter som vi ser som självklara idag upplevdes också resandet i det förflutna som något helt annat än vad våra dagars resenärer upplever.
Förr betraktades själva resandet som en viktig del av upplevelsen, inte som blott en transport från punkt A till punkt B som skall klaras av så snabbt och intrycksfritt som möjligt. Farkosterna inrättades också efter den synen. Se bara på de gamla Atlantångarnas storartade inetrierör, eller deras luftburna motsvarigheter de mäktiga zeppelinarna! Se på orientexpressens fantastiska tågvagnar! På den tiden hade man speciella reskläder som delvis var praktiska men också spelade en viktig roll i upprätthållandet av resandets mystik. Sådana reskläder från 1890-talet kunde man beskåda på utställningen Gentlemannen – om män och mode på Hallwylska palatset fram till alldeles nyligen.
Ett antal trender i tiden pekar mot att det långsamma resandet är på väg tillbaka. Sådana trender är till exempel att fotvandrandet vinner fler anhängare (och då syftar jag inte på det numera urvattnade konceptet ”backpacking” vars innebörd numera tycks vara att medelklassungdomar efter studentexamen reser till thailand för att röka gräs och käka svamp tillsammans med andra svenska nittonåringar på backpackerhistels i sydostasien), att cykelsemestern verkar komma tillbaka som ett seriöst alternativ samt att kryssandet som semesterform vinner anhängare i fler ålderskategorier än seniorerna. Till exempel har medelhavets flotta av lyxkryssare växt påtagligt de senaste åren. I Packat och klart senast reste reportern med en sådan lyxkryssare och sjöng dess lov. Det skulle förvisso även jag ha gjort om jag fick åka gratis.
Hursomhelst så tycks det uppenbart att alltfler människor tröttnar på 1900-talets torftiga sätt att betrakta resande som blott och bort transport. Res mer, flyg mindre!
Läste även jag en liten tant idag! Jo det behövs ett nytänkande. Och framför allt krävs det att vi vågar vara vanliga! Vi måste inte rsa flott och dyrt det går, även om man har pengar att se det lilla i vardagen och uppleva det. Fika klockan 6 på en brygga på bilsemestern någon stans i Sverige, med en tub skinkost och några frallor och en liter nyponsoppa som man delar mellan sig. Att våga njuta!
Kloka tankar. Men visst är det en fascinerande tid och värld vi lever i nu när det faktiskt är realistiskt att ena månaden besöka Moskva och sedan månaden därpå till San Francisco, vilket hände mig förra året.
Jag har dröm att göra inlandsbanan med familjen. Nu när flickorna börjar bli större verkar det vara läge liksom.
Syster Yster: Jag håller helt med dig!
RS: Frågan är dock om du upplevde lika mycket som den som reste till motsvarande platser till exempel på 1800-talet?
Anne-Maj: Det tycker jag. Synd att den bara för turisttrafik dock.
En viktig problematik i våra dagar. Bra att det kommer upp till ytan. Jag håller med om att det långsamma resandet är underbart. Eller att stanna till på någon plats och njuta av det lilla.
En sådan kommentar kanske man bara kan få från en annan hängiven samlare... Så - vad samlar du på?
(själv samlar jag katter - helst i annat material än porslin. (sten, keramik, glas, trä, mässing m.m.) Jag har nu ca 450 st. nerpackade eftersom jag inte har plats i mitt lilla hyresrum...)
Bra inlägg men jag får hybris eftersom jag för första gången faktiskt ska flyga till Österrike efter alla dessa år i buss och på tåg. Har köpt utsläppsrätter men vad fan hjälper det!
Så se, trots att jag värnar miljön lever jag inte som jag lär.
Res mer, flyg mindre, sa jag kanske när jag var ung..
P.S.
När gjorde du en cykelsemester sist?
Marita: Precis min mening!
Josephine: Jag samlar inte på mycket mer än skivor och böcker. Min ekonomi medger inte den typen av samlande som jag känner dragning åt.
Blackoutt: Du gör trots allt mer än de flesta!
Hannele: När du var ung kanske du var mer öppen för intryck.
Jag tillhör tågfolket. Det är lättaste sättet för mig att komma nära fjällen i Jämtland eller i Lappland. Ibland får jag ta anslutningsbuss.
Jag älskar att åka tåg: då hinner själen med mig.
Ut till Roslagen blir det buss hela vägen.
Och ner till Västkusten gäller tåg.
Så enkelt och underbart skönt.
( jag har inte ens körkort, buhu )
Långsamt resande; sannerligen något för ett Tasha Tudor-fan.
Hannele: Cykelsemester är OK men man är för nära asfalten, det är inte så skönt som att vandra, det är en lisa för skälen, packningen skall vara lätt och 4-5 mil om dagen är lagom. Om man inte går i kuperad terräng, då minskas dagsetapperna. Att vandra är bäst utanför farlederna, långt bortom stigarna med kompassen i högsta hugg.
När jag var ung, orkade jag bära en tung ryggsäck och gå långt,
öppen för nya intryck är jag fortfarande :)
Så rätt, så rätt...! Man missar en stor del av själva resandet genom att stressa igenom färden mellan punkt A och punkt B. *intalar fattiglappen sig själv* ;>
Jag åker inte tåg och båt med småbarn.
Åhhhh - jag har så dåligt samvete för detta med flygningen till Indien redan. Försöker trösta mig med att jag inte flyger så ofta. Vart annat år.... men usch... ja fy.... näe....
Jag tycker om "Långsamhetens lov" av Wikström, just för att den beskriver hur man upptäcker en ny värld genom att betrakta världen genom ett annat tempo. Jag reser inte så mycket nu för tiden, men de semestrar jag drömmer om innefattar väldigt mycket natur och att vara i och med naturen, till exempel vandring som Du skriver om. Segling är också ett bra exempel, underbart fridfullt att fara fram med vindens hjälp, inga motorer. Frihet.
Inkan: Det är synd att det blivit så dyrt bara.
Emma: Absolut!
Stina: Precis min mening!
Hannele: Nähä.
ROOMSERVICE: Att du har dåligt samvete betyder iaf att du kommit längre i ditt tänkande än de flesta.
cleopethra: Segling är kanske den absolut bästa semesterformen!
Det var det värsta jävla prettoskit jag läst. Rent generellt så framkallar hela den här jävla bloggen ångestkänslor å det grövsta när man betänker vilket jävla sinne som spytt ur sig all den här skiten.
Oj, jag försöker bortse från den magsjuke anonyme spyende kommentatorn ovan.
He he, tänk så enormt illa en sån liten liten människa kan må. Kontrasten är slående men inte så förvånansvärt kanske.
Nåja, till saken: INTERRAILKORTEN ÄR TILLBAKA!!!
Jag tror att det visar på något,
kanske rentav trendbrott?
Anonym: Du är för älskvärd!
Lalandakid: Jag hoppas att du har rätt! Thailandtrenden bör brytas.
Jag vet. Jag är en jävligt älskvärd person.
lalandakid
Nu var det ju Herr Lars Anders Johansson (eller är det kanske friherre eller greve?) som spytt och inte jag. Men eftersom du uppenbarligen ligger på samma pseudointellektuella nivå som Herr Lars Anders Johansson så bortser jag från det faktum att du uppenbarligen inte ens kan förstå det svenska språket i skriven form.
Jag kan inte mycket mer än att hålla med dig. Själva resan är ju halva nöjet.