Nyckelharpsstämman 2006.
I lördags tillbringade jag en alldeles förträfflig heldag på Nyckelharpsstämman i Österbybruk . Jag kan svårligen tänka mig ett trevligare sätt att tillbringa helgen före midsommar. En strålande sommardag i en vacker uppländsk Bruksmiljö , fylld av glada människor i alla åldrar. Det är inte minst glädjande att se hur många unga entusiaster det finns inom den svenska folkmusiken och som har tagit nyckelharpan till sitt hjärta.
På en picknickfilt i gräset satt vi under eftermiddagen och hörde på världsmästerskapet i nyckelharpa, ett evenemang som inträffar varje år i parken i Österbybruk, och som enligt utsago är grymt väderberoende. På frågan om vad som händer om det är dåligt väder svarade en ung folkmusikentusiast att så länge han kunde minnas så hade det aldrig varit dåligt väder under nyckelharpsstämman. Vädergudarna värnar uppenbarligen om det svenska nationalinstrumentet.
På kvällen höll Sofia Karlsson konsert i Österbybruks kyrka. Trots att syremängden efter hand minskade till närmast noll procent i den lilla kyrkan var det en stor upplevelse att höra Sofia Karlssons Dan Anderssontolkningar, vilka jag tidigare endast varit bekant med från skivan Svarta Ballader . Liveframträdandet blev inte en besvikelse. Jag skulle rentav vilja påstå att Karlssons sångröst kom ännu mer till sin rätt under konserten än på skiva, och då är jag mer än väl medveten om hur svårt det är att ställa in ett vettigt ljud i en kyrka.
Det var emellertid inte bara Sofia Karlsson som gjorde konserten till en oförglömlig upplevelse. Med sig hade hon en skara musikanter på mycket hög nivå. Starkast intryck gjorde nog violinvirtuosen och tillika riksspelmannen Lisa Rydberg som trollband publiken i nästan lika hög grad som Karlsson själv. För kvällen gästande nyckelharpsspelmannen Johan Hedin vann publikens hjärtan genom att med den äran traktera aftonens populäraste instrument. Basisten Anders Johnsson, till vardags i Ranarim , gjorde också intryck och bidrog med både tyngd och lekfullhet, så även den mycket skicklige gitarrist vars namn tyvärr har fallit mig ur minnet.
Arrangemangen var vackra, balanserade och väl genomarbetade, och följde i hög grad arrangemangen på skivan, dock anpassade till kvällens sättning. Dan Anderssons allvarstyngda texter lyftes fram samtidigt som utrymme fanns för improvisation och spelglädje.
Känslan för smakfulla arrangemang och förmågan att kring sig samla så skickliga musiker är egenskaper hos Sofia Karlsson väl så viktiga som hennes fantastiska sångröst. Som säkert framgått var det en mycket lyckad kvällskonsert på nyckelharpsstämman i Österbybruk.
Efter extranumret var det dock så lite syre kvar i kyrkan att mitt sällskap sa att det flimrade för hennes ögon. Då var det skönt att komma ut i den ljumma slottsparken där buskspelet, som tagit fart redan innan vi ställde oss i kön till konserten, nu började komma igång på allvar.
Vi passade under dagen även på att besöka Bruno Liljeforsateljén där de båda Upplandskonstnärerna Mikael Bonnevie och Markus Andersson, som jag bloggat om tidigare, ställde ut under rubriken ”Upplandsmystikerna möter Bruno Liljefors”.
På en picknickfilt i gräset satt vi under eftermiddagen och hörde på världsmästerskapet i nyckelharpa, ett evenemang som inträffar varje år i parken i Österbybruk, och som enligt utsago är grymt väderberoende. På frågan om vad som händer om det är dåligt väder svarade en ung folkmusikentusiast att så länge han kunde minnas så hade det aldrig varit dåligt väder under nyckelharpsstämman. Vädergudarna värnar uppenbarligen om det svenska nationalinstrumentet.
På kvällen höll Sofia Karlsson konsert i Österbybruks kyrka. Trots att syremängden efter hand minskade till närmast noll procent i den lilla kyrkan var det en stor upplevelse att höra Sofia Karlssons Dan Anderssontolkningar, vilka jag tidigare endast varit bekant med från skivan Svarta Ballader . Liveframträdandet blev inte en besvikelse. Jag skulle rentav vilja påstå att Karlssons sångröst kom ännu mer till sin rätt under konserten än på skiva, och då är jag mer än väl medveten om hur svårt det är att ställa in ett vettigt ljud i en kyrka.
Det var emellertid inte bara Sofia Karlsson som gjorde konserten till en oförglömlig upplevelse. Med sig hade hon en skara musikanter på mycket hög nivå. Starkast intryck gjorde nog violinvirtuosen och tillika riksspelmannen Lisa Rydberg som trollband publiken i nästan lika hög grad som Karlsson själv. För kvällen gästande nyckelharpsspelmannen Johan Hedin vann publikens hjärtan genom att med den äran traktera aftonens populäraste instrument. Basisten Anders Johnsson, till vardags i Ranarim , gjorde också intryck och bidrog med både tyngd och lekfullhet, så även den mycket skicklige gitarrist vars namn tyvärr har fallit mig ur minnet.
Arrangemangen var vackra, balanserade och väl genomarbetade, och följde i hög grad arrangemangen på skivan, dock anpassade till kvällens sättning. Dan Anderssons allvarstyngda texter lyftes fram samtidigt som utrymme fanns för improvisation och spelglädje.
Känslan för smakfulla arrangemang och förmågan att kring sig samla så skickliga musiker är egenskaper hos Sofia Karlsson väl så viktiga som hennes fantastiska sångröst. Som säkert framgått var det en mycket lyckad kvällskonsert på nyckelharpsstämman i Österbybruk.
Efter extranumret var det dock så lite syre kvar i kyrkan att mitt sällskap sa att det flimrade för hennes ögon. Då var det skönt att komma ut i den ljumma slottsparken där buskspelet, som tagit fart redan innan vi ställde oss i kön till konserten, nu började komma igång på allvar.
Vi passade under dagen även på att besöka Bruno Liljeforsateljén där de båda Upplandskonstnärerna Mikael Bonnevie och Markus Andersson, som jag bloggat om tidigare, ställde ut under rubriken ”Upplandsmystikerna möter Bruno Liljefors”.
Kommentarer
Trackback