Slottet i saknadens dalar

Vi ser hur upplandshimmelen blir röd
och skuggorna blir långa över slätten.
Nu har jag rest vår majstång, du har klätt den
med knottrig gummihinna, blank och spröd.

I högen under oss en hövding, död
- kanske den störste i den gamla ätten,
får slumra ostörd utav alla sätten
vi firar Fröjas kärleksöverflöd.

Och fäders andar stiger upp och dansar
kring oss i ring. En explosion av säd
blir stoppad utav vårat gummipansar.

Vi ligger flämtande på våran pläd,
runtom oss ligger kläder, blomsterkransar.
Från forntid susa offerlundens träd.